Little miss perfect.... | My Baby Dolls

Hej allihopa!

Dagis veckan har kickat igång efter ett gäng med sjukdomar förra veckan. Så nu njuter jag av lugnet och tystnaden innan det är dags att hämta hem alla godingar. Det är mycket bättre med sammandragningarna nu när jag får vila.

När jag hade lämnat barnen på dagis (ja, jag veeet att det heter förskola) så tog jag ett varmt bad medans tvättmaskinen var igång, och så var jag ju såklart ”tvungen” att plocka undan leksaker och frukost disken… ooooch dammsuga bort allt grus från barnens skor i hallen och… inget mer. Jag har vilat lite. Jag satte på väckarklockan så att jag skulle sova endast en timme. Ja, jag vet- jag är hopplös. Men det är något som gör att jag inte kan släppa allt som ska göras här hemma.

Jag kan inte slappna av om jag vet att det är något jag ändå måste göra sen. I wish i could.

Igår rensade jag bland skåpen i lilla hallen. Trodde att jag hade en höstjacka som skulle passa perfekt för Vanessa nu, men imorse när jag skulle prova den på henne blev hon ursinnig. Den var tydligen ”jätte ful” och funkade inte alls för våran lilla trotsiga 3-åring….

Efter mycket skrik fick jag den ändå på henne, men jag var ändå tvungen att ta av henne den, för den satt lite för tight. Du fick som du ville den här gången älskade lilla skitunge.

Hon såg ju lagom nöjd ut kan jag lova!

Häromnatten var jag i hennes rum 6 gånger. Hon kommer in till oss på natten, och jag är så jäkla lättväckt att jag hör ju henne komma även om hon inte skulle stampla in med bestämda elefantsteg. Jag låtsas att jag sover och hon knackar mig lite försiktigt på axeln. Och snabbt efter jätte jätte hårt.

Då får jag följa med till hennes rum för att hennes täcke inte ligger så ”vackert”. För den ska ju naturligtvis ligga helt slätt så att man ser hela mönstret på hennes Hello Kitty täcke. 2 gånger var det den visan den natten. Tredje, fjärde och femte gången som hon stamplar in och knackar på mig så hänger hennes gardiner inte bra. HUR kan du se det när du sover!? Då får jag sitta där och fixa till hennes gardiner så att det inte ska bli en enda glipa mellan gardinen och fönstret. 3 gånger mitt på natten och tålamodet kokar över. Hon driver med mig! Jag sitter där och stoppar in gardinhelv*tet och hur fint jag än fixar så gnäller hon att det inte alls känns bra sådär (?!).

Sista gången vågade hon inte ens komma in på vårt rum för jag sa till henne på skarpen att på natten så sover man och inte fixar med gardiner och täcken! Den här gången satt hon kvar på sin säng efter att ha ropat på mig så högt att hela huset säkert vaknade. Då ville hon bara påminna mig om att på morgonen, då ska hon minsann ha sina strumpor PÅ tightsen, och inte under, som jag brukar göra. Som jag alltid har gjort. (brukade- det misstaget ska jag aldrig göra om, det blev hus i helvete då)

Allt ska vara perfekt. Strumporna över tightsen. Och tights ska det ju vara. Åhja, varje dag. Och inte vilka som helst heller. Håret ska vara som lus-Mia på ”Madicken”, ni vet- en vanlig hästsvans. Försök bara att ens föreslå något annat fint, för då blir det också liv. Gardinerna ska hänga precis perfekt och täcket likaså.

Så ser Vanessas 3-åriga liv ut just nu. Om det inte är som hon vill så kommer gnäll-rösten fram. Gode Gud låt detta gå över snart. Amen.