My Baby Dolls

Vinterland med vårkänslor

Häromdagen skulle vi åka pulka, men vi var inte alls sugna på att promenera till ”Gropen”, så vi tog med oss pulkorna och gick till våran baksida bara.
Hade aldrig tänkt på den backen förrän Andres tipsade om den, och det var tur att han gjorde det, för den var helt perfekt för våra barn!
Tjejerna orkar gå upp för backen och det blir bra med fart när man åker ner. Nära och bra!
Jonathan ville helst sitta i pulkan utan att gå uppför backen själv. Latmask!


Igår gick vi ut för att njuta av den friska luften.
Hur bra är inte det att solen har kikat fram i några dagar? Älskade sol, va jag har saknat dig!!! Tänk så mycket det gör, att få se solen…
Vi är på väg åt rätt håll nu, solen kikar fram oftare och de blir inte lika mörkt lika snabbt, har ni märkt det?

Nicole var tvungen att ta med sig grabbarnas Piff & Puff som fick sin givna plats på vagnen…


Nicole gjorde snöänglar


Mummu kom ut med oss också, och visade en isbacke som hon cyklat förbi, det är också alldeles i närheten och jätte rolig!
Tjejrna kunde gå uppför den själv, men grabbarna? Not so mutch.
Jag vågade inte låta dem åka nerför isbacken själva, den var alldeles för brant för dom. Jag försökte få Vanessa att ligga på mage och åka ner med fötterna före, men till slut åkte hon på rumpan ändå. Nicole åkte på rumpan och tyckte att det var roligt. Ni som känner oss, eller har läst länge, vet att Nicole är en försiktig tjej. Hon sitter och iaktar mest och är inte så pigg på att prova nya saker bara sådär.
Ibland får man ge henne en extra puff, och när hon väl vågar brukar hon ha jätte kul!
Vanessa är mer utåt, hon tar för sig och är inte alls lika blyg. Hon testar nya grejer utan problem.
Det är ganska lustigt egentligen. Hur syskon kan vara så olika, fast dom har fått samma förutsättningar och samma uppfostran. Men det är ju så, alla är olika, och det är ju det som är roligt också. Va tråkigt det vore, om alla vore exakt likadana, eller hur?

Efter att mina fötter frusit till is så var det dags att gå. Jag och tjejerna hade bestämt en play-date med några från Nicoles dagis, så Mummu ville ta med sig pojkarna hem till sig.
Det blev inte så som vi hade tänkt oss, att vi skulle vara ute och åka pulka.
Det slutade med att vi gick hem till oss med Nicoles dagis kompisar och deras mamma, barnen busade och lekte medans vi pratade och fikade.
Tack för playdaten, det måste vi ta om!

Kom på att jag skulle ner och hämta våra hjälmar från förrådet idag…. Glömde helt bort. För det måste tjejerna ha på sig när vi åker isbacken nästa gång.
Nu gick precis Micael och hans kompisar ut, och jag väntar på att Andres kommer hem.

Lägger in några SVAR till er här medans jag har dom i minnet:

Jonna- Hej! Va kul att du läser! Nää, du borde ha kommit fram och sagt hej, hade varit kul!!!
Nästa gång då? 🙂 Var du vid isbacken?

Helena- Va härligt att du, min trogna läsare fortsätter att följa oss!
Va snällt att du tänker på oss!  Nope, än så länge har ingen skickat något, hihi 😉

Santsu- On ollut ikävä sun kommenteja! Mitä on tapahtunut??? 🙁

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jonna

    Haha, no ens kerralla! 🙂 Jag skippar nog att skriva på finska dock, det kommer bara bli en massa stavfel. 🙂 Jo, sonen går på förskolan bredvid, så han var bland vildingarna med madrasser. 🙂

  2. Helena

    Vad lämpligt med pulkabacken bakom erat hus, skönt att bara kunna gå ut en sväng o åka lite pulka ju.Ingen dålig isbacke heller! Det läre ju gå superfort där, tänk att åka på en plastsäck el madrass där. Kuuul! :)Angående att gå fram och heja om man ser de, vars bloggar man läser, så tror jag många, liksom jag, känner sig påträngande och nästan lite som en stalker, förföljare. Lika med att skicka ett paket eller nå till bloggaren o dess familj. Själv skulle jag tycka det var kul om nån kom fram o sa hej el skickade en gåva,om jag nu hade en blogg. Haha. 🙂 Tror jag skulle ta det som nå positivt iaf, föutsatt att det är nån som skrivit o så i bloggen förstås, annars kanske det skulle bli lite otäckt…Eller vad tycker du om den saken? Kul att fråga dig lite som omväxling. :)Kram från ett kallt Söderhamn

  3. Jonna

    Haha, no ens kerralla! 🙂 Jag skippar nog att skriva på finska dock, det kommer bara bli en massa stavfel. 🙂 Jo, sonen går på förskolan bredvid, så han var bland vildingarna med madrasser. 🙂

  4. Helena

    Vad lämpligt med pulkabacken bakom erat hus, skönt att bara kunna gå ut en sväng o åka lite pulka ju.Ingen dålig isbacke heller! Det läre ju gå superfort där, tänk att åka på en plastsäck el madrass där. Kuuul! :)Angående att gå fram och heja om man ser de, vars bloggar man läser, så tror jag många, liksom jag, känner sig påträngande och nästan lite som en stalker, förföljare. Lika med att skicka ett paket eller nå till bloggaren o dess familj. Själv skulle jag tycka det var kul om nån kom fram o sa hej el skickade en gåva,om jag nu hade en blogg. Haha. 🙂 Tror jag skulle ta det som nå positivt iaf, föutsatt att det är nån som skrivit o så i bloggen förstås, annars kanske det skulle bli lite otäckt…Eller vad tycker du om den saken? Kul att fråga dig lite som omväxling. :)Kram från ett kallt Söderhamn

stats