My Baby Dolls

Hej alla vänner, hoppas att ni mår bra?

Jag ska precis lägga mig i ett varmt bad och NJUTA av tystnaden. Småttingarna ligger och sover och stora är inne i sina rum och för sig redo för natten. Dom njuter av sin egentid med tystnad dom också?

Det har gått ett tag nu sedan jag bloggade, men kände att jag vill kika in med några rader nu.

Vad händer här hemma då? Dagarna rusar verkligen fram just nu, knappt man hinner med. Ändå känns graviditeten just nu väääldigt lång, som att veckorna inte alls går framåt. Men så känns det alltid för mig från vecka 20 till 30 +

Kanske för att där kommer mitt första stora delmål, 30 + 3 när Jonathan & Danilo föddes. Och så går det naturligtvis extra långsamt för att jag vill bara komma ut ur dessa risk veckor, och all oro som kommer med det. (jag är i vecka 28+4 idag)

Magen växer och bebis rör på sig mycket. ÄLSKAR att känna honom och skulle vilja göra det dygnet runt. För då vet jag att allt är ok med honom.

Trots olika krämpor med hjärtklappning, yrsel, illamående, sammandragningar och åderbråck så skulle jag göra detta tusen gånger om jag bara visste att allting skulle gå bra. För oron är min värsta fiende just nu och jag hatar den känslan. Jag kan inte slappna av och njuta av graviditeten fullt ut för att jag oroar mig. Tänk om han skulle födas nu, och alla andra katastrof tankar man har som gravid. Jag känner mig ödmjuk inför hela denna resa för jag vet att den inte är självklar, och att bli matad med skräckhistorier om diverse saker så gör det mig livrädd. Vill bara att veckorna ska få snabbt och att jag får ha min bebis trygg i min famn❤️ Kanske därför allt går extra sakta bara för man längtar så mycket?

Idag var jag på MVC och fick lyssna på hans hjärtljud, och det ÄR verkligen lika magiskt och lika fint varje gång. Blodtryck och blodsocker togs också och allt såg fint ut.

Jag får mycket sammandragningar och den senaste veckan även mensvärk så jag ska lämna ett urinprov till labbet imorgon för att utesluta uvi.

Bilder från idag när vi skulle hämta Celina & Kevin från skolan 🙂

Efter hämtning hade vi 10 minuter på oss att ta oss till MVC, men vi hann! Alltid lika spännande att ha alla 5 barnen med sig på såna möten… Några äger ju som sagt inga öron.

Jisses vad mitt tålamod testas här hemma just nu? Jag är HELT SLUT redan efter frukost.

Isabelle & Melanie tjafsar stup i kvarten. Tar leksaker från varandra, förstör varandras lek och när dom väl är sams och leker fint ihop, nä då ska brorsan komma och lägga sig i ”förstöra”. Så fort jag vänder ryggen så gråter nån eller skriker åt nån. Vet inte hur många gånger bara på denna vecka jag har sagt ”jag blir galen snart” ? Eller så hittar dom på galenskaper tillsammans medans jag inte är i samma rum. Isabelle retas och Melanie skriker som om hennes liv hängde på det. Och såklart ska Jami sympati gråta lite för syrrans skull.

Ahh jag vet inte om dom är lite extra galna just nu och testar mina gränser eller om det är jag som tar allt så hårt pga. alla graviditets hormoner och kassa tålamod. Men herre så jag längtar efter att få mitt tålamod tillbaka. Tröttheten gör sitt också.

Kollade klockan när jag vaknade på natten och jag vaknade varenda timme från klockan 01 till 06 antingen för att kissa, för att vända mig, för att jag fick kramper i vaderna eller ”bara för att”. Kroppen förbereder sig väl för vaken nätterna med bebis men det är lite jobbigt att inte känna sig utvilad när man vaknar på morgonen för att huvudet går på högvarv hela tiden, det känns som att jag sover på helspänn med alla tankeflikar öppna hela natten, trots att jag ”sover”.

Och resten av barnen då- dom har bytt skola alla 7. Eller 6 av dom, dom bytte till skolan Nicole går på så nu är alla på samma ställe vilket känns tryggt. Alla verkar trivas bra och har kommit till rätta mer eller mindre i sina klassrum, nya lärare och fått nya vänner???