Vi vaknade till ett nytt vinterlandskap denna morgon. Jag som hade tänkt tvätta och plocka bort alla tjocka vinterplagg…
Morgonen började bra, allt flöt på. Men sen var det dags att klä på sig…. ”Inte dom skorna igeeeen!” ”Jag vill inte ha den overallen/mössan/vantarna!” ”Åh dom här är så himla fula!” Jag höll på att bli galen. Tiden tickade på, mitt i allt gjorde Celina #2 så jag fick klä av henne igen och byta blöja. Då ska det klagas att det är för varmt… Till slut var jag så stressad att jag bara ville springa ut och vänta på alla istället.
Vanessa ville inte ta på sig sin halstub och när vi samlades ute så sa hon att hon inte kunde hitta den. Och grabbarna hade ändå gått ut med bara fingervantar. Men vi kom ut och vi kom till skola/föris i tid. Som vi alltid gör.
Vissa mornar alltså.
Ska bli så himla skönt att slippa alla dessa vinterplagg, på med skorna och ut!
Danilo & Jonathan brukar dra iväg och hälsa på alla sina kompisar och kusinen Dewin på skolgården.
Dom försöker vara så tuffa 😀
Åh vad jag önskar att denna tjej kände glädje och såg fram emot en rolig skoldag tillsammans med sina vänner.
Jag ser mig själv så mycket i henne.♡ Hon har inte riktigt hittat sin plats i klassen, hon har inte hittat nån ”bästa vän” och känner sig ofta utanför. Häromdagen när jag hämtade henne från fritids hittade jag henne i tårar. Då hade hon lekt med en flicka när två andra tjejer från klassen kom och tyckte att flickan som Nicole lekte med kunde vara med dom istället. Så flickan drog iväg med dom istället och då skrattade dom åt Nicole som satt ensam kvar. Alltså! Jag blir så arg! Dom hade pratat om det innan jag kom också, och N sa att det är okej, men det sätter ju sina spår.
Jonathan på föris.
Det är ganska kul med deras kompisar på föris, en kallade dom för ”den gröna killen” och ”den blåa killen” Hihihi 😀
Nu sover Kevin & Celina och jag tar en paus från ommöbleringen. Jag tackar och bockar för era tips- och jag tänker såhär.
Nicole och Vanessa har en familjevåningssäng. Ska jag ha den i något annat rum än den stora som dom har nu så finns det knappt plats för något annat. Då har dom ju också skrivbord, 2 hyllor och 1 byrå med Vanessas kläder, och lite småkraffs. En 2-sits soffa står i deras rum nu också. Så byter jag rum så får deras möbler inte plats. Soffan spelar ingen roll, för den är allas.
Funderade på idéen på ett stort gemensamt lekrum också och pratade med Andres om det för att bolla idéen lite. Men som han sa, då kanske dom stör varandra i sitt lek istället? Nu går dom ju in på sina rum och sitter och leker i lugn och ro.
Jag vill heller inte ha Celina & Kevin i samma sovrum. Jag tänkte att t e x på vilan på dan så kan en vakna och somna om, men istället väcker h*n den andra? Då sover ju ingen.
Jag har iaf städat och fått möbler på plats i tjejernas rum medans jag funderar vidare. Jag tömde en byrå och tog bort den från rummet. Jag blir galen när det står möbler och prylar överallt. Jag fyllde en hel svart sopsäck med skräp och trasiga saker.
Jag behöver bara få upp lite saker på väggen, men jag måste ju först bestämma mig vart alla och allt ska vara 😀
Jag lovar att bolla detta vidare med er!
Håller med dig Maria jag har tänkt som du.
Mysigt med massor av syskon, men man behöver vara med kompisar det är jätteviktigt.
pim & Maria- Jodå, våra barn är med sina kompisar både ute och inne, bara inget jag behöver skriva om 😉
Jättesynd om henne! Alltid svårt det där med att inte riktigt hitta sin plats i en grupp. Det jag skriver nu är absolut inte ett påhopp, utan bara en tanke från en som läst din blogg ett tag: Det står väldigt sällan/aldrig i din blogg att dina större barn går med kompis hem efter skola/förskola eller att de tar hem någon kompis. (Såg ju att ena tvillingen nyss gjort det). Jag tänker att i den åldern i alla fall de stora flickorna är, så leker man en hel del med kompisar efter skolan/på helgerna. Inte alla så klart, barn är ju olika, men min erfarenhet – som förälder och lärare – är att leken efter skolan är viktig redan i de här åldrarna och det kanske är det de andra flickorna i klassen gör? Är det så, så kanske det gör att de skapar band som inte din tös får ta del av? Absolut bara en tanke i all välmening! Hoppas det löser sig för henne/er.
Då är det ju mobbing som de flickorna gjorde mot din dotter, för så skall man inte göra mot andra. Jag hoppas att det inte sätter sina spår i nicole så hon en dag säger att hon inte alls vill gå till skolan.
Hej! Det skär i mitt hjärta att läsa detta. Jag tycker du ska ta kontakt med flickornas föräldrar, så att dom blir involverade. Så att det kan bli ett samtalsämne förhoppningsvis hemma vid middagsbordet, att mobbning förstör så mycket.För detta kommer inte sluta utan större åtgärder. Lycka till!
Det låter inte roligt för det med Nicole, tycker de skall ha någon dag där dom prata om man skall inte låta någon klasskompis sitta själv. Jag kommer ihåg en sak när jag jobba med barn så införde de något som heter kompisträdet och var där någon som stod där själv så skulle någon annat barn komma och hämta det så det inte var själv på rasterna. Tänkte bara höra vilken årskurs går Nicole i? Jag tycker ändån att de flickor som bara drog iväg med den som Nicole lekte med skulle haft frågat Nicole om hon också kunde vara med och leka så hon inte blir ensam. Jobbig sists det och hoppas det löser säg för Nicole.
Kirsten- Hon går i ettan. Nä dom här flickorna gjorde det för att vara taskiga, dom hade hånskrattat åt henne när hon hade blivit ledsen. Pedagogerna såg detta och pratade med flickorna i fråga och dom fick säga förlåt. Men vad betyder det när man inte menar det.
Åå,det er som å høre om min Jessica som heller ikke har funnet sin plass i klassen.Er hun med en venn kommer noen andre å tar den fra henne så hun blir alene.
Bestisen går på en annen skole,skulle så gjerne hatt Jessica på den skolen.For de har kjent hverandre siden de var 1 åringer i barnehagen.Håper det ordner seg for Nicole,men det er så vondt.Jeg har grått noen tårer fordi jeg syns det er så vanskelig.
Jeg syns jenter er så slemme mot hverandre:(
Ha en kjempefin påske!
Hej! Du kan ju ha kvar soffan i lekrummet. Flickorna kan ha kvar sin säng. Ge de det näst största rummet och ett gemensamt lite större skrivbord där båda kan sitta.
Vi har ett gemensamt lekrum till alla våra barn. Funkar kanon! De har ju ändå sina egna leksaker i sina egna lådor.
Vet hur din dotter N känner sig, upplevde själv detta genom hela min skoltid på 80-talet. Tyvärr så fick jag ingen hjälp från vare sig mina föräldrar eller skola. Skolan blev ett ställe jag hatade att gå till och hade ofta ont magen pga det. Kräv att personalen tar tag i detta ordentligt.
Men det skär ju i hjärtat när man hör om N. Det är inte ok, hoppas att du har pratat med någon lärare om vad som hände och att det finns någon bra vuxen i skolan som kan jobba med barnen om hur man ska vara med kompisar.
Pia W- När jag kom satt hon med en fritidspedagog som sa att dom hade pratat om det 🙁 Jätte jobbigt.
Åh, så ledsen jag blir att höra om det du skriver om Nicole. Jag tycker att du ska prata med personalen och verkligen följa upp det med jämna mellanrum. Både fritidspersonal och förskolepersonal. Blir så ledsen av sådant. Kräv ett möte med all personal annars. De måste aktivt försöka få in henne i gruppen, vara med dem ute på rast och se till att de andra flickorna drar med henne i leken. De kanske gör allt detta redan, jag vet ej. Hon ska inte behöva vara med om sådant! Hon är jättefin och rar. ? ?
Anonym- Tack snälla!
Dålig stil av tjejerna som gjorde så mot din dotter, man vill ju inget annat än säga åt dom, för så gör man inte, tala dom till rätta, försöka få dom att förstå, hur ledsen man kan bli, att bli ensam, utanför, styrke kram till Nicole.