Igår efter hämtning bestämde vi oss för att gå ut till lekparken en stund.
Eftersom Andres var hemma tidigt så ville Bessa ha lite egentid med honom, så hon stannade kvar hemma.
Vilken konstig känsla när ett av barnen saknas i vårt lilla gäng.
Hösten med dess färger alltså. Snart har alla fallit ner på marken i den långa väntan på att nya löv ska börja växa. Varför är hösten alltid så kort medans vintern är evighetslång?
Gobullen som vägrar mössa för det mesta. Tur att det var skönt väder igår, man under t om vara utan jacka.
(men med en varm hoodie på)
Vägen till Mummu & Puua ♡
Hur många gånger och olika årstider har vi inte gått här?
Mummu & Puua ville följa med oss till lekparken, Puua är inte den som står still och tittar på när barnen leker, han är med. 😀
Dessa två alltså.
Celina blir så glad och ler med hela ansiktet när Kevin kommer nära.
Celinas allra första gungpremiär.
Hon tyckte väl varken bu eller bä om upplevelsen. 😀
Olivia & Nicole
Hemma hade Bessa & Andres lagat go middag till oss.
Ibland sköljer tacksamheten över mig. Utan någon speciell anledning.
Jag är tacksam för så mycket. Jag tror att det är viktigt att kunna stanna upp lite då och då, och se vad man har och inte det man inte har. Jag är tacksam för mina barn, för Andres och övrig familj, släkt och vänner.
Mest är jag tacksam att vi alla får vara friska. Lite snuva/hosta/halsont osv är småpotatis, vi är friska och det är jag så oerhört tacksam för, för det är det viktigaste. Jag är tacksam för att vi har ett hem. Tak över huvudet, mat på bordet. Värme. Vi får vara tillsammans, vi har varandra. Vi saknar egentligen ingenting.
Varför ska man beklaga sig för sådant som man inte har och inse vad man har istället? Varför ska man bara ha mer och mer och inte uppskatta det som finns framför ögonen på dig? Det är bra att ha mål och drömmer. Jag är inget undantag- jag har också mål och drömmar. Jag ska komma dit, men jag kan stanna upp och se att vi har det bra nu med, och uppskatta det.
Jag är tacksam för så mycket. För livet i allmänt.
Alltid när det känns bra med allt i livet, så sköljer en våg över mig samtidigt att något ont snart ska hända. Varför är det så?
Vad är du tacksam för idag?
Nu hamnade jag på villovägar igen, det blir lätt så när jag låter fingrarna styra över tangentbordet.
Det kommer att dyka upp ett inlägg från Olivia & Celinas rum senare också förresten håll utkik 🙂
Jag är tacksam för att jag har ett jobb, så jag kan sätta mat på bordet till min familj, tacksam för att jag har ett hem, tak över huvudet, så tacksam för min familj: syrran, min bror, mina syskonbarn, min dotter, min sambo, mina föräldrar och andra släktingar <3
Och ja såklart tacksam för att vi är friska 🙂
Och för att vi bor i ett land utan krig…