My Baby Dolls

Nu har det ekat tomt här på bloggen ett par dagar och anledningen är att hon är här nu, våran älskade, älskade efterlängtade lilla bebis!

Hon föddes på självaste skottdagen, i lördags den 29:e februari 2020.

Andres har hela tiden bestämt sagt att hon kommer på skottdagen, hur häftigt det skulle vara.

Nicole sa att bebis kommer innan sportlovet är slut ❤️Check.

Jag tänkte skriva en kort förlossningsberättelse nu medans bebis sover och innan det är dags att väcka henne för mat. 🙂

En kvart inpå skottdagen, dvs ca. 00:15 den 29:e februari kom första känningen.

Då hade jag inte somnat för kvällen och vaknade 6 morgonen före, och så tänkte jag ju att det bara var förvärkar igen, som för några kvällar före det. Jag tänkte att jag tar alvedon och lägger mig igen.

Men jag kunde inte somna.

När ”förvärkarna” inte hade avtagit 2 timmar senare så förstod jag att det är nog dags nu.

Började förbereda mig lite, kolla igenom BB väskan, kläderna. Ringde min mamma och förlossningen som tyckte att vi ska komma in och kolla upp. Väckte Andres och tassade in till twinsens rum som jag hade lovat när vi hade pratat och planerat om hur vi skulle göra om vi behövde åka in på natten. Dom skulle lägga sig på soffan och invänta Mummu. Dom var heeeelt exhalterade!❤️

Vi kom in på förlossningen strax efter 3.

Värkarna kom lite oregelbundet, ibland 3-4 minuter mellan, ibland 6-7 min.

Jag var öppen ca. 4cm, tappen var nästan helt utplånad.

Dom satte mig på kurva för att hålla koll på bebisens hjärtljud och mätte värkarna. Fick även antibiotika i venkatetern i armen, pga. prematurfödsel.

Jag behövde gå på toa titt som tätt, verkligen inte mysigt att få värk när man sitter där… ??Hemskt!

Sista bilden på baby #9 i magen ?Andres skulle ta en bild och precis då fick jag en värk. Alltså de där supersnygga nättrosorna ?

Bebisen ville inte komma ner så vi bestämde oss för att gå upp och promenera lite. Värkarna kom och gick, jag blev jätte illamående och kräktes flera gånger. La mig på sängen igen och bad om lustgas. Nånstans där fick jag en hinnsvepning.

Vid nästa indersökning var jag öppen 8 cm, vattnet hade inte gått ännu och jag hade en liten kant kvar av tappen.

Fosterhinnan buktade ut men den var så seg! Helt olikt än mina tidigare förlossningar. Antingen har mitt vatten gått innan värkarna eller så har det gått när jag öppnat mig ett visst antal cm, men nu var det så segt!

Sen blev det helt blött och jag tänkte att det äntligen var vattnet som gick- men icke. Blod. Är det normalt/farligt??

Men tydligen ingen fara.

Värkarna var så intensiva. Jag andades lustgas men intensiviteten var galet jobbig! Läkaren sa att jag kan krysta om det känns så men jag fick inte ner henne pga. fosterhinnan som var i vägen. (Förstår inte varför dom inte tog hål på den?)

En evighet senare, mitt under en värk brast fosterhinnan som en tsunami och barnmorskorna hoppade åt sidan. Splash! sa det bara! Vilken befrielse!

Under en värk skulle barnmorskan känna på livmoder tappens kant och få bort den så att bebis skulle kunna ta sig ner. Aj!

Det kändes som en evighet att få ner henne och krysta ordentligt. T om krystvärkarna var helt annorlunda och svåra. Barnmorskorna sa att det var för att hon var på väg ut med ansiktet åt fel håll, så hon roterade 1 varv inne innan hon kunde ta sig ut.

Andres höll min hand och jag krystade för kung och fosterland.

Tänkte på Nukke, Bessa, Dano, Tantan, Liiah, Wiiwi, Celli och Bebo där hemma. På att dom väntar och längtar tills lillasyster är här. På min mamma. Det är mitt uppdrag. Snart är bebis här, bara jag kämpar lite lite till. ❤️

Snart är det över och vi får träffa våran efterlängtade dotter.

Så jag tog i, allt vad jag kunde. Och lite till.

Kände att nu, nu är det nära.

När huvudet var ute visste jag att det värsta var över. Vi hade kommit överrens att jag ska ta emot bebis själv.

Sån jäkla häftig power upplevelse!

Så jag tog emot hennes huvud. Väntade till nästa värk och drog ut bebisen och la henne på mitt bröst.

Bebis grät, jag grät och sa hur mycket jag älskar henne.❤️

Klockan 09:29 den 29/2 välkomnade vi vår baby #9 till världen.

Barnmorskorna och vi tyckte att det var lite häftigt/läskigt sammankopplade, alla datum/nummer. Meant to be.❤️

Ni vet rullstolen man måste åka till BB med efter förlossning? Nummer 9 på den.

Sån mäktig känsla när man får upp sitt nyfödda barn på bröstet. All smärta, all oro bara släppte och det hela var en sån befrielse. Mitt hjärta var så fullt med kärlek och känslor. Vilken känsla alltså.

Nu är jag mamma till 9 underverk. ❤️

Helt overklig känsla och jag kunde inte sluta titta mig mätt på henne.

Så perfekt på alla sätt och vis.

2534 g och 47.5 cm lång. Perfektion.

Välkommen till världen mitt hjärta. ❤️

Vi ringde hem via facetime. Mummu och alla barnen var samlade. Visade lillasyster för de nyblivna storasyskonen och fick den mäktigaste responsen ever.

Danilo och Nicole blev så rörda att dom grät! Det var en så rörande stund, en stund jag kommer att minnas hela mitt liv.

Sen var det dags för moderkakan att komma ut, men inget spelade någon roll nu när jag hade min lilla dotter säker och trygg utanpå magen.

Men nope, ingen mysig känsla när dom klämmer på magen för att kontrollera blod osv. Moderkakan kom ut, allt såg fint ut, inga bristningar denna gång heller och jag blödde inte så mycket som man förväntar av en som fött många gånger.

Efter ett tag åkte A hem till barnen. ?

Det var fullt på BB så vi fick vänta till eftermiddag för ett rum.

Våran första selfie tillsammans.

Jag och min lilla dotter❤️

Senare på eftermiddagen när vi fått ett rum på BB kom Andres med 8 glada, stolta och nyfikna storasyskon och hälsade på. Med sig hade dom en ”Välkommen till världen” ballong och på andra sidan stod hennes namn- som en överraskning till mig. ?? Jag och barnen fick namnet som vi såå älskar!

Stay tuned?

Tusen, tusen TACK för alla grattis hälsningar och all kärlek ni har skickat till mig/oss! Jag läser ALLT och är så otroligt tacksam och glad att ni finns. Ni är bäst!

Kram från en lite trött men lycklig nybliven 9- barnsmamma ?❤️