My Baby Dolls

Jag har så mycket bilder på min bloggmapp- jag har insett att jag tar alldeles för många bilder jämför med inlägg jag lägger upp- och det är trist att bilderna glöms bort.

Det finns många anledningar till att jag bloggar. En stor del av det är att jag älskar att dokumentera vår vardag- och på så vis skapa minnen till mina barn så att dom kan gå in och läsa och se hur det var, vad vi gjort och alla våra (deras) galna påhitt och allt jag nu kan skriva om.
När dom går tillbaka och läser bloggen väcks minnen till liv igen. Och för de små har jag skapat minnen som dom aldrig kommer att minnas själva.

Mina ”stora” barn kollar redan bak i bloggen på bilder när dem var mindre och dom tycker att det är jättemysigt. ”Men aaawww, titta så liten jag var hääär!” ”Åh justja, kommer ni ihåg när vi gjorde det där” låter dom när dem tittar på bilderna. Så därför väljer jag också att lägga bildbomber- just för att mina barn har dessa bilder i sin arkiv där dom bara kan gå in och kolla vad vi gjorde, hur det var när dom var mindre och minnas genom bilderna lite.

Ni som inte finner någon mening med bildbomberna kan scrolla vidare, jag älskar dom så här kommer det 🙂

Den här bilden hade glömts bort i mappen. Lilla Celina hos Mummu & Puua år 2016!

Och i somras… 😀

En av våra dagligen promenader i somras. Vi försökte hitta roliga saker att upptäcka här ute, lite äventyr var i på och än har vi inte hunnit så långt som vägen leder.Haha, NU ser man ju att Isabelles hår har vuxit lite! Under våra promenader kan det ibland tjafsas om dem ska köra lillasyster i vagnen. Det kan bli väldigt vingligt beroende på vem som kör 😀

En rolig upptäckt tyckte barnen var g r i s a r n a ! Japp, det känns att man bor på landet. Dom har döpt de tre grisarna och vill gå och hälsa på dem, haha… Det är en bra bit att gå dock.

Ops, bildbomben får fortsätta ikväll, datorn håller på och bråkar med mig, jag måste köpa en hårddisc att lagra bilderna på ASAP! 🙁

Jag hoppas att genom min blogg har jag lyckats förmedla vår vardag, och på samma sätt kan dem läsa hur mycket jag älskar dom, hur mycket jag älskar att vara mamma till dom och hur stolt jag är- över var och en av mina barn. Att dom kommer att ha kvar det här även i vuxen ålder och minnas tillbaka till, som en påminnelse av sin barndom på något vis.

Jag vet inte hur länge jag kommer att blogga om vår vardag på detta vis.
Jag vill inte out:a mina barn eller deras integritet så när det gäller mina inlägg och mina bilder så tänker jag efter och går via magkänslan- känns något tveksamt så låter jag bli att skriva nån mening eller lägga upp en bild. Vem vet, snart kanske något barn inte vill att jag lägger upp några bilder alls.
Så länge dem tillåter och det sker genom respekt så kommer jag att lägga upp bilder på barnen som känns ok.