Så har vi haft dop för våran minsta lilla stjärna. Nu är hon döpt och vi kan pusta ut lite, för ni vet när man har någonting framför sig som man måste ta tag i förr eller senare, så ligger det där i tankarna och trycker på tills det är gjort. Lite så var det med dopet. Hur ska det gå, kommer allt att funka och all planering och annat omkring. Pust.
Jag och Andres gifte oss i Österhaninge kyrka och alla våra barn är döpta där så självklart skulle även Isabelle döpas där. Kyrkan är så vacker.
Kyrkan är ganska känd pga av den lutande spiran/tornet.
Me & My Baby Dolls
Åh och den här lilla gullisen. ♡
Jag var ju lite orolig hur det skulle gå med henne i kyrkan, för….. för…. ja ni vet ju hur 3 åringar är. Dom är… barn. Gör lite som dom känner för för stunden helt enkelt.
Är det lite tråkigt så kan man ju börja sjunga, eller stå på händer eller ja varför inte lägga sig käpprak på golvet och bara få var för sig själv. Spelar ingen roll om man befinner sig hemma eller på altaret i kyrkan framför en massa människor.
Hon klädde på sig helt själv på morgonen, precis som hon ska varje morgon.
I kyrkan märkte vi att hon har skorna på fel fot och 3 par trosor på sig. Jorå.
Lite bilder innan vi gick in i kyrkan
Mina brorsbarn- Sebastian & Emma
Andres med sina föräldrar, syskon och så Isabelle och brorsson Emilio
Syskonen Gonzalez
Felicia & Isabelle, snart in till kyrkan.
Vanessa var den stolta kors bäraren.
Hon var såå taggad inför sin stora uppgift och hon har övar och övat. När kyrkklockorna slutat ringa och orgeln väl började spela så flög hon nästan fram till altaret, hon var så nervös 😀
Och så var det allt det där vanliga, psalmer, prat…. Ärligt talat hörde jag nog int ens hälften av vad prästen sa. Alla barnen skötte sig så så bra! De försökte hänga med i texterna till psalmer,
Kevin ville gömma sig, han är den blygaste vi har. T om Celina skötte sig utan större kaos. Ibland hängde hon i mina armar och gungade och ibland blev hon lite rastlös och ville vara i famnen.
Isabelle däremot.
Hon hade fattat att hon var huvudpersonen i detta och hon tog över hela grejen. Sjöng lite, klappade händerna mycket… hon var helt inne i sin roll som huvudperson och ville busa lite med Olivia som stod bredvid och dra henne i håret….. sen började hon gnälla lite, slängde vattenflaskan omkring sig, nappen flög några gånger, tur att prästen hann ducka…..Och Puua skötte sig helt OK på bänken han också.
Med Gudmor och Gudfar ♡
Prästen frågade vilka namn vi har valt att ge vårat barn och där var våra 3 barn beredda att tala om det. Jonathan, Kevin och Olivia talade om varsitt namn- Isabelle Mileyah Felicia.
Och så kom vi till själva dopet.
Nicole fick hälla dopvattnet och Danilo torkade av Isabelles huvud.
När prästen skulle hälla vatten på hennes huvud så satte Isabelle igång att plaska ordentligt i dopfunten. Hon älskar ju vatten och tar varje tillfälle i akt att leka i det. När han skulle lyfta upp henne drog hon med sig hela dopfunten så nästan all heligt vatten tappades. Phew. Jo som någon av sa, lite sånt får man räkna med 😉
Efter dopet var det dags att åka hem till oss för fest!
Fortsättning följer. Detta inlägg skulle ha kommit redan igår kväll, men det blev visst fel med publiceringen.
