Hej vänner, hur har ni det?
Semester eller jobb?
Mindre än en månad kvar till skolan och jag har faktiskt lite ångest över det. Tänk att det är bara på lov och helger, främst sommarlov som man verkligen får umgås med sina egna barn ordentligt och länge. Visst har man helger och efter skolan, men det är inte alls samma sak. Det, är också en av anledningarna till att jag har alla ej skolpliktiga barn hemma med mig på dagarna och inte på förskola.
Det är inte en dans på rosor alla gånger, det har ingen sagt.
Alla är hemma och på varandra 24/7,
Vi är med varandra varenda vaken minut.
Klart att det bäddar för en (hel) del konflikter.
Några kan jag inte ens ha i samma rum ibland, knappt i samma våning som den andre för de är i luven på varandra sekunden jag vänder ryggen.
En har inga öron, en retas för att han inte får vara med, en styr och ställer, en bits när någon ska bestämma över henne, några är i luven på varandra hela tiden, en är en mini teenie som blir sur om hon får en tillsägelse, en försöker bossa… cheez.
Han gjorde si, hon sa så…. Vissa stunder vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när dem börjar tjafsa om saker som jag aldrig fattade att man ens kunde tjafsa om…. Vem som fick välja glass först, vem som kunde simma snabbast, vem som gjorde och inte gjorde vad först och t om vem som tittade på den andre först och på vilket sätt och varför…. *suck*
Barnen får lösa större delen av konflikter själva, men när det går överstyr och den ena ”pratar” högre än den andre- samtidigt- så får jag medla.
Jag försöker välja mina strider men ibland känns det ändå som att jag blir så utmattad av all tjafs och det suger energi ur mig och jag undrar varför vi inte kan ha en enda konfliktlös dag tillsammans. Vissa dagar är tålamodet borta redan innan dagens ens har börjat och jag känner mig som världens sämsta mamma.
För att det ska svida extra mycket så brukar någon säga det till mig också ”jag hatar dig, du är världens sämsta mamma”….. Vilket dem brukar be om förlåtelse för senare, men ändå. Men hur usel känner man sig inte?
Vi är supertighta, vi gör allt tillsammans och är jämt ihop.
Vi pratar, vi skriker, vi tjaffsar, vi skrattar, vi gråter, vi är osams och ibland vill vi inte vara nära varandra för stunden- men vi har alltid kärleken. Kramarna, skratten. Det övervinner allt, men ibland är det tufft.
Jag vet precis hur alla i denna familj fungerar. Vad som gör dem stressade, sura, arga, glada och vad som behövs göras när det uppstår konflikter.
Några behöver bara få vara i lugn och ro och lugna ner sig, några behöver prata av sig direkt, någon behöver bara en kram och någon vill inte att man pratar med h*n på ett tag. Jag antar att dem är lite trötta på varandra dom också 😉
Jag samlar ihop barnen till ”möte” regelbundet. (oftast bara jag och barnen)
Där sitter vi och pratar om allt möjligt. Alla får komma till tals och alla ska respekteras och lyssnas på. Man får prata av sig, dela med sig om vad man vill. man får allt ur sitt system och ingen lämnas bort och inget sopas under mattan. Stora som små saker. Allt groll och pågående konflikter tas upp och ska lösas.
Man lämnar alltid mötet med en feel good känsla,
Dagligen får jag höra från andra hur väluppfostrade barnen verkar vara. Det känns så fint i hjärtat, för då gör jag väl nånting rätt?
Jag vill tro att jag är en snäll, kärleksfull och omtänksam mamma.
Hård, men också rättvis.
Vi har regler för hur vi får bete oss mot varandra, oavsett hemma eller någon annanstans. Vissa perioder får man vara tydligare än andra. Beter man sig dåligt så blir det konsekvens. Det är så det funkar.
Hur funkar våran strecksystem?
Det funkar som så att beter man sig dumt så får man först en varning.
Gör man det igen trots varningen så får man ett streck. Vilket medför en konsekvens. Man får ta en timeout, dvs beroende på situation så tar man en time out från leken, är vi någon annanstans så får man hänga med morsan tills man förstått vad som är ok. Och här säger jag också att ”du har ett streck, nästa gång får du poolförbud/mobil förbud” eller något annat som får dem att tänka efter.
Och får man ett streck till så blir det den konsekvensen jag varnade om tidigare. Några slutar där tvärt medans andra blir jättearga för sina streck och spårar ur. Då blir det tidigare läggdags så man kan fundera lite på varför det blev såhär.
Alla hanterar känslor olika och jag har alltid sagt att man får känna vilken känsla man än vill- alla känslor är tillåtet- MEN. Man får aldrig vara elak mot någon annan.
Det här fungerar för oss. (oftast) och det känns bra.
Sen får man be om ursäkt för sitt beteende. Vissa tar längre tid på sig än andra, men det kommer i deras takt.
Förut hade vi också ett stjärnsystem och hjärta-system.
Man samlade stjärnor för hushållssysslor man gjorde- men det har vi tagit bort för nu har vi alla våra egna städdagar då man är ansvarig för städning på sin dag.
Men man kan samla hjärtan genom att göra något fint för en annan. ♡
♡ För er gör jag allt. ♡
Nicole, Vanessa, Danilo, Jonathan, Olivia, Kevin, Celina & Isabelle är helt underbara barn. Dom bästa. Dom är snälla med världens största hjärtan, dom är jätteomtänksamma och hjälpsamma och dom bryr sig om andra och är helt… underbara.
Dem är också barn, syskon och det är naturligt att det blir tjafs. Jag vet ju det. Det går i perioder, men ibland blir det bara lite mer intensivt eftersom det är någon som befinner sig i perioden, haha.
Jag vet att jag säkert en dag kommer att skratta åt allt galenskap och gråa hårstrån jag får- och t om sakna detta en vacker dag.
Men inte på ett tag tror jag 😀
Och så handlade detta inlägg om något helt annat än vad jag jag faktiskt skulle skriva om… 😀 Så kan det bli ibland när tankarna får styra.
Men ibland är det viktigare att visa upp verklighetens bravader istället för att bara dela med sig av allt det underbara och roliga. För så är det nog för de flesta, både stora som små att man har både bra och mindre bra dagar? Jag ville bara att ni inte ska tro att jag tror mig vara någon supermamma, jag gör också fel, jag kämpar också. ♡
Hur är det hos er? Flyter allt omkring på rosa små moln eller blir det lite turbulent hos er också ibland?
Dela gärna med er.
Kram/Satu
XOXO
Så skönt att höra att inte bara jag är världens sämsta mamma ibland. Det känns fast man vet att dom inte menar det. Det är bara ord. Ord är som sagt bara ord men dom kan göra ont. Det enda viktiga är att säga förlåt när man varit dum. Det borde alla lära sig, även Vuxna.
Vilket härligt inlägg, så ärligt. Det är det vi läsare gillar med dig Satu. Du är en jättebra mamma! Att vara ihop 24/7 är utmanande, hur kan det vara så tufft när det är det man väntat på hela året?! Våra barn hittar också anledningar att bråka om som jag inte ens trodde fanns! Det är som vm i ”hitta på ämnen att bråka om”. Bilstol, sittplats, hålla fjärrkontroll, få mat först, få dricka först, få ligga bredvid vid nattning… the list goas on ? Kram från Moa
Så skönt att höra!
Här har vi äldsta sonen på snart 8 år med autism som går ifrån alla ramar man ska hålla sig till inom diagnosen… han vägrar bildstöd, förberedelser o annat. Just nu är han inne i upprepning så får han välja så är det samma sak varje dag. Son nr 2 på 6 år är hyper och har heller inga öron. Han får gå ifrån ofta då han retas med både storebror och lillebror på 3 som ja… bara är allt med rara 3 årsåldern som tillhör. Världens sötaste ibland och ett monster ofta, han vill synas o höras o vara med bröderna som har tröttnat på minibossen ? som nr 4 är 6 månader och hänger mest bara med. Får lite dåligt samvete ibland att han inte får samma uppmärksamhet som de andra får. Det känns som att de 3 ”stora” grabbarna tävlar om uppmärksamhet och att det spelar ingen roll vilken typ av uppmärksamhet, bra eller dålig, bara de är uppmärksamhet?
Men Satu, det där ÄR väl att vara en supermamma – att kämpa på, varje dag, no matter what, och låta hjärtat visa vägen! 🙂 Tack för att du delade med dig av detta. Kram!
Jag hade 2 saker jag var extra tydlig med.
När snack om rättvisa ältades: Livet är inte rättvist!
Man får bli arg o känna alla känslor. Men man får inte ha sönder något eller skada någon person.
Jag har till min glädje hört mina barn upprepa detta till sina barn.
Det har fastnat hos dem.
Fint inlägg! Vad kan det handla om för typ av belöning och hur många hjärtan behöver de samla för att få den? Tack för tipset!☺
Ja ibland tar orken slut… ibland är det tufft med det ena barnet o ja kan oroa mig hur han ska klara sig i vissa lägen, andra dagar går bra. Jag är så tacksam för mina barn, hade svårt ja med o få barn först och blev 4 misslyckade graviditeter och ett barn som dog sent i graviditeten. Känner mig så glad att jag tillslut fick mina två barn…..
Iafnär jag gjort fel så ber jag om ursäkt o vi pratar om det, ibland blir man bara trött det är ju så mycket i livet, ibland lätt ibland lite tuffare. Men precis som du kan jag se det fina i det tuffa med o vilken styrka det blir när man finns för varandra o tar sig igenom saker tillsammans.
TACK för att du delar med dig av detta oxå!❤ då är det inte bara här hemma det är så alltså ? Här kan barnen (2 st på 7 O 8 år) va bästa vänner för o sen va jätte osams. Det som är skönt är att de praktiskt taget aldrig är osams när vi är iväg på saker, är hemifrån. Men som sagt, så är syskon. När det verkligen gäller finns vi alltid där för varandra ❤
Så bra system med streck ! Det ska jag införas när barnen kan förstå vad det betyder. Har en dotter på 1.5 och två bonus barn 3 o 5 år, när vi e ensamstående med min dotter så flyter allt på visst hon testar mina gränser nu in i norden men de fungerar bra. Men när barnen kommer blir de katastrof hon får alltid all uppmärksamhet och när dom är här skriker hon hela dagarna ingen av barnen får bara nära mig osv osv. O bonus barnen tror att här hemma kan man bestämma och göra som man vill och inte äta maten och skrika o ha sig. Och nej dom har inga öron över huvud taget -.- men jag gör Mittnytt bästa och för de mesta fötterna de på så länge man lyssnare på allas behov ?
Fullständigt kaos på min 6åring och 4åring! 1,5åringen är hyfsat lugn?. Håller på övar mig själv i att inte skrika så mkt och lösa saker genom att stå utanför situationen!