My Baby Dolls

Tänkte att det vore kul att bryta mina vardagsinlägg med inlägg inspirerade av era frågor till mig ♡

Ni minns ju att vi hade en frågestund förut som jag sen svarar på i eget inlägg 🙂 Vi kör en till, jag har inte hunnit svara på allting ännu 😉

Hur ser du på syskonrelationer?
Dina egna syskon, men främst på relationen dina barn har med varandra?

– Jag är ju väldigt familjekär, familjen går alltid först för mig. När man är mitt i det som liten själv så kanske man inte tänker på det på samma sätt som nu som vuxen. Jag är yngst av 4 barn, och som minstingen i familjen var jag ”för liten” för allt mina äldre syskon fick göra och jag upplevdes nog mest som ”den jobbiga” som alltid skulle tränga sig i och vara med när alla andra ville vara ifred.
Jag värdesätter relationen med mina syskon högt och skulle önska att vi ”hängde” mer som förut.

Jag tycker att det är jätteviktigt och jag jobbar hårt med att skapa en bra syskon relation mina barn emellan. Starka band har dom med varandra redan, de har ju växt upp i samma familj och det skapar förstås en stark anknytning, men jag önskar att dom alltid kommer att ha varandra.
Syskonrelationen är den längsta vi har i våra liv.
Vänner är naturligtvis viktiga. Men vänner kan komma och gå, medans syskon är man för alltid.

Det låter kanske jätte konstigt allting…. Jag ser dem som vuxna framför mig, att dem träffas och har en bra, nära relation med varandra, att dom känner att dom alltid finns för varandra, oavsett.
När jag och Andres inte längre finns… att dom ändå inte är ensamma. Dom har varandra. Att dom är ett stöd för varandra, följer varandra hela livet. Även när partner och egna barn kommer in i bilden. Det strävar jag för, och jag hoppas att dom vill finnas i varandras liv, även som vuxna och utflugna från hemmet.
Inte för att dom måste för att dom är syskon- men för att dom vill, för att dom är vänner också.

Jag är väldigt fascinerad av syskonrelationer, läser mycket om det och hur det påverkar barnet beroende på vilken ordning man är i syskonskaran osv. Så himla intressant tycker jag.
Hur ska man jobba mot syskonsämja osv.
Jag börjar tänka på en massa saker som jag inte ens haft en tanke på förut, men det kan vi ta mer om längre fram om ni vill??

Bråkar dem aldrig eller är dem aldrig osams? Är dina barn alltid snälla mot varandra?
– I wish! Men nej, dom bråkar som katt och hund ibland…. Man tror att när barnen blir äldre, större att dem borde veta bättre än att bråka och tjafsa om onödiga grejer… så är det precis tvärtom. Hela tjafsgrejen ändrar bara karaktär. Det är deras bråk som suger musten ur mig, inte de mindre barnens. Vad som helst kan hända på en enda sekund och dom sätter igång om något helt obegripligt oftast- man hinner inte alls med i svängarna. Och istället för att knuffas eller slå med en leksak så säger dom något som dom vet sårar den andra.
Vissa dagar är det enda man hör en massa tjafs, ibland så att dom inte ens får vara i samma rum med varandra för dom kan inte låta bli att jävlas och gnabbas. ?

Lika snabbt som det kom så försvinner det.

Med de mindre barnen är det annorlunda, dom bråkar om leksaker, ”vem som hade den först” och vem som gjorde vad först. Som dom sen glömmer bort på två sekunder.

Är alla lika tighta med varandra eller funkar några inte ihop med andra?
– Alltså… Alla kan vara sams med varandra, men utan att nämna några namn så har vi 2 barn som inte går ihop med varandra helt 100 % det kan vara att dom är för lika, för mycket temperament och envishet från bådas håll 🙂 Jag känner att jag jobbar med det dagligen faktiskt.

Skulle du vilja ha ett barn till?
– Jag får den här frågan hela tiden, och jag fattar, jag ställer också den frågan till mina väninnor 😀
Mitt svar är ja. (Ni som känner mig blir nog inte förvånade) Den känslan har jag haft väldigt länge och nu struntar jag faktiskt om människor vill döma ut mig för att jag känner så, eller att jag redan har fler än ”normala ramen”. Barnen är mitt liv, mitt allt och jag gör allt och lite till för dom, varenda en av dem. Men ja, jag skulle bli överlycklig över liten ”nia”. ♡

På riktigt- här står vi utan jackor i den värmande solen och nu snöar det igen och temperaturen ligger på 0….

Det bästa med mig är ni. ♡♡♡

Hur ser Du på syskonrelationer?
Har du syskon? Hur är relationen nu som vuxna?
Är det något du tänker på nu med dina egna barn, eller eventuella framtida barn?

Dela gärna med dig av dina tankar.♡

Kram!