My Baby Dolls

God kväll!♡

Ledsen att ni fått vänta på detta inlägg, jag tidsinställde den igår eftersom jag inte kunde sitta vid datorn, men den dök vist aldrig upp?
Här kommer några svar på frågor som ni har ställt 🙂

Hur träffades du och Andres?
– Jag & Andres träffades för första gången när han stod vakt på en restaurang där mina föräldrar och syskon brukade hänga. Jag kom förbi där några gånger och första gången vi sågs var jag nog 16 år.
När jag fyllde 18 började jag hänga där med mina vänner, inte som en partypingla då jag drack inte, men det var ett ställe där alla träffades, umgicks och hade kul. Mina föräldrar, syskon och deras vänner. Många sa alltid att vad kul det är att hela familjen umgås tillsammans och med sina vänner tighta på samma ställe, därför är vi nog ännu mer sammansvetsade, alla känner varandras vänner osv. Men ja. Andres jobbade som dörrvakt och kände oss alla.
I början hade båda förhållande så vi var bara kompisar, Jag var inte i något bra förhållande innan (men det är en helt annan story) Sen när vi båda blev singlar så stod vi och pratade alltmer och bara hade riktigt kul, och så en kväll efter stängning frågade han om jag inte ville hänga med ut och äta, vilket vi sen började med allt oftare och det ena ledde till det andra och jag blev sååå kär i den här mannen, han var så spännande och så jäkla underbar på alla sätt och vis.♡

Vad sa alla runtomkring när ni blev par med tanke på åldersskillnaden?
– Alltså folk ska ju gärna ha åsikter om allt. Och naturligtvis ska dom framföra det också, som om man skulle vilja höra… Det hade dom säkert om det här också, men det var inget som bekom mig, förutom att jag tyckte att det var jobbigt att behöva försvara sig själv och sina val och känslor.
Dom undrade nog lite ”hur länge ska det här hålla då”, men look at us now.
Och hade det inte hållit mellan oss så hade det nog inte varit med tanke på åldersskillnaden ändå.
Det som märktes av åldersskillnaden var ju att han hade barn sedan innan, han hade redan hunnit med att bilda familj- vilket var min högsta önskan och dröm att få göra.
Nu på nyårsafton firade vi hela 10 år som förlovade. 9 år som gifta blev det 1:a mars.

Hur är relationen mellan hans tidigare barn och honom/dig?
– I början var det lite jobbigt, det var en jobbig situation dom hamnade i, jag är ju inte så jätte mycket äldre än dom.
Men jag är glad att det är bra nu, Nu tror jag mig tycka att vi har en ”bra” relation med varandra. Hur Andres ser på deras relation kan jag inte svara på.

Hur reagerade dom över att ni bildade familj och har barn som är yngre än deras barn?
– Hans äldre barn tycker kanske att det är knasigt att han har barn som är yngre än sitt barnbarn, men vad ska man förvänta sig, im still young! 😉 Andres visste att jag ville ha minst 8 barn, han visste vad han gav sig in på. 🙂

Var det självklart att ni skulle ha alla dessa underbara barn och hur gick det till?
– Sedan barnsben har jag sagt att jag önskar att jag får minst 8 barn. Drömmen om en stor familj har hängt kvar i alla dessa år och jag var livrädd att jag aldrig skulle få bli det jag drömde om att få bli, det jag på riktigt trodde jag var ämnad för att vara. Mamma.
Ni som har läst här ett tag vet att vi fick kämpa i 2.5 år innan vi fick ett + på stickan som skulle stanna. När vi väl bestämde oss för att få barn så blev jag gravid på första försöket efter att jag slutat med p-piller och jag var den lyckligaste på denna jord. Tyvärr ledde det till en missed abortion och jag var tvungen att sövas ner och skrapas och där började mina komplikationer. Jag lyckades bli gravid efter ett år men fick missfall två gånger. Så just där och då var det inte alls så självklart att jag skulle få min stora familj. tvärtom faktiskt. Allt kändes så tungt, svart och hopplöst, det var som att alla andra runtomkring mig blev gravida och jag blev utan. Men en lång historia kort så gick jag igenom många olika utredningar och behandlingar, det var ärrbildning på min livmoder (efter skrapningen) som dom opererade bort och dom spolade mina äggledare och på allt detta försvann min ägglossning så jag gick använda tabletter och ägglossningssprutor. Och så kom hon. Min förstfödda. Min docka. Min Nicole. Hon förändrade hela min värld. Och så kom dom i rätt så bra takt efter det. <3
Men Andres tyckte att han var klar efter Nicole & Vanessa. Jag tyckte att vi skulle ha en till. och det blev tvillingar. 🙂
Sen skulle vi inte ha fler, jag tog psykiskt stryk när grabbarna föddes 10 veckor för tidigt och jag stannade på NEO med dom i tre veckor, jag som aldrig hade varit ifrån mina småprinsessor som grät efter mig varje gång dom gick ifrån oss på sjukhuset. Jag skyllde på mig själv och kände mig hemsk. Så jag var rädd att skulle jag bli gravid igen och föda för tidigt så skulle det kännas lika jobbigt. Men jag blev gravid med Olivia och fick gå på specialist MVC och fick nån medicin som höll livmodertappen stängd. Det hjälpte mig mot oron!

Hur har du utvecklats som mamma?
– Jag har utvecklats massor- och utvecklas fortfarande! Varje dag lär jag mig något nytt. Man var ju så naiv innan man fick barn. I alla fall så trodde jag att jag visste alla svaren, vad som var rätt och vad som var fel. Det var bara svart och vitt. Mina barn skulle då inte sitta vid mobiler/dator- dom ska var ute och leka, mina barn skulle då minsann inte få några utbrott eller ha problem att sitta still när vi är i affären/på middag och aldrig skulle dom ens tänka tanken att våga kaxa sig emot mig, jag är ju världens bästa mamma, vad skulle dom någonsin ha för anledning att klaga på mig för? Ehh. Ja. Ni hör ju. Det gick ju åt pipsvängen. Men det betyder inte att dom är dåliga barn, eller att jag är sämsta mamman. Fast det känns som det ibland. Jag är bara en människa, jag är inte perfekt- ingen är perfekt.
Barn kommer inte med en instruktionsbok och alla barn är olika. Vad som funkar klockrent med ett barn kanske inte alls funkar med ett annat. (Trust me i know!)
Vi vägleder varandra. Det är inte bara jag som vägleder mina barn, dom vägleder mig, hjälper mig att upptäcka vilka mina styrkor och svagheter är och hur jag bäst ska handskas med det och vad jag kan bli bättre på.
Kom igen mammor & pappor, vem har sagt att föräldrarollen är lätt? Det är ju det svåraste som finns ibland tycker jag!
Men också alldeles underbart och jag skulle inte inte byta ut det mot någonting i hela världen.

Hur har din resan varit, för och nackdelar med många barn.
– Som jag skrev ovan så var min resa till ett barn långt. Sen har jag bara känt ett sådant enormt lycka att jag får äran och chansen att vara med på detta mirakulösa resa det faktiskt är, att bli gravid, bära på det dyrbaraste som finns, att uppfostra, rå om och hålla kär. Se sitt barn växa upp och utvecklas… vara där för att vägleda, stötta, uppmuntra. Jag är så fruktansvärt tacksam att jag har fått vara med om detta 7 gånger! För evigt tacksam till Andres som fyllt mina drömmar och faktiskt gjort det möjligt.
Fördelarna är många. Varje barn är speciell, med en egen personlighet. Det går inte att slå det här. Jag vet många som inte ens gratulerar en när man är gravid med sitt 5:e barn… ”jaja, ni har ju varit med om det förut” Ehh? Så himla okunnig och korkad kommentar att jag inte ens orkar befatta mig med det. Så det negativa är väl människornas syn på hur en familj bör se ut och förbanna dig om du vågar ha fler än 3 barn. Negativ sak är också att man inte får plats i ett rum när man reser, eller en vanlig bil 😀 Vi väljer att tränga ihop oss för att vi vill vara nära, men naturligtvis får vi ändå boka 2 rum oavsett. Allt annat är bara positivt. Lite fler tallrikar att diska, sängar att bädda, men desto fler kramar, omtanke, skratt och kärlek.

Vad säger familjen om att ni har fler barn är ”vanligt”?
– Dom flesta tycker nog att vi är lite tokiga ? Men jag tror inte att någon blir chockad längre om det skulle bli en till. Hahaha, nu satte dom nog i halsen! 😀

Får du nånsin höra dumma kommentarer om att ni har många barn?
– Jag tycker inte att 7 är så många. Jag ser inte det så. Men jag förstår att de flesta andra tycker att det är tokmånga. Jag har kontroll över läget (oftast iaf) och ser inga problem i antalet barn vi har.
Men jodå, ibland kommer det stolpskott till människor som inte tänker längre än näsan når och jag får höra knäppa och dumma kommentarer om att vi väljer att ha många barn. Men jag tänker också att det är vårt liv. Vårt beslut. Det är vi som tar hand om dem, vi som betalar för dem och gör allt för dem. Folk kanske är rädda för det ”ovanliga” och vet inte hur dom ska hantera situationer där inte alla följer normen. Som om dom hade något med vårt beslut att göra. lite skrattretande men det finns ju såna människor som faktiskt inte har viktiga saker för sig än att lägga sig i andra människors liv och beslut och klaga på dem.
Jag är iaf stolt över min familj. Dom som har negativa åsikter kan hålla det för sig själva 🙂
Men mest får vi bara positiva blickar och samtal. För visst händer det att folk stoppar oss och pratar, frågar, är nyfikna och imponerade hur bra vi får ihop det.

Vad är den vanligaste kommentaren du får när dom ser dig med alla barnen?
– Är alla mina? Och om jag är svensk! 😀 Nope, jag är finsk.

Är bebis verkstaden helt stängd? Finns det inte en liiiiten liten chans på baby ”8?
– Jag har alltid sagt att jag vill ha 8 barn. Minst. 😉 När Celina föddes så kändes familjen komplett. Så pass att jag skulle sterilisera mig. Men ödet ville annorlunda och efter att ha missat min tid 3 gånger så kanske det inte var meningen att jag ska göra det. Vi får se vad framtiden för mig sig…. ♡ 🙂

Min största bedrift i livet är ni. ♡♡♡♡♡♡♡