Vecka 29 + 0

Dagrana rullar på, men veckorna känns ändå så långsamma! Bara i vecka 29 + 0?!
I mitt huvud föder jag närsomhelst.

8 veckor kvar nu. Om 8 veckor har vi ”Lucky # 7” här hos oss. Kan ni tänka er?? Jag kan knappt vänta, jag längtar efter att få hålla henne, pussa och krama… dofta ljuvlig babydoft…
Men 8 veckor ska vi vänta. (igångsättning i vecka 37+0) Och jag vill ju inte att hon kommer tidigare än så ändå

Jag är så fruktansvärt seg idag.
Jag kokade kaffe fast jag inte ens är sugen- allt för att försöka bli pigg. Hjälper inte ett dugg kanske kan tilläggas.
Hann inte sova när småttisarna sov heller då dom passade på att ta en kort tupplur dagen till ära.

Jag har gått i mjukisbyxor och tröja hela dan och lär väl fortsätta med det också Så skönt med byxor som inte sitter åt och klämmer magen.

En väldigt trött Satu… Men veckans magbild är obligatorisk
 
Jodå, jag har känt att illamåendet kommer tillbaka. Speciellt då när jag inte hunnit äta frukost direkt- som idag.
Jag gjorde i ordning barnen inför skola/dagis, jag hade fått akut tvätta några av barnens utebyxor igår efter dagis, och eftersom Nicole stannar inne vid lämning så la hon sina under vagnen. Hejdå till Nicole och vidare till dagis där dem är ute direkt på morgonen fram till lunch.
När vi väl kom hem kom jag på att jag tagit hem kläder från dagisens torkskåp för att tvätta, går ner till vagnen och märker att Nicoles utebyxor är där. Så det var bara att klä på oss alla igen och knalla till skolan med hennes byxor. (Tur att vi bor så nära!)

När vi äntligen kom hem igen kom min svägerska över för lite prat innan hon drog till jobbet. Och sen har det låtit ”jag ska bara” från min sida innan jag äntligen kunde äta något. Och då mådde jag ju naturligtvis redan illa, men jag får skylla mig själv.

En liten promenad ute i vårsolen borde piggna till lite

Bjuder på en bild på min tandlösa ”stora” tjej Nicole
Endast 6 år och snart har hon 6 småsyskon.