Me & My Baby Dolls

My Baby Dolls

6 bästa tips att sluta med napp

Så stolt över min lilla Bebo!

Vi har länge pratat om att sluta med napp, hon är 2 1/2 så det är dags. Vi tänkte ju att hon skulle sluta innan Melanie föddes, men det blev inte av, och i samband med hennes födelse ville vi inte för att det skulle bli helt fel mot Isabelle.

Vi ville inte att hon skulle känna att vi tog bort hennes trygghet (nappen) och så kommer en lillasyster som får mycket uppmärksamhet på samma gång. En stor förändring åt gången och nu kändes hon själv redo. Att sluta med napp är inte alltid så lätt, det har ju varit en trygghet och tröst.

Har ni också tankar om att sluta ned napp?

Jag tänkte dela med mig av mina 6 bästa tips för att det ska gå så smidigt som möjligt.

-FÖRBERED.

Förbered genom att prata med ditt barn i förväg så att hon/han hinner vänja sig vid tanken. Prata om att snart kommer vi inte att ha nappen längre och påminn om det lite då och då.

-VÄNJ AV.

Om ditt barn har nappen väldigt ofta så trappa ner användadet först och inte bara rycka bort den helt. Ha inte nappen vid lek t ex utan endast när h*n ska sova. Sedan kan du ta bort den när barnet sover siesta för dagen och bara få det för natten.

-ETT SYFTE.

Bestäm när det är dags att sluta med napp helt och peppa ditt barn på det. Många väljer att ge sina nappar till Jultomten, kattungarna på Skansen, skogstrollen i skogen eller i vårt fall med Isabelle- till påskharen.

Ett syfte menar jag att det ska förknippas med något positivt, att nu när dem blivit “stora” så behöver man inte napp längre, utan vi ger napparna till någon som behöver dom mer. Då brukar dom känna sig stora och stolta. Det brukar göra susen .

-ETT AVSLUT.

Skriv ett brev tillsammans eller rita en fin teckning i samband med överlämningen, det blir som ett fint sista avslut med napparna.

-BELÖNING

Att sluta med napp brukar gå mycket smidigare om barnet har något annat spännande att se fram emot.

När Isabelle hade lämnat sina nappar till påskharen på kvällen, så låg där en liten present från Påskharen på morgonen.💛

-TÅLAMOD

När kvällen kommer, kommer nog barnet fråga efter nappen.

Förbered er på att det kan bli några jobbiga nätter/stunder. Ha tålamod och påminn vart/vem ni lämnade napparna till.

Det går över.

Olivia hjälpte Isabelle att skriva ett brev till Påskharen, Bebo ritade själv “ett hjärta” och sitt namn och stoppade alla tiotals nappar i en påse. Hon lämnade lappen och napparna vid fönsterbrädan på kvällen och morgonen därpå smög vi ner för att titta om napparna bar borta- och det var dom! Istället låg där ett brev tillbaka och en söt present!

Hej hej Påskharen!💛💛💛

Se så stolt hon ser ut!😍

Första natten gick förvånansvärt bra.

“Missä tutti tagit vägen” frågade hon några gånger. (= vart har nappen tagit vägen) Jag påminde om påskharen och hon godkände det.

De två följande nätter har hon varit ledsen men inte frågat efter nappen. Jag förstår att det måste vara den vanan/tryggheten från napparna som gör henne ledsen och det är jättejobbigt för mig att se- för att nattningarna har alltid gått så bra förut. Men jag gav henne kaninen som hon fick från Påskharen och läste en bok så hon lugnade sig och blev glad och gosig igen. 💛 Sen har det blivit bättre.

Mitt älskade lilla hjärta vad jag älskar dig!

Jag är så stolt över dig, och den du är. Tänk att just du är min och jag får vara din mamma. 😭 Liten börjar bli större.

Vad skulle jag göra utan dig, min Bebo❤️

Har ditt barn haft napp? Hur gammal var h*n när den togs bort och hur gjorde ni?

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Me & My Baby Dolls

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Karin

    Band fast nappen i ett element i köket och sade: vill du suga på nappen får du sitta vid elementet en stund. Efter tre dagar var hon nappfri.

  2. Elin

    Min yngsta är också 2,5 år. Vid 3år kommer jag överväga OM vi ska sluta. Just nu har jag ingen anledning att sluta.

  3. V.

    Dottern lämnade sina till Lisebergskaninen, det var så bra organiserat med en liten “maskin som körde ner de till kanin bebisarna i underjorden” 😂 hon fick ett diplom av Lisebergskaninen också 👍 hon frågade aldrig efter napp efter den dagen. Sonen har aldrig använt napp.

  4. Anne

    Här har bara 1 av 4 barn haft napp ” på riktigt” hon fick den när hon var 11 mån för att hon sög på fingrarna och fick eksem. Vill minnas att hon var lite deppig bär vi tog bort nappen vid 3 års ålder. Minsta har napp att bita i när hon har tandsprickning, Hon sover inte med den och förknippar den mer som leksak och inte mys. De två andra har aldrig haft napp, kul för tandläkaren sa om ena barnet att “såhär perfekt bett får man bara om man aldrig haft napp”, så då tänkte jag att det var onödigt att införa. Jag har ammat ganska länge så de har inte haft så stort nappbehov heller tror jag.

  5. Ss

    Kanske hade varit lite smidigare att vänta ett tag när hon precis fått ett litet syskon som är en enorm omställning 🙂 hon är inte längre minst och så nu får hon inte heller behålla sin trygghet i nappen.

  6. Ida

    Min äldsta slutade med napp när hon var ca 2,5 år. Hon lämnade de i ett stort ihåligt träd till rådjursbebisarna, och dagen efter gick vi tillbaka så låg det ett paket till henne där, och ett paket tuggummi – för det får vara stora barn äta. Vi körde mycket tuggummi när hon saknade nappen på dagen, och fick sitta hos henne när hon skulle sova eftersom tryggheten försvann.

    Lilla tjejen lämnade när hon var 2 år, till Pippi på ALV, och fick en kram av Pippi och fick välja något i Pippi-shopen.

    Tycker det har gått bra med båda, men lite ändrade nattningsrutiner och lite jobbigare de första dagarna.

  7. Id

    Jag har glömt det. Men tror de båda var 3 år.
    Dottern var vi pedagogiska med och förberedde och hon fick önska sig vad hom ville (godis).
    Sonen hade nappen i munnen hela tiden och tillslut tröttnade jag och tog alla nappar och kastade när han var på dagis. Kors i taket så gick det väldigt bra för båda två.

  8. Nathalie

    har 3 barn, 1 åringen- ingen napp, 2 åringen- ingen napp, sen 3 åringen snart 4 vägrar sluta, hon är som ett ilsket bi i flera timmar och vägrade ge tuttarna till tomten, skriker ibland så mycket att hon nästan, vi har testa allt känns det som, och tillslut sa dagisfröken att jag skulle låta det vara, att än så länge så har dom inte skolat in någon 6 åring med napp, så jag skulle ge henne den tiden hon behövde, hon var sen även med blöjan, den har hon fortfarande när hon sover men där fick hon också mogna och välja själv när hon var redo, men nu när jag såg bebo så kände jag att jösses så duuuktiiiig, Lilla/stora tjejen, vi får nog göra ett försök till här hemma med den envisa nappen:)

  9. Eva

    När min dotter var 1,5år så gömde hon de två napparna hon hade, Så på kvällen så kunde vi inte hitta dem och hon visste det var hon som hade gömt dem men hon hade glömt var. Så hon accepterade och somnade lite ledsen men sen den dagen frågade hon aldrig efter dem.
    Jag hade varit rätt noga från 1 års ålder att nappen bara användes vid tröst och vid sova plus att hon hade snuttefilt som trygghet som hon har än idag vid 5års ålder.
    Tog 1 år innan vi hittade napparna hehe, hon hade gömt dem bra.
    Ska tillägga att min dotter alltid varit onormalt långt fram i utveckling, tex började hon förskolan vid 1år men betedde sig som 2-2,5 åring. Trots hon var yngst i gruppen, slutade självvalt med blöja vid 1,5års ålder, först i gruppen. Har sen 1,5 år kunnat prata omkull både mig och personalen men långa meningar. Är idag snart 5 år och beter sig som 6-7åring och har fördel med att vara där i längden också (3 kurver över). Varit en utmaning för mig som mamma att behandla genne för sin ålder även om hon beter sig som äldre men ändå simulera henne, tex så förstod hon inte konsekvenser av sina handlingar alltid och inte alltid lätt att hantera andra föräldrar som tyckte hon skulle visa hänsyn till kortare men äldre barn (eftersom de andra föräldrarna tog henne för äldre än hon var).

  10. Mickan

    Min dotter var runt 2,5 år när hon slutade med napp, vi var och lämnade napparna till kattungarna på Skansen. Vi var beredda på gnäll efter det, men när kvällen kom ryckte hon på axlarna och sa: “jaha, då får jag sova utan napp då” 🙈 sen var det inget mer med det. Några dagar senare hittade hon en napp och bröt ihop totalt, för hur skulle kattungarna nu kunna sova om dom inte fick alla hennes nappar? Så vi fick helt enkelt lägga dom i ett paket och “skicka” iväg dem till Skansen, sen var det frid och fröjd igen 😂

  11. Emilia

    Min äldsta son (då 2,3 år) tappade sina när vi var på Gekås, det kom vi på i bilen. Vi hade köpt nya och jag lovade att koka dem hemma så han kunde sova med dem. Väl hemna gick det i ett och vi glömde bort det alla tre. Vid läggdags frågade han efter dem och jag kände en gnutta panik (det skulle ju ta lite tid att koka och kyla ner dem).jag svarade “vi tappade ju dem, kommer du ihåg det? De är borta.” Han frågade inget mer, sov bara lite oroligt några nätter.
    Andra sonen vägrade ta med nappen när vi skulle ta bilen(då två) till stan en dag.jag försökte propsa på “du kanske somnar, då vill du ha dem”. Gick inte att övertala och han frågade inte efter dem förrän på kvällen vid läggdags. Då sa jag att han inte behövde den mer och gan sov som en stock och frågade inget mer.
    Dottern slutade lika snabbt som hon började och hade bara napp till och från i två månader.

    Förberedelse verkar inte vara vår grej😂😂😂

stats