My Baby Dolls

Oavsett hur många gånger den delas.

Hej allihopa, hoppas att ni mår bra?

Nu tänkte jag fördjupa mig i en av de mest ställda frågor jag får kring min mammaroll.

Den mest ställda frågan jag får är uppenbarligen om alla verkligen är mina barn och om alla barnen är helsyskon. Men sen följs frågan alltid med hur jag orkar och om, och hur jag har tid för alla barnen inviduellt med så många syskon. Hur hinner jag?

Jag tror att det är en fråga som varje förälder tampas med, oavsett om en har 2 eller tre barn. Men för mig- jag skulle inte ha 10 barn om jag kände att jag inte orkar eller att jag inte har tid för dom. Tid för varenda en av dem. (Ja alla är mina & dem är helsyskon)

Våra barn är mellan 0-12 år och de är rätt så självgående och jag behöver inte underhålla dom hela tiden, utan dom fixar att leka och pyssla för sig själva utan att hela tiden picka mig för uppmärksamhet. Dom har varandra.

Självklart kommer dom i i faser ibland där dom behöver mer tid och uppmärksamhet från mig, mer mamma-tid och eftersom alla inte är i den fasen samtidigt så är det lätt att fånga upp- och mamma-tid går att ordna. Det behöver inte vara något stort, det kanske räcker med att gå och handla tillsammans, ta en fika, ta ett bad, chilla lite i deras rum eller bara sitta bredvid varandra på soffan under kvällsfilmen. Sitta vid köksbordet och bara prata eller spela lite kort.

Jag tror mig tycka att jag är rätt så bra att läsa av barnen och jag ser när, vem och var jag behövs lite extra mycket.

Ändå, ställer jag mig frågan varje kväll när alla barnen ligger och sover.

Har mina barn, VARENDA EN av dem, känt sig sedda och hörda idag? Varje dag? Inte bara hörda, utan lysnade på. Har dom känt sig älskade?

Har dom haft en bra dag? Har dom varit glada, ledsna? Varför? Har jag varit rättvis?

Har jag kramat om dom och sagt att jag älskar dom? Har jag varit en bra mamma? Hade jag kunnat göra något annorlunda?

Jag försöker verkligen mitt bästa och dessa är frågorna som snurrar i mitt huvud varje kväll när huset är tyst och jag kan höra mina egna tankar igen. Oftast är svaret på dessa frågor JA. Men. Jag är ingen supermamma. Verkligen inte. Jag gör fel. En himla massa fel. Jag lär mig av barnen lika mycket som dom lär sig av mig, om inte ännu mer. Ibland har jag dåliga dagar då jag är trött och har slut på tålamod och ork att lyssna på 10 olika viljor innan dagen ens har börjat. Dagar när det känns som att det enda jag gör är att gnälla, höja rösten och bara skynda mig igenom dagen, längtan efter läggdags.

För det är inte bara en dans på rosor alla gånger och fluffigt och pluffigt. Man FÅR känna att det är jobbigt ibland. Oavsett om man har 2 eller 10 barn.

På mammatidningar, TV, bloggar, sociala medier- överallt runtomkring oss visar man upp en bild av evig lycka som är omöjlig att leva upp till, allt kan inte vara så perfekt hela tiden. Inte här hos oss i alla fall.

Allvarligt- när en bebis skriker av trötthet, en ska klättra överallt och göra stunttricks som hon inte kan, en annan vill ha papper och pennor, en klär av sig i samma takt som du klär på, en har fått utbrott eftersom strumpan sitter på fel fot (!!!?), och en annan spolar leksaker i toaletten och någon är sådär mystiskt tyst nånstans så att man bara VET att det är hyss på gång, en sjunger för fulla muggar, heeelt i sin superstar bubbla medans någon leksakshäst står och galopperar ensam i vardagsrummet, några tjafsar om vems fel det var, vem som tittade på den andra först och någon sitter med sin mobil och hör och ser inget- allt det här samtidigt som ni faktiskt håller på och klär på er och ska ut- ja då är det liiite svårt att känna igen sig i alla dessa fluffiga och perfekta instagram bilderna- och faktiskt- där och då vet jag inte om jag ska gråta eller skratta men jag skulle önska ibland att någon fångade DEM stunderna på bild. Det är ju rätt så kul i efterhand- men just då… not so much. Men ack så viktiga att ta upp i ljuset också. Verkligheten.

Och så kommer ju kvällen och det dåliga samvetet smyger sig på som räkningar med posten och jag ifrågasätter mitt föräldraskap.

Jag funderar väldigt mycket på hur saker som hänt dom just idag kommer att påverka dom sen när dom är vuxna. Vad kommer dom att minnas av mig? Hur kommer dom att se på sin barndom sen?

Vad väljer dom att bära med sig i sin ryggsäck längs barndomens väg?

Jag kan ju bara hoppas att dom minns hur älskade dom är. Hur önskade, speciella och viktiga dom är för mig. Hur jag alltid försökte göra mitt bästa, hur jag kämpade för var och en av dem, när jag misslyckades och hur jag lärde mig och försökte ännu hårdare. Jag önskar att dom minns hur mycket jag älskade att vara deras mamma och hur stolt jag var och är över dom alla.

Men man vet ju inte. Jag har inget kvitto på att dom kommer att minnas allt det där, eller ens något av det där som jag önskade. Jag bara hoppas.

Att vara mamma är det bästa, största, viktigaste och svåraste som har hänt mig. Och det allra finaste. Att vara mamma innebär att man har sitt hjärta utanför kroppen hela tiden. Den är där mina barn är.

Det finns så himla mycket jag skulle kunna skriva om här. Men om vi går tillbaka till ämnet då- jag känner ändå att ”i got this”.

Vi är ett superbra team. Vi finns där för varandra. Jag skulle inte ha haft 10 högst önskade, efterlängtade och älskade, varenda en av dem om jag inte hade haft tid eller ork för dem.

Men dåliga dagar, det kan alla ha. Det viktiga är inte att vara på topp hela tiden. Det viktiga är att resa sig upp efter en dålig dag, att kunna säga förlåt- inte bara barnen, utan vi vuxna också. Och att försöka vara en bättre mamma än jag var igår. För vi lär oss av varandra medans vi går. Jag ställs ofta inför nya situationer och konflikter med barnen, allt medan dem växer. Då växer även jag. Jag har inga facit i hand om hur jag ska göra för att lyckas och inte misslyckas.

Jag vet inte.. nu blev det säkert jätte rörigt allting. Vad jag ville få sagt är att jag är ingen super mamma. Jag lär göra misstag och ta fel beslut längs vägen. Jag vill bara att barnen ska ha en trygg grund att stå på, att dom kan komma till mig om vad som helst, stort som smått. Jag vill ge dom vingar starka att bära dom när det är dags att testa sina egna vingar och vetskapen att dom är älskade och har alltid, alltid en plats här hos mig.

Jag har fått ta emot sååå mycket kritik för att jag valt att ha 10 barn. Jag vill tro och hoppas att alla föräldrar vill göra det bästa för sitt/sina barn men vi får bara inte glömma att alla vi är verkligen olika. Vad som är bäst och rätt för er i er familj betyder inte att det är rätt och bäst i vår familj. Alla gör sina val utefter sina egna förutsättningar. Bara för att du i din värld inte kan förstå hur, varför, när osv så betyder det inte att jag inte kan. Annars hade jag inte gjort det.

Jag vill inte byta ut mitt liv mot någonting annat i hela denna värld.

Dom är hela min värld. Varenda en av dem.

För glöm inte- en mammas kärlek är hel, oavsett hur många gånger den delas.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maggan Jonsson

    Det är så bra det du skriver. Jag har 7 barn och människor förstår inte hur man hinner allt. Jag hinner dem men kanske i te göra många egna saker men det viktigaste är barnen. Jag vill ge dem en bra uppväxt. Ha en skön kväll.

  2. Sara

    Jag tycker du är fantastisk som följer ditt hjärta och inte normen. Heja dig och heja dina barn som har dig som mamma.

  3. Malin

    Tror absolut att alla föräldrar känner så ibland! På kvällen när barnen sover så kryper det där jobbiga mammasamvetet fram och får en att tvivla på sig själv.
    Tror att ditt ”kvitto” på att du gör ett grymt jobb är barnens egna svar på dina frågor i ”One kid a day” inläggen. Varenda en av dem har dig som förebild, känner att de kan berätta allt för dig, att du är närvarande, lugn och omtänksam. Det är den bästa försäkran man kan få. Du är såååå bra!

  4. M

    Så bra skrivet, vågar själv inte skaffa en 7a för all kritik hur många barn man ska ha.
    Du är fantastisk

  5. Fatima

    Du har en sån fin familj, Satu! Du verkar vara en kärleksfull & mycket trygg mamma
    Jag önskar verkligen jag hade orken att ha många barn, men det har jag tyvärr inte. Drömmer ofta om att ha en stor familj som du 💞

  6. Maria

    Hade ett skrivfel skulle stå många barn inte för många, det var skrivfel.

    Tycker du verkar va en fantastisk mamma o ja hade också velat ha många barn om det hade fungerat för mig

    Ha en fin dag

  7. Maria

    Ja man får se till hela situationen alla har olika möjlighet att ha för många barn. Arbete tar mycket tid finns inte mycket tid kvar känner jag för min del på vardagar. Orken räcker gott åt två men fler tror jag inte hade hunnits om jag ska hinna vara närvarande relativt pigg den tid vi har tillsammans, kunna hänga med på aktiviteter o annat

  8. L.K

    2 st extremt väldiga rätt du skriver. 1. Ingen förälder är perfekt. Skulle en förälder säga det eller ens antyda det är jag den första att springa åt andra hållet. Det finns inga perfekta vare sig föräldrar eller människor.
    2. Att du får skit att du har 10 barn. BRA stå på dig. Ditt rätt är ditt rätta och andras rätt är andras rätta Det finns fler rätt än ett och det måste folk lära sig. Den som bara ser sig själv och sitt rätta som det enda rätta är också en person som inte kan känna empati sympati och medmänsklighet.

    Det är tragiskt hur folk är i dagens samhälle. Många säger att det var inte bättre förr men i det sammanhanget OM människors beteende så var det bättre förr för idag fostras man av tv, twitter, instagram, YT och att inte behöva konfronteras ansikte mot ansikte. Jag är allvarligt oroad för framtiden. Du gör ett jätttejobb Satu och vill du ha 25 barn, så skaffa det. Det är ditt val och bara ditt och ingen annan ska säga ett enda ord om det.

  9. Anita

    Olipa todella hyvin kirjoitettu! Ja tuo uloslähdön kuvaus – huh, nauratti ja samalla teki mieli kirkua 😀

  10. Niobarnsmamman

    Jag delar samma erfarenhet, att kärleken kan delas i hur många högar som helst utan att någon får mindre än det fanns i den första högen.
    Däremot upplever jag att jag är mera nådig mot mig själv som förälder. Jag orkar inte sträva efter att bli bättre och bättre. Jag hoppas att det räcker om man är hyfsat bra. Jag älskar mina barn och vill vara en bra förälder. Ibland är jag faktiskt bra, medan jag andra gånger är rätt dålig. Men det tror jag är helt normalt och jag orkar inte analysera så mycket. När det går sämre är det ofta pga trötthet eller bekymmer. Då försöker jag sova lite extra och så tar vi nya tag. Jag önskar ibland att jag skulle vara lika målmedveten som dig och hela tiden sträva efter att bli bättre, men nej, det funkar högst ett par dagar.
    Jag har tre vuxna barn nu och de tycker att de har haft en bra barndom med bra föräldrar. Det känns ganska befriande att veta när man har dåliga dagar med de små. Och så tänker jag ofta på orden som en föreläsare sa en gång: ”av två halvbra föräldrar blir det riktigt fina barn.” Och med tanke på våra nu vuxna barn så är jag beredd atthålla med.

  11. Annelie

    Så äkta fint och tänkvärt du skriver❣️Önskar dej en hel massa glädje med ditt gäng nu och framöver.
    Tack för att du delar med dej! Stor och varm kram Annelie❤️

  12. Victoria

    Åh så fint skrivet, förstår dig till fullo . Har också (snart om allt går bra) 8 barn på 11,5 år och är en ung mamma! Det är ganska ovanligt och de blir ofta ifrågasatt utifrån från ett ganska oförstående sätt. Inte konstigt, men ibland ändå tufft för mig som mamma!
    Är så bra att du skriver om detta för det är nog bara så det kommer fram mer förståelse och acceptans.
    Älskar att läsa din blogg och jag hoppas verkligen du fortsätter skriva och inspirera mig och alla andra. Kram

  13. Sanna

    Jag tvivlar inte en sekund på att du är den bästa mamman för dina barn! O det är trist att folk ska ifrågasätta antal barn. Det jag dock kan känna är att hur man än vrider o vänder på det så blir tiden ensam med endast 1 barn (o då inte me nå annat syskon i samma rum el nära) mindre ju fler barn man har. Om jag tex läser 30 min var för mina 2 barn så är det ca 1 timme totalt. 10 barn skulle bli 5 timmar o det varje kväll skulle va omöjligt!😅 om man drar det rent krasst sådär. Man måste ju inte lägga tiden till just kvällen. Men minst en halvtimme ensam me endast 1 barn per dag tycker inte jag är mkt tid. O det går ju inte med så många barn. Menar inte att de barnen skulle må sämre. Menar bara att det i praktiken inte går ihop. Men ni är två föräldrar så då kan man ju dela upp det oxå. Ibland kan nåt barn tycka att det är skönt me lite mamma tid o ibland lite pappa tid. Jag tror inte det finns nåt barn som ärligt säger att de inte har behov av egentid med en förälder. De vet inte alltid o de kanske inte heller vill besvära om de vet att det blir stressigt för föräldrarna. Jo, det där me olika faser känner jag igen till viss del 😅 dock är våra barn födda så tätt (11 månader mellan) så de är praktiskt taget i samma fas hela tiden! Haha! Lär ju hända ofta för er me när de är så nära i ålder 🙈 Bävar inför när de börjar gå in i tonåren samtidigt, även om de bara är 2 st!
    Jag vet att jag frågat det förut, men har inte riktigt fått nå svar. Känns som om det ofta endast är du o barnen, att Andrés inte är hemma så mkt o du drar praktiskt taget allt hemma o allt med barnen? Saknar inte barnen o va med honom också? Nu kanske det inte alls är så här, kanske bara är vad det verkar som i bloggen. Men det känns lite som att det är bara du o barnen. Skulle va intressant o veta lite hur ni lagt upp det o hur ni tänker 😊

    1. Me & My Baby Dolls

      Sanna- Det räcker väl med att läsa EN gång och alla 10 kan sitta och lyssna samtidigt 😉 man behöver inte se bekymmer i något som kan funka hur bra som helst utan 😉

      Andres jobbar men han är med barnen när han kommer hem och lagar alltid middag 😉 När han är ledig är han alltid med.

      1. Sanna

        Det va bara ett exempel. Jag o mina barn tycker om att läsa o ha den tiden för oss själva. Att liga bredvid en i taget o få en liten pratstund o läsa lite 🥰 De gillar helt olika böcker o jag har svårt o tro att 10 barn i olika åldrar gillar samma böcker. Det betyder inte att det inte går o läsa samtidigt för alla. Skulle va intressant o höra hur man får ihop tiden med ett barn i taget, sitta o prata om livet o allt däremellan o barnet verkligen får en chans o prata ostört med en förälder. Jag skulle gärna ha många barn om jag visste att jag kunde få den tiden med varje barn varje dag. Hade dygnet haft fler timmar så 😉 Men vill kunna fånga upp barnen om man märker att de skulle må dåligt el så. Barn har en förmåga o hålla mkt inom sig om de inte får chansen o prata med tex en förälder, o då även ostört. Dina barn ser ut o ha det bra o må bra. Det är bara en oro som hade gnagt mig om jag haft många barn.

        1. Linda

          Förstår Sanna när det gäller läsning. Jag vill gärna individanpassa läsning. En 2-åring och en 8-åring har ju inte samma nivå när det gäller böcker, etc. Sen ogillar jag verkligen uttrycket att man alltid hinner med alla sina barn LIKA mycket oavsett hur många barn man har. Det är ju precis som om man skaffar ett barn till att det inte tar så mycket extra tid. Jag tycker varje extra barn man skaffar tar extra tid. Mer aktiviteter, mer kläder att köpa, mer uppmärksamhet, osv. Då får man ju automatiskt mindre tid för de andra barnen. Det innebär ju inte att man är en sämre mamma för det. Kan ju finnas föräldrar med bara två barn som ger mindre uppmärksamhet till dem, än de som har tio. Själv har jag bara fem barn, men det är klart att tiden krympte till 1/5 till varje barn istället för 1/4 av min tid till alla när jag fick mitt femte barn. 😊

  14. Anna

    Om jag förstått det rätt så har din man 3 barn från ett tidigare förhållande. Hur fungerar det? Har dom också ett rum hos er eller sover dom aldrig över? (I vår familj är detta en ”jobbig” situation”.)

  15. Sofia

    Tack för ditt underbara inlägg Satu! Flera gånger har jag fått tårar i ögonen efter att ha läst dina inlägg, så vackert skrivet!

  16. Annie C

    Tycker det är så kul att läsa om din familj! Varför vet jag inte 😁 kul att få insyn i någon annans vardag och äventyr! Du verkar ha så fina barn och ett lugn som jah beundrar.. har en 1,5 år son och en bebis på väg ibland får jag panik och undrar hur jag ska klara av det (har valt att skaffa ett till barn såklart) men just det här med tålamod, tiden och känna att man är duglig som mamma och räcker till! Du är en av mina förebilder 🙏 Trevlig helg till dig ☀️ Kram

  17. Annie

    Tycker det är så kul att läsa om din familj! Varför vet jag inte 😁 kul att få insyn i någon annans vardag och äventyr! Du verkar ha så fina barn och ett lugn som jah beundrar.. har en 1,5 år son och en bebis på väg ibland får jag panik och undrar hur jag ska klara av det (har valt att skaffa ett till barn såklart) men just det här med tålamod, tiden och känna att man är duglig som mamma och räcker till! Du är en av mina förebilder 🙏 Trevlig helg till dig ☀️ Kram

  18. Anonym

    Satu, du har säkert rätt. Har själv flera syskon och vi kunde umgås med varandra. Har själv en son som nu är tonåring men när han var mindre var det alltid ”mamma”, så hade fullt upp med att aktivera honom.

    Ni tycks har en sån fin sammanhållning och ett jätte fint hem.

  19. Sofia

    Hej! Jag har följt din blogg i många år och det är härligt att kunna följa er mysiga familj. Tänkte på inlägget nu om hur man får tid med varje barn. Tack för att du delar med dig om hur du gör. Om du någon gång får lust hade jag gärna läst vilka dina bästa råd för att fixa och trixa med aktiviteter och läxläsning för skolbarnen. Det känns som att alla andra hinner, men själv är det kämpigt att få tiden att räcka.
    Hoppas ni får en toppendag!

  20. Hanna

    Förstår precis vad du menar♥️ Nu har vi bara ett barn men ett barn med speciella behov. Vi har fått frågan många ggr hur vi orkar springa runt som vi gör och om vi ångrar att vi har fått vår son (adopterat) efter han fick sina diagnoser. Vem ångrar sina barn liksom? Han är glädjen själv och absolut det finns dagar där man är helt slut och orkar inget efter nattat. Han är det finaste jag har😍.

  21. Sisko Kanerva

    Voiko äiti enää hienommin ja rakastetuimmin kirjoittaa elämän tärkeimmästä asiasta lapsistaan. Ei ole pienintäkään epäilyä siitä ettetkö olisi suurella rakkaudella halunnut juuri jokaista ihanaa lastasi. Minusta ei olisi tähän vaikka olisin halunnut enemmän kuin 3 rakasta lastani eikä olisi monesta muustakaan siksi ihailuni ja arvostus on suurta Sinua kohtaan. Kenelläkään ei ole oikeutta arvostella kuin omaa jaksamistaan. Sinä olet jotain niin uskomattoman ihanaa kaikkien suloisten lastesi kanssa, joka päivä luen järkeviä kirjoituksiasi ja katselen äärettömän hyvin hoidetun ja rakastettujen pienokaisten kuvia. Jokainen myös tietää että ilman muuta tulee huonoja päiviä väliin vaikka olisi 1 lapsi hoidettavana. Valittajia riittää joka lähtöön. Sinulle nostan olemattoman hattuni ja lähetän paljon rakkaita voiman terveisiä jokaiseen päiväänne, jatketaan matkaa ja kiitos ❤️

  22. Elin

    Du är hemma med dina barn hela tiden tillskillnad från de flesta föräldrar som börjar jobba vid ett års ålder och lämnar de stackars barnet ifrån sig😭 vem är det som ser och har tid för sina barn egentligen 😬

stats