Häromdagen knallade vi över till syrran för lite lek, då kom även rakapparaten fram, Danilo och Jonathans hår växer som ogräs och jag tyckte att det var dags för en trimmning.
Deras hår är väldigt tjockt, inga bebisfjun här inte. Spelade inte nån roll hur jag borstade detas hår, det såg alltid lika ruffsigt ut.
Jonathan stod först i kö, och det gick hur bra som helst att klippa honom. (med lite mutor förståss). När det var Danilos tur så stod han och gömde sig, ville inte alls vara med.
När han väl satt i stolen protesterade han och ville inte alls sitta still. Vi kunde ju inte lämna han med en sida fixad och den andra som en troll, så jag försökte underhålla honom med allt möjligt och syrran jobbade så snabbt hon kunde.
Precis när hon skulle dra ett drag med apparaten så vänder han huvudet så att en del av maskinen lossnade och Karo rakar en kal fläck på hans huvud. Haha, det var en liten fläck, så det gör inget, och sånt får man nog räkna med när man rakar små busungars hår?! 🙂
Hur som helst så blev dom jätte fina och stiliga. Hihi…
Tack mosteri!;-)
