Jag är så tacksam att veckorna går och att bebis mår bra och trivs i magen!
Igår gick jag och lillasyster in i vecka 33 (32+1 idag) och fortfarande får jag typ nypa mig i armen för att tro att det verkligen är sant, att jag faktiskt ÄR gravid och att vi snart får en ny liten familjemedlem! Det känns så otroligt och så häftigt!
BÄSTA tiden med graviditeten är NU och de närmsta veckorna. Utan tvekan!
Innan kändes det bara så oroligt och att tiden till den ”magiska gränsen” när barnen faktiskt har en god chans att överleva en för tidig födsel aldrig tog slut.
Det är en helt annan känsla nu.
Skulle hon komma nu skulle det inte behöva vara en fara för hennes liv. Slla dagar och veckor nu är bara ett stort bonus, förstår ni hur jag tänker eller går det inte ihop alls?
Om jag skulle föda NU skulle jag ändå ha en bebis.
Innan var allt bara så ovisst och oroligt och never ending. Äsch, strunt samma. ?
Bästa tiden i graviditeten är garanterat nu- fast jag fortfarande kräks varje dag minst 2-3 gånger och är mer behränsad i min rörlighet och känner mig svimfärdig när jag står upp för länge. Men det är helt ok för snart är jag i mål och har min efterlängtade belöning hos mig. Och folk må tycka att jag är tokig, men jag skulle fortfarande göra det tusen gånger om. ❤️
Häromdagen tittade Kevin på mina ben och undrade varför mina ben ser ut som lord Voldemorts (i Harry Potter) Han syftade på mina ytliga blodkärl/åderbrock som ser hemska ut!??
Vem har sagt att en graviditet är glamouröst???♀️?❤️
Har ni också drabbats av det?
Jag fick med mina 3 yngsta, och det försvann en tid efter förlossningen, men det kan man ju inte veta om det gör igen.
Såhär står det i appen om denna vecka:
Har jag fler preggosar här inne? Vilken vecka är du i och hur mår du?❤️
Vad har ni för namn på lager? ?
Hej! Förstår dig till 100 procent, jag hade både blödningar och sammandragningar med mitt första barn så jag hade panikångest över om bebis skulle överleva. Först i v 25 började jag kunna koppla av lite men oron och ångesten tärde på mig så jag höll på att få en psykos. Allt som betydde något var att allt skulle gå bra och att bebis var frisk. Det blev inte bättre av att jag hade vänner som fick missfall och barn som dog i magen:(. Men allt gick bra, han föddes i v 34 men mådde bra och är idag en stark 12-åring. Hann inte oroa mig lika mkt för barn nr 2 (som föddes i v 40) men hade ändå ångest. Kände efter 2 barn att jag inte orkar gå igenom detta igen, det tärde för mycket på mitt psyke. Så jag beundrar dig som orkar gå igenom detta så många ggr och dessutom inte mår helt 100 och har 8 andra barn att ta hand om. Vilken kvinna du är! Kram
Jag har kommenterat innan, men kom på ett namn till. Aurelia. Så fint!
Tycker du är så vacker gravid, så vad gör ett par ben med lite åderbråck. 😉
Hur går det med namndiskussionerna där hemma? Är så nyfiken på vad ni har för förslag. Kom på ett namn till som jag tycker skulle passa bra med övriga syskon (skrev ju ganska många förslag i inlägget där du efterfrågade det), nämligen Aaliyah! Som sagt, jag tycker det låter fint ihop med de andra barnens namn. Fast mest gillar jag Azaleah! Får jag en till dotter ska hon absolut heta det. Eller kanske Savannah… Åh, så svårt med namn. Förstår om ni har det knepigt som redan har använt så många namn 😉
Vecka 30 här ?? Väntar en lillasyster och har en pojk sedan tidigare som är 4,5 år. Hon är så efterlängtad att oron varit hög. Har tyvärr mått sjukt dåligt denna graviditet till skillnad från förra. Migränen värre, foglossning så jag knappt kan gå, gått upp mycket i vikt samt sjukskriven av diverse anledningar. Kräktes de första 20 veckorna – nu kräks jag ”bara” pga magkatarr. MEN man ska ju inte klaga – eller hur är det man säger ? Så länge alla nära och kära är friska – det är allt som i slutändan spelar någon roll ??
Självklart är jag glad, lycklig, tacksam. Inlägget lät negativt men mitt i all jävelskap kan det bara bli bättre!
Vecka 30 här ?? Väntar en lillasyster och har en pojk sedan tidigare som är 4,5 år. Hon är så efterlängtad att oron varit hög. Har tyvärr mått sjukt dåligt denna graviditet till skillnad från förra. Migränen värre, foglossning så jag knappt kan gå, gått upp mycket i vikt samt sjukskriven av diverse anledningar. Kräktes de första 20 veckorna – nu kräks jag ”bara” pga magkatarr. MEN man ska ju inte klaga – eller hur är det man säger ? Så länge alla nära och kära är friska – det är allt som i slutändan spelar någon roll ??
Självklart är jag glad, lycklig, tacksam. Inlägget lät negativt men mitt i all jävelskap kan det bara bli bättre!