Okej. Alltså jag har suttit med detta inlägg i säkert 2 veckor nu. Skrivit. Raderat. Funderat. Börjat om från början. Raderat. Och så har jag hållt på fram och tillbaka.
Jag har tänkt så mycket på hur jag ska skriva, och framförallt hur mycket jag ska skriva.
Det blir ju automatiskt så när barnen blir äldre, man vill skydda dom från allt och ju större de blir desto naturligare att dom tar mindre plats i mina sociala medier, det är liksom ”privat”, men nu har jag fått en del mail de senaste dagarna, från föräldrar som är i samma sits med sina barn som har läst när jag nämnde detta för nån vecka sen. Föräldrar som själva behöver tips och råd. Och många av er har frågat hur det går just nu.
Jag ska berätta lite kort om det här. (helt med min dotters godkännande ska tilläggas.)
Min ena dotter har aldrig känt sig ”hemma” i sin klass. Hon har aldrig känt att hon tillhör, eller är med i gänget. Hon känner sig utanför och utfryst och ju mer hon har försökt passa in desto mer sårbar har hon blivit. Kompisar som lovat att dom ska vara med varandra lämnar henne själv när en annan dyker upp. Hon får inte vara med, tan jämt varit tredje hjulet. Dom springer ifrån henne, viskar, skrattar. Frågar hon vad det är så svarar dom ”inget du behöver bry dig om.” på ett spydigt sätt, om dom ens svarar. Blickarna.
Dom kommenterar hennes kläder och hår. Skrattar när hon svarar eller gör fel.
Dom hånar henne när hon gråter….
Det är en slags mobbning som inte går att förklara.
Under den senaste tiden har det bara eskalerat och hon varit alltmer ledsen.
Hon har gråtit på kvällen, haft ont i magen och inte velat gå till skolan.
Jag har både gett henne råd, pushat och t om pressat henne. ”Kom igen Nicole, prata med dom, räck ut din hand och försök lite du också.” Till att säga: ”Strunta i dom! Hitta andra att vara med!”
Jag har sagt att man ska vara sig själv och bara man är omtänksam och schysst mot alla så löser det sig.
Men det är lögn. Tjejer kan vara riktigt taskiga mot varandra i den åldern.
(Och jag säger inte att mina barn inte har del i nånting, dom kan säkert dom också!)
En dag var hon helt knäckt och visade mig sin mobil och jag hör hur tjejerna skickar röstchatt med henne och säger ”vem vill vara vän med dig” på ett kaxigt sätt och N frågar ”men snälla berätta vad har jag gjort” och dom bara gaddade ihop sig och ignorerar och hon försöker och försöker……. Jag blev så ledsen och framförallt arg att då fick det vara nog. Jag var inte så jättepedagogisk där, men jag skrev några rader till dom.
– Ledsen men ska man låta sina barn ha sociala medier så ska man också följa upp vad barnen faktiskt gör på nätet och vad andra människor skriver till dom och framförallt vad h*n skriver till andra.
Jag blir så känslosam när jag skriver om detta. Jag har skrivit och raderat tusen gånger om. Lämnat inlägget. Skrivit igen.
…För jag var ju hon.
När jag gick i skolan så var jag hon.
Jag blev retad i skolan. För mina kläder. För att jag var för smal. För att… ja? Jag vet faktiskt inte varför. Jag passade bara inte in, enligt dom.
Jag blev utfryst och lämnad utanför. Jag minns så väl hur jag hela tiden försökte vara alla till lags för att inte bli lämnad utanför, för att försöka passa in, hur jag ville tillhöra.
Hur allt jag gjorde och sa blev kommenterat, tills jag till slut blev så osäker att jag inte ville säga något. Blickarna jag fick och den där oroliga känslan i kroppen.
Jag fanns liksom inte och jag var inte viktig.
Och det var samma sak för mig- lärarna såg inte. Dom såg bara glada positiva, snälla Satu. Som faktiskt verkade vara omtyckt.
Jag minns att jag gick i 4:an, hade ont i magen och ville inte till skolan. Ville inte vara ensam. Minns att min mamma pratade med läraren och läraren pratade med tjejerna i min klass. Dom fjäskade som bara den för läraren, sa att det aldrig var meningen att det skulle vara så. På rasten skrattade dom åt hur barnslig jag var som tjallade till min mamma om det, att det är väl ingenting.
Nu har hon länge pratat om att få sluta i sin klass, Bett mig att ta henne därifrån och jag har liksom försökt pusha på henne ändå. VARFÖR kunde jag inte lyssna och göra något innan? VARFÖR har jag bett henne försöka gång på gång när hon ändå får kalla handen och mår dåligt av det? Jag borde ha gjort något innan. Jag borde ha fattat. Jag har trott att det ska bli bättre. För varje dag har ju inte varit sådär. Det har funnits bra dagar också. Hon har haft fina stunder med sina klasskompisar också. Lärarna som jag har tagit upp detta med har tyckt att hon verkar så glad och positiv, och det är ju det hon visar utåt. Hon har varit glad. En riktig solstråle som dom säger.
Men jag undrar ju… Har jag pushat på henne just för att jag var hon? För att jag inte ville att hon ska vara som jag var….?
Tänk känslan av att inte ha någon som hälsar på dig när du kommer på morgonen, ingen som säger hejdå efter dagens slut. Som att du inte finns. 🙁
Mitt hjärta går bara sönder.
Så till slut kontaktade jag rektorn i skolan, berättade vad som pågick och sa att vi önskar att byta klass. Han svarade mig direkt på morgonen nästa dag. Både jag och Nicole träffade honom och han löste allting direkt. Veckan därpå fick hon byta klass. ♡
Nu har hon gått i sin nya klass i två veckor och det är så skönt att läggdags inte är fylld av ångest och tårar längre. ♡
Om du bara visste hur mycket jag ser mig själv i dig Nicole.
Det gör så ont mammahjärtat när det hänt något orättvist, hur ont det gör i hela mig när någon sårar dig. Jag skulle bara vilja skydda dig mot allting- men det kommer situationer då jag måste lita på att jag har gett dig verktygen att klara dig på egen hand. Jag kanske inte alltid kan lösa alla problem, men du ska veta att du aldrig behöver möta dom ensam. Du vet att jag alltid finns här för dig.
Älskar dig Nukke.
KRAM!
Nu är jag flera år sen här med min kommentar men det här inlägget dök upp för mig och jag känner ändå att jag måste skriva fast det är några år sedan det här hände. Är det din dotter på bilden? Isåfall måste jag börja med att skriva att hon är så otroligt vacker! Det första jag tänkte på när jag läste var att de andra tjejerna är säkert egentligen så avundsjuka och använder mobbningen för att sänka din dotter istället för att höja vilket många kvinnor generellt gör. Sedan såg jag bilden på din dotter och fick det bekräftat. Woow så fin hon är! Har själv en dotter på 13år och tjejer kan vara så fruktansvärt elaka emot varandra. Jag hoppas att det är bättre nu efter dessa år.
Vilket bra inlägg du har gjort! Jag jobbar som lärare på högstadieskola och vet hur det kan vara svårt både för lärare och föräldrar att hantera mobbing. Du har gjort ett väldigt bra jobb som stöttande och förstående mamma! Det är smärtsamt, men sant, att de måste llära sig hantera motgångar. Glad att hon hittat en bra klass att vara i! Ha en väldigt fin jul!
Alltså jag blir så ARG och ledsen av att läsa sånt här 🙁 var är alla lärares närvaro och uppmärksamhet under dagarna? För helt ärligt ”kortet” dom kör med om att dom har för mkt pappersarbete duger inte. Jag hade det precis likadant från 0:an-5:an innan jag bytte klass. Alltid ensam, ingen att vara med på rasten, fel kläder, inte cool nog, den som aldrig blev bjuden på kalas, den som alltid stod sist kvar på raden när det skulle väljas lag på gymnastiken, den som inte hade någon att sitta vid på raster. Va fan är det med folk?! HUR kan vuxna föräldrar inte lära sina barn basic hyffs och vänlighet?! För det är inte barnen som föds elaka utan VI föräldrar bär ansvaret. Föräldrar som ”blundar” för verkligheten, inte har ”tid” att uppfostra sina barn till att veta allas lika värde och att visa medmänsklighet. Värst är de föräldrarna som inte lyssnar och som alltid svarar: -så skulle mitt barn aldrig göra. Det finns alltid 2 sidor av ett ”mynt”. Barn/ungdomar är under ”upplärning” och det är föräldrarnas förbannade plikt att tala om vad som är rätt och fel. Gör man inte det är det inte så konstigt att vi får fullt med barn, unga och sedan vuxna som går igenom livet och tycker att dom har rätt och alla andra har fel. Människor som blir självupptagna och inte lär sig att se andra.
Jag hoppas att din dotter kommer fortsätta att trivas i sin nya klass ❤️ Kram
Fy vad hämskt hur har hon orkat men jag vet att flickor är mer grym än killa det var någ att hon var mycket finar än dom hon är jätte söt å kan man bli mobbad för att man är för smal ? Hoppas att alt är bra nu å det funkar för din dotter hälsa henne hon är en stark tjej
Stackars finaste Nicole ge henne massa kramar från oss.
Mammus- Tack ❤️❤️
Vilken söt vacker dotter du har blir ledsen av att läsa detta. Tycker det var bra gjort av dig som mamma att du tog kontakt med rektorn och att det löste sig.
Usch och fy,så ska inget barn behöva ha det.
Om jag bara ska gå efter vad jag vet om eran familj från bloggen så tror jag detta.
Dom andra tjejerna är avundsjuka…din dotter är väldigt fin…hon har fina kläder…fint hår…smart och snäll.
Nu börjar det märkas vilken tjej som får uppmärksamhet från killarna och så klart hör och ser dom andra tjejerna att killarna tittar på din dotter.
Om hon inte kan bli vän med tjejerna så kan hon ju prova med killarna då dom ofta är rakare i sitt sätt.
Lycka till!
Jag har aldrig blivit mobbad eller utfryst, mest troligt för att jag var en i det ”coola” gänget. Jag såg mig aldrig som en mobbare men nu i efterhand när jag själv fått barn så har jag insett att jag nog var lite av en passiv mobbare. Jag ville så gärna också passa in vilket resulterade att jag aldrig vågade säga ifrån även om jag kunde känna i magen att det vi gjorde inte var rätt.
Har funderat en hel del på detta.. och det jag tror att jag och mina kompisar behövt är föräldrar. Att de pratat med mig/oss om mobbing och vad som är rätt eller fel. Tyvärr lyssnade man inte så mycket på lärarna. Föräldrarna har ibland mer pondus. Eller en äldre ungdom (min storebror var retad hela skolgången men upplevde en förbättring i 7:an när en kille i 9:an sa till en av mobbarna).
Och samtal en och en och sedan i grupp.
Jag hade behövt höra att jag var en mobbare och konkreta tips på vad jag skulle göra för att inte vara en. Typ: Hälsa och säg hej, kommentera inte negativt hur någon ser ut, se hen i ögonen minst en gång per dag, säg något positivt till hen en gång per dag osv.
Föreläsningar, om personer som mobbat eller blivit mobbad. Om psykisk ohälsa.
Jag förstod aldrig då hur elak man var. Hur mycket det påverkade den mobbade. Att hen kanske gråter till sömns och inte vill gå i skolan. Att hen inte mår bra så fort hen kommer hem igen.
Jag hade behövt höra det för att förstå.
Jag önskar och hoppas att din dotter aldrig mer ska råka ut för mobbare och att hon i fortsättningen ska få en bra skolgång! Tur hon har dig! Du är en fantastisk mamma!
Julia- Ditt kommentar rörde mig väldigt mycket. Tack för att du var ärlig <3
Ja ibland är det sånt som behövs, att en passiv mobbare kan vara lika skyldig och att det behövs pratas om. <3 KRAM!
❤️❤️❤️
Blev så ledsen när jag läste detta och hoppas att det inte händer min dotter när hon växer upp. Eller att hon blir sån som mobbar. Skönt att höra att ni blev hörda och att hon trivs bättre i sin nya klass. All power till dig som stod på dig och ställde upp för din dotter!
Så ont i hjärtat att läsa! Förstår inte hur barn kan vara så elaka mot varandra!
Jag var också ”hon”! Min största skräck är att mina barn ska bli ”hon” jag gör allt i min makt för att lära dom att vara bra kompisar!
Väldigt bra inlägg!
Vilket viktigt och bra inlägg! Jag var också mobbad och utfryst i högstadiet, och önskar att någon hade sett hur jag mådde. Hoppas att Nicole ska trivas bättre nu. Mobbarna är bara avundsjuka på henne, hon är såå fin! Kram
Jag var också hon. Mitt började redan 1976. Jag var 7 år gammal. Jag hade äldre syskon som var rödhåriga. För det blev jag mobbad, fick alltid höra titta där kommer askan efter bränderna. Jag fick höra att jag var en tattare för att jag inte hejjade på samma lag i hockey som de andra i klassen. Jag blev jagade med slagträ du har när du spelar brännboll. Det blev ju inte bättre av att jag var bättre i alla ämnen i skolan (äldre syskon), så räkna, skriv, läsa och prata engelska flytande kunde jag när jag var 7år. Då fick jag höra, du ska inte tro att du är något. Kunde inte heller byta klass då vi slog ihop klasserna när vi skulle börja mellanstadiet. Det blev ju inte bättre ju äldre vi blev. Nej de eskalerade väldigt mycket mer. Tom vissa lärare var elaka. Bara för att jag hade 3 äldre syskon och 3 äldre kusiner som gick på samma skola, så nr jag kom upp i mellanstadiet och högstadiet. Fick man höra av lärarna. Åh nej inte en till. Hur jevla många är ni egentligen. Är ni kristna och ej använder skydd. På den tiden så var det ingen som ställde varken lärare eller elever till svars Under hela mitt första år i grundskolan så fick jag ha hunden med i klassrummet. För att få vara i fred. Det var ju inte bara på rasterna utan ständigt. Det var först på gymnasiet som min mobbing slutade. När jag fick andra vänner. Så än idag har jag svårt att lita på någon överhuvudtaget. Fast det gått över 30år,
Nu fick jag reda på att de ska ha klassåter träff, att vi blir 50år samt att vi missade att fira 30år sedan slutet. När de frågade mig om jag ville komma. Så fick jag panik, Jag bara satt och skakade når jag läste inbjudan. Så min sambo frågade mig vad som hände. Han har liksom aldrig vetat vad jag råkat ut för. För jag har skämts över min barndom. Trots att det inte varit mitt fel. Då sa han bara du ska INTE åka på någon klassfest, Du mår ju inte bra ens av att läsa om det. Dessutom är det någon som hört av sig till dig under alla år. Nä tänkte väl det.
Jag tycker det är bra att Nicole har rektorer som bryr sig. Önskar det fanns när jag växte upp
Ditt inlägg berör mig verkligen. Önskar att jag gick i din klass, då skulle du inte behövt vara ensam <3 Så hemskt.
Tack. Ja man önskade att man hade någon. Men ingen. Mina syskon var ju äldre och förstod väl inte vad som hände. Plus att inte ens lärarna brydde sig. Att till och med dom kunde få kläcka ur sig vad som helst till eleverna och det var helt ok.
På det sättet kanske barnen idag har det lite bättre än vi hade på 70-80 talet. Just att det finns vuxna de kan ty sig till om det inte är bra. Jag hoppas verkligen att Nicole får en underbar skolgång efter detta. Att hon inte behöver se tillbaka och ha ångest. Utan bara ljusa minnen. Plus att hon har en underbar familj runt sig också
Jag hade det exakt så i skolan oxå. min allra bästa kompis sedan bebistiden typ vände men ryggen till i 3an. hon o alla tjejjer gaddade ihop sej så jag va ensam kvar. sen började det en ny tjej så ett tag var det bara jag o den nya tjejjen som kunde vara på raster o så.
jag var inte mobbad oralt lr fysiskt men psykiskt. för jag var utstött från klassen, kanske små kommentarer o så men mest att kag inte fick vada med o leka på raster osv. o det pågick typ hela skolåldern.
i högstadiet dög jag på idrotten pga jag var bra på det. när man skulle vara två o två lr i grupp då dög jag.
i 7an när vi började där så splittrades alla 6or till nya klasser i 7an o då var det bara jag o min fd alla bästa kompis som var en av alla som började gadda ihop sej med andra tjejjerna som kom från vår klass in i ny klass. o där började då oxå min idag bästa vän. vi har hållt i ihop i vätt o torrt sedan 7an.
jag ”sjunker” till den lilla utstötta tjejjen som jag var i skolan varje gång jag stöter på ngn från skolåldern framför allt min fd bästa kompis. då är jag inte den vuxna tjej jag är idag utan den utstötta blyga tjejjen som tur är stöter jag typ aldrig på dom.
men när klassfesten var (10 år efter 9an lr vad det var) ville jag inte gå. kände att varför ska jag gå dit, jag hade inga kompisar i skolan då , så varför gå dit
!
så skönt att hon fick byta klass o hon mår bättre nu ?? jag håller mer. tjejjer kan va fan så taskiga o vidriga mot varandra ??
Blir så rörd av det du skriver. Verkligen hög igenkänningsfaktor. Vilken stark och stödjande mamma du verkar vara. Hoppas hon får det bättre i sin nya klass.
Jag var också hon. Mitt började redan 1976. Jag var 7 år gammal. Jag hade äldre syskon som var rödhåriga. För det blev jag mobbad, fick alltid höra titta där kommer askan efter bränderna. Jag fick höra att jag var en tattare för att jag inte hejjade på samma lag i hockey som de andra i klassen. Jag blev jagade med slagträ du har när du spelar brännboll. Det blev ju inte bättre av att jag var bättre i alla ämnen i skolan (äldre syskon), så räkna, skriv, läsa och prata engelska flytande kunde jag när jag var 7år. Då fick jag höra, du ska inte tro att du är något. Kunde inte heller byta klass då vi slog ihop klasserna när vi skulle börja mellanstadiet. Det blev ju inte bättre ju äldre vi blev. Nej de eskalerade väldigt mycket mer. Tom vissa lärare var elaka. Bara för att jag hade 3 äldre syskon och 3 äldre kusiner som gick på samma skola, så nr jag kom upp i mellanstadiet och högstadiet. Fick man höra av lärarna. Åh nej inte en till. Hur jevla många är ni egentligen. Är ni kristna och ej använder skydd. På den tiden så var det ingen som ställde varken lärare eller elever till svars Under hela mitt första år i grundskolan så fick jag ha hunden med i klassrummet. För att få vara i fred. Det var ju inte bara på rasterna utan ständigt. Det var först på gymnasiet som min mobbing slutade. När jag fick andra vänner. Så än idag har jag svårt att lita på någon överhuvudtaget. Fast det gått över 30år,
Nu fick jag reda på att de ska ha klassåter träff, att vi blir 50år samt att vi missade att fira 30år sedan slutet. När de frågade mig om jag ville komma. Så fick jag panik, Jag bara satt och skakade når jag läste inbjudan. Så min sambo frågade mig vad som hände. Han har liksom aldrig vetat vad jag råkat ut för. För jag har skämts över min barndom. Trots att det inte varit mitt fel. Då sa han bara du ska INTE åka på någon klassfest, Du mår ju inte bra ens av att läsa om det. Dessutom är det någon som hört av sig till dig under alla år. Nä tänkte väl det.
Jag tycker det är bra att Nicole har rektorer som bryr sig. Önskar det fanns när jag växte upp
Stora kramar till er ❤️
Avundsjuka är vidrig. Hon är så fin och så ovanligt söt tjej, det klarar inte andra tjejer. Det börjar tidigt och kommer ofta från deras mammor. Din dottet är helt enkelt för söt, pepp till henne❤
Ditt inlägg kunde ha varit skrivet av mig själv.
Min dotter har i många år försökt platsa in i sin klass .Utan resultat. Idag har vi kontaktat kuratorn på skolan som kommer skicka remiss till barnpsyk. För andra gången. Det var lugnt under nåt år , nu mår mitt barn jättedåligt igen.
Hon är inte mobbad men är bara..osynlig. Jag har pushat , hållt om, gråtit och förbannat. Nu sist bröt jag ihop efter föräldramötet inför lärarna och de var förvånade. För min lilla flicka är ju så glad.. jag har bett henne nu att släppa på masken, håll inte allt inombords.
Jag önskar jag kunde hjälpa mer, kunde få de där tjejerna i hennes klass att inse vilken fin människa hon är. Nu vankas det kalas som min dotter inte är inbjuden till, och jag går sönder inombords.
Jag själv minns min tid på gymnasiet som en tid av ensamhet, glömmer aldrig hur jävla dåligt jag mådde på studentdagen. Alla var så glada och exalterade, jag vandrade själv fram o tillbaka i korridoren . Osynlig jag med.
Anna- <3 <3 Tårarna rinner. Styrkekramar till er!
Förstår. Mitt hjärta brister vid såna ämnen…gläds åt att det löstesej så snabbt ändå??.
Ont i hjärtat när jag läser detta, då jag har en dotter i samma ålder.
Vi vet att det endast handlar om Avundsjuka!!
Tjejer kan vara hemska, men de funkar så.
De tycker att hon är vacker,har snygga kläder, strålar, är jätte snäll.
Men det skulle Aldrig falla dem in att säga det till henne.
Varför höja upp henne ännu mer upp till skyarna.
Nä, då måste man självklart ta ner henne på jorden, under jorden o trampa på henne.
Hon behöver minsann inte mer uppmuntran o komplimanger.
Sååå tråkigt att det börjar i så tidig ålder?
Hoppas att hon blir bättre behandlad i den nya klassen.❤️
❤️❤️❤️Kramar ❤️❤️❤️
Blev så ledsen när jag läste det här, hoppas att Nicole mår bättre i sin nya klass ❤
Vilken fin och viktig inlägg.Jag har själv blivit mobbad i hela lågstadiet.Det gick även till handgripliga grejer som blev stoppad i container osv.Så vet hur det är känna sig utanför.Du är och har varit bästa mamman till Nicole.Pushat och tröstat så gör bra mamma.Viktigast att rektorn, som jag oxå upplevt som bra ,tog det på allvar och hon fick ny start.Hon är ju så fin omtänksam och vacker både utanpå och inuti❤
Minna- Finner inga ord <3 <3 KRAM!
Fantastiska fina Satu! Så hemskt att man ska behöva gå igenom sånt här. Ska det vara så svårt att behandla varandra bra. Ingen ska behöva ha det på det här viset! Bra att rektorn agerar. Men jag undrar vilket förberedande arbete som finns på skolan? Tänker hur de jobbar i den nya klassen för att det inte ska hända igen. Alla lycka till Nicole och resten av familjen. Stor kram Cina
Åh lilla hjärtat <3 Får ont i magen av att läsa detta, så himla tråkigt att läsa kommentarerna också och se att det är så många som känner igen sig! Hoppas att Nicole ska trivas bra i sin nya klass!
Min äldsta dotter börjar skolan i höst och jag är sååå orolig att hon inte ska hitta vänner, att andra barn ska vara dumma mot henne etc. Hon längtar så mycket efter att börja skolan och jag hoppas innerligt att hon ska trivas!
♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
Satu, ditt inlägg berörde verkligen mitt hjärta! Är själv mamma och lärare. Och har själv stundtals känt mig utanför när jag var i skolåldern. Vet hur det är… är så lycklig för Nukkes skull ❤ att hon fick byta klass! Rektorn agerade väldigt snabbt ? tack vare din förståelse för vad hon genomgått och även du. Önskar att hon trivs nu och blir sedd för den fina tjejen hon är ? och att hon kan känna sig accepterad och respekterad ❤ ?
Johanna- Tack snälla fina du <3 KRAM! <3
Så fint och så viktigt att du delar med dig av detta <3 Lider med din dotter.
Arbetar själv som lärare och har ofta haft mycket problem med exakt denna typ av mobbning bland just tjejer. Det är vidrigt och försvåras ytterligare av dagens sociala medier. Oftast är det så djupt rotat att det är bäst att byta klass. Att byta klass på mobbarna är i de flesta fall omöjligt. Hur ska man motivera att man flyttar på någon på grund av blickar och att man "undviker" andra osv. Men det är verkligen en hemsk form av psykisk misshandel…. stor vikt ligger på föräldrarna och deras uppfostran. Tycker det verkar som ni hanterat detta så bra ni bara kunde… Du är fantastisk!!
Ta hand om varandra och lycka till i nya klassen, godhet kommer alltid vinna… i slutändan:)
Tack för att du delar med dej! Vi har det på samma sätt här. Jag vet inte vad vi skall göra. Vi funderar på att flytta … för det är mobbing i skolan väldigt mycket. En enorm tyst mobbing som man inte kan ta på alltid. Det gör så ont!
Tack så mycket för att du delat med dej så känner man sig inte ensam.
Mvh Maria
Mitt hjärta brister för Nicole!! Jag hoppas av hela min själ att hon får det bra i sin nya klass och känner sig välkommen och hemma där. Skickar all min kärlek till henne med önskan om att klassbytet blir början på ett nytt ljust kapitel i hennes liv som hon kommer minnas med glädje. Kramar i massor! ♥️♥️♥️
Ni gjorde helt rätt som bytte klass. Oftast är föräldrarna lika dumma, och går oftast inte lösa. Varför ska hon stanna i en klass där hon inte trivs, och fortsätta kämpa för vad ?
Stort lycka till !
Usch vad ledsen jag blir av att läsa detta. Hoppas att Nicole trivs bättr i nya klassen, hon verkar vara en riktigt omtänksam flicka!❤️
Tack för att du/ni delar med er och lyfter fram detta så viktiga<3 får ont i magen av att läsa och känner som många andra så väl igen mig. Fina Nicole jättestarkt av dig att låta din mamma berätta din historia, många hade inte vågat, jag själv skämdes och ville inte att någon skulle få reda på det.. men då löser man heller inte problemet. Håller tummarna för att du trivs i nya klassen och att tjejerna som fryst ut dig växer upp och ber om ursäkt. Och gör de inte det så är de loosers som du inte ska ödsla tid på.
Kramar till er!
Hej satu & Nicole! För det första de tjejerna som beter sig sådär mot dig är inga du vill vara vän med! De är dem som går miste om en fin vän som du verkar vara.
Satu. Det värmer så himla mycket att se dig kämpa för din dotter, jag har själv blivit mobbad frå grundskolan tills gymnasiet. Fanns ingen klass att gå i annars, ingen skola att byta till heller. Lärarna gjorde inget, mobbarna gjorde sakerna offentligt & inget hände. Istället blev jag tvingad jobba tillsammans med mobbarna på lektionerna, det gjorde inget bättre kan jag säga.
Min mamma tröstade mig inte, fanns inte där som du finns för din fina dotter. Nicole du är stark, hoppas det vänder för dig nu. Du är inte värd bli behandlad illa, det är ingen.
Satu, tack för du skrev ett så öppet inlägg. En av mina barn (snart 13år) blev retade förut också, men det gick inte så långt som för din dotter.
Min mellersta blir retad för han älskar rosa, han svarar dem ”alla kan ha rosa, rosa är min favorit färg & det finns ingen flick eller pojk färg” han är 6 år snart 7. 🙂
Han slutar inte använda sina rosa kläder och kör sitt race. Tyvärr vågade inte 13 åringen göra det som yngre & slutade använda och göra sådant han tyckte om för slippa bli retad.
Ha en bra helg.
Desire- Tack snälla för ditt fina kommentar. Vilken modig och klok son du har ❤️❤️❤️
Vilket starkt inlägg tårarna rinner och minns tillbaka till när mina barn gick i skolan .Äldsta barnet har en mindre hörselskada där hörapparat skulle hjälpa henne i skolan. Fy så mobbad hon blev för detta gtät varje dag och ville inte gå dit. Fick också byta skola till slut. Barn kan verkligen hitta anledning att mobba varandra. Hoppas allt blir bra nu och att hon kommer att trivas i den nya klassen
Finaste Nicole!
Det är inte dig det är fel på. Blir så ledsen när jag läser detta inlägg.Barn kan vara så elaka och tyvärr speciellt tjejer.
Jätte viktigt att föräldrarna checkar av hur ens barn beter sig på sociala medier.
Såklart dom ser att Nicole är en solstråle hon vill ju bara att allt ska vara bra,att alla ska vara kompisar.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att byte med klass blir ändringen som Nicole behöver.
Satu det här är inte ditt fel. Såklart att du hoppades på att det inte skulle bli samma sak för Nicole som det var för dig.
Stor Kram till er
Blev alldeles känslosam av inlägget, känner mig tvungen att lämna en kommentar <3
Tack för att ni vill dela med er. Allt gott och lycka till i den nya klassen!
På skolan här har man samling varje morgon och pratar om kamratskap och allt därtill. Det har varit något som fungerat positivt. Kanske är något som kan fungera bra på er skola med? Att skapa en medvetenhet hos barnen och en omtanke om varje barn, en vikänsla.
Att sträva efter att passa in är naturligt för de flesta, blir lätt att andra förminskar än och man tillslut börjar tvivla på sig själv när man blir mobbad (utfryst eller annat)., man bryts ner. Det finns mobbare som bara hänger med för att få vara en del av en gemenskap. Sen finns den tysta massan som ser på och inget gör de bidrar ju också till att allt fortsätter för de vågar inte ingripa. Allt blir en ond cirkel. Därför tror jag att vuxna och barn måste lägga mycket tid på att jobba med att bryta sånna strukturer medvetet och alltid, inte bara ibland eller under en begränsad tid… jag känner med er… vet hur det kan vara… fokus för gott klimat är ju att man ser varandras olikheter som styrkor, alla har lika värde och att man stöttar, lyfter och uppmuntrar sina kompisar att få växa både i det som går lätt , att glädjas tillsammans men också peppar som peppar och lyfter i det svåra, så alla får växa, så klimatet blir tillåtande och tryggt, där man naturligt väljer att se och bry sig om varandra. Tänk att få ha sina barn i en klass där alla fick nå sin fulla potential, få drömma stort och få känna att man har ett värde och en tro på sig själv, på andra och på framtiden
Kram!
Det är inte en sorts mobbing det är mobbing. Utfrysning och skitsnack. Psykisk mobbing. Vilken tur hon fick byta klass.
Själv blev jag mobbad från ål 3-åk 9. I låg och mellanstadiet för att jag var och är blyg. Och i högstadiet för att jag skyddade mina kompisar från att bli mobbade.
Jag gick om en klass och förlorade alla mina vänner som jag i princip växte upp med och jag ville också byta skola men fick tyvärr inte göra det för på den tiden kunde skolorna få dåligt rykte. Den skolan jag gick på då var katastrof då lärarna blundade för mobbing och orkade inte ta tag i det. Tycker det är grymt viktigt att ta itu med mobbing oavsett. Mina äldsta blev mobbade på sin skola förr, dels för min äldste har iktyos en hudsjukdom där han har väldigt torr hud. Han är född med en njure andra är bortopererad. Yngste sonen minns jag inte men barnen på skolan var inte snälla och han är mycket lättpåverkad. Idag mår båda bra och går på en bra skola vilket jag är glad för.
Hoppas hon kommer trivas i sin nya klass.
Ha en underbar helg. Kramar från Malmö
Hoppas att hon får det bra nu, hejar på er❤️❤️❤️❤️
Åh, hoppas verkligen att det börjar vända till det bättre för henne i skolan nu! Bra att rektorn tog det på allvar och reagerade snabbt, samtidigt tragiskt att lärarna inte lyckats se vad som händer ”bakom kulisserna”. Kramar och styrka till er! ❤️
Louice- Ja och när jag tagit upp det med lärare så har dom pratat med alla inblandade, men det har liksom inte blivit bra ändå. <3 Tack.
Wow vilken stark berättelse,du fick mig gråta. Har själv varit mobbad i grundskolan så till slut slutade jag gå dit och mina betyg rasade och det påverkade jättemycket mitt gymnasieval m.m Klandra inte dig själv, du har ej gjort något fel du är verkligen underbar mamma och vilken vacker dotter du har! ❤❤❤stor kram till er!
Jag är sa ledsen för Nicole, men ärligt sagt fattar jag inte att skolan inte gjorde mer – att Nicole maste byta är ett jätte daligt resultat och betyg för skolan – varför maste Nicole som är offer ga? Varför diskuteras inte med dem som angrep henne? Det är inte acceptabelt och da maste föräldrarna och eleverna känna konsekvenser – inte Nicole!! Och nu ser hon fortfarande tjejerna i rasten – menar du att det blir bättre sa länge tjejerna inte fick lära sig hur man beter sig mot andra? Jag skulle vara ledsen och kräva fortfarande att temat upptas i skolan igen!!
Lycka till för Nicole, annars skulle ni anta hjälpen genom bup?
Nette- Vi ville själva att hon skulle byta klass. Det är sån slags mobbing som inte går att beskriva, som de andra avfärdar. Lärarna och rektorn har pratat med tjejerna, och som sagt de har sett en glad Nicole. det blir nog svårt att byta klass på alla tjejer i klassen, så det var bäst att N bytte, hon trivdes inte i sin klass ändå. <3
Hela min själ gråter, underbara fina lilla tjej!
De skyldiga får ju inte lämnas utan att förstå på djupet vad dom har gjort. Kanske finns det någon film om mobbing att visa obligatoriskt för alla elever, som verkligen får dom att förstå vad det handlar om. Tillrättavisningar går inte in så att det berör på samma sätt. Detta borde, från skolan, inte endast hanteras som ett enskilt problem. Din underbara lilla dotter är ett exempel på ett mycket mer omfattande problem, som om det inte tas på allvar nu kommer följa med eleverna upp till vuxen ålder.
Stor kram till dig och din tjej.
Lene. Jag vet att dom har visat film <3
Jag gjort ett misstag
jag läste inlägget på kontoret och nu sitter jag med tårarna som rinner på mitt jobb. Jag är så ledsen för er skull, jag har själv varit där, så ja man vet hur det är. Det gör så ont när det är ens barn också, så smärtsamt och man går från pedagogisk vuxen till fruktansvärt arg människa.
Du har så fina barn, en sån fin dotter och ja, tjejer är hemska, de kan vara så hemska och så elaka. Så jag undrar, har du pratat med deras föräldrar? Det är ju trots allt vi föräldrar som ska uppfostra barnen, så ansvaret ligger hos föräldrarna kan jag tycka. Men sen är det inte alltid lätt att prata med föräldrarna heller.
Vad skönt att det löste sig i alla fall, att hon tillslut fick paus i lidandet, fina söta Nicole.
Hon är så vacker att det sticker i andras ögon, barn blir avundsjuka, blir svarta i sina hjärtan och elaka. Hemskt.
kram på dig och hoppas vi ses snart igen. <3
// LaMadre . se
Diana- Jo lärarna har sagt att dom pratat ed föräldrar, jag har också haft kontakt med några som säger att dem ska prata med sina barn… bla bla bla. Men så jäkla jobbigt och svårt allt. Det är en sån slags mobbning som inte går att beskriva eller förklara.
Jag gjort ett misstag
jag läste inlägget på kontoret och nu sitter jag med tårarna som rinner på mitt jobb. Jag är så ledsen för er skull, jag har själv varit där, så ja man vet hur det är. Det gör så ont när det är ens barn också, så smärtsamt och man går från pedagogisk vuxen till fruktansvärt arg människa.
Du har så fina barn, en sån fin dotter och ja, tjejer är hemska, de kan vara så hemska och så elaka. Så jag undrar, har du pratat med deras föräldrar? Det är ju trots allt vi föräldrar som ska uppfostra barnen, så ansvaret ligger hos föräldrarna kan jag tycka. Men sen är det inte alltid lätt att prata med föräldrarna heller.
Vad skönt att det löste sig i alla fall, att hon tillslut fick paus i lidandet, fina söta Nicole.
Hon är så vacker att det sticker i andras ögon, barn blir avundsjuka, blir svarta i sina hjärtan och elaka. Hemskt.
kram på dig och hoppas vi ses snart igen. <3
Jätte bra att hon fått byta och att du lyssnar och hjälper henne! Ingen vart hjälpt när jag gick i skolan heller. Men det är sjukt egentligen är det är den som blir utsatt som ska behöva flytta på sig! Det gör mig sååå arg!
Blir så ledsen när jag läser vad du har skrivit.?Har barn som själva har blivit utsatta för liknande saker. Barn kan vara så elaka.
Det gör ont i min själ när jag läser dina ord om din och din dotters upplevelser i skolan,förjävligt rent sagt! INGET barn ska behöva ha det så! Skönt att hon fick byta klass även om hon aldrig kommer glömma.Har ni pratat med mobbarna eller deras föräldrar?
Jag blir så ledsen för Nicoles skull och även din, jag känner igen mig så mycket och har upplevt detta hela vägen upp till gymnasiet. Jag är själv gravid och ska ha barn till hösten och ibland undrar jag hur jag ska kunna skydda honom/henne från allt ont som barn behöver utstå. Du är en fin mamma med fina barn och jag hoppas allt blir bättre för Nicole. Vet inte vad jag vill komma med detta egentligen förutom att tala om att vi är fler som kan känna igen oss och att hon aldrig är ensam ❤
Vilka skit ungar det finns, tyvärr!! Min dotter är också utfryst av tjejerna i klassen. Det är förjävligt. De vågar inte retas för att hon har två äldre bröder som hämtar henne ibland, och alla har respekt för dem.
Älskade barn! Tårarna rinner och minnen kommer tillbaka. Jag bytte klass i gymnasiet efter ett år av konstant magont. Minns känslan av att vara osynlig, att aldrig veta om det skulle bli en okej eller dålig dag, att veta att ingen skulle vänta in mig påväg till matsalen osv Nu har jag själv ett barn som ska börja skolan till hösten. Jag önskar så att alla fick vara och accepteras precis som de är. Du ska inte lasta dig själv för att du hejat på henne. Vi följer det vi tror är rätt! Det som spelar roll är att du har reagerat. Och slutligen hjälpt henne att hitta en ny väg att gå. Jag minns att jag växte under mina två sista år i gymnasiet. Plötsligt så fanns jag, det var många som hälsade på mig varje morgon, jag blev inkluderad på gymnastiken, det fanns en värme i klassrummet varje dag för vi brydde oss om varandra och viktigast av allt; en hel grupp väntade in mig påväg till matsalen. : ) En sak jag lärt mig själv i livet är att jag Alltid kan gå tillbaka och välja en annan väg om den jag valt inte passar mig. Det är en självklar kunskap som är viktig att sprida vidare, vi måste inte stånga oss blodiga, vi kan göra om. Stor Kram till er!
Så fint skrivet.
Hon är så fin din Nicole
Kanske därför de är avundsjuka på henne, barn kan vara riktigt elaka mot varandra och det är starkt gjort av er båda att ni Inte accepterade det
Hoppas att Hon får bra klasskompisar i den nya klassen som tar hand om och välkommnar henne
Kram
Men fina rara Nicole, hoppas du förstår att de fryser ut dig pga de är avundsjuka på dig, så fin som du är ❤️
Jag har också en dotter som är i samma ålder och samma sits, känner igen allt om ”pushning” och att strunta i, tyvär är det väldigt vanligt och mycket ligger i att just de är väldigt speciella därav ”mobbingen”
Ta hand om dig fina, hoppas du trivs bättre i din nya klass och får riktig vänner ❤️❤️❤️
Jag var också hon.. det pågick från 7årsåldern tills början på gymnasiet. Det pågick trots att jag flyttade till en annan stad (av andra anledningar än mobbning). Det tog aldrig slut. Lärde mig fort att aldrig berätta för mamma för då blev det bara värre. När jag till slut började gymnasiet så fick jag ett helt nytt umgänge med fantastiska vänner och all mobbning försvann.
Förlåt för mitt babbel men det jag ville säga va att du verkar vara en helt fantastisks mamma. Jag har följt dig sen Olivia föddes! Många gånger när du skriver om dina tankar så önskar jag att alla mammor har en gnutta av satu i sig för då hade allt vart lite bättre.
Ps, jag är 27 år och har inga barn men fastnat så mycket för din blogg ändå haha.
Josefin- Och nu fick du mig att gråta så tårarna rinner igen. <3 Fina du! Tack snälla för att du delade med dig och att du mår bättre nu <3
Som tårarna rinner… Fy, det gör ONT i mig!!! Sånt där får bara inte försegå!! Min dotter går i ettan o har det tufft med kompisarna just nu. Känner inte heller att hon har nån riktig kompis o idag när jag hämtade henne va hon ensam o ledsen. Sa att hon hatade skolan. Det gör sååå ont i mig!! Jag vill ju bara ta henne därifrån, ta hem henne. Men har skrivit till hennes fröken nu på em o hoppas på ett samtal me henne i morrn. Hoppas verkligen allt blir bra nu för Nicole? o tack för att du delar med dig? Trots att det är jobbigt tror jag att det kan va till stor hjälp för många. Stor kram till Er!!!?
Först av allt blir jag så arg över att vissa ungar inte lärt sig hur man ska vara en bra kompis,att dom inte lärt sig empati och att dom redan i så tidig ålder fryser ut sina klasskamrater och skriver/ säger elaka saker- hoppas verkligen att deras föräldrar har fått veta om hur deras barn betett sig.mot Nicole( annars finns ju risken att dom förrätter med någon annan person). Vi upplevde samma sak med våran yngste son på mellanstadiet- de började med ” söndagssjukan” eller måndagssjukan- ont i magen,huvudvärk,illamående- de tog många veckor innan han erkände att han blev mobbad ( jag pressade honom flera flera gånger att berätta va som var fel/ om någon var elak o skola och till sist brast de för honom- de löste sig som tur var Ganska snabbt när jag tog upp de med hans lärare som i sin tur tog de på största allvar( hon hade som jag har noll tolerans för mobbning.
Va glad jag blir för Nicole att hon fått byta klass och verkar må bra där. Önskar henne all lycka till❤. Visst gör de fruktansvärt ont i mammahjärtst när barnen utsätts för.mobbning. Många kramar
Åh vad ont det gör i mig att läsa detta. För mig var det precis sådär i skolan, och det satte djupa spår som sitter i nu även i vuxen ålder.
Blir så ledsen när jag hör om barn som är utanför och blir mobbad. För en tid sen jobbade jag på ett arbete där jag blev utfryst. Sa upp mig men, med klumpen i magen varje dag när jag gick till jobbet så tänkte jag på hur det är varje dag för så många barn som har år kvar av skolan och varje dag känner så. Usch!
Skönt att det har löst sig för din fina Nicole! ❤️ Hälsa henne att hon är bäst precis som hon är och att hon alltid ska vara sig själv. Lilla vackra tjej. ?
Hei!
Så fint hun fikk bytte!!!Alt det her skjedde med min Jessica da hun gikk i 1 og 2 klasse(nå er hun 10 år.)
Hun fikk bytte skole,hun gråt av glede da hun i 3 klasse fikk begynne på ny skole.Hun ble en ny jente og den dag i dag er det så bra!Jeg er så glad for at vi tok valget og byttet skole.
Masse lykke til Nicole:)
Blev så rörd av din text, du är världens bästa mamma som gör allt för att dina barn ska må bra! Det märks så tydligt fast att jag inte känner dig. Stackars N som har fått gå igenom detta, hoppas att det bara blir bättre nu❤️
Det gör ont i mig.. Hur har hon det i nya klassen? Uppdatera gärna sen om hur det går. Hon är en så otroligt fin tjej på in och utsidan och förtjänar all lycka hon kan få. De andra är troligtvis avundsjuka och vissa gör så för att de inre vill riskera att de själva hamnar i den sitsen, då utsätter de hellre andra för det. Jag var utfryst i både högstadiet och gymnasiet. Men ingen sa något rätt ut, de viskade och skrattade bakom ryggen, skrattade och behandlade en största delen av tiden som luft. Jag har aldrig haft tur med vänner. Jag har förlorat många vänner. Någon enstaka gång har jag tagit avstånd så att jag slutat umgås med någon, men bara då de snackat akut om alla.. Det är sorgligt att det sker överallt, i kompisgäng, på skolor, på arbetsplatser.. Det som räddade mig då jag inte längre såg något positivt med mig var att jag visste att det ofta är pga avundsjuka det sker, och tänkte att blir bättre.
Känner igen allt det du skriver. Vi är i stortsätt i samma sits, Elisia har många fina kompisar i klassen som vi uppmanar henne att vara med istället för de som konstant gör henne ledsen. Som du har vi pushat, bett henne ignorera, vara med de andra, inte bry sig om alla grimager som görs mot henne på lektioner. Går till skolan trots att hon inte vill för det kommer bli bra, det är ju det vi säger. Lek med dom andra.
Det har varit många kvällar ibland i veckor då hon inte vill till skola. Jag har fått vara hemma med henne.
Magont. Ångest. Oro. Och det är så svårt att få ett ordentligt svar, man vet vad som är fel men hon säger inget. Det kommer tillslut och då kommer ALLT.
Det började med Musical.ly. sen Snapchat.
Elaka kommentarer. Hackade konton. Fejkade konton i hennes namn. Pikar och videos som så tydligt är riktade till henne.
Vi har Alla hennes konton. Vi har hennes TicToc på våra mobiler. Vi går igenom hennes mobil varje kväll. Vi ber henne spara alla snap konversationer. Komma till oss innan hon svarar på nåt så det inte förstoras upp. Jag har som du svarat som mamma… för tillslut måste man lägga sig i.
Nu har det gått så långt att hon fått ett brev, ett brev hon trodde var ett Förlåt, vill du vara vän igen. Överskriften: Allt jag hatar med dig… sen punktat.
Nu har det gått för långt…
eller det gjorde det för länge sen, men man vill ju så gärna att det ska gå att lösa.
Vi kommer kontakta föräldern och visa det här brevet. Det finns Ingen ursäkt! Du kan ha en dålig dag och fnysa åt alla och vilja vara ifred. Men ett brev där man punktar upp allt man hatar med en person… det är bara… jag vet inte vad jag ska säga.
Vi vill att hon helt slutar vara vän med de här tjejerna men hur säger man det till henne, hon vill ju vara vän med alla.
De är 3 tjejer det handlar om. Hon vill vara deras kompis, förlåter dom varje gång för det är sån hon är. Snäll. Empatisk. Vill vara alla till lags. Vill inte vara elak pch taskig.
Dom säger att hon är taskig. Att hon härmas. Att hon skryter. Att hon alltid får som hon vill. Att hon tror att hon är nåt, att hon bara bryr sig om sig själv…. listan kan göras lång.
Senast igår när hon fyllde år så berättade hon vad hon fått i present på morgonen, det var inget speciellt, det var 3 paket. Ena tjejen tog Elisia åt sidan, ner för trapporna, även där trodde hon att hon ville bli kompis igen men fick höra att hon skulle sluta skryta och berätta allt hon fått i närheten av henne.
Ska det behöva vara såhär? Dom är så små. Vi jobbar på det jag och Thomas. Hur vi ska kunna få henne ur den här gruppen av tjejer. Hur vi ska prata med henne och få henne att förstå att hon inte behöver få dåligt samvete. Hon behöver inte vara kompis med alla. Hon måste börja se vilka hennes riktiga vänner är.
Jag hoppas att allt blir lite lättare nu när ni bytt klass.
Jag vet att Nicole och Elisia följer varandra på de sociala medierna och Elisoa brukar prata om Vanessa ibland.
Du har så fina tjejer!
Kram på er
Pernilla- Och nu faller tårarna igen. Ja den här ångesten alltså. Så galet. Så hemska tjejer som gör så mot henne! Detta måste du absolut ta upp med alla inblandade! Fy vad arg jag blir! Stora kramar till fina Elisia och ett stort GRATTIS i efterskott! (vilken klass går hon i?)
Jag kollar också mina barns sociala medier, men det går för långt med alla dessa grejer som tjejer gör mor varandra där, jag tänker att man inte inte få ha det om man inte vet hur man ska behandla folk där. Jag funderar t om att ta bort allt sånt från mina tjejer, för att skydda dom, men då straffar jag dem igen istället för dom som skriver eller gör dumt mot dem.:-( Så svårt!
Berätta gärna hur det går för er! <3
Tack snälla för att ni delar med er. Det är verkligen fruktansvärt att barn ska behöva gå igenom sånt här( eller någon överhuvudtaget).
Min dotter har nyligen byt skola, då vi flyttat och vad grymma barn kan vara mot varandra( hon har utsatts för liknande saker, som din dotter). Kontaktade skolan, men en del av mobbningen sker utanför skoltid.
Jag har som regel att titta igenom min barns telefoner ( det vet dem om och det är kravet jag har om de ska ha telefoner). Önskar bara att ALLA föräldrar hör det( för att se hur barn skriver till varandra, vad de gör på nätet).
Tråkigt att läsa att fin dotter behöver gå igenom detta också och jag hoppas innerligt att hon inte behöver hå igenom något sånt här igen.
Mvh
Tack snälla för att ni delar med er. Det är verkligen fruktansvärt att barn ska behöva gå igenom sånt här( eller någon överhuvudtaget).
Min dotter har nyligen byt skola, då vi flyttat och vad grymma barn kan vara mot varandra( hon har utsatts för liknande saker, som din dotter). Kontaktade skolan, men en del av mobbningen sker utanför skoltid.
Jag har som regel att titta igenom min barns telefoner ( det vet dem om och det är kravet jag har om de ska ha telefoner). Önskar bara att ALLA föräldrar hör det( för att se hur barn skriver till varandra, vad de gör på nätet).
Tråkigt att läsa att fin dotter behöver gå igenom detta också och jag hoppas innerligt att hon inte behöver hå igenom något sånt här igen.
Mvh
Känner igen allt det du skriver. Vi är i stortsätt i samma sits, Elisia har många fina kompisar i klassen som vi uppmanar henne att vara med istället för de som konstant gör henne ledsen. Som du har vi pushat, bett henne ignorera, vara med de andra, inte bry sig om alla grimager som görs mot henne på lektioner. Går till skolan trots att hon inte vill för det kommer bli bra, det är ju det vi säger. Lek med dom andra.
Det har varit många kvällar ibland i veckor då hon inte vill till skola. Jag har fått vara hemma med henne.
Magont. Ångest. Oro. Och det är så svårt att få ett ordentligt svar, man vet vad som är fel men hon säger inget. Det kommer tillslut och då kommer ALLT.
Det började med Musical.ly. sen Snapchat.
Elaka kommentarer. Hackade konton. Fejkade konton i hennes namn. Pikar och videos som så tydligt är riktade till henne.
Vi har Alla hennes konton. Vi har hennes TicToc på våra mobiler. Vi går igenom hennes mobil varje kväll. Vi ber henne spara alla snap konversationer. Komma till oss innan hon svarar på nåt så det inte förstoras upp. Jag har som du svarat som mamma… för tillslut måste man lägga sig i.
Nu har det gått så långt att hon fått ett brev, ett brev hon trodde var ett Förlåt, vill du vara vän igen. Överskriften: Allt jag hatar med dig… sen punktat.
Nu har det gått för långt…
eller det gjorde det för länge sen, men man vill ju så gärna att det ska gå att lösa.
Vi kommer kontakta föräldern och visa det här brevet. Det finns Ingen ursäkt! Du kan ha en dålig dag och fnysa åt alla och vilja vara ifred. Men ett brev där man punktar upp allt man hatar med en person… det är bara… jag vet inte vad jag ska säga.
Vi vill att hon helt slutar vara vän med de här tjejerna men hur säger man det till henne, hon vill ju vara vän med alla.
De är 3 tjejer det handlar om. Hon vill vara deras kompis, förlåter dom varje gång för det är sån hon är. Snäll. Empatisk. Vill vara alla till lags. Vill inte vara elak pch taskig.
Dom säger att hon är taskig. Att hon härmas. Att hon skryter. Att hon alltid får som hon vill. Att hon tror att hon är nåt, att hon bara bryr sig om sig själv…. listan kan göras lång.
Senast igår när hon fyllde år så berättade hon vad hon fått i present på morgonen, det var inget speciellt, det var 3 paket. Ena tjejen tog Elisia åt sidan, ner för trapporna, även där trodde hon att hon ville bli kompis igen men fick höra att hon skulle sluta skryta och berätta allt hon fått i närheten av henne.
Ska det behöva vara såhär? Dom är så små. Vi jobbar på det jag och Thomas. Hur vi ska kunna få henne ur den här gruppen av tjejer. Hur vi ska prata med henne och få henne att förstå att hon inte behöver få dåligt samvete. Hon behöver inte vara kompis med alla. Hon måste börja se vilka hennes riktiga vänner är.
Jag hoppas att allt blir lite lättare nu när ni bytt klass.
Jag vet att Nicole och Elisia följer varandra på de sociala medierna och Elisoa brukar prata om Vanessa ibland.
Du har så fina tjejer!
Kram på er
??❤️❤️
Usch gråter här ? lilla, stora tjejen!! Du har gjort rätt hela vägen tycker jag. Peppat, stöttat, kämpat! Även om det måste varit otroligt tufft för er alla och din dotter att det inte blivit bättre trots det! Hoppas nu hon ska få känna glädje i skolan, man vet ju själv som du säger från när man var liten att tjejer kan vara riktigt taskiga! Du verkar vara en sååå fin mamma och människa och har så fina barn!!! //Sandra
Tack för att du delar med dig om hur vardagen är. All kärlek till er !
Oj stark berättelse och ja tjejer kan bara hemska och ni gör helt rätt i att byta klass. Tror tyvärr att många av mobbarna är avundsjuka på din fina tjej då hon är så fin och söt 🙂
Hoppas allt går år rätt håll nu kramar från ”nackacattis”
Åh, blev helt rörd då jag läste. Hoppas att allt löser sig till det bästa nu. Det är sant, tjejer kan vara så elaka med utfrysningsmobbning. Du har hanterat hela situationen på helt rätt sätt tycker jag, och är en sån underbar mamma till dina fina barn❣
Åhh fina Nicole! Det du har genomgått ska ingen behöva gå igenom!! Ändra inte dig, du verkar vara en fantastisk tjej, det är de andra barnen som borde ändra sig!! Hoppas verkligen att du kommer trivas bättre i din nya klass. Synd att ni ej bor i Malmö, då hade min dotter på 9 år gärna lekt med dig.
Många kramar till dig. ❤
Jag som mamma fick en klump i magen när jag läste detta, och fy vad barn (speciellt tjejer) kan vara elaka mot varandra. Och Satu, anklaga inte dig själv, du försökte ordna det, men tyvärr går det inte alltid. Hoppas du har pratat med deras föräldrar.
Ideal komplex börjar i tidig ålder nuförtiden och tjejerna som mobbade och stötte ut henne är nog avundsjuka för att hon är så fin. Taskigt ja men hon kommer att le åt dom när hon är äldre och skratta åt deras barnsligheter. De är osäkra tjejerna och hon kommer äga i framtiden. Bu åt mobbarna och vinst till henne. ?
En stor kram till er båda! ♡
tårarna rinner när jag läser,,
blir så ledsen att barn är så elaka
hoppas hoppas hon kommer trivas och må bra med sin nya klass
Man blir så tårögd av ditt inlägg! Och riktigt förbannad. Att ett barn ska behöva byta klass för att ANDRA barn är elaka… de är de andra barnen som ska byta klass och bli tillsagda. Splittra på mobbing-gruppen. Så typiskt detta är, känner igen det så väl. Samma sak är det när man blir vuxen och hamnar på en arbetsplats där man blir kränkd av kollega/kollegor. Då är det den utsatta som måste byta jobb, inte den som utför kränkningarna. Usch! Hoppas allt blir bättre för vackra Nicole i hennes nya klass. Kram
Skönt att höra att de löste sig ja vet hur de e ja va mobbad från förskolan ända upp till o med nian de e för djävligt rent ut sagt ge en lång o varm kram till Nicole från mig de förtjänar hon kram på er
Åh, hon är ju så otroligt vacker din dotter!! Kan det vara så att ”kompisarna” i grund och botten är avundsjuka på henne? (Det ursäktar såklart INTE beteendet!)
Hoppas allt ordnar sig!
Men så ledsen jag blir av att läsa detta! Fina Nicole, hon som verkar så lugn och snäll! ?
Så tråkigt att höra hur barn kan vara så elaka mot varandra..
Nicole kämpar och är grym som hon är ?
Stor kram till er!
Åh vad jag känner igen mig! Min dotter går i 3an och enligt läraren är hon alltid så glad! När jag tar upp saker som hänt och vad dom andra tjejerna sagt får jag till svar; – men hon är ju alltid så glad och positiv!!
Ja vad ska hon göra? Lägga sig ner på golvet och gråta och bli en måltavla för ännu mer??
Hon går nu i en skola i Haninge men kommer efter sommaren byta skola. Vi har inget förtroende för skolledningen tyvärr. Och jag kan inte rå för att verkligen längta till hon byter skola, samma som sitt syskon. Där lägger dom resurser på att reda ut saker och behandlar händelser på ett helt annat sätt.
Hoppas det blir bättre i den nya klassen för Nicole!
Hanna- Tack för att du delar med dig <3
Ja dom sa samma sak om Nicole, att hon alltid är en solstråle. Men hon gråter på rasterna och då hånar tjejerna henne ännu mer. Får jag fråga vilken skola hon går i? (Mina går också i Haninge)
Jag mejlade dig?
Åh herregud, jag transporteras raka vägen till min egen barndom, kring samma ålder. Jag hoppas det löser sig till det bästa! Massor med hälsningar till henne!
Började nästan gråta när jag läste detta, för att jag har också behandlats så i skolan men jag hoppas att det funkar bra med den nya klassen, hoppas att det kommer funka bra framöver också
Starkt av dig att ta tag i problemet på riktigt.Ja tjejer i denna åldern är väldigt känsliga och kan vara riktigt elaka men jag hoppas att Nicole nu får bättre vänner!!!
Fina tjej! All styrka till er, får en klump i halsen när jag läser. Känner så väl igen känslan av att vilja skydda sina små och tyvärr kan klimatet på skolan vara så hårt. Framför allt tjejer kan vara så intrigerande och elaka. Kram!
En vill ju bara åka till skolan och vara där för henne! Får så ont i kroppen av sånna här situationer. Fina Nicole, hoppas klassbytet fortsätter att funka bra!
Jag har själv varit där. Vill bara säga till N att det blir bättre!! Fortsätt vara den du är❤️❤️
Blir så ledsen att läsa sånt här. Nu verkar det som om rektorn hittat en lösning för Nicole som hon är nöjd med men jag hoppas för andra barn att det även gjort rektorn medveten om problemet. Problemet är ju inte borta utan dessa tjejer kommer troligen att hitta någon ny att frysa ut.
Håller tummarna att Nicole nu kan få en bra skolgång och njuta av resten av tiden.
Fy jag får så o t i hjärtat jag var också hon när jag var liten. Satt o gömde mig bakom en container varje rast o låtsades som att allt var tipp topp tills min mamma kom på vad som försiggick en dag o sa du behöver aldrig gå tillbaka dit och hjälpte mig bort direkt. Så synd att det är sen utsatta som alltid får byta men vem vill göra sitt barn till en bricka i det spelet man vill bara att de ska få må bra. All styrka till er och framförallt till finaste Nicole. Man ser i hennes ögon på foton du lägger upp vilken godhjärtad tjej det är och hon borde inte ha behövt uppleve det där. Barn kan vara hemska mot varandra. Tur att hon har en närvarande kärleksfull familj. All kärkek till er.
Styrkekramar till er båda ❤️
Fina Nicole! Hon verkar vara en helt fantastisk tjej och jag blir så ledsen att höra hur hemska de andra tjejerna varit mot henne (och ja, jag känner också igen mycket av det från min skoltid… barn kan verkligen vara elaka och manipulativa)…
Jag hoppas verkligen att hon ska trivas bra i nya klassen och få RIKTIGA vänner!