Vanessa var bara 9 månader när Danilo & Jonathan föddes, så vi kommer till en punkt varje år när dessa 3 härliga ungar är lika gamla i ungefär 3 månader. ♡♡♡
Tre 6-åringar i huset nu alltså. Vanessa var lite små sne för att hon trodde att hon inte är äldre än dom längre 😀
Vi förklarade igen och då var det lite lugnare och hon skulle mäta vem som var längst av dom tre. ”Kanske grabbarna växer om dig någon dag, men du kommer ändå alltid att vara deras stora syster, fast dom kanske är längre.” Det var lite jobbigt för henne 😀
Häromdagen ville jag ta 6-åringsbilder som vi gör varje år, då såg jag att hon försökte fuska lite och stå på tårna 😀
Det är inte så lätt. 🙂
Många har frågat hur jag fixade det med flera barn så tätt, hur jag tog mig ut (med 3 barn som inte kunde gå och en liten Nicole som själv var bara 22 månader) och om jag fick nån hjälp osv. Så jag tänkte att jag ska leta efter några bilder och skriva ett inlägg om det sedan. Har ni några frågor om det så kan ni ställa dom här så hittar jag dom när jag skriver inlägget 😉
Här har ni ett gäng 1-åringar 😀
Kram!
De där vid maten är helt otroligt tycker jag, när jag gett alla andra (enbart två små) sen ska ta mat själv, sätter mig o har tagit 2 tuggor.
Då är alla andra klara o klättrar/försöker ta sig ur stolen mot alla odds.
Släpper jag ner dem drar de, och alla ”hyss” börjar o min mat är typ från stenåldern när jag väl kan käka:-D
Vilka fina 6 åringar!:)
Åh vad roligt vill så gärna höra tips hur man lyckades ta sug ut med 3 så små barn ensam o samtidigt!
Vid sova middags dax, vid middagen(åt du något själv:-0)
Hur orkade man dag/kväll/natt…?
Massa tips tack!:)
Fortfarande så beundransvärd!
Vilken tjej liksom!
Kram!
Hur sjutton orkade du med tre stycken små på en gång?! :O
Du måste ju varit superwomen eller du är för den delen ^^ 🙂
Var det tänkt att de skulle komma tätt eller ”belv det bara” efter att ni äntligen blivit gravida med första? 🙂
Kram
Klara mamma till Hilda 3månader
Ja jag är väldigt intresserad av hur du klarade men framförallt orkade med så små barn så tätt. Nu är jag gravid igen och det kommer vara 20 månader mellan min första och den i magen. Nu är hon ett år gammal och det är fullt liv här på dagarna. Jag är i början av graviditeten och mår illa varje dag och kräks. Känner mig helt orkeslös men får liksom bita ihop och roa och leka med henne och vara glad. Jag vill ju inte att graviditeten ska gå ut över henne!
Har du några tips?!
-Hur man orkar sig igenom graviditeten med en liten som är som livligast och behöver ens uppmärksamhet?
– Hur man vänja barnet vid nykomlingen? Delad uppmärksamhet osv hur man kan ”förklara”/hantera det med en sån liten som inte är tillräckligt gammal för att riktigt förstå än.
– Hur livet kommer bli sen? Ensam med två små på dagarna.
Jag är jätteglad över graviditeten men samtidigt blir jag nervös när jag tänker på hur mycket mer som krävs och hur jag ska dela på min kärlek och tid typ till båda. Jag antar att allt kommer lösa sig och att jag såklart kommer in i det nya efter ett tag och faktiskt hade det inte funnits någon ”rätt tidpunkt” för mig att bli gravid. Hade jag väntat något år hade jag blivit bekväm och inte velat gå igenom 4 månader av illamående under graviditeten och hela bebis perioden igen.
Det blir nog bra det här intalar jag mig. 20 månader emellan och de kommer förhoppningsvis ha stort utbyte av varandra och bli jättebra kompisar. Bland annat är det just därför så jättekul att följa dim blogg och se hur dina barn umgås med varandra.
Det enda jag vet är att jag är enda barnet och jag vill absolut inte att mitt barn skulle ha det så så den lille i magen är så välkommen så! 🙂