My Baby Dolls

Vilken uppståndelse det blev av mina bilder strandbilder på instagram. Jag med Isabelle.
Fick så så SÅ många frågor om hur jag gör för att vara så smal, om jag tränar, vad och hur, vad äter jag, och också några kommentarer om nån som var orolig för mig för att jag är så himla mager….
Mår jag inte bra eller?

Det är lättare för mig att svara här på bloggen än att skriva enskilda svar till var och en av er som undrar men jag vill först bara säga att jag är så smickrad över era kommentarer.

Med handen på hjärtat hade jag verkligen inte förväntat mig allt det positiva ni gav mig och jag önskar att jag såg vad ni ser. Tack.

Jag har alltid varit väldigt smal. Under hela min skolgång blev jag retad och fick taskiga kommentarer om min vikt, faktiskt från folk överallt.
Inga kläder satt lika fint på mig som på alla mina klasskamrater, jag utvecklades mycket senare än dem och det blev bara en komplex och jag skämdes över min kropp, alla hade ju jämt påpekat min vikt på ett så negativt sätt jämt och jag kände mig inte alls fin, jag var bara… smal. och det var något fult. Det där sitter i märgen fortfarande och det är först på senare år som jag inser att mobba någon för sin vikt, eller kommentera negativt om hur någon annan ser ut över huvudtaget är lika allvarligt som att mobba någon för att den är lite större. Men inte alls lika oacceptabelt. Varför är det mer OK att kommentera negativt hur mager nån är? Det är samhället, men samhället det är ju vi, ni, alla.
”Vad du är tjock! – och ”Vad du är mager” är ord som gör lika ord.
Är du orolig för någons hälsa, fråga lite snyggt hur h*n mår. Privat.

Tänkvärt kanske.
Det är kanske därför era kommentarer gjorde mig glad och förvånad, för att jag hört så mycket negativt innan. ღ
Men nu ska jag svara på era frågor 🙂

När jag blev gravid gick jag upp i vikt och trivdes bra med min kropp. Inom nån vecka efter förlossning hade jag gått ner till min ”normalvikt” som jag alltid varit på.
Ja även efter att mitt 8:e barn hade fötts så rasade vikten av mig.
Jag tappar mina gravidkilon fort och jag har ingen magisk knep för det.
Jag äter vad jag vill (alldeles för mycket choklad och godis dock) och jag rör på mig mycket då jag är ute massor med barnen.

Ibland, när jag har tid och lust tränar jag lite hemma. Då är det squats och plankan jag gillar mest. Jag tränar bara för att bli starkare och fastare (allt sitter inte där det en gång satt, så graviditet sätter sina spår även i mig- jag lovar.) 😉 och jag skulle också behöva liiiite bättre kondition 😀

Kanske är det bra gener? Jag vet inte. Nu har det varit en del som stress som gjort att jag kanske glömt bort mig själv lite, vilket man ser direkt på min vikt.
Jag vet att jag är smal och jag vill inte gå ner i vikt. Gärna upp lite men det verkar vara en omöjlighet just nu. Men jag mår bra och det är väl huvudsaken? Och att vara nöjd med sig själv? Jag är stolt över min kropp för den har burit och gett mig 8 fantastiska barn.

Har ni negativa åsikter om någons vikt eller utseende- håll dem för er själva.
Ser ni något fint hos någon, berätta det.
Ni vet aldrig vad en människa kan ha gått igenom men ni vet lika väl som jag att oavsett vad så gör negativitet ingen nytta. Positivitet lyfter och det sprider sig.
Kom inte med en massa goja om att ”större” människor har det såå mycket jobbigare med fördomar än mindre- om ni inte varit i bådas sits.
Alla är vi olika, men lika mycket värda. Oavsett om man är smal eller tjock. Hur man än ser ut.
Ingen är bättre än någon annan.
Oavsett vad man väger eller hur man ser ut är huvudsaken vad man har inombords och att man själv mår bra. Eller hur?

Det blev lite rörigt det här, men jag vill bara säga att sträck på dig själv, du är vacker och du duger precis som du är.
Det är något jag vill föra vidare till mina barn, det är viktigt.
Förändra er aldrig för någon annans skull, bara för din egen om du vill det.