Halloj alla vänner, hur mår ni?
Här går dagarna i ett och det känns inte som att jag hinner med annat än att vakna, få iväg barnen till skolan, fixa hemma, ordna lunch, lägga Dagge (smeknamn till Benjamin) försöka vila och så på med larm och iväg och hämta barn. Den tiden går så galet fort att man inte hinner något annat än att stressa. Sen hem, fixa med allt med hemmet, läxor, barnen, laga middag, äta, bada barn, planera inför nästa dag och sen dags att natta.
Dagarna går ju fort men graviditeten sakta. Idag är jag inne i vecka 33+3, bara 4 dagar från när Benjamin föddes. Jag har sammandragningar (men det är inget ovanligt) och även slemproppen har gått lite men återbildas hela tiden.
Jag tänker på det där så mycket. Det är något spärr i mitt huvud som gör att jag inte kan släppa oron och rädslan. Jag vill föda med kejsarsnitt men får inte det beviljat förrän vecka 38+0 och dit har jag aldrig nått med någon annan än Nicole (förstfödda)
På fredag ska jag på ultraljud igen för att kolla hur han ligger i magen. Vid mitt förra ultraljud låg han på tvären, med armbågen vid tappen.
Gjorde ju inte min oro mindre om man säger så. Går vattnet så ska jag lägga mig ner genast och ringa ambulans. Kul upplevelse för barnen. Den här spärren i mitt huvud, rädslan att något ska hända med bebis är sjukt påfrestande. Jag önskar att jag bara fick föda med kejsarsnitt och känna att jag inte behöver oroa mig mer, men det är svårt eftersom jag föder prematurt och dom gör inte det så tidigt.
Jag får bara hoppas att han stannar till vecka 38+0 och att jag får göra snittet. Och åka hem direkt med bebis.
Men vi får se vad bebis vill och kolla läget nu på fredag på ultraljudet. Det känns både jobbigt och spännande att inte veta när han tänker göra entre?
Bara denna vecka kvar i skolan och sedan har barnen ett efterlängtat höstlov? och i helgen är det Halloween!
Här kommer lite bilder från dagarna som gått ?
Bebo fick en massa lera och slime från släkten när hon fyllde år (payback) haha?
Alltså slime ogillar jag såååå mycket så det brukar inte få komma hem till oss alls. Nu fixk hon det i present och hade tjatat om att äntligen få öppna det. Jag fixade iordning i köket och sa att hon får hålla på med det vid köksbordet.
Sen skulle jag hämta min mobil för att ta bild och på dom sekunderna (!) så hade hon tappat det på tröjan, håret… allt satt fastklistrat och hennes tröja satt som en knut med klister på henne när hon hade försökt torka bort det. Melanies ärmar var ihop klistrade och jag bara mindes direkt varför inte slime ska vara hemma hos oss? Förra gången Olivia hade slime så satt det fast i hennes element och över ryamattan…
Idag fick hon öppna en stor låda med lera och olika tillhörigheter så hon kunde göra cup-cakes. Även då vid köksbordet och jg visste att det skulle gå vilt till med två yngre syskon som skulle ”hjälpa till”. Det var öööverallt men så värt den städningen för hon NJÖT av att fixa och baka cupcakes, en skulle hon göra till Danilo som han skulle få när han kom från skolan. Helt plötsligt hade hon hämtat en burk med riktigt strössel och lagt på och såklart hade småsyskonen fest och helt blåa med karamellfärg precis överallt. Men som sagt- helt klart värt det. Inte varje dag vi bakar med lera.
Baby belly with #11
Vi har varit och firat barnens farbror Oscar på födelsedagen också?
Jahop, det var lite av mina tankar och funderingar idag. Imorgon är det onsdag, tandläkartid och födelsedagsfirande står på schemat?
Hur mår ni?
