Kväll hemma hos oss. Så skönt att få trappa ner på tempot när alla måsten är klara.
Vi har ätit middag, badat och på med pyjamas och nu ligger allihopa utslagna på soffan. Celina somnade redan innan hennes egentliga läggdags- sommaren och alla utflykter suger musten ur henne. Eller så är det tvärtom- men tröttsamt är det tydligen. 😉
Jag försöker hinna med att läsa bloggar och läsa ikapp lite då och då och läste inne hos min kompis om ett intressant inlägg om barnens kompisar och mat.
Såhär tänker jag:
Om våra barn har kompisar hemma när jag lagar mat så frågar jag alltid om kompisen vill äta hos hos oss och att h*n ska ringa och fråga sin mamma eller pappa. (jag sms:ar själv och frågar om jag har numret) (viktigt dock att få klartecken från föräldern först) Det är inte så att jag skickar hem barnet/barnen eller ber denne sitta inne på rummet och vänta, så är varken jag eller Andres uppvuxen med.
Är det matdags och det är ett gäng barn ute och leker på gården så ropar jag inte in hela grannskapet av barn. 😀 Tänk er 7 barn som leker med 2-3 kompisar var…. 😉
Flera gånger i veckan har vi både 1, 2 och 3 extra barn inne för lunch/middag, det är inga problem för mig/oss, bara jag kan planera för det i förväg. – Har jag inte planerat extra och jag har redan lagat mat och några av barnen kommer in och frågar om kompisarna får äta hos oss så är det lite svårare för maten räcker ju inte till.
Flera gånger har jag stuntat i att äta själv för att kompisar ska komma, men det funkar ju inte, då säger jag att barnen får komma in och äta och så får dom gå ut sen igen.
Naturligtvis finns det undantag, ibland funkar det utan planering, men det beror på hur många barn som ska komma och hur mycket mat jag gjort.
Ska vi träffa mina kompisar och gå iväg och fika och vet inte hur länge vi blir borta eller vart vi ens ska så tar jag inte med barnens kompisar. Utan då får dom leka en annan gång 😉 Men annars har jag inga problem med att barnen kompisar hänger med på fika eller handla glass här i krokarna, det brukar hända ofta och det är bara kul.
Hur gör ni?
Anyways.
Idag har vi varit ute i stort sett hela dan igen. Park efter park….
Här tog vi en liten glasspaus när vi ändå var och hämtade ut en massa paket i affären.
Har en liknande bild från förra året, samma plats, alla 7 barn, jisses vad dom har vuxit!
Ha en fortsatt fin kväll, snart ska barnen hopp i säng och det blir en kvällsfilm för mig & Andres i lugn och ro 😉
Sara-jag skulle säga ifrån till pappan! Alternativt säga att ska ni leka så får ni leka hos er, inte släppa in barnen! Jag är inget daghem ?
Vi bor på landet och äldsta är 4år så vi har inte haft nå kompis problem än. Men jag ser inte fram emot de, vet att min bror som bodde i centrum och hade problem att det alltid var barn hos de. Nu har de flyttat och har inte samma problem.
Jag skulle då bjuda på mat så länge de inte gick till överdrift, någon som alltid kom eller dyl. Men samtidigt tycker jag synd om barnen om de har dåliga föräldrar.
Hur gör du/tänker du om barnens kompisar är allergiska eller av olika anledningar inte äter allt? 🙂
Colette- Om lekträffen är spontan och en granne bara plingar på så börjar jag inte laga specialkost mitt under middan, jag har fullt upp med annat 😉
Men är det bestämt att dom ska leka så se rjga det som en självklarhet att h*n får äta hos oss och har då tänkt på om det är något denne inte kan äta.
Mina barn är ju rätt stora nu, men har alltid haft massor av kompisar här, mina barn är väldigt hemma kära o vill helst va här, det har kompisarna förstått, men samtidigt funderar jag ibland hur föräldrarna tänker när barnen sover kvar här o dagarna rullar på o blir till veckor o ingen förälder hör av sig, som nu har jag haft 2 kompisar här i typ 4 veckor, o ibland när jag kommit hem har det varit 5 extra här som även sovit kvar, blir lite kännbart ekonomiskt då jag är ensamstående med bara en inkomst på 76 %, men jag har inte hjärta o köra hem dem, ibland har även tösa kompisar på övernattning, då har jag 7 extra här, 10 barn totalt, jag vill ju inte va en elak gnällig mamma o köra iväg kompisarna när de så gärna vill va här o verkar trivas =)
Har mina barn haft vänner hemma så har jag självklart bjudit på mat om deras föräldrar okejat det. Tycker det är så pinsamt när de skickas in på rummet för att vänta. Barnens vänner har behandlats som vilka vuxna gäster som helst när det gällt mat, fika m.m.
Vi har grannflickan som brukar hänga här hos oss ibland. Är det lunch/middagstid så låter jag henne mer än gärna stanna kvar för mat. Men har man inte planerat för det (dvs om maten inte skulle räcka) och båda barnen leker ute så ropar jag alltid in bara mitt barn och förklarar att de får leka igen efter maten. Lite svårt det där tycker jag eftersom min dotter äter alltid mindre när kompisen äter här.
Ang att kompisar ska äta här;
Vi bor på landet och många kompisar bor en bit ifrån så de blir körda med bil. Då är det givet att barnen äter mat, fika osv.
Men dom som bor nära skulle jag aldrig hålla på och bjuda på mat. Blir tokig av det tjatet hela tiden! Jag har redan 7 barn och tycker inte att jag alltid vill ha två barn till här ätandes. Jag tycker att måltiderna är en stund då familjen samlas.
Blir också så irriterad på grannen att inte respektera det utan hela tiden säga åt sina barn att det går bra för han att barnen äter här… Jag tycker att var och en äter hemma hos sig. Jag tror dessutom att du också kommer att tycka det snart med tanke på hur många kompisar som kommer nu när dina barn kommer in i ”kompisåldern”.
Det är också för mina barns skull. Jag märker på vissa att de tycker det är jobbigt att alltid ha besök.
Jag skulle också vilja fråga om råd ang en granne jag har. En ensamstående pappa med 3 barn. Hans äldsta 8 åriga dotter är här och leker jämt och hon måste alltid ha med sig sin lillasyrra på 4 år annars får hon inte leka. Mina barn vill leka med den stora tjejen men den lilla hänger liksom bara efter dom stora. Jag känner att jag inte alltid vill passa den lilla tjejen hela tiden. Pappan orkar inte ha dom hemma alls verkar det som då de är här 10-12 timmar om dagen. Jag skickar hem dom då och då men efter 5 min är de tillbaka.
Som i helgen höll fam på att storstäda. Då ringer han på och undrar om barnen kan vara hemma när han skulle åka ett ärende. Ok jo vi är hemma om det skulle hända något.
Två minuter senare står dom här och säger: pappa sa att vi kunde vara här fast ni städar.
Suck!
Har du något tips att ge?
Sara- Jo jag kan också tröttna på tjatet, jag blir the bad guy.
Jobbigt med din dilemma, och jobbigt för storasystern att ha den lilla med sig jämt.
Tror att pappan förlitar sig för mycket på dig/er.
Har ni läsare något bra tips att ge?
Alltså Sara det din granne gör är inte okej alls, du blir ju någon extra förälder/obetald barnvakt. Jag hade verkligen sagt ifrån. Pappan verkar vara extremt egoistisk, kalkylerande och fruktansvärt lat. Han är dessutom elak som tvingar på sin stora tjej att ta med den lilla tjejen för att han mest troligt inte orkar ta hand om barnet/barnen själv. Säg ifrån herre Gud! Nej inte okej. NOPE.
Lär dig säga nej!
På Satus initiativ så ger jag ett litet tips ?
Jag tycker du ska prata med pappan, det kan kännas obekvämt(för både er och honom kanske) men jag tror det är något som skulle kunna hjälpa er att hitta en lösning. Han kanske inte förstår eller kan känna av hur ni upplever situationen helt enkelt. Om ni lugnt och tydligt förklarar för honom hur ni ser på saken så är det möjligt att ”poletten trillar ner”. Då kan ni ju diskutera och komma fram till hur det skulle kunna se ut så att ni också känner er bekväma och nöjda i er familj. ❤️
På Satus initiativ så ger jag ett litet tips ?
Jag tycker du ska prata med pappan, det kan kännas obekvämt(för både er och honom kanske) men jag tror det är något som skulle kunna hjälpa er att hitta en lösning. Han kanske inte förstår eller kan känna av hur ni upplever situationen helt enkelt. Om ni lugnt och tydligt förklarar för honom hur ni ser på saken så är det möjligt att ”poletten trillar ner”. Då kan ni ju diskutera och komma fram till hur det skulle kunna se ut så att ni också känner er bekväma och nöjda i er familj.
På Satus initiativ så ger jag ett litet tips!
Jag tycker du ska prata med pappan, det kan kännas obekvämt(för både er och honom kanske) men jag tror det är något som skulle kunna hjälpa er att hitta en lösning. Han kanske inte förstår eller kan känna av hur ni upplever situationen helt enkelt. Om ni lugnt och tydligt förklarar för honom hur ni ser på saken så är det möjligt att ”poletten trillar ner”. Då kan ni ju diskutera och komma fram till hur det skulle kunna se ut så att ni också känner er bekväma och nöjda i er familj.
Säg ifrån är mitt svar. Du har ju redan sju egna barn och ska inte behöva ta hand om 2 till 10-12h/dag. Det är inte hållbart. Va klar o tydlig mot deras pappa för han kanske inte kan läsa mellan raderna o tror att du är okej med att de får hänga hos er så ofta. Jag tror att ett tydligt svar från dig skulle ändra på situationen.
Sara, tycker definitivt att du ska säga till angående 4/8 åringarna. Exakt så hade jag det när jag var i den åldern då min bästis alltid skulle ha lillasystern med. När vi blev något äldre tröttnade jag på min bästis just på grund av det och började leka med några andra tjejer. Kan tycka det är väldigt trist i dag men min mamma var blyg och att ta en diskussion kring det var inte ett alternativ. Kanske man kan vara så hård att säga till pappan att dom äldre flickorna är inga barnflickor för nu när jag ser tillbaka på situationen med egna barn själv så var det så det var 🙁
Tack för tipsen jag fått!
Jag känner att jag inte har mod att säga så…
Vi är väldigt tydliga och säger till. Även till pappan, men han verkar inte alls känna gränser så då gör ju inte barnen det heller.
Nä ska man vara nån dagmamma vill man ju ha betalt för det.
Han frågade till och med om hans dotter kunde ha sitt barnkalas hos oss eftersom vi hade mer plats och så!?
Pinsamt att ens få frågan. Givetvis ett nej. Barnkalas är inte någon favorit som man kör åt traktens alla ungar. Han verkar tro att allt är så lätt för oss och har tagit på sig ”tycka synd om koftan” som den stackars ensamstående pappan. Han har ju bara barn på halvtid, så jaja.. jag ska inte ta upp kommentarsfältet i den blogg Satu.
Så kul att du ska få en liten babytjej!
Sara- Jag tycker absolut inte att det är några problem att vi alla hjälps åt med att kommentera här och ge dig tips och råd, det är det det är till för ju, så jag tycker vi ska fortsätta peppa och ge råd för sådär kan man ju inte ha det!
Så fräckt av pappan alltså!
verkar som om ni har hans barn på halvtid, inte han.
Vi kör samma upplägg, för mig känns det otänkbart att inte kompisen skulle få mat/fika om denna leker hos oss. Brukar ha några matlådor/pannkakor i frysen som snabbt kan värmas om vi blev fler än planerat 🙂
Er synsätt för kompisar o mat verkar vettigt.Så gjordes hemma hos oss när jag var barn.Det är ju viktigt kolla med barnens förälder att det är ok.Kanske de har redan lagat mat själva,har ngn allergi… Men jag har även fått själv vänta i annat rum när kompisen åt.Även förståndigt att det blir inte så mkt mat över av 9+1 pers?
Tycker det låter vettigt det du skriver! ??Har inga egna barn, men kommer ihåg hur det var när man själv var barn hur olika det var. Hos vissa fick man alltid sitta på rummet & vänta medans kompisen skulle äta, och hos vissa bjöd de alltid på mat om jag ringde & frågade mina föräldrar:)
Ni har så vackra barn!<3
Kul att du läste 🙂 då tänker vi samma om barn och gäster 😉 ofta är kompisar välkomna, men ska vi iväg med andra så känns det bättre att barnen leker en annan gång ?