Melanie 2 veckor

Igår fyllde våran älskade lilla Melanie två veckor, vilket känns ganska overkligt.

Tänk att jag födde för 2 veckor sen och minnet av det har redan svalnat. Det känns som att hon alltid har funnits hos oss.

Jag känner mig helt återställd, det gjorde jag nästan direkt efter förlossningen. Så häftig den är, kvinnokroppen.

Och den där smärtan som man känner på förlossningen, som då känns heeelt galen- den glömmer man bort direkt när man får upp sitt lilla mirakel på bröstet.

Minns ni när jag skrev om mina hemska åderbråck på benen, när Kevin tyckte att jag liknade Lord Voldemort? Det är i stort sett borta. Och hur jäkla skönt är det inte att få sova på mage och precis hur man vill nu, och inte bara på vänster sida.

Äta och dricka vad man vill… Jag väntar dock fortfarande på reaktion från magen när jag dricker något varm/kallt, väntar på att få en buff eller spark tillbaka?

Sån otroligt lättnad och underbar känsla att hon är utanpå nu!

Alltid när någon frågar mig vad det jobbigaste med att vara gravid är, så är det bara och endast EN sak- oron.

Jag kan må hur fruktansvärt illa som helst, ha vilka krämpor som helst- tisen gånger om- bara jag skulle veta att allting var OK med bebisen och att allt skulle gå bra. Vad är det jobbigaste för er när ni är gravida?

Mitt älskade lilla hjärta om du bara visste hur mycket jag älskar dig!

Tänk så många leenden jag lyckats fånga på denna sötnos?

Redan van att bli fotad ?

Jag tog jättefina bilder på alla syskonen, måste bara kolla vart dem tog vägen ?