My Baby Dolls

Hej på er! ♡

Jag har fått en hel del frågor och jag skäms faktiskt att jag inte svarat på dom. Men nu så svarar jag på dom i detta inlägg 🙂 So here it goes!

Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Åh jag har en massa framtidsplaner. Jag vill resa med min familj mer, upptäcka världen tillsammans.
Jag vill ta körkort.
Jag vill ta reda på vad jag vill ägna mig åt när det är dags för mig att bege mig ut på arbetslivet…
Jag vill flytta till ett hus, där vi har en egen trädgård där vi kan ha en pool och grill, tänk att bara kunna öppna dörren så är barnen där och leker på egna uteplatsen/trädgården. Men det jag ser mest fram emot nu är att ha ett långt sommarlov med barnen och skapa härliga minnen tillsammans. Vi har det bra där vi är i livet just nu.

Hur möts man av andra som storfamilj?
– Det är väldigt olika. Dom flesta är väldigt positiva till att det är många barn, men visst finns det såna som ska komma med besserwisser kommentarer, men så är det väl, folk ska tycka och tänka om allt. Om vi ska befolka hela världen eller skapa ett eget fotbollslag osv. 😉 De flesta är dock positiva kommentarer och många räknar alla barnen när vi kommer nånstans och är nyfikna.
Men vi är ju vilken familj som helst, vi har bara några fler barn än genomsnitt 😉
Många som inte känner mig kanske undviker att fråga om vi ska hitta på något mer avancerat, men dom som känner mig/oss beter sig som med vilken polare med barn som helst, inget är omöjligt, det kanske bara krävs lite mer planering, just eftersom vi är fler.

Har folk fördomar om er som storfamilj?
– Alltså den största fördomen är ju att många tror automatiskt att man ”skaffar” många barn för att man får skyhögt barnbidrag och stöd från staten- men så är det ju inte. Det är inte alls mycket man få i barnbidrag för att man är fler, och som sagt- barn kostar ju pengar också…. Och det är ju vi föräldrarna som själva försörjer för våra barn- inte staten.
Sen har folk lite andra fördomar om att det ska vara skitiga, vilda ungar som bor i ett kaos om man är typ fler än 3 barn. Men den uppfattningen ändras ganska snabbt sen dock.

Vad är den dummaste kommentaren du fått om er storfamilj?
– ”Du vet väl att det inte måste bli barn varje gång?” då brukar jag kontra med
– Ehh, hur många barn har du? Två? I rest my case.
Då brukar folk hålla tyst en stund och tänka. Om det är så att dom tror att det blir barn varje gång man hanky panky så är det ganska synd om dom som har två, visst? 😉

Hur orkar/hinner du med allt??
– Jag fattar den här frågan fullt ut.
Allt är ju relativt och man dömer efter sin egen situation tänker jag. Har man ett barn så känner man kanske att det är omöjligt att älska en till… tills man sitter där med två, då inser man att kärleken inte ska delas på antalet barn, utan att den multipliceras med antalet. Och det bara fortsätter.
Det är inte jobbigare med många barn. Det är bara lite mer av allt. Lite mer disk att plocka, fler kläder att tvätta, mat att handla… men det är mer av all kärlek också. 😉 Och 7 st är väl inte så många ändå?

Vad har ni för bil/bilar?
– Vi har en Volkswagen Caravelle, en 9-sitsig. drömbilen för mig! Nu är det bara mitt körkort som saknas, och den gör sig mer och mer påmind ju äldre barnen blir. Det är ett av mina mål, just att få det där körkortet.
(Och så har A en arbetsbil.)

Hur klarar man sig på en lön?
– Nu har vi ju ändå två lön, eftersom jag får ut lön på mitt bloggande vid sidan av föräldrapenningen. Ibland har man massor med extra utgifter och då kanske man inte kan unna sig allt man vill eller har lust med att göra, då får man stå ett kast. det gäller att prioritera.

Har ni någon favvo affär ni brukar handla på, t e x Coop eller Ica Maxi?
– Oftast brukar vi handla på Coop. Men det händer att vi åker till Ica Maxi om det finns något där som inte finns på Coop 😉 jag tycker t e x inte om godiset på Coop 😀

Hur gör ni för att hålla ordning? Hjälps ni åt hemma?
– Jag är hemma på dagarna så det faller sig naturligt att jag sköter hushållet. Som ni vet så är jag pedantisk och bara måste ha det rent och i ordning omkring mig. Ibland känns det som att jag går runt och plockar, fixar och donar och städar hela tiden! Barnen får städa sina egna rum, men när det är storstädning så hjälper jag till.
(Tur att man kan stänga dörren till deras rum ;-))

Hur många rum har ni? Och hur har ni fördelat på rummen?
– Vi bor i en 6:a. Jag och A har ett rum, Nicole och Vanessa delar ett rum, twinsen delar ett rum, Olivia & Celina delar rum och Kevin har ett eget rum. Så ser det ut just nu, men vi planerar inför rumsbyten. Nicole och Vanessa ska få egna rum.

Vem lagar mat hos er?
– Jag fixar lunch, och då brukar jag göra det lätt för mig och laga något snabbt och enkelt som jag vet att barnen tycker om och äter. Andres lagar middag och då blir det mer avancerat och varierat 🙂
Jag har ingen inspiration för matlagning, medans Andres som är kock i grunden kommer på nytt hela tiden.

Hur brukar ni lösa konflikter?
– Oj, vad svårt. Det beror på situationen. Jag tycker att barnen ska lära sig att lösa konflikter själva, men ser man att det inte går så hjälper jag dom att lösa det genom att prata. Ibland blir det bara konflikt efter konflikt, dom bara avlöser varandra, så då får dom gå ifrån varandra, hålla sig sysselsatta på eget håll.

Hur är känslorna kring att bebisverkstan är stängd?
Hur har du känt efter varje barn du fått? Har du vetat att du vill ha en till? Hur kom du fram till att du är färdig nu?
– Jag skrev ett inlägg om detta för ett tag sedan- Ni kan hitta inlägget om ”Är familjen komplett” genom att klicka HÄR.
Men som en liten update på det så känns det likadant fortfarande. Ibland kommer dock den där känslan, frågan i mig själv hur det skulle vara om jag blev gravid igen, om vi fick en till bebis i huset. Men näe. Jag vill att Celina ska vara våran sista bebis och sedan bara vara där och se barnen växa upp, ge dom all vår kärlek och tid, just utan den där bebistiden som vi haft så länge. Vi har ju haft en bebis i 8 i sträck i stort sett, så det blir skönt att känna sig klar med den biten.
Det är ju supermysigt med bebisar, men ändå ganska påfrestande för hela familjen. En litens sovrutiner som ska hållas och anpassas efter, Bebis som gråter som man ska ta hand om nu och inte snart, så man får lämna det man höll på med med syskonen t ex. Så jag är rätt säker att vi är klara nu. Jag vill också slippa den där konstanta oron man (jag) har under graviditeten.

Vad har du för potttränings tips?
– Ha mååånga par underkläder och räkna med att det händer många olyckor.
Mina bästa tips är annars också att sätta sig på pottan regelbundet. Kevin vill t ex inte sitta på pottan alls. han drar ner kallingarna, sätter sig och reser sig upp lika fort. Då brukar jag avleda med en bok, sång eller leksak så han sitter lite längre. Gör det som en rutin att sitta på pottan t e x precis före vilan och direkt efter och så regelbundet efter det.
Beröm massor när något har kommit 😀

Hur minskar ni svartsjuka mellan syskonen?
– Genom att försöka bekräfta och se alla barnen. Men självklart kommer sånt ändå. ”Mamma du tycker mer om Jonathan än mig!” sa Danilo till mig idag. Och det bara för att jag sa åt honom för att han hade vart lite taskig, och inte till Jonathan som inte hade gjort nåt 😉 Då får man förklara vettu.

Hur gör ni med barnen på ex simhall/stranden?
– Nu kan inte alla våra barn simma så bra. Nicole har lärt sig lite nu under sommaren, men inte helt bra.
Går jag iväg till stranden/simhall med dom ensam så ska dom icke simkunniga ha på sig armpuffar i vatten som djupt. En olycka kan hända på ett ögonblick så jag tar det säkra före det osäkra.

Bloggen-

Hur ser du på bloggandet? Som ett yrke? Eller ett hobby?
– Jag började blogga som en hobby för ca 6 ½ år sedan, men bloggen växte och nya dörrar öppnades.
Idag är jag toppbloggare, och en av Sveriges mest besökta föräldrabloggar. Bloggen har blivit ett jobb vid sidan av föräldrapenningen och jag får ut lön för att jag bloggar.

Hur ser omgivningen på att du är bloggerska?
– Nja, jag vet inte. Min närmsta omgivning har vant sig vid det. Dom vet att jag fotar allt hela tiden. Många säger. Jaha, här kommer paparazzi igen. Men de flesta tycker att de är kul, tror jag 😀 Många kommer fram och pratar med mig när vi är ute och hälsar att dom läser bloggen- vilket är jätte kul! Sånt har nog mina närmaste vant sig vid redan. Men främst att jag fotar hela tiden 😉

Hur tänker du kring inlägg barnen är med i, kanske dom vill att du tar bort de när dem blir äldre?
– Det är en fråga jag får bolla med då. Nu när dom är äldre så blir allt mer känsligt och jag försöker respektera deras privatliv och lägger inte ut för privata saker, varken i text eller bilder. När jag ska fota så kan dom ibland säga, ”men det här får du inte lägga ut på bloggen”- och då gör jag ju inte det. Jag vill ju inte skada dom eller deras privatliv på något sätt, varken nu eller något som kan bli jobbigt när dom är äldre.

Har du någon gång känt att du lagt ut för ”privat”?
– Nej. Eller kanske innan bloggen blev stor. Det finns saker som jag inte skriver om, saker som man pratat om i förtroende med vänner/familj, saker som jag gör. Jag skriver om mycket och delar med mig av massor av tankar och funderingar och det största del av våran vardag- men på något sätt skyddar jag mig själv och min omgivning genom att inte outa allt. Om det inte står på bloggen så behöver det inte betyda att det inte har hänt. 😉
Men jag lägger inte ut någonting som jag inte kan stå för sen.

Får du mycket negativa kommentarer?
– Nej faktiskt inte. Jag vet bloggerskor som får massor av hat varje dag på sina kommentarsfält- men här får sånt inte plats. Det här är ingen plats för fega nättroll. Har du något negativt att säga så behöver du inte säga det alls, för det intresserar inte mig. Jag läser och godkänner alla kommentarer innan dom visas upp, börjar jag då läsa antydan till något dumt eller nätmobbing så raderar jag det direkt. Jag läser inte, dom finns inte. I början tog jag åt mig oerhört mycket av sånt, det kom så korkade kommentarer att jag inte visste om jag skulle gråta eller skratta. Men nu kommer inget sådant igenom. Jag tycker att vi ska vara duktiga på att sprida positivitet istället, hålla varandra om ryggen och pusha och komma med råd och tips. Mycket bättre med sånt ♡!

Skulle du tycka att Nicole började blogga om några år?
– Jag vet faktiskt inte. Inte om några år, hon är ju fortfarande liten och man vill skydda dom mot allt ont. Och det är en galen värld där ute, man vet ju inte vem som läser. Och att hantera såna kommentarer som osäkra, avundsjuka människor är svårt när man är ung tror jag. Det är ju svårt när man är vuxen också,.
Man får försöka komma ihåg att alla som försöker trycka ner dig förmodligen inte mår bra själva. har man ett värdefullt liv och känner sig älskad så finns det ingen anledning till att skada andra. En taskig kommentar säger mer om den som skrev än om dig, men som sagt- det är svårt att ta när man är ung.

Hur känner Andres när du lägger ut saker ni gör, ert hem och barnen?
– Han är okej med det, annars hade det varit svårt för mig att fortsätta dela med mig av det jag gör nu.
Han litar på mig och har förtroende att jag inte hänger ut någon eller något. Han säger till om jag tänkt skriva om något på bloggen som inte känns helt okej.
Andres är van vid att jag bloggar. Ibland tycker han nog att det är jobbigt att jag ska ta bilder på allt- och ibland vill han inte vara med och synas på bloggen alls, men han tycker att det är kul också.
Det är lite speciellt med en som bloggar, hela familjen liksom dras in i det. Men jag lägger aldrig upp bilder på någon som jag inte fått godkännande på först.

-Läser han/din släkt bloggen?
– Ja, bådas våra familjer är mina trognaste läsare 🙂 Ibland när man inte hunnit uppdatera något för nån, så kan telefonen ringa efter ett tag och dom säger typ: ”Jag läste att Olivia har ramlat, hur mår hon?” Ungefär så. 😀
Ni vet när man ses efter ett litet uppehåll och ska prata och när jag ska berätta vad vi gjort så vet alla det redan. Haha…

Kommer du ha bloggen som enda jobb eller kommer du söka jobb efter mammaledigheten?
– Jag försöker spara mina mammadagar så länge jag kan och förhoppningsvis visar tiden vad jag vill göra.
Jag vill absolut jobba mer med bloggen, få den att växa mer och bli ännu bättre och jobba kring det. Har ni några tips så får ni gärna tipsa mig med det 😉 Jag har lön och samarbetspartners, men jag vill uppåt.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Pga. barnen så vill jag inte ha ett 9-17 jobb. Jag vill styra mina egna tider.

Vill Andres att du fortsätter jobba hemifrån eller vill han att du kommer ut?
– Han tycker att det är bra att jag jobbar hemifrån 😉 Nä men det är klart att det underlättar för oss alla om jag hade den möjligheten att fortsätta jobba hemifrån efter föräldraledigheten.

Vad jobbade med innan barnen kom?
– Jag jobbade på förskola, jag är utbildad barnskötare.

Sådärja. Nu tror jag att jag svarat på allt?

Har DU några frågor?

Fråga på antingen här på bloggen eller mailen så ska jag försöka svara så snart jag kan.
gonzalita@live.se är min mejladress. På instagram hittar ni mig under namnet @mybabydolls

Kram/ XOXO

Tänkvärt.