Hej finisar, hur mår ni?
Jag måste erkänna att här är det inte alls på topp…
Många skriver och tycker att jag är en supermamma och det är jag verkligen inte.
Därför kändes det väl ännu viktigare att skriva om det här, för jag vill inte måla upp en bild av mig själv som världens power mama som jämt är glad och bästa tålamodetoch som jämt fixar och löser allt.
De senaste 2 veckorna har varit riktigt tuffa här hemma. Jag vet inte vad som flugit åt barnen, främst de stora.?
Dom har verkligen testat mitt tålamod och tryckt på knappar. Dom har varit så fruktansvärt lättretliga och exploderar av minsta lilla sak och hittar liksom inte en stop knapp när det väl börjat.
Jag kan låta saker gå, släppa de små fighterna och be dem gå och lugna ner sig i sitt rum så kan vi prata sedan.
Men när inte ens det hjälper blir jag frustrerad.
För här hemma vet ALLIHOPA våra regler och följer man inte det, trots påpekanden så blir det konsekvenser.
Har jag sagt ”ok, det räcker nu, annars får du (ex. mobilförbud) ” på ett fint sätt 1,2, 48 gånger och det går inte in- så har jag fått höja röstenoch då tittar dom på mig som att jag är världens kocko mamma och då är allt MITT fel att dom har fått mobilförbud… ?
Och inte kan man sluta där inte. Eftersom man har fått det där förbudet så är det fritt fram att bråka och tjafsa ännu mera med mig men en riktig jäkla taskig attityd. För då är man arg för att man har en dum mamma som ger förbud. Och så ska man sprida det mot sina snällt ovetande syskon också och få dem ledsna. Och så blir alla ledsna och på dåligt humör.
Så har jag haft det i två veckors tid- non stop. Jag bröt ihop häromdagen när jag hade fått nog och samlat alla barnen på familjemöte. Gick igenom våra regler igen.
Inga konstiga regler tycker jag, utan det är att man ska visa respekt och hänsyn, var hjälpsam och plocka efter dig. Var snäll. Har du inget trevligt att säga- säg det inte alls. Hjälp varandra. Bråka inte, slåss inte, inga fula och skrik. Skapa inte onödiga konflikter och provocera inte. Behandla varandra så som ni vill bli behandlade. Visa kärlek och omtanke.
Jag är alltid så tydlig med att man får känna precis vilka känslor man än vill.
Var arg, glad, frustrerad, ledsen, arg- MEN var aldrig elak.
Och där går det fel.
Jag har försökt lära barnen om handling och konsekvens. Man har alltid ett val.
Och man måste ta sina konsekvenser baserat på valen man gör.
När man passerat en gräns berättar jag vad som kommer att hända, vilket konsekvens som komma skall om denne fortsätter, och föreslår att innan det går för långt så borde h*n gå undan och få tid att lugna ner sig och andas.
Men nope.
Jag har varit helt slut, det har varit sååå intensivt. Jag känner mig så besviken på deras beteende och brist på respekt. Att dom skriker och är uppkäftiga och kaxiga, flinar när jag ger konsekvens och har en ”jag bryr mig inte” attityd.
Jag grinar av trötthet på kvällarna, ibland t om mitt på dagen, bara så besviken på mig själv- och på dom.
Jag vet ju att dom är snälla med stort hjärta och förnuft egentligen, jag vet bara inte vad som är fel nu.
Jag funderar mig helt slut på energi varenda dag, analyserar igenom hela dagen och vänder ut och in på mig själv. Vad gör jag för fel?
Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Kunde jag ha sagt på något annat sätt?
Vad kan jag göra bättre nästa dag? Positiva tankar.
Och så håller jag på. Det där dåliga samvetet att jag faktiskt har skrikigt och gapat på dom, sagt saker jag ångrar.
Hela tiden har det varit någon. Först hade tjejerna några riktigt taskiga dagar. Sen killarna. Från morgon till kväll.
Jag kan inte ha dom ens i samma rum, i samma våning utan att någon ska retas eller sätta krokben eller knuffa till den andre. Och så skyller dom på varandra… såklart.
Idag har jag haft en jobbig dag. Kräkts så fort jag fått i mig dricka/mat. Och så extrem huvudvärk pga. kräkningarna. Jag vilade när Isabelle sov sin siesta, Kevin och Celina tittade på Frost bredvid. Jag väntade tills efter de stora barnen kommit från skolan för att gå och handla de sista födelsedagspresenterna till Olivia som fyller år imorgon. Så vi gick allihopa och då hade ens sonen ”glömt” (???) att han har utegångsförbud och inte alls skulle hänga med kompisarna ut och leka när vi kommer tillbaka- ooooch så började det igen. Sparkade på vagnen när vi gick, klagade och gnällde i affären tills jag bara stannade och sa till på skarpen och han bara rullade ögonen. Seriously!
Andres har jobbat ändå uppe i Tierp dessa dagar och kommit hem efter barnens läggdags och då är det naturligtvis lättare att köra med mig.
Mina barn tycker att jag är för hård, och ”alla andras mammor” är så snälla, dom önskar att jag var som de andras mammor.
Jag har 8 barn och det känns som att allt jag gör och inte gör, blir granskad 185 gånger värre. Jag känner att jag har inte råd att låta saker gå förbi som är fel- utan konsekvenser.
Hur lätt det än skulle vara att låta dom få sina utbrott och bete sig hur dom vill utan konsekvenser så vägrar jag att göra det.
Jag hoppas att detta bara är en fas som måste gås igenom och att den är slut (helst igår!) snarast.
Imorgon är sista skoldagen och sedan tar vi jullov och jag ser fram emot det med fasa, samtidigt med hopp.
Jag måste välja att se positivt på det här.
Dom kanske är super skoltrötta och behöver vila från skolan? Det kanske är en fas? Ett tålamods test för mig? (Som jag kuggar varenda dag) Eller omställningen från flytten?
Eller så är det mitt fel.
Jag som misslyckas i mitt största uppdrag i livet- att vara en bra mamma som stöttar och vägleder sina barn.
Ledsen att ni fick bli mitt bollplsnk. Jag kände att jag bara behövde få skriva av mig, nu förstår ni att jag verkligen inte är en supermom.❤️
Jag hoppas på en bättre morgondag och ett härligt fridfullt jullov- för oss alla.
Tveka inte Satu du är en super Mamma,och har så fina och väl uppfostrade barn love you Mamus
Jag har tre barn som alla tre just nu bestämt sig för att få mig att bli lite galen tror jag. Känner igen mig i detta bråkande och taskig attityd. Känns bättre när man hör att man inte är ensam kram på dig
Jag har tre barn som alla tre just nu bestämt sig för att få mig att bli lite galen tror jag. Känner igen mig i detta bråkande och taskig attityd. Känns bättre när man hör att man inte är ensam kram på dig
Älskade fina Satu!!!!!
Ett sånt ärligt och fint inlägg!!! WOW!!!!!
Barn är barn!! Sociala medier målar upp en bild av att allt ska vara så perfekt och bra hela tiden, men helt ärligt så är ju barn bara barn och vi är bara människor! Allt går i perioder ❤️❤️❤️ Jag har tre barn som också haft riktiga bråkperioder och jaaa jag har skrikit, hotat med konsekvenser och känt precis samma känslor som dig ❤️❤️❤️ Och ibland undrar man om man är ensam och precis som du säger så tänker man, är det jag som gör fel är jag inte en bra förälder! MEN det är du! Att säga till och ge konsekvenser är bra! Även om det blir bråk! Det kallad att uppfostra sina barn vilket du är jättttte bra på ❤️❤️❤️❤️ Du är en super mamma tro mig!!! Men även om man har världens snällaste och bästa barn så kommer dom att tjafsa och bråka ❤️ Så är det ❤️❤️❤️❤️ Du är fantastik och dina barn är underbara!!! Kom ihåg att alla har de så här ❤️❤️❤️
Många kramar till er!!!
God jul ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Känner igen mej, har själv 5 pojkar mellan 9 år och 7 månader. När de äldre barnen tjafsar med mej och varann upplever jag ofta att det dom egentligen vill ha är kramar och närhet av mej, inte så mycke snack utan bara sitta tyst i famnen även fast man är ’stor. Att sitta i famnen blir mer naturligt för dom små men tror att de är viktigt att äldre barn åxå har en famn att komma till. De gånger jag själv bryter ihop vill jag bara ha en stor kram 🙂 men som du själv säger så är vi mammor inga perfekta robotar som aldrig tjatar skriker eller säger fel saker. Som nån har sagt, av halvbra föräldrar blir det riktigt fina barn.
Känner igen mig exakt i det du skriver..
Mina barn är i samma åldrar som dina äldsta, och känns dom du beskriver exakt situationen hemma.
Varit helt slut körd pga deras beteende ibland.. Och det går i perioder där det är mycket intensivt och trots och sedan lugn period. Tror det har mycket med ålder att göra och säkert en uppmärksamhet grej med.. Bara försök håll ut så kommer snart en lugnare period.. Man är bara en människa och du gör det bästa du kan och det räcker.. Man får släppa alla omänskliga krav på sig själv för att orka.
Skulle tro det kanske är en kombination av allt. Bråk och tjafs här hemma också och jag hoppas och tror att det blir bättre när det blir jullov. Men det tar verkligen på en (och jag är inte ens gravid) och det sjukt dåliga samvetet när de blir ledsna för att mammas bägare rann över och jag blev arg.
Hoppas allt lugnar ner sig och ni får en fin jul ?
Min erfarenhet är att det brukar vara väldigt stökigt i skolan de sista veckorna före lov. Det kanske är det som gör dina barn extra trötta och lättirriterade.
Det här eskalerar tyvärr och kan bli riktigt jobbigt på högstadiet…..
Du är en fantastisk mamma, du lär dina barn att ens handlingar får konsekvenser. Så är det i livet!
Troligen är det en fas (känner igen det) men det blir så intensivt eftersom du har många barn och de är nära varandra i ålder. De kommer tacka dig en dag även om alla andra mammor är bättre just nu. Mina flickor är 20 & 24 och de är tacksamma för att jag var konsekvent med våra familjeregler, de visste vad som gällde och behövde aldrig vara osäkra.
ooooh vad jag känner igen mej. Jag o min son på 10 år är som två +poler på batteri. vi går inte ihop. vi tjafsar nästan dagligen o om samma saker varje dag. ibland när jag har varnat om tex spelförbud o han gått över gränsen frågar han hur länge. Eller så kan han när jag varnat om tex spelförbud , så kan han sluta tjafsa för att 5 min senare komma o fråga hur länge han får förbud om han ändå vill göra det som vi tjafsade om som orsakade det ev spelförbudet. alltså överväger han att få spelförbud BARA för att tex få titta på plattan en stund till fast kl är mkt. tjafs tjafs tjafs o jag undrar såååå oxå VAD GÖR JAG FÖR FEEEEL, lr är ALLA ungar så här i perioder. jag själv kommer inte ihåg så mkt tjafs när jag var liten -dock så fanns det ju inte spel, mobil, platta osv som idag- supermamma eller inte. du är ändå en stark person med 8 barn och gravid igen ? en annan ”klagar” med en 10 åring o en blivande 1 åring hahah?
ooooh vad jag känner igen mej. Jag o min son på 10 år är som två +poler på batteri. vi går inte ihop. vi tjafsar nästan dagligen o om samma saker varje dag. ibland när jag har varnat om tex spelförbud o han gått över gränsen frågar han hur länge. Eller så kan han när jag varnat om tex spelförbud , så kan han sluta tjafsa för att 5 min senare komma o fråga hur länge han får förbud om han ändå vill göra det som vi tjafsade om som orsakade det ev spelförbudet. alltså överväger han att få spelförbud BARA för att tex få titta på plattan en stund till fast kl är mkt. tjafs tjafs tjafs o jag undrar såååå oxå VAD GÖR JAG FÖR FEEEEL, lr är ALLA ungar så här i perioder. jag själv kommer inte ihåg så mkt tjafs när jag var liten -dock så fanns det ju inte spel, mobil, platta osv som idag- supermamma eller inte. du är ändå en stark person med 8 barn och gravid igen ? en annan ”klagar” med en 10 åring o en blivande 1 åring hahah?
Du är ingen dålig mamma , du verkar vara en underbar mamma som går igenom de alla mammor går igenom fast få inte törs prata högt om . Tack för ditt mod och för ditt inlägg , kan säga att du hjälpe mig här som också har en fas med barnen , där ingenting blir rätt allt blir bara fel . Jag är utmattad och på gränsen till att bryta ihop . Och jag har ” bara ” 2 barn . Samma här så är mannen mestadels ute på jobb ( han jobbar 6 dagar i veckan ) och det lämnar mig ensam med barnen där jag får lösa allt. Riktigt utmattande när man inte får någon avlastning ❤️ Men du är inte mer än mänsklig , härda ut det är säkert bara en fas dom går igenom. Tänker likadant här hemma hos mig . Kämpa kämpa !!! Kram
Jag tror ju inte att du gjort något fel. Det känns lite som att det kanske bara är mycket för barnen just nu som du skriver med flytt och att de behöver jullov. Sen är ju barnen lite äldre nu med och då slutar man aldrig förvånas. De är inte lätta när de närmar sig tonåren. Min mellersta är 12 år och hans tonårsfasoner har hållt på ett bra tag. Faser går ju också upp o ner… Jag tycker det ofta hjälper att prata med barnen när de hat lugnat sig och fråga om det.hänt något i skolan eller något annat som påverkar. Sen tänker jag energier i nya huset om du tror på sånt !? Kanske kan rena bort gamla energier från de förra ägarna. Sök på Google på rena från negativa energier. Superbra! Gör jag nästan dagligen här hemma då jag jobbar mycket med energier genom Reiki. Hoppas allt löser sig snart!
Hej Satu!
Förstår din frustration Barn kan konsten att pröva vårt tålamod så in i bänken. De e säkert trötta nu när terminen e slut och så fluttade ju Ni nyligen. Bara det en stor förändring i deras liv. Även om flytten e positiv och ni hittat hem så e förändingen i sig ngt som påverkar barn enormt mkt. Hoppas ni får landa nu under jullovet. Fortsätt kämpa du har såå fina barn. God Jul!
Åh, du är visst en supermamma! Det är inte lätt att vara förälder, och när man kämpar på fast det är svårt, då ÄR man en superhjälte 🙂
Men jag tänker lite på det här med konsekvenser. Det är vanskligt att använda det, det blir lätt så fel även om tanken är god. Barn lär sig inte att sluta med ”hyssen” när de bli instängda på rummet, får utegångsförbud eller mobilförbud osv. De lär sig bara att ”sitta av tiden” eller att smussla med det de gör för att slippa straff. Ofta känner dem sig dessutom orättvist dömda eftersom konsekvensen/straffet är så långt bort från själva handlingen att de inte gör kopplingen mellan beteendet och konsekvensen. Och då blir det lätt en ond cirkel av arga barn, arg förälder, mer arga barn, mer arg förälder osv osv.
Istället är det bäst att endast använda naturliga konsekvenser direkt kopplade till handlingen, ex man får tvätta bort färgen om man målat på väggen, eller man hinner inte läsa saga innan läggdags om man inte städat undan i tid osv.
Och där det inte går att använda en naturlig konsekvens får man jobba på problemlösningsförmågan istället. Ex, du blev arg och slog lillasyster för att hon tog leksaken, Lillasyster är ledsen och vill ha samma leksak som du: Slåss är aldrig okej och löser inte problemet, så hur ska vi lösa detta? Hjälp till att brainstorma lösningar tillsammans! (Identifiera känslor och vad som är problemet hos båda parter, hjälps sedan till att lösa det). Detta lär barnen så mycket mer än att hamna på rummet och det får dem att känna sig hörda och bekräftade vilket kan hjälpa till att stärka självkänslan. OCH ge en bättre stämning i familjen.
Här är en artikel om det, även om det är anpassat för skolvärlden kan man applicera det på familjelivet också. https://normpsykologen.se/myter-om-barn-del-3-beloning-och-bestraffning-ar-basta-lararna/
Tipsar också att läsa Martin Forsters bok ”Fem gånger mer kärlek”.
Jättebra skrivet, du beskriver det jag tänker men som jag hade svårt att få ner på ett bra sätt.
Jag vill bara skicka en massa kärlek! Känner igen mig! Har fem barn och det värsta som finns är när man är arg på sina barn. Även om de har förtjänat det så känner jag mig som världens sämsta morsa och blir helt dränerad på energi. Du är ju dessutom gravid och din man har kommit hem sent. Starkt jobbat och du ÄR en bra mamma!
Du är den bästa mamman för dina barn. Visst är det faser dem går igenom, mörkret som drar ner humöret (på hela befolkningen). Med det jag läste så VET jag att det inte finns något du gjort fel. Men eftersom du skriver att det är den största barnen så känns nog deras prövningar mot dig lite hårdare eftersom det är första gången du går igenom just den fasen som mamma. Tänk första gången du gick igenom en två års trots och hur du tacklar den trotsen med barn nummer 8. Du kommer lära dig ❤️❤️ Var inte så hård mot dig själv, du är en supermom
Jag tror det är nån vinter/höst/kallt/mörkt/trött på skolan osv osv osv fas för jag har såna problem med min 12 åring nu oxå. Han gör nåt han inte får exakt varje dag och jag skriker, skäller och gnäller, ger konsekvenser m.m och ändå gör han om det dagen efter. Jag håller på och sliter mitt hår just nu och vi bråkar exakt varje dag just nu. Extremt frustrerande och han har oxå fått extremt taskig attityd och är riktigt kaxig.
Så jag känner så igen mig i ditt inlägg även fast jag bara har ett barn. Men just nu trycker han på alla mina knappar. 🙁
Kämpa på! Snart vänder det nog, lite snö och lovet gör nog barnen gott 🙂
Tonåringar kanske? Ja jobbar på förskola o när barnen ser att ja inte kan ha ordning på alla när de är många kör de över mig 🙂
Har två barn som är rätt goa mot varandra hemma men vi har andra problem istället så va ska man göra…. man har en bild av hur man tänker att det ska vara o verkligheten är en annan många gånger (tycker jag). O japp humöret tappar ja också, hur mycket man än gör är det inte gott nog ibland så känner ja med. Har stort hus, då får var o en va på sitt håll en stund när så behövs oftast blir det så när man är trött ju
Det är väl just detta som gör dig och oss alla andra kämpande mammor till supermammor varje dag! Att vi trots tjafs, tjat, bråk och många konflikter älskar våra barn och är beredda att offra allt för dem! Håll ut! Det är en fas var det en klok person som sade till mig en gång ?
Du är inte ensam Satu, igenkänningsfaktorn är hög här! ?
Men du gör ditt bästa och du är mer än en god mor för dina barn! ❤❤❤
Har 2 barn.Äldsta är stor nu och har varit en lugn tonåring minstingen 11 år trotsar och säger taskiga saker till oss här hemma hela tiden.Mot mig är han värst och tålamodet prövas.Det som jag funderat över är att när jag frågar i skolan och på utvecklingsamtal säger alla att han är lugn och följer med undervisningen och alltid god och glad. Samma med kompisar inga problem.Han gillar skolan men när han kommer hem kan han vara frustrerad och trött mot oss alla och försöker skapa krig.
Läser vad du skriver.
Lovar det att detta är en övergående fas…barn testar gränser…barn känner hur du mår just nu….å så klart det är omställningar med flytt å allt….men oxo med att ngr kommit i en ålder där det är nor.malt att ”trotsa ”
Sköt om dej….och ha en bra jul?
Kramar till dig. Jag känner inte alls dina barn och din familj men skulle gissa såhär. Dina barn är trötta efter en hel termin i skolan. Ju äldre de blir så är det längre skoldagar och mera läxor. Sen har det varit spännande och intensivt med att flytta till ett nytt hem. Nu är flytten över och de kan slappna av. Sätt till då att det snart är jul och spänningen (” tomtefebern”) stiger. Tadaa… en härlig soppa som får vilket barn som helst att reagera. Nu hoppas jag innerligt att jag har rätt för då kommer det snart att lugna sig när julafton är över och barnen fått vila några dagar. Kämpa på!
Hej! Hoppas du haft en bättre dag idag! Jag tänker att ni haft en tuff höst på många sätt och att det nu tar ut sin rätt? Du måste vara slutkörd efter flytt och allt runt det, plus gravid. De stora börjar komma in i puberteten och det är så mycket för dom att fundera på!( Bara en sån sak som att 75% av alla 11-åringar har sett på hårdporr på mobilen!!) Det är tufft klimat i skolan på många sätt.
Men kanske att de skulle behöva göra lite saker var för sig så de kommer hem trötta, glada och med nya intryck? Mer idrott om möjligt? Hoppas ni får en fin jul!
Det har ju hänt mycket i deras liv nu med flytt, nytt syskon o s v. Kanske det som gör att det blir så här? Närmar sig jul = spända? Mina minsta är hyperaktiva just nu, började 1 december när de fick öppna kalendrar och allt. Dock bråkar de inte men de busar och stojar som aldrig förr! Sedan är de ju större också, närmar sig tonåren. = hormoner och sådant.
Gör dig mer till en supermama att erkänna att du, som typ alla föräldrar, tappar tålamodet❤ hoppas de lugnar sig under lovet för dom?
Välkommen in i verkligheten ;O). Det är så här det blir när barn blir större och hormonerna rusar. Dom blir yngre och yngre tonåringarna typ 8-10. Tala om att du bara är en mamma vilket är lika med en människa. Du klarar din gräns, sen tar även den slut. Säg åt dom att vuxna får inte bete sig hur som helst mot barn MEN barn får heller inte bete sig hur som helst mot vuxna. Sen säger alla barn nått elakt till en. jag har turen att haft barn i omgångar så jag har det ganska lätt. Mitt minsta 12 år kan säga det värsta och det är…….du är dum. Jag brukar inte kunna hålla mig. Nu är det en helt annan sak, du har barn som testar gränser nu hela tiden. Välja strider. Dra ner på en del eller ge ”straff” man får inte staffa men jag menar den som då hatar att diska, får diska 2 veckor. PUNKT ingen lek alla annars. Ta varenda sak i rummet och lägg bort. Vet att det är jobbigt men dom brukar förstå snabbt då att det är allvar. Säg att ni skänker till barn som inte får saker. Det finns mycket att ”hota” får man inte heller. Jag har alltid sagt att det är inget hot det är allvar.
Du mår ju inte bra nu. Vet exakt hur du mår. Försök be dom skriva ut näringsdrycker, Jag levde på det. Vanilj och choklad även havre går ner. Småsnutta eller drick. Det är bra. Huvudvärk kan vara att du börjar bli uttorkad. Så be dom skriva ut det. Det kan göra att du mår mindre illa dessutom. Angelica äter ju ondansetron mot illamående. Kolla om det är ok att äta det. Superbra medicin mot illamående OM Man kan äta det vid graviditet men om A gör det så borde dom veta att det är ok.
Satu. Du är en bra mamma. Du är inte bäst. Det finns ingen. Den som säger nått sånt är jag lite rädd för men du är bra. DU har för stora krav på dig att vara bra mamma. Även en trött, sjuk och klagande mamma är en bra mamma. Säg att mamma behöver hjälp och inte bråk. Krafter finns inte för det. SEN det är ALDRIG fel att gråta inför barn. Barn måste få se alla sidor. Det är superviktigt. Även en mamma kan vara ledsen och gråta. Tyvärr tror man att man bara ska visa en glad eller något bestämd sida men NEJ. Visa glädje, sorg, ilska, ja allt man kan visa. Det är så vi normala människor fungerar. Även bråk är bra. Bara man kan säga förlåt.
Krya på dig och gör som jag säger, be om näringsdryck.
Det är precis likadant med mina stora barn här hemma, det är så frustrerande när de gör att alla är så ledsna i slutänden.
Hoppas ni får en bra paus nu under lovet!
Mvh Victoria
Hej!
Det är nog en fas. Helst eftersom du skrev att det är dina fyra äldsta…. Dom har väl kommit upp i åldern att det är dags att frigöra sig lite mer… Dom är väl i åldern mellan barn och tonåring eller hur jag ska uttrycka det.
Jag tycker du ha bra och sunda regler ? men va inte så hård mot dig själv tycker du verka vara en toppen människa och mamma ?
Jag själv har en 6 åring, en 5 åring (skiljer 363 dagar mellan dom två) och en 4 åring. Tänkte vi river plåstret och avverkar valnötter, blöjbyten osv dom riktiga småbarnsåren på en gång… Men alltså ibland tror jag dom inte hör vad jag säger, ska bråka och skrikas mest hela tiden ? men sen ser jag ju den kärleken dom har mellan varandra och då känns det genast lite lättare.
Försöker själv att inte ha så höga krav på mig själv, då jag oftast är ensam med barnen då maken jobbar borta mkt.
Sen känns det lite jobbigt i hjärtat att dom lyssnar mer på deras pappa när han är hemma…. Men rn det är kanske just för hsn inte jämt är just hemma. Det är ju jag som få ta det mesta… Konflikter, vardagsbestyr osv.
Du och din familj få ha en God Jul och Gott Nytt År ♥️
Fast va…..? Du beskriver ju dig själv som en super mamma? Är ju barnens beteende som felar här, inte ditt. Du gör ju allt rätt? ?
De kanske bråkar mer då de delar rum nu? Jag delade rum med brorsan, vi hade liknande perioder. Man kom liksom inte ifrån varandra. Andra perioder var vi tajta. 🙂 Både för och nackdelar.
Testat belöning också och inte bara konsekvenser? Vi hade chans att tjäna ihop/öka vår veckopeng, skötte vi oss fick vi en stjärna vilket var 1, 5 eller 10 kr, minns inte riktigt. Det vi samlat ihop under veckan fick vi på fredagen att spara eller köpa något vi ville ha för. 🙂
Var peppande att se schemat med stjärnor efter våra namn och helt plötsligt var städning inte så farligt längre när man fick en stjärna efteråt.
I mina ögon är du ändå en riktigt bra mamma, vet du varför? För att du funderar på varför dom gör så och ändå håller på familjens regler och inte ger efter. Är troligen årstiden, skolbarnen här är värre än vanligt de med.
Kom ni underfund med nåt på ert familjemöte? Lät som en jätte bra idè i mina öron. Aj man har inte mer att förlora om man får mobilförbud? ? Tror nog dom ändrar åsikt om dom har utegångsförbud också när jullovet börjar o kan man inte bete sig efter det o att vara för sig själv inte hjälper…ja då kanske man måste göra lite extra sysslor om man behöver få utlopp för lite energi. Speciellt om man låter det gå utöver syskonen. Att vika lite byke eller hjälpa till med disken o städandet har aldrig tagit kål på någon. Och så kan man ju göra det till elektronikförbud överlag så tv tittande också räknas.
Om Anders har en ledig dag kanske ni kan sitta ner med barnen ett o ett medan resten är ute o leker. Visa att ni båda anser att tillräckligt är tillräckligt. Som du sa man får känna hur man vill men man får inte vara elak för det. Eller så kan en av er gå (eller båda om ni lämnar resten hos mummu o puua en timme) en promenad med bara ett av barnen för att snacka enskilt, kanske går bättre ute i naturen. Eller skriv brev åt varandra där ni berättar hur ni tänker o känner utan att det blir skrik o bråk. . Ibland är det lättare att skriva ner vad man har på hjärtat.
Som du sa är dom ljuvliga ungar när dom vill så antagligen är det sista skolveckorna syndromen och det löser sig själv när man inte måste stiga upp o gå till skolan varje dag längre utan får lite mer frihet.
Du är inte ensam att känna så här. Och man ifrågasätter sig själv vad man gjort fel mm. Men ibland blir bara allt fel av olika anledningar. Hoppas att lovet kan göra susen ??.
Känner så igen mig! Har 4 barn. Den äldsta fyller 10 till våren och har blivit så uppkäftig och har en så arrogant stil. De två andra på 8 och 6 sparkar och slåss varje dag och sexåringen sparkar och skriker när hon inte får som hon vill eller får lämna rummet en stund. Nån konsekvens måste det bli. Slåss du och skriker- lämna rummet en stund och kom tillbaka så kan vi prata i lugn och ro… längtar också till jullovet men dasar också på samma gång?. Hela advent har det tjafsats, då kanske vi kan hoppas på en fridfull jul, hehe
Jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv, i princip alla barn har detta beteende mer eller mindre i olika omgångar, mest i tonåren skulle jag nog säga…utan för den delen att det skulle vara föräldrarnas fel på något sätt..att du har så många barn gör bara att du säkert får uppleva det mer intensivt än den som har ett barn i taget om du förstår vad jag menar. Undrar ändå vem som granskar dig mest, du eller andra? Jag har oxå mått illa och kräkts med mina 2 yngsta ( nu 1 och 2 år gammla) och jag har mkt svårt att tänka mig att jag skulle ha gjort ditt jobb så bra som du ändå gör, sköter hem och barn med ditt mående? nä släpp på det dåliga samvetet det är inte nåt fel alls på din mammaroll, kram på dej
Vilket fint inlägg! Ärligt och äkta, direkt från hjärtat om hur det kan vara ibland. Dina barn vet att du älskar dem, att du alltid vill deras bästa (även om de kanske inte alltid förstår/vill förstå det i stunden) och att du alltid finns där för dem. Det tycker jag om något visar på en supermom.
Oj vad förståeligt att du är trött!
Jag har några barn med stor åldersspann och har kunnat summera resultatet från litet barn till vuxen individ några gånger, Jag har allltid tyckt att detta ”trots-fenomen” varit särskilt intressant och att det är ganska tydligt att ett barn som trilskas mycket och har en envis personlighet, men kommer från ett tryggt familjeförhållande, tar sig stark in i vuxenlivet. Det kan kanske vara en tröst mitt i eländet att det också är bevisat väldigt nyttigt med syskontjafs och revolt, det skapar starka individer (så länge det inte går över styr eller att någon blir regelbundet nedtryckt förstås) Anklaga framförallt inte dig själv, du är ju en otroligt härlig mamma och förebild och dina barn är helt enkelt inte svaga och kuvade.
Skolvärlden har ju också ett klimat som dom kanske inte alltid är vana vid hemifrån och därför måste träna på och testa hemma och då kan det ju vara viktigt att vara observant på vad det handlar om och prata med dom. Jag kan med andra ord tänka mig att det antingen är en nyttig utvecklingsfas för att stärka sin självkänsla, eller skolmiljön som inte alltid medför en god attityd!
Önskar er en lugn och konfliktfri julhelg!
Så fint att du delar detta! Kan inte räkna hur många gånger jag tänker att jag gör fel och är rädd för att misslyckas som mamma..
Vi alla har exakt samma sak.. så fort man ger regler eller konsekvens så är man sämst. Men jag tror ändå att det skapar en otrolig trygghet också för barnen, att de märker direkt vad som är rätt och fel och även att hur tokigt det än blivit så är de älskade och tillåtna att känna precis som de vill ❤ Jag jobbar inom skolan och det är samma där.. har man sagt till eller gett en konsekvens så är man den sämsta fröken som finns, men när det gäller så kommer de med kramar och söker ofta upp en om det blir problem. Du är den abaolut bästa mamman för dina barn ❤ Kram till dig
Tack för att du delar med dig av den här delen av din vardag. Vi har haft en sån här ”period” i flera månader nu. Vissa dagar går det bra, men ofta är det väldigt starka känslor och otrevligheter för att allt i hela världen är fel tydligen. (Suck) Jag försöker trösta mig med att det blir bättre, för det brukar vara så att man helt plötsligt vaknar en dag och inser att vardagen varit relativt harmonisk några dagar utan att man ens märkt det haha. Detta trots att det är en väldigt klen tröst och humöret sviktar i perioder. Egentligen kanske man inte ska kalla det perioder utan skov eftersom det är en ”tillfällig försämring” haha. Kämpa på och grattis till graviditeten!
Vi har oxå jättemycket
tjaffs hemma hos oss.. Våra barn är alltid värst innan jul. Stöddiga och säger fula ord till varann. Hade ett uttag med mina igår. Samlade ihop alla 7 barn och frågade vad problemet är??? Suck!!! Tror alla har problem då och då. Förresten! Kan man inte få en liten housetour på det nya huset. Är såååå nyfiken. ??
Ett av mina barn har atypisk autism, habiliteringen har förklarat för oss att lagom till höstlovet är hens energi slut, för terminen är en kraftansträngning för alla oavsett. Så jag tänker att nu när det snart är jullov så är nog dina barn trötta och slut på energi för den här terminen. Vi har har också exakt de där bråken och kaxigheten här hemma som du nämner, 10-åringen är expert på att reta sina äldre syskon tex. Jobbigast när de ignorerar konsekvenserna, där har jag verkligen inga idéer vad man gör, hoppas bara det ger sig, snart :()
Fint att du delar med dig av den här sidan också ❤️ det är de dåliga dagarna som gör en bra förälder! Att bara vara kompis med sina barn och jämt ha det kul och enkelt hade varit den lätta vägen. En vacker dag kommer de tacka dig för att du var deras mamma och inte bara en vänn ❤️ kämpa på! (och hua för att andres jobbar så långa dagar nu, vet hur mkt det gör bara mannen hinner hem till innan läggdags, alla vakna timmar själv med barnen är inte lätt!!)
Du är ingen dålig morsa, du försöker lära dina barn självklara saker om livet och hur det är att leva. Att de jämför dig med sina kompisars föräldrar är säkert en något de bara säger, en sanning med modifikation, kompisarnas säger troligen samma saker till sina egna föräldrar och önskar att ha dig som mamma, det är bara ett spel för att barn är barn och livets regler är svåra/jobbiga/ tunga att lära sig. Eller så har de barnen inga regler hemma för att föräldrarna tror att de gör något bra för sina barn, men det kan blir en björntjänst för dem själv, sin omgivning och det svenska samhället som bygger bra samhällsmedborgare ( som är rädda om varandra, sig själva och samhället) barnen kommer nog få igen det senare att de kan bli svårare och dina barn får det enklare då, inte nödvändigtvis, men högst möjligt. Vilket fall, kör ditt race och det du tror, gå på din/ egen linje fullt ut (föröka utan att tveka/back) så vet barnen vad du står och vem de kan lita på. Och i slutändan, när de blir vuxna kommer de säkert bara se tillbaka till sin barndom med härlig nostalgi hur bra det va, och flera av dem kommer nog säkert uppfostra sin egna barn precis likadant, för de tycker att då ger de sin egna barn de allra bästa,
Inte ofta jag kommenterar, men nu känns det som jag verkligen måste.
För det första, du är en jättebra mamma och kämpar så hårt för dina barn. Du är medveten om situationen och vill ha en ändring. Bara det är stort av dig!
Jag har själv tre barn, varav de äldsta är 12 och 9 år. Vi har haft våra perioder och duster som gjort mig galen. Ännu kan det bli så. Men fick hjälp av min psykolog, att spegla barnen i deras utbrott eller känslor. T.ex. jag förstår att du är arg för att… Att man håller med och försöker få barnen att förstå att man vet hur de känner, men att de inte kan betee sig hur som helst fastän de är arga, ledsna, frustrerande osv. Sen tycker jag att du ska berätta för barnen att du blir ledsen när de rullar med ögonen, inte lyssnar och beter sig respektlöst mot dig. Att du verkligen visar att det gör dig ledsen för hur dom beter sig mot dig. T.ex. det gör mig ledsen när du gör flinar åt mig när jag säger åt dig att sluta bråka, hur hade du känt om någon flinar åt dig när du velat att den slutade bråka med dig?
Jag förstår att mina råd inte är perfekta eller ska få dig att verka som en sämre mamma. Men från en annan mamma till en annan mamma som haft det tufft med uppkäftiga ungar så hade jag velat fått lite tips. Jag har känt mig såå värdelös mot en av döttrarna som har varit så jobbig och krävande. Har anklagat mig själv för att gjort så mkt fel med henne.. men det har blivit så mkt bättre på kort tid med spegling av hennes känslor och sätt att vara.
All kärlek till dig Satu, jag beundrar dig. Du är en super mamma som är medveten och redo för att bli ännu bättre. Tänk om fler kunde ha dig som sin mamma. ❤
Fast det där låter faktiskt som en supermom, tycker jag! Jäklar grym du är!
Fortsätt precis som du gör(tror iallafall jag).. En fas, skoltrött… Precis som du säger.. Det kommer gå över det med! Men förstår att det är jobbigt när man väl är mitt i det!!
Tro på dig själv, era regler och sättet ni vill uppfostra era barn – du/ni har ju tänkt igenom det för att ni tror det är rätt!<3
Och fy vad jobbigt med ditt illamående, hoppas verkligen det snart går över, för det gör ju verkligen inte allt lättare 🙁
Önskar er en fin jul och en stor kram!
Jag tycker fortfarande att du är en supermom. Glöm inte att ALLA mammor har dagar/perioder som dessa och det är väldigt vanligt att känns som du gör. Du är grym!
Alltså vilket, förlåt, men underbart inlägg att läsa. Lider såklart med dig, men du gör det såå bra!!
Jag som bara har två ungar, 4 och 2 år, och de är så intensiva och väldigt duktiga på att trigga varandra. Och då brukar jag tänka på dig och hur sjutton du kan ha 8 barn som aldrig är ”jobbiga”. Du är verkligen min förebild, du verkar vara världens bästa mamma.
Ofta blir det onda cirklar när det kommer såna jobbiga perioder. Man måste bryta mönstret, så kanske att jullovet gör susen nu?
Kanske köra med något belöningssystem, gott uppförande och följa reglerna ska uppmärksammas lite extra för att komma ur ”svackan”?
Älskar att följa dig och din familj ❤️
Du är i alla fall en otrolig mamma ❤️ supermom-idealet kan vi släppa för det gör ingen nytta för någon utan skapar bara stress och dåligt samvete… Det kan väl vara en kombination av flytt, skoltrötthet, att de ska få ett syskon till etc. Förhoppningsvis tar denna fas slut snart och även illamåendet ? stor kram till dig ❤️
Men åh, vad jag känner igen mig! Du är inte alls en värdelös mamma eller dålig på något vis! Här hemma är dagliga duster med min sura 6-åring, förstår inte ens att man kan vara så sur! Men hoppas och tror att barnen egentligen är ganska slut, det har varit en lång höst och nu får vi snart vila.
Du gör ett superbra jobb, dina barn kommer att tacka dig en dag, jag lovar!
Med önskan om en god jul och gott nytt år!
Kram
//Helena
Jag tror helt enkelt att de är trötta och slitna allihop. Flytten har kanske kostar mer energi än ni tror, de är kanske oroliga för dig och ditt illamående, november var den mörkaste i mannaminne, osv. Det som funkat för mig motsvarande lägen har varit att sänka kraven på mig själv och barnen OCH att belöna bra beteende med positiv uppmärksamhet. Och nej, jag har inte alltid lyckats med mina föresatser, utan varit rätt kass emellanåt. Men då har jag bett om förlåtelse och sen tagit nya tag. Och de äldsta är vuxna idag och riktigt bra människor, så mer rätt än fel har det nog trots allt blivit!
Jag tycker det är härligt att höra att du bara är en människa du också. Jag beundrar dig och har alltid tyckt du gjort det bra som alltid tar med dina barn överallt, när ni handlar, är på stan. Dom verkar hänga med på det mesta. Jag lämnar helst mina hemma om jag handlar. Jag har själv bara 4 barn men mina är också i en hemsk period nu av gråt och skrik och bråk med varandra hela tiden. Jag hoppas också det går över men man tappar hoppet ???
Någon sa en gång till mig att om man funderar mycket på om man är en tillräckligt bra förälder så är man förmodligen det, annars skulle man inte ifrågasätta sig själv på det sättet. Kram!
Jag tycker att det är just det här som gör dig till en supermamma ❤
Jag tror ändå att du gör helt rätt, du gör vad du kan med kärlek. Man behöver inte vara perfekt. Men det kan säkert påverka att ni har flyttat igen, det är svårare att hålla rutiner och alla förändringar kan påverka barnens trygghet. Och iaf mina barn är väldigt trötta just nu i slutet av terminen och då blir det alltid mer testande av gränser och tjafsande. Hoppas att det blir bättre när ni får jul tillsammans. God jul på dig och er!
Hejja hejja skulle jag vilja säga! Tänker som du att det är viktigt med konsekvenser och att du kommer vinna på det i längden även fast det känns tufft nu. mina barn är 3 och 6 och 6-åringen har börjat tjafsa om det mesta samtidigt blir han avundsjuk på lillasystern och vill nog gärna också vara 3 år igen. Han smittar lätt av sig på henne så håller jag och mannen inte i tyglarna på 6-åringen så kommer 3åringen också bli tjaffsig. Och tomma hot är något som vi har försökt undvika från början.
Ååh det är tufft med barnens känsloutbrott. Det jag tycker du ska försöka sluta med är att anklaga dig själv! När det är som värst tä k att vad positivt att dina barn ändå visar känslor, det är ett tecken på att dom har det bra(istället för att vända det inåt). Ibland måste man som mamma bara försöka stänga av lite, fokusera på det konkreta, inte gå in i allt med känslor och plötsligt har det vänt. Du har gjort ditt bästa utifrån din ork just då och det ska räcka, det hänger inte på en sämre period, för i det stora hela utvecklas dom åt rätt håll. Sen är det svårt att veta o förstå barnens olika perioder. Det kan vara en kombination av många saker och tonårs trots som är övergående. Men snälla var snäll mot dig själv! Du är en närvarande förälder, de har mat på bordet och rutiner och kärlek, det räcker gott o väl ? se till att vila, ta små pauser och tänk positiva saker så dansar du ur denna storm också!
Sluta va så hård mot dig själv. Du har små mini tonåringar hemma som testar gränser till max. Utvecklingsfaser som de måste igenom. Du kommer dränera dig på energi om du ska ifrågasätta ditt föräldraskap och få dåligt samvete för att du sätter gränser. Heja dig som tar fighterna. Du är en super mamma !!!
Om Det är till någon ”tröst” så har jag sådär emellanåt också och jag har ”bara” 3 barn, en fjärde på väg. Plus ett bonus barn. Och jag känner igen mig på hur du beskriver barnen, jag tror det mer är en blandning kanske? Kanske en fas testande från deras sida, kanske skoltrötta och sen längtan till lovet och det sägs den man står närmast och man vet alltid finns där är den som får ”skiten” från barnen. Om det stämmer vet jag inte men det blir bättre. 🙂 jag tycker du gör rätt som ger konsekvenser det gör jag också mot mina, säger också vilka regler vi har.
Att du just bara försöker få dem att lugna ner sig, visa vilka regler ni har & finns där visar att du är en bra mamma. Hoppas på att det vänder för dig snart jag vet hur jobbigt det är. 🙂 tack också för en ärlig blogg och bra blogg.
Jag förstår dig! Så mkt igenkänning på det du skriver och då har jag ”bara” 4 barn. Men det ÄR olika faser i deras utveckling som orsakar detta. Der är inte på nåt sätt ditt fel. Helt normalt och förväntat men blir såklart jobbigare när det är många samtidigt. Omställningen efter flytten gör så klart sitt också. Kraft och styrka till dig, du kommer att rida ut den här stormen. Kram ❤
Jag förstår att du känner dig ledsen. Det är svårt att inte ta sånt personligt, ofta rannsakar jag mig själv när barnen beter sig just som du beskriver. Det är bara en fas! Ni har precis flyttat, barnen känner kanske av att du är lite tröttare än vanligt (och då är ”olik” dig själv, i deras ögon) och man får låta dem vara i stormen och försöka se dem där de är just nu och kanske känner att det är lite jobbigt i tillvaron de också plus att de kanske är skoltrötta efter höstterminen. Tids nog lugnar det sig. Kram!
Jag har också 8 barn och förstår hur jobbigt det kan vara när det bråkas för mycket…
Jag tror inte att du är för hård!
Jag tror att man så här års sparar på alla belöningar och presenter till julafton. Kanske det hade varit bra om dom får veta på morgonen att om dom klarar att vara bra hela dan till kvällen så gör vi det där eller så får ni det där…
Eller ett par barn kanske kan vara hos dina föräldrar ett par dagar, mest för att bryta ett dåligt mönster?
Hos oss får barnen aldrig några långa straff som uteförbud, eller mobilförbud. Tycker att det bara drar ut på konflikten. Tycker det funkar bättre att i så fall säga att alla har det skärmfritt till klockan tre om man tycker att alla sitter för mycket med skärmar…
Man kan ju ha ett mer effektift straff om det behövs som en tråkig uppgift den får ta sig igenom. Typ gå ner till återvinningsstationen eller dammsuga.
Har inte provat själv men inneförbud låter ju bättre än utegångsförbud så får ni lite andrum som är hemma….om det är inne personen beter sig dålig?
Jag tycker ändå att du är en supermom som orkar ta hand om alla och spy hela dagarna stackare❤
Men oj va du beskrev precis hur vi har det här hemma! Vi har fem barn (ett sjätte som bor varannan helg) och just nu så är dom grymt tålamodsprövande, som du skriver så testar dom gränser och då främst i mot varandra, nån knuff här och nåt nyp i en arm där. Aldrig en dag nuförtiden som går liksom ”smärtfri”. På skolan och fritids får dom så mycket beröm att dom är så snälla och omhändertagande både mot varandra och andra barn, sen när dom kommer hem bara brister det liksom och man undrar helt ärligt om vi talar om samma barn. Min sambo jobbar skift och är då även borta över nätter och i bland har jag fått gå utanför dörren med tårarna rinnande och bara andas, tänker att nä nu jäklar tar jag bilen härifrån och kommer hem om en vecka…
Upplever också att våra barn är galet trötta och less efter denna mörka höst och ja kanske två veckors lov kan vara på sin plats nu, även om jag fasar över att ha dom under samma tak 24/7 i så lång tid. Känner också igen det folk säger att du är, en supermam, alltså nä det känner man sig verkligen inte som…
Men dom är ju ändå det bästa man har och man älskar dom av hela sitt hjärta även om det känns i bland som att dom äter upp en inifrån både bokstavligen och bildligt.
Önskar och hoppas på att det blir ett härligt, skönt och obråkigt lov och detsamma till Dig och Din klan!!
Många varma och igenkännande kramar i från mig
Men oj va du beskrev precis hur vi har det här hemma! Vi har fem barn (ett sjätte som bor varannan helg) och just nu så är dom grymt tålamodsprövande, som du skriver så testar dom gränser och då främst i mot varandra, nån knuff här och nåt nyp i en arm där. Aldrig en dag nuförtiden som går liksom ”smärtfri” på skolan och fritids får dom så mycket beröm att dom är så snälla och omhändertagande både mot varandra och andra barn, sen när dom kommer hem bara brister det liksom och man undrar helt ärligt om vi talar om samma barn. Min sambo jobbar skift och är då även borta över nätter och i bland har jag fått gå utanför dörren med tårarna rinnande och bara andas, tänker att nä nu jäklar tar jag bilen härifrån och kommer hem om en vecka…
Upplever också att våra barn är galet trötta och less efter denna mörka höst och ja kanske två veckors lov kan vara på sin plats nu, även om jag fasar över att ha dom under samma tak 24/7 i så lång tid. Känner också igen det folk säger att du är, en supermam, alltså nä det känner man sig verkligen inte som…
Men dom är ju ändå det bästa man har och man älskar dom av hela sitt hjärta även om det känns i bland som att dom äter upp en inifrån både bokstavligen och bildligt.
Önskar och hoppas på att det blir ett härligt, skönt och obråkigt lov och detsamma till Dig och Din klan!!
Många varma och igenkännande kramar i från mig
Tycker sådana här inlägg är fina och ”befriande”. Är lätt att tro att alla andra är perfekta o att det är så lätt. Jag kan känna mig helt trött o slut o uppgiven av ett barn. Vi gör vårt bästa o kämpar på. Tror absolut inte du gör något fel alls, kan vara kombo av massa; fas, skola, flytt, trötthet etc. Du är en duktig mamma!!
Alla har vi våra svackor!
Låter helt normalt, bara att du har fler med humör att tackla 😉
Tror det är flytten och att dom är skoltrötta som gör det. Hoppas det blir bättre snart. Tycker fortfarande du är fantastisk mamma. Kram
Oj, som jag känner igen mig! Man blir helt tokig på barnen och sen blir man helt förstörd av att analysera hur man gjorde och vad man istället borde gjort. Jag tror inte det spelar någon roll ifall man har två barn eller tio. Men jag kan förstå din känsla av att du har ögonen på dig och du ”måste” klara detta. Men det är ju också fel! Du är människa och mamma du också. Det viktigaste och finaste är att dina barn har en mamma som vågar erkänna och dela med sig såhär som du gör. Otroligt fint!
Jag vill mest skicka med kärlek och pepp till dig. Du är grym, en fantastisk mamma som kämpar för dina barn och just att du har flera barn blir det gärna att de prövar dig. De lär av varandra och vill se hur långt kan de gå. Jag beundrar att du orkar vara konsekvent, det måste vara en ständig kamp. Jag tror den här intensiva perioden ni har är en fas som kommer lägga sig. Och jag tror att de flesta andra föräldrar/mammor inte orkar stå på sig för jag vet med mig själv att jag släpper på reglerna när jag inte orkar stå på mig. Kämpa på det kommer löna sig och barnen kommer ha sån respekt för dig längre fram. Heja dig!!!♥️♥️♥️
Ditt hem, dina (era) regler. Det är tufft nu men jag tror att du har igen det när de blir äldre och förhoppningsvis blir tonåren en ”walk in the park”. Och jo, du är en supermamma, den allra bästa för just dina barn! ?
Kom ihåg de finns inget sätt o va en super mamma men tusen o va precis de dom behöver de kommer gå över du e en bra mamma till dina barn de finns ingen som e en super mamma man gör så gott man kan ja skickar massa styrkekramar till dig
Såklart du är en supermom, det är vi allihopa ? barnen har nästan 100% garanterat en fas, olika åldrar olika faser ? vet precis hur det känns och har ändå bara 2 st ? tålamodet tryter och bara för det är man inte en dålig mamma bara en helt vanlig människa ❤️ Håller tummarna att ni får ett trevligt lov! Och stort grattis till finaste Olivia på födelsedagen ❤️
God Jul kramar i massor ?
Du ska absolut INTE känna dig misslyckad som mamma på något sätt. Du gör helt rätt som vägleder dom och lär dom konsekvensen av dåligt uppförande. De är klart dom tar ut de på dig’du är ju deras största trygghet- de är ” tyvärr” så våra älskade barn reagerar . De är tufft när de sker och man blir så fruktansvärt ledsen och man tar åt sig och tycker själv att man gör allt fel. MEN- de kommer bli bättre igen även om de inte känns så just nu( jag har själv varit i din sits med mina 3 och jag klarade stormarna).. Du är starkare än du tror Satu och som sagt DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA till dina barn- glöm inte de ❤. Styrkekramar till dig ❤❤❤
Jag inspireras av dig och då även om du visar upp den ibland sanna sanningen om att vara förälder. Jag tycker du är supermom inte bara för att du verkar vara positiv och glad men för att du ställer upp för dina barn, du vill dina barn väl och du vill uppfostra dom till fina människor. Det krävs styrka och ibland åter styrka för att fixa det! Jag är ocksp ofta i konflikt med mina två tjejer just nu, det känns som om man bråkar dagarna igenom.. Ibland tar det musten ur en?
Tycker inte att du inte ska känna dig som en supermom för att du skäller ibland. Tror att för 9/10 så brister de till slut. Du är dessutom gravid, med extra hormoner som är uppåt väggarna, små barn som kräver, och sen 8 st. Hoppas de lugnar sig under lovet❤
Hej!
Jag är ganska ny med att följa dig och måste snabbt bara skriva att du är fantastisk! Du gör ju ett fantastiskt jobb. Blir så inspirerad och imponerad. Jag har tyckt att det varit jobbigt de två senaste veckorna med mina två (!) barn. Hört fler föräldrar som sagt detsamma. Jag tror det är helt enkelt är mörkret och slut på terminen. Ingen orkar med det här längre. Alla behöver lite ledigt. Det kommer säkert bli bättre under ledigheterna! God Jul och jag kommer fortsätta följa dig!
Tusen tack Satu ! Detta inlägg kunde inte komma mer lägligt. Och jag tycker att det just precis allt du beskriver som gör dig till en supermum ❣️
Jag har också med mina tre små haft några riktigt tuffa veckor (är gravid med nummer 4) och undrar fram och tillbaka på vad jag gör fel. Vi har också tydliga regler hemma men det som gör mig mest galen är när jag förklarar bestämt åt någon av dem att ”så får man absolut inte göra” så står den andra brevid och låtsas skratta så att det jag grälar på börjar stor skratta ??? Det tar ingenting på allvar känns det som. Idag är jag också helt slut över deras ständiga stridande om små saker !!
Jag tror (hoppas kanske mest) att jullov är precis vad som behövs!!
Kämpa på, det vänder ?
Stor kram !
Det är sånnahär inlägg som jag har SAKNAT från din blogg!! Detta visar bara ÄNNU MERA att DU är en riktig SUPER MOM ?❤ ÄLSKAR DIN BLOGG!! Massa kramar ❤❤❤
Hej.
Små barn, små. bekymmer. Stora barn andra bekymmer…. Det var nåt jag inte trodde på när våra barn var små. Men det blir annorlunda (och ibland skitjobbigt) när dom blir tonåringar. Dina stora närmar sig den tiden och det händer mycket i humör o allt då. Sen att ni får en bebis till är ju självklart kul, men oxå en tid av omställning för alla.
Man gör sitt bästa och det måste få vara gott nog!
Mvh /Mia, mamma till 5 st mellan 10 och 21!!
Ja, såna här perioder är tuffa. Det blir en kedjereaktion av allas frustration och elakheter. Till sist vet man varken ut eller in. Men så här är det oftast ett par veckor före jul hos oss, varenda år. Det är antagligen en kombination av skoltrötthet, spänning inför julfestprogram och liknande. Dessutom är det oftast mörkt och tråkigt ute och barnen är för mycket inomhus. Då får de svårt att somna på kvällarna trots att de är trötta. Och så upprepas proceduren följande dag. Nu gäller det bara att orka till juldagen, årets bästa dag. Då svänger allt och barnen har en massa nytt att sysselsätta sig med. Sen brukar lovet göra gott trots att de börjar gå varann på nerverna i slutet av lovet. Hur som helst så är det inte mammornas fel att barnen har dåligt beteende. Ingen kan vara mer än människa och ibland blir det för mycket. Men du ska se att det svänger snart och även om man ibland fasar för skollov så är de såå gottgörande.
Jag känner igen allt du skriver. Jag kämpar på med tre mellan killar som är så bråkiga med varandra hela tiden. Är kaxiga, slåss kan inte ens passera varandra utan att något händer. Det är så tröttsamt. Så jag vet verkligen hur du har det. Jag har ’bara’ sex barn men vet. Och sen så mår man dåligt över att de små barnen ska få lyssna på allt bråk hela tiden. Det är en ond cirkel som man måste försöka stoppa på något vis. Innan spiralen spinner vidare. Du är en bra mamma även om man känner sig värdelös ibland så gör vi vårt bästa❤❤ kram på dig.
Wow, älskar att läsa om vardagen. Oavsett vad försöker man och gör sitt bästa! Du är stark som skriver detta ♡♡
Satu, du verkar vara så go och fin som person. En helt otrolig supermamma som älskar sina barn över allt annat och som vågar skriva precis hur det känns. Jag tror att dina barn är trötta från skolan, det är tufft nu på slutet av terminen. Kanske känner de av att det har varit mycket kring flytten och reagerar på det nu när det lugnat sig. De kan så klart även vara inne i någon fas. Men oavsett så reagerar de för att de är så trygga med dig, de vågar testa gränser med dig. Sen känner de dig så väl att de vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att få reaktioner från dig. Stor styrke kram till dig som visst är en supermamma och tack för att du delar med dig av ditt liv!
Du har verkligen inte misslyckats. Vi har alla varit och är där. Jisses, min åttaåring och blivande sexåring gör mig galen. Ibland känns det som jag bara skäller och jag blir helt känslomässigt slut. Jag har samma känsla av längtan och bävan inför jullovet. Kämpa! Jag hoppas ni får ett fint lov. ❤
Nämen vet du vad, jag tror du gör helt rätt. Massor av kärlek – men tydliga regler, ramar och gränser. Ibland kommer dom ju in i faser dom är extremt krävande men jag tror det gäller att bita ihop och köra på som man brukar. Innerst inne tror jag inte de hellre skulle ha en mamma som inte brydde sig och som inte gjorde sitt bästa för att uppfostra sina barn till bra personer. Innerst inne vet dom det och en dag kommer dom tacka dig! 🙂 barnuppfostran är ingen lätt match och vi gör alla så gott vi kan med de bästa intentioner, eller hur? Heja och kämpa på!
Men fina Satu!❤ Jag har aldrig trott att du är en mamma som aldrig blir arg, trött eller tappar tålamodet, klart att du blir det precis som alla andra föräldrar, du är ju ingen robot. Men jag tycker ändå att du är en supermom. Nisse som hittar på bus och glädjer barnen, era gemensamma filmkvällar, när ni pyntar granen tillsammans, barnen som turas om att tända adventsljuset. Det är det jag inspireras av. Jag har ännu inte startat min egna familj, men det är så ofta jag läser dina inlägg och känner en sådan värme i hjärtat, längtar tills när jag skaffar barn och att jag önskar jag kan vara en sådan omtänksam mamma som du. Du är en supermom, verkligen, även när du tappar humöret och skriker på barnen eller bryter ihop och blir frustrerad. Jag hoppas den jobbiga perioden är över snart så du kan fokusera på graviditeten och ditt mående❤❤❤ Ta hand om dig, och kom ihåg, du är en supermom alla dagar i veckan???
Satu, jag tycker du är en beundransvärd mamma! Allt du beskriver får mig att sitta och nicka (för att jag håller med dig) och gråta (för att jag känner med dig). Jag har två barn som dagligen testar mitt tålamod på sina sätt, de är bara 3 och 5 år, och jag fasar för den dagen då de är minitweenies och börjar testa mitt tålamod än mer. Det vi som föräldrar kan göra är bara att fortsätta vara hårda men kärleksfulla, precis som du skrev så måste vi vara tydliga med att barnen gör sina väl och att det blir konsekvenser av det. Vi gör dem en tjänst genom att tala om det. Och när dagen är slut och barnen ligger där i sina sängar så tror jag ändå att de känner att de kanske inte varit så snälla mot sin mamma idag, att mamma kanske blivit ledsen efter allt bråk. Men i den där åldern där dina äldsta är nu, så är det ofta svårt att tala om det och be om ursäkt. Deras känslor är så starka och de låter känslorna styra dem som små robotar.
Hoppas det bara är en kortvarig fas, de är ju extra mycket för dig när du har fler barn som kanske teamar ihop sig mot dig. Du är en jättebra förebild och jag tycker du gör det så bra som kämpar med dina barn. Och jag känner igen mig i det du skriver att man blir så besviken på både barnen och dig själv. Men det är så sunt att känna så, för man vill ju inget annat än att känna att allt lyckas i uppfostran. Men jag vet inte om man kan räkna med barnens känslostyrda beteende i uppfostran. För visst vet dem om att de gör fel, men det är exakt det dem vill när ilskan slår till. Då visar man sin värsta sida till, och det är just den där reaktionen från mamma man vill åt.
Hur som helst, detta är bara tankar från mig. Jag önskar jag kunde ge dig lite extra styrka! Kram till dig❤
Du är verkligen en super kvinna.
Du/ni går igenom en del förändringar som påverkar alla.
Självklart testar barnen mm. Och du tar fajten, familjemöte sånna saker som gör mig så imponerad av dig. Du uppfostrarndina barn till framtida människor som man vill möta på bussen. Och att du dessutom berättar sanningen, visar livet. Wow, det får mig att känna att jag gör rätt och jag har bara två barn. En som verkligen testar allt, och jag har människor runt mig som får mig att tvivla på om jag gör rätt med tex mobil förbud. Tusen tack för att du delar med dig.
All styrka till dig. Du är en otrolig kvinna/mamma.
Eller så har dom dåliga kompisar som påverkar dem negativt……
Alla har rätt att känna sig nere och arga utan att man är en dålig mamma, va glad att du verkligen orkar ta bråken och lära dom konsekvenserna av dåligt uppförande.
Dom vet innerst inne men ser väl att du är lite ut balans nu.
Jag är oxå hård med regler men de är också ända sättet att få dom att fatta.
Jag har alltid sagt att man ska kunna gå i en butik utan att dom river stället och ända sättet att lära sig är att vara med.
Hoppas Du snart mår bättre och ungarna blir snällare, stå på dig du vet att du gör rätt innerst inne. En dag kommer dom tacka dig. Kram
Kämpa på! Det låter som du gör ett jättebra jobb, men att ungarna nu är inne i en jobbig fas. Tänker att ni både flyttat och det är jul på antågande. Inte lätt för några ungar. Du ska se att det lugnar ner sig på annandagen. Håll ut tills dess!
Jag blev så berörd när jag läste ditt fina inlägg. Trots detta så är DU en riktigt bra mamma för dina barn, och jag tror nämligen så att de går igenom en fas nu. Men klandra inte dig och var inte så hård mot dig själv, du som är så fin o endast ger o ger o ger ❤️❤️❤️❤️❤️
Kämpa på! Såna perioder kommer och går. Jag är själv inne i en riktig tjafs period med mina två äldsta som är 6 och 8. De har perioder då det tjafsas mest hela tiden och sen lugnar det ned sig igen och då är de världens gulligaste.