Ibland åker man förbi något man bara måste stanna för att titta på. Som de här solrosorna för nån vecka sedan, alldeles för vackert för att inte ha nån bild på. 😉
Min familj tröttnade på mig när jag bad dom hoppa ur bilen och komma och se det här.
Vi var ju på väg någon helt annanstans och jag var en väldigt jobbig mamma just då.
Jag skulle vilja komma tillbaka för en photosession med barnen, men dom är nog inte lika taggade som jag. Men det fick bli de bilderna dom blev. Missnöjda barn med badshorts på sig och en man som satt i bilen och väntade på att jag skulle bli klar….
Jag och mitt gäng 🙂
”Andres kan du komma och ta bild på mig med barnen?”
Jo, ibland vill jag också vara med på bild och inte blir bortglömt bakom kameran i varje barndomsbild på/med barnen. 😉 Men det blir så tråkig stämning att be nån ta en bild, det känns liksom falskt, men han skulle aldrig komma på tanken att ta bilder själv lite spontant.
Och saken blev inte trevligare att barnen tyckte redan att jag var jobbig. Suck.
Vaaaart är fetta!!! ? behöver åka dit och ta gravidfoton snarast!!!!!
Lina. tycker jag absolut att du ska göra, jag ska bara se vad det heter, men ligger här mot Nynäshamn!
Väntar ivrigt på svar!! ? har 7 dagar till BF hoppas jag hinner??
Finns i sorunda, Spångbro ?
Finns i sorunda, Spångbro ?
Men åh vad vackert! Solrosor är så himla fint. Fina foton so alltid också.
Vart är detta?!? Jag vill ta mina gravidbilder där
Please???
Lina- Det tycker jag att du ska göra, det är så himla fint! Återkommer med vad det heter, men här i Nynäshamn iaf 🙂
Jag älskar att fota själv och fotar typ aaaallt.Och mycket märkligt,men verkar vara ett fenomen för många karlar. Min tar heller aldrig spontan bilder på mig och dottern ihop,kan nästan räkna på en hand de som finns på oss tillsammans. Och de har jag fått be om att han ska ta.Förutom några halvtaskiga selfies?Så himla tråkigt,vill ju liksom också finnas med i fotoalbumet? Men surt att behöva ”tjata” tycker jag.
Johanna- Ja men precis. Vi får kära med halvtaskiga selfies här också, haha 😀
Gud så fint?
Där skulle jag oxå vilja fota barnen?
Känner igen det där. Samma här. Man är aldrig med på bild, såvida man inte ber om det. Men det känns som du säger lite falskt på något vis.
Jag tycker det är jättekul med fotoalbum (framkallar å klistrar in i album). Mysigt att kolla på bilder UTAN skärm att trängas framför. Inget som försvinner ur någon hårddisk heller. Man vill nästan förvara albumena i en stor brandsäker kista oxå ?
Jag tänker såhär.. OM någon av oss vuxna (ja, eller syskon oxå för den delen) skulle dö i en bilkrock, arbetsplatsolycka, plötslig sjukdom etc. Då finns ju INGET för (främst de minsta) barnen att minnas. Har man bilder och filmer så kan man minnas på ett vis åtminstone. Då har barnen något kvar lixom. Tragiskt tänk, men så viktigt för mig!
Mina barns pappas mamma dog då deras pappa var 12år. En dag (under tonåren) sa han till sin nya bonusmamma ”jag minns inte mamma så bra längre, jag är rädd för att glömma henne helt”. Bilder och filmer hade hjälpt honom där. Att minnas hur hon var, hur hon lät osv.