My Baby Dolls

God morgon, hoppas att ni mår bra?

Ni anar inte vilken lättnad och glädje jag känner just nu. Vi har äntligen bestämt namn till baby #10!!!

Jag har känt mig så dålig när jag ska skriva om honom och lägga upp bilder på honom och inte kunna skriva ut hans namn och alla frågor som kommer ”är det inte dags att bestämma redan”? osv.

Jag vet ju att det bara är vi som avgör när det är dags, men ändå har det varit lite jobbigt, som om jag sviker honom på något vis.

Som ni nu redan vet så är jag och Andres aldrig överens om namn, vilket är trist för någon får ”ge med sig”. Fast vi vet ju att det blir bra till slut ändå, jag älskar alla våra barns namn, det är ju deras, det är ju ”dom”.

Andres har valt 5 namn- Nicole, Vanessa, Jonathan, Olivi & Isabelle. Och jag valde Danilo, Kevin, Celina & Melanie.

Jag har sedan jag var jätteliten varit intresserad av namn, jag älskar namn och hade min lista klar redan som 8-9 åring. ?

Hur som helst. Nu är det äntligen bestämt och ett stort sten har fallit från mitt hjärta.

Jag kände att jag vill berätta det för er här på bloggen först. Det är ju trots allt här jag har berättat allting först sedan jag började blogga för 11 år sedan. Det är något alldeles speciellt här på bloggen. Jag älskar instagram supermycket- men det är ändå här jag skriver av mig. På instagram skrapar jag på ytan av en rubrik, en sammanfattning medans här låter jag fingrarna glida över tangenterna och låter tankarna säga sitt på ett helt annat sätt. Det blir mer djupare här med text och bilder.

Jag vet att det inte är lätt att vara en del av någons vardag, så jag är tacksam och glad att ni låter mig och min blogg vara det, att ni tar er tid att kika in här. Det uppskattar jag massor. ❤️

Nu hoppade vi ur ämnet igen, sorry.

Ända sen jag väntade Celina sa jag att om det blir en pojke önskar jag att han ska heta Benjamin. Likaså med Isabelle & Melanie. ”Om det blir en pojke måste han heta Benjamin.” T om när jag väntade Melanie, innan vi visste att det var en flicka kallade jag den för ”Benito” i magen. Men icke. Det blev bara prinsessor.

Så när jag blev gravid med baby #10 så kallade jag och barnen honom för Benito i magen (smeknamn på Benjamin) och tänkte att nuu måste det bara bli en Benjamin. Andres tyckte inte om det dock men han hade inte några namn han gillade då heller.

När han föddes så sa vi att vi måste ju kalla honom för nånting, så vi (jag och barnen) fortsatte med Benito/Benjamin. Andres tyckte att han ska heta Lucas eller Nicolas men kallat honom för ”bebis” ?. Jag har försökt ta upp detta då och då men vi satt bara fast, vi kom verkligen ingen vart (inte för att han är envis eller så……..) ??

Tills jag sa att då får han bestämma hans namn. Vi behöver ett namn, så bestäm du då. ”Ja men då blir det Lucas eller Nicolas” ”Ok, bestäm tills imorgon” sa jag och nästa morgon fick jag ett sms: ”Han får heta Benjamin.”❤️

Jag började grina av lycka. Han är ju våran lilla Benjamin. Har alltid varit.

Barnen blev överlyckliga och skulle genast slå på stora djungeltrumman och berätta för alla.

Älskade lilla Benjamin. Du är hela min värld.