Söndag kväll och jag har precis lagt alla barnen.
Twinsen var på kalas hos en kompis och vi fördrev tiden på Port73 så länge.
När vi kom hem hann dom leka ute en stund innan maten var klar och sen var det dags att bada, tvätta deras hår och välja kläder för morgondagen.
Den här helgen har varit ett berg och dalbana känslomässigt om jag ska vara ärlig.
Dom har kivats och tjafsat mellan varandra nästan non-stop. Jag har varit arg, trött, och höjt rösten för mycket och stundtals inte orkat lyssna.
Så nu sitter jag här och reflekterar över dagen. Kan det vara något som jag gör fel? Något som jag kunde ha hanterat annorlunda? Det är det säkert. Men ibland blir det för mycket och då brister det även hos mig. Jag har suttit hos alla ikväll, pratat, kramats, sagt de speciella orden vi brukar.
För mig är det otroligt viktigt att vi inte lägger oss osams.
Jag vill att det sista dom ska få höra från mig innan dom somnar ska vara fina, kärleksfulla ord om vilken fin och bra tjej/kille h*n är. Att dom ska veta hur mycket jag älskar dom och hur viktiga dom är för mig.
Jag pratar mycket känslor med barnen, hur dom känner och tycker och tänker, det är så viktigt att vi kan prata om allt med varandra.
Jag försöker tro att det är nu jag skapar rösten dom kommer att höra som vuxna. Den inre rösten. Förstår ni hur jag menar? Det är nu jag/vi bygger deras självkänsla. Jag vill att den rösten ska säga fina saker till dem när de växer upp och när jag inte längre finns där. För dom är ju verkligen toppenfina, underbara barn, alla 8.
Jisses alla mammor och pappor… ingen har sagt att föräldraskap ska vara lätt. Ingen har gett oss en handbok om hur detta ska funka och göras bäst.
Jag är bara livrädd ”to screw up”. Att jag gapat för mycket och det är så dom kommer att minnas mig som…. Snälla säg att jag inte är ensam om det…
Jag tar och reflekterar vidare här innan ögonen blir alldeles för tunga…
Jag skulle egentligen bara kika in och meddela de 5 vinnarna som vinner entrè biljetter till Parken Zoo med fria åk i nöjesparken ♡
Ett stort GRATTIS till:
♡ Malin R. M
♡ Isabelle
♡ Sandra
♡ Anna K.
♡ Tina
Ni blir kontaktade via e-postadress ni angav när ni kommenterade, håll utkik i inkorgarna 🙂
Kram!//Satu & My Baby Dolls
Bästa Satu. Du har alltså haft en sån där dag då man blir trött på att höra sin egen röst? ? Kan trösta dig med att det har vi alla ibland. Brukar också förklara för barnen att det att jag blir arg har ingenting att göra med hur mycket jag älskar dom. Imorgon är en ny dag??
Åh du är verkligen inte ensam att känna så…!!! Jag är sååå rädd för att förstöra deras liv genom att vara en sur, tråkig mamma. Och samtidigt brister tålamodet hundra gånger om dagen emellanåt, när det är tjafs och bråk och gnäll. Det är verkligen inte lätt alla gånger….
Jag tycker att du verkar vara en jättebra mamma, beundrar dig så mycket! Alla föräldrar höjer rösten och är arga ibland, det är bara mänskligt och jag tror att barn kan fara mer illa av att växa upp i ett hem var man aldrig visar andra känslor än positiva. Alla blir på dåligt humör ibland, även vi vuxna. Har själv tre barn och min ena dotter sa häromdagen ”mamma, du är ju alltid så sur”.. Det kändes verkligen i hjärtat kan jag lova.. Jag försöker mitt bästa men upplever tyvärr också att jag ofta tappar humöret när de bråkar och kivas om allt…
Hej Satu, Jag har nu stora barn 32, 29 och 24 år och vi satt och pratade en gång om vad dom kommer ihåg från deras uppväxt. Ingen kom ihåg att jag/eller pappa höjt rösten åt dom (men det hände absolut). Det dom kom ihåg var allt roligt vi haft med kompisar, släkt och vänner. Lite tjafs kom dom ihåg och ibland att våra regler var dumma och knäppa ( i deras tycke). Och även att aldrig somna osams, funkar även bra i vårt äktenskap. Mitt mellanbarn jobbade som au pair under 2 1/2 år sa att hon använt mycket av vår logik på barnen och att deras föräldrar uppskattat det mycket. Så jag är säker på att dina barn kommer att uppleva allt roligt och skoj ni gör, Så fortsätt som du gör, ge barnen fina minnen och upplevelser, sen växer dom även av att få ta motgångar kan jag tala om. Ha det bäst nu, stor kram till er alla.
Hej Satu!
Jag tror att alla någon gång har känt så ?mina barn kommer bara komma ihåg mig som en sur mamma (känns det som iaf) ?
Jag tror att vi alla mammor gör så gott vi kan och det bästa vi kan. ❤️ Tack för en fin blogg
Anna- Tack snälla <3 Du gör ett grymt jobb! <3 Kram
❤️
Det skulke vara omänskligt att INTE höha rösten och böi arg när det blir flr mycket.Det är okså visa känslor.Att även mamma kan bli arg.Viktigast att de lägger sig sams.