Har funderat massor på sistone, eller ja det gör jag ju alltid- im a thinker. Vrider och vänder på saker, försöker sätta mig i andras situationer och funderar från det hållet- men på sistone på ett mycket djupare plan.
Jag har tänkt på sociala medier en massa. Hur fake allting egentligen är och vilken bild vi får av en person baserad på dess bilder. Alla väljer naturligtvis själva vad dom vill dela med sig av för bilder, allt ska vara snyggt och ljust, man ska vara störst, bäst och vackrast och man ska ha allt och vara överallt och allt ska se sådär perfekt, vackert och glatt ut hela, hela tiden. Jag gör ju också det, när jag lägger upp en bild på tex instagram så tänker jag på bakgrunden och ljuset och hur det ser ut osv. Jag ler ofta i mina bilder.
Folk som faktiskt får ångest av alla vackra instagram flöden, för ens eget liv ser ju inte ut så, vad gör en för fel?
Men under ytan då?
Bakom det där leendet.
Vad vet vi egentligen?
Vet vi hur den personen har det?
Ta dessa vackra fina bilder och texter med en nypa salt. Det är så mycket som är fake.
Anledningen till denna inlägg är att uppmärksamma sanningen.
För några dagar sedan öppnade jag mitt konto- och i flödet dyker upp en bild på min barndoms kompis som jag fick kontakt med igen för något år sen, tack vare sociala medier.
Det var hennes familj som hade lagt upp en bild på henne med födelsedatum och dödsdatum.
Det slog mig i magen som ett hårt spark. Död. Hon? Varför??
Det visade sig att det var självvalt. Hon hade valt att avsluta sitt liv själv. Jag fattade ingenting.
På varenda bild hon lagt upp såg man henne le det finaste leendet med glada ögon.
På varenda bild och text hon la upp verkade hon så glad och lycklig. Alltid leende med sina två små barn och en kärleksfull man vid sin sida.
Snälla- anta inte bara att allt är tip top och perfekt och bra bara för att det ser så ut på bilderna/texten.
Anta inte bara att personen mår bra fast h*n ler och ser lycklig ut.
Sociala medier är bra på många sätt, men jag tror att det har tagit över kommunikationen mer och mer, så pass att vi bara antar att personen mår bra bara att se igenom dennes bilder istället för att bara fråga och prata. Hur mår du?
Se bakom bilderna. Allt är inte alltid som det ser ut att vara.
Prata prata prata.
Låt inte bilderna/ bloggarna ta över kommunikationen.
Kramar och ta hand om varandra!
Glöm inte att tala om för era nära och kära vad dem betyder för er. Om ni älskar någon, tala om det.
Ge nära och kära en extra kram idag.
Ta er tid till att träffas, umgås, räck ut en hjälpande hand. Bara ta hand om varandra.
Livet är för kort.
Kram XOXO/Satu
Det är viktigt att man pratar mer om psykisk ohälsa, det ska inte vara tabu, det ska inte döljas längre! För snart 4 år sen så gick jag in i väggen och blev bekant med psykisk ohälsa. Den där ångesten som uppstår och nedstämdheten, jag vet hur det är att dölja hur man mår innerst inne och går jämt med ett leende. För en månad sen så började jag med mentorstimmar 2 gånger i veckan, hon finns tillgänglig på messenger mm för mig, mitt nuvarande jobb betalar åt mig. Sen dess har jag börjat bearbeta allt och gör allt för att psykisk ohälsa inte ska glömmas av!
Tack Satu för att du skriver om detta viktiga ämne ❤️
Om du vill så kan du följa mig på Facebook på min sida ”En adept bekänner om psykisk ohälsa”
Du kan också följa min mentors sida ”Mentor-jag fungerar sämre utan dig”
Läs gärna om hennes mentorsprojekt mot mycket bättre psykisk hälsa.
Alla mentorer har egna erfarenheter om psykisk ohälsa ?
http://www.mentorsprojektetfalkenberg.se/
kram Madelene
Väldigt bra skrivet, så sant,
Beklagar sorgen ?
Mycket fint och bra inlägg ❤️
Satu , jag är så ledsen för din skull! I❤️you!
Bra inlägg! Allt är så hiiiimla perfekt hos ”alla andra” medan man själv känner sig som en trött, ful o fet småbarnsmamma.. och vårat hem är FULLT med leksaker trots att jag plockar o plockar.. hur kan ”alla andra” barnfamiljer bo i helt kliniskt rent hem tänker jag ofta, och får ångest. Jag är inte pedant men väldigt ordningsam av mig, städar o plockar jämt men hinner inte ikapp.. är lycklig o känner mig fin om jag hinner duscha o smörja in mig liksom haha. Men så får jag ångest över det för vi har ju ”bara” 2 barn, tänk alla ni som har fler barn o ändå är så snygga o sminkade ”jämt”. Ja lite så går mina tankar.
Therese- Jag förstår dig till fullo. man tänker och känner nog ”hur kan alla andra” men man ska påminna sig om att det inte alls är så hos alla andra heller jämt. Inte hos mig iaf. KRAM!
Tack för detta inlägg. Viktigt och bra! Kram ❤️
Jag ska berätta en sak. Många kallar mig konstig, underlig men inte på ett elakt sätt utan dom bara tycker det efter att man ser och hör mig prata. Jag låg på sjukhuset och delade rum med en kvinna där, mycket äldre än mig som efter 4 dagar sa, för jag skulle åka hem, det var verkligen trevligt att lära känna dig, du är fin du men underlig. Vad hon menade med det var att jag var ärlig. Förstår ni. Jag är underlig för att jag är ärlig. Jag är inte perfekt, jag säger sanningen, pratar utan att tänka före för det jag säger är sant och kommer från hjärtat. Jag har inte instagram, jag har inte facebook, jag har inte snapchat. Jag lever i den verkliga världen. Ja, jag är nog konstig. Jag är inte alltid glad, men då säger jag till. Idag mår jag inte bra så jag är inte så glad. Jag tar inte kort på välstädat hem och lägger upp om jag hade nått att lägga upp utan jag skulle lägga upp som det är, sanningen. Ingen mår illa av sanningen. Lögnen är det farliga, lögnen är det som gör ont. Vi är på väg åt helt fel håll. Vi ska inte var perfekta. Vi ska inte ha det perfekt, inte jämt. Visst kan vi ha det rent och fint och städat, det vill jag med, för då mår jag bra men orkar jag inte städa, då gör det inget. Ingen ska döma någon annan innan dom gått i dennes skor. Eftersom ingen kan det, så ska heller ingen döma. Man har inte rätt att döma folk. Ingen är perfekt och då menar jag verkligen INGEN.
Kan vi inte alla bara få vara den vi är utan att döma. Jag pratar aldrig illa bakom ryggen (alltså skitsnack) på folk för vem är jag att ha rätt, det enda rätta och det ligger under min intelligens och värdighet att prata om folk bakom min rygg. Är jag en bra människa då? Nej, jag är en hemsk människa. Jag säger inte nu att jag är perfekt men jag försöker leva som jag vill bli bemött. Låt oss bara var ärliga.
Jag blir så glad när folk visar upp sitt rätta jag. Jag blir glad när någon kommer till mig och säger att jag gillar inte när du gör si eller säger så, istället för att säga det till min granne bakom min rygg för då kan jag om jag vill göra nått åt det eller tänka på det.
Sen älskar jag fina bilder såklart. Men dom ska vara äkta. Jag hatar verkligen carpe diem, det är uttjatat men gör det istället för att säg det. Då skulle jag gilla det.
Jag önskar att du visade mer av ert hus, för jag älskar inredning och se hur andra har det, rent eller smutsigt, reda eller oreda. Det är inte det jag ser. Önskar du fotade mer av huset både ute och inne, sånt gillar jag bla att se. Du är stark kvinna.
//Den absolut minst perfekta personen som finns på planeten.
L- Du har mycket rätt i ditt inlägg och jag håller med dig. Ingen är perfekt och jag hatar också skitsnack, orkar inte beblanda mig i såna diskussioner alls. Kram från en annan minst perfekta personen 🙂
Så bra skrivet Satu!
Du har så rätt Satu, värt att tänka på!
Tankarna går till din kompis familj, måste vara fruktansvärt när någon själv valt att inte finnas mer när dom inte ser en annan utväg.
Vilken vacker hårfärg du har!!! Du klär väldigt bra i den ❤️
Så bra skrivet Satu.Ja det är så lätt ge en annan bild i sociala medier.Hemskt för din kompis familj som blev kvar.
Minna- Ja det är så tragiskt 🙁
Mycket viktigt inlägg och viktiga tankar. Nått man ofta glömmer bort
Så sant!
Därför älskar jag Magdalena Grafs blogg , den känns ärlig och rak inte bara allt toppen bra.