My Baby Dolls

Hej allihopa!
Nu kör jag igång del 2 i min frågestund och sedan kommer tredje och sista delen i veckan.

Har ni fått någon kritik eller mycket negativa åsikter av familj/släkt för att ni har fler barn än normen? Hur har graviditeterna mottagits? När har ni berättat? Kram tack för fin blogg!
– Hej och tack 🙂
Oj, jobbig fråga. Alltså alla har åsikter när man väljer att gå förbi normen, även i familj/släkt. Några tyckte nog att vi var tokiga, några himlade med ögonen och några blev faktiskt jätteglada för vår skull. Lite beroende på hur nära relation man har med personen ifråga 🙂
Lite blandade känslor har det varit. Jag tycker att det har varit jobbigt när gratulationer uteblev från många efter typ 4:e barnet. Alla barn är ju lika mycket värda och verkligen livets gåva- oavsett det är första, andra eller 10:e barnet.
Vid vecka 12 ungefär har vi valt att gå ut med graviditeter, just pga. att jag har fått flera missfall innan att jag inte orkade bära andras sorg och frågor.

Sparar du Isabelles kläder som är för så om Andres ändrar sig?
Tror det blir en bebis till hos er ♡
– Ja jag har faktiskt sparat de allra mesta av Isabelles urvuxna kläder, de minsta storlekarna är i barnens rum till dockorna. Inte för att jag planerar att ha en till, men just för att det skulle kännas så definitivt att bli av med dem. De bär så mycket känslor dessa små pyttekläder. En dag kanske jag är redo att ge bort/sälja, men inte nu.

Skulle du och/eller någon av barnen skulle vilja ha ett husdjur? Och isf vilket?
– Barnen har velat ha en hund i flera år. Jag och Andres har också gått i de tankebanorna men vi är i den fasen nu att vi ser och känner efter i varje situation just nu om det passar och hur det skulle vara om vi hade en hund i familjen. Och i sånt fall vilken ras skulle det bli osv. Det är ett stort beslut.
När jag var liten hade vi en nymfparakit fågel som hette Putte som var heltam. Vi hade många Putte under åren, alltid samma namn också, haha. Och en undulat som var så tam och kunde prata 🙂 Men en liten Putte skulle jag gärna ha i familjen 🙂

Vad har du för utbildning? Vad ska du jobba med eller plugga till när din föräldraledighet är slut?
Drömmar, tankar kring det?
– Jag är utbildad barnskötare. ♡ Nu i närmsta framtiden kommer jag att fortsätta vara hemma mamma och fortsätta jobba med mina sociala medier. Min dröm är att även i fortsättningen kunna jobba hemifrån eller jobba kanske 50 % nånstans när barnen är små. Jag vill finnas här för dem så länge ekonomin tillåter. Jag funderar vad jag skulle vilja göra när ”det är dags” jag vet helt enkelt inte. Kanske i butik med barnkläder, eller i skola eller något. Time will tell.

Hej! Undrar hur det fungerar med föräldrapenning när man bloggar?? Är det inte svårt att redovisa hur många timmar du jobbar om du tar ut fp samtidigt som du bloggar. Du kanske inte kan sitta de timmar som du redovisar, eller jag kanske är ute och cyklar?? ??
– Hej! Det fungerar som så att jag får inte ta ut föräldrapenning och lön samtidigt. Tar jag t ex ut 3 föräldrapenningdagar i veckan kan jag jobba de 4 resterande dagarna, och då planerar jag in mina betalda samarbeten under dagarna jag inte tar FP.

Hej Satu, tänkte fråga om du inte är stressad av att du inte kör bil – att du alltid måste fråga ngn som kör? med många barn är det säkert mycket att åka – hur klarar ni det – är din man alltid hemma?
– Hej, Jo lite stressad är jag nu när vi bor här. Har inte känt av det annars då vi bodde nära till allt.
Visst skulle det underlätta massor men det funkar kommunalt också, så nej min man är inte alltid hemma för att skjutsa. 🙂 Körkortet kommer i sinom tid, jag sitter och pluggar lite då och då när tid ges.

Hej! Vet att Nicole bara var strax under 2 år och Vanessa bara 9 månader när tvillingarna föddes. Hade du alla 4 barnen hemma på heltid? Var din man också hemma då, eller hur fick du det att fungera med 3 små som kan behöva bäras och tröstas så mycket som bebisar bruka behöva?
– Hej 🙂 Ja jag hade alla 4 barnen hemma själv på heltid. Min man jobbade mycket då och det funkade jättebra. Jag upplever inte den tiden som stressig eller jobbig på något vis. Jag behövde inte stressa iväg oss till skolan eller något, utan det var jag och mitt lilla gäng på 4 under två år så vi kunde ta dagarna som de kom. Det gick av bara farten, jag började synka dem redan när de föddes, så att de åt, sov, badade osv på samma tider. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att hitta en vagn som hade tre sittplatser, men det löste sig det också. 🙂

Såhär gick vi när vi var två vuxna 🙂

Och såhär gick jag själv 🙂

Har du ammat något barn eller har du gett ersättning? Har aldrig läst något om det i din blogg och är så nyfiken! Jag tycker båda sätten är lika bra! Kram
– Jag har provat amma allihopa. Med Nicole provade jag längst eftersom alla sa att det var det bästa. Det funkade inte och jag försökte ändå. Hon grät, jag grät, tillslut kom Andres hem med ersättning och jag kunde andas ut- bebis var mätt och nöjd- jag likaså. Amning är jättebra om det funkar- men det funkar inte för alla och det är helt OK, då är det ju superbra att det finns ersättning. Bara bebisen äter, går upp i vikt är nöjd och mår bra är väl huvudsaken vare sig det är bröstmjölk eller ersättning. Till alla mammor där ute som kämpar- Strunta i allas ”goda råd” vad du bör göra. Följ bara ditt hjärta så blir det bra,

Enligt din blogg får jag känslan att du sköter det mesta i hemmet med barn och läggning osv. Gör din man någonsin sånt?
– Eftersom jag är hemma mamma medans min man jobbar så faller det naturligt att jag gör det mesta på dagarna. Städ, disk, tvätt, plock, barnen, kläder, ännu mera städ osv. Läggningarna tar jag också för att jag gillar de mysiga stunderna. Andres lagar alltid middag vilket jag tycker är otroligt skönt för jag har noll inspiration utöver enkla luncher 😀

Tycker du att Sverige skulle kunna göra någonting bättre gällande familjer som önskar ha en förälder hemma med barnen? (Alltså tiden efter att F-ledigheten tagit slut). Som det är idag är normen och systemen byggda efter att båda föräldrarna ska lämna bort barnen till förskola och gå till jobbet. 
Mitt eget intryck är att det idag generellt sett är en klassfråga gällande vem som har råd att vara hemma med sina barn. T ex i Danderyd finns det hemmafruar likt bland USA:s över/medelklass. Hur tänker du kring det?
– Jag tycker att det är fel att att det har blivit en klassfråga att få vara med sina egna barn efter att föräldraledigheten tagit slut, men tyvärr så är det så verkligheten är byggd- de flesta har inte råd att försörja sig på en inkomst. Jag tycker att här med jämställdhet och att dela lika på allting har gått i överdrift och jag anser att varje människa/familj får se över sin egen situation och göra det som känns bäst för just dem gällande uppdelningen av föräldraledigheten. Förut hade man vårdnadsbidrag om man ville ha sitt barn hemma upp till tre år och det tycker jag att man kan införa igen, men kanske högre upp i åldern- för dem som vill vara hemma med sina barn. Då skulle inte barngrupperna på förskolorna vara lika stora och den få personal som finns slipper gå på knäna, samtidigt får barnet och föräldern en egen trygghet i hemmet- jag har sagt det förut och säger igen att den här tiden när barnen är små går så fort förbi och jag tror att fler skulle välja att stanna hemma om de hade den möjligheten.

Du var klar och nöjd efter sju barn. Sedan ville du ha åtta. Nu har du åtta och minsta är ett år och nu vill du ha ännu en. Det är jättefint och stort att vara mamma, men det är man ju fast barnen är större också. Är det bara bebistiden du saknar så är ju den – som du vet? – väldigt kort. Och om du var missnöjd med sista graviditeten finns ju inget som säger att nästa skulle vara bättre… Jag undrar (om du vet) varför du vill ha fler fast du var så nöjd? Blev svamligt men jag tror att jag fick fram frågan….typ vad är det du saknar? ?
– Jag vill bara påpeka att jag inte var missnöjd med graviditeten i sig, bara omständigheterna kring den första bebistiden i och med flytt och renovering, under själva graviditeten mådde jag bra, ja bortsett från illamåendet 😉
Varför vill man ha fler barn fast man var är nöjd? – Jo för att man ändrar sig? Jag älskar att ha barn omkring mig, jag känner att det är det här jag är här för, jag räcker till för fler. För att vara mamma i en stor familj, ge alla mina barn kärlek, tid, god uppfostran, goda värderingar, och ännu mera tid och ännu mera kärlek. Varför längtar någon överhuvudtaget efter ett barn? Samma känsla är det hos mig, även fast jag har fler än de flesta- men ändå. Samma känsla. Samma längtan som för vem som helst. Det är en svår fråga att svara på med ord. Det är känslan i hjärtat.

Har varit kul att läsa era frågor, det har fått mig att reflektera över saker och ting också i mina svar.

Kram på er, tack för att ni finns ♡