My Baby Dolls

Min första LIVE!

Wihoo, det är fredag idag och jag tänkte köra en sån där blogglista dagen till ära!

Lite bästa/sämsta men nytt är att jag skriver lite ”whats up” status om familjen.

Bästa:
Badrummet blev färdig kaklat i måndags, just nu gräver de rör för vatten osv. från badrummet och ut. Andres kompis har med sin grävmaskin så det går verkligen undan. han försökte först för hand, men marken är stenhård.

Sämsta:
Alltså vi är i en svacka där allting går sönder och behöver lagas/köpas nytt just nu. Allt samtidigt.
Familj och vänner- det går inte att nå mig alls via sms eller samtal just nu, behöver ni få tag på mig så testa på instagram eller facebook/messenger så svarar jag så fort jag kan.

Jobbigaste:
Ni vet när man blivit osams med någon, när man inte kan prata ut och nå människan. Den känslan sitter kvar länge, man känner sig tom på ett sätt, ledsen- fast man blivit sams. Blääk för den känslan.

Ser fram emot:
Sommaren! Men lite närmare så längtar jag efter ikväll då hela familjen är samlad och äter gottis ihop och så ser jag fram emot morgonen för Mummu & Puua ska komma förbi, vi ska rensa/städa i förrådet och elda skräp och grilla 🙂

Tråkigaste:
Jag insåg bara häromdagen när jag scrollade i mitt instagram flöde och mina bilder på bloggen och bloggmappen att jag inte har så värst mycket bilder på de större barnen. I stort sett är det Isabelle som regerar där, men det kanske inte är så konstigt- hon är den enda som inte kan smita när jag tar fram kameran, moahaha 😉

Testat:
Jag gjorde min första LIVE på instagram idag! Lite läskigt och nervöst, haha! Ni som följer mig vet att jag ogillar verkligen att höra min egen röst på video, nästan så att jag skäms faktiskt, men (!) det här är jag, det är väl så jag låter helt enkelt och man ska vara nöjd med sig själv försöker jag lära mina egna barn så kanske dags att jag slutar flamsa om det själv 😉
Så jag gjorde alltså mitt första LIVE med Olivia, Celina & Kevin som ville dansa och ha för sig- och det var faktiskt kul!
Kul att kommunicera med er på ett helt annat, ett mer personligt sätt än här via bloggen.
Jag lovade t om att göra det igen 😀
Så kul att ni kommenterade allt eftersom.

Nicole:  Åh Nukke min Nukke. Hon fyller 10 (!!!) i maj och jag känner bara att vi kan stoppa tiden nu. Ibland vill hon vara stor, ibland liten. ”Ha inte för bråttom att växa upp” brukar jag påminna henne. Hon vet inte riktigt hur hon själv ska vara. Dagligen går vi igenom ett berg och dalbana av känslor och det kommer grodor ur munnen på henne och slängs igen med dörrar. Hinner knappt med alla stormarna här. Alltid någon som går igenom nån slags utvecklingsfas här hemma hos oss.

Vanessa: 
Vilken omvändning min Bessa har gjort det senaste året. Hon har vuxit upp mycket,hon är lugn, snäll och omtänksam, Innan fick hon utbrott för minsta lilla sak som inte gick som hon ville. Ni som går igenom samma ”fas” med era barn- hang in there!

Danilo:
En mer hjälpsam kille får man leta efter. Hoppas att han aldrig ändrar sig. Ibland känner jag mig som världens hemskaste mamma. Jonathan och Danilo är väldigt supertighta med varandra, de har en band med varandra som få kan förstå. Ibland måste man dock skilja dom åt för dom ska spela pajas och det går bara utför. När dom t ex ska springa och tävla om vem som hinner upp och borsta tänderna först, och sen är dom där uppe tillsammans så blir det bara pannkaka av allting. De börjar istället bråttas, springa runt, ta varandras grejer och ja, listan kan göras lång. ”Dano du går upp när Tantan kommer ner” Det har blivit lite så att jag inte vill att dom gör de där sakerna tillsammans för det blir bara larv. De sköter sig bättre utan varandra för när de är tillsammans så har de en trygghet i varandra och känner väl att de kan trigga igång varandra och allt blir bara cirkus. Nästa stund kan de börja bråka över nån sak och då vill ena flytta ut från sovrummet och nästa är dom bästa vänner igen.
Jag har dåligt samvete för att jag önskar att trams perioden snart ska vara över (helst igår) och att dom kan hantera saker tillsammans på ett mer lugnt sätt. Förstår ni hur jag menar?

Jonathan:
Jonathan och jag planerar att börja springa tillsammans, och för honom är det jätte viktigt att första rundan tar vi bara han och jag. Han kan bara gå förbi mig och visa en etta, för han ska minsann vinna över mig. 😉

Olivia: Min solstråle. ”Mamma jag vill också bli bebis beskyddare” Då menar hon att hon vill bli mamma. Hon avgudar baby Belle och stannar hemma från föris för att få gosa med henne säger hon. 🙂
Tänk att snart får jag/hon inte välja längre om hon ska vara hemma med oss på dagarna. Förskoleklass blir obligatoriskt och då måste hon gå. Jag försöker ta vara på den här tiden tillsammans med henne så mycket jag bara kan. Min godispåse.

Kevin: Världens snällaste. Inga konstigheter med honom, han hänger bara med. Undrar om det stämmer när de sägs att är barnen jätte snälla som små så får man det jobbigt under tonåren? Then im in trouble.

Celina: En karaktär i klass för sig! Så lillgammal och bossig. Hon ska också jämt göra ”videos” och göra allt precis som sina äldre systrar gör. Ganska kul när man inte ens är en meter lång och pratar som en vuxen 🙂 En riktig teaterapa det där, hon har aldrig slut på bus eller knasigheter.

Isabelle: Är det tänder på g kanske? Hon dreglar ner alla sina bodys. Dessutom har hon blivit förkyld så näsan den rinner också.

Andres: Slutade röka vid nyår! Jag är så stolt över honom

Jag: är så känslosam hela tiden, fattar inte om det är ångest eller något men jag är så tacksam för allt jag har och är livrädd att något hemskt ska hända, Jobbiga tankar som jag inte ens vill skriva om för att inte jinxa.

Hur mår ni allihopa?
Har ni något speciellt planerat inför helgen, eller tar ni dagarna som de kommer?
Vad tycker ni om att se oss mer rörligt på instastories och live?

satuIMG_3538

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Isabel

    Jag har tre små barn och är både underbart tacksamt lycklig och fruktansvärt förtvivlad. Mina barn är 4 år, 2,5 år och snart 1 år och just nu utreds jag för eventuell hjärntumör. Jag är 27 år och vet knappt vad jag ska ta mig till. Jag är för visso inte rädd för att dö.. men att kanske lämna mina barn, låta dem växa upp utan sin mamma eller att aldrig få se dem växa upp. Den tanken gör så vansinnigt ont. Sjukvården krånglar och tar tid på sig och tid är ju så viktigt i sådana här lägen. Försöker att inte oroa sönder mig men mina barn förtjänar att få ha en frisk mamma kvar i livet.

    Jag försöker att ta vara på tiden just nu. Man vet aldrig med livet, det är så skört. Det är fint att höra att du tar vara på din familj Satu ❤️

  2. Victoria

    Åh, jag kan inte se då jag inte har instagram. Kan du inte spara eller spela in före så att du kan lägga upp dem på bloggen? Vill så gärna se. ? Kram till er allihop.

  3. Jungfrumamma

    Haha, jag har inte heller så mycket bilder på de äldsta barnen. Problemet är att dom inte alltid vill vara med på kort. Då får man ju helt enkelt respektera det tänker jag

  4. Maria

    Hade varit jättekul med lite inspiration för ytterkläder och skor inför våren 🙂 barnkläder är så kul o det finns ju så mycket!

  5. Lena

    Har också tvillingar ,10 år & tjejer . Har fått göra och gör precis som du, alltså håller isär dem när de ska göra något som tex borsta tänderna . När de var några år yngre så funderade jag till och med på att låta dem äga frukost i olika rum… eller på olika tider?de har åtminstone lugnat ner sig något nu men, som du sa, de triggar varandra

stats