My Baby Dolls

Många har haft fundering kring inskolning på förskolan, så jag tänkte faktiskt skriva lite om det.
Det är ju ett aktuellt ämne då Kevin ska skolas in framåt hösten.

Vi har ju kört lite som så att vi försökt ha barnen hemma så länge som möjligt. Nicole och Vanessa var båda runt 3 ½ år, Danilo & Jonathan fick börja när dom var 2 ½ av den anledningen att jag var gravid med Olivia och mådde fruktansvärt dåligt. Jag kräktes hela tiden och blev till slut sjukskriven så att jag kunde vila upp mig.
Olivia började när hon var 2 år och 9 månader. Hon var så social och jag kände att jag inte kunde ge henne den stimulans och allt det pedagogiska och sociala som förskolan kunde erbjuda. Jag hade en plats till henne flera månader tidigare, men jag backade ur, kändes som att det var för tidigt 😀

Och nu så ska Kevin skolas in. han kommer att vara 2 ½.
Känns som en bra ålder tycker jag. Jag är tacksam att jag haft möjligheten att ha barnen hemma så pass länge ändå. Men visst kommer barnen till den åldern att dom ska vara sina egna personer, när dom behöver leka och agera ihop med kompisar i samma ålder, lära sig det sociala och allt det pedagogiska.
Ju närmare vi kommer inskolningen, desto större dåligt samvete får jag. Jag hade ju kunnat ha honom hemma med mig, jag har ju Celina hemma också. varför ska han inte få vara hemma med sin mamma och lillasyster?
Sedan tänker jag att han har utvecklats enormt på bara nån vecka. Han vill lära sig en massa saker, han vill få vara med på allt och jag får dåligt samvete att jag inte är den pyssliga mamman. Jag vill att han ska få allt det pedagogiska, det sociala och leken med andra barn. Jag vill inte hålla bakåt. Han vill stanna på föris varje dag vi går dit. Nu är det ju inte samma sak, men you know.
Jag jobbar ju hemifrån också några dagar, det kan vara lite tråkigt för honom, så jag tänkte att det inte skadar honom att han får vara på föris några timmar i veckan. Funkar det inte, så funkar det inte. Vi får väl se.

Men vi går positivt in i det här, det tror jag är jätte viktigt för hela inskolningsprocessen. Nu tänkte jag dela med mig av lite inskolningstips för att underlätta för er och era barn när det väl är dags. Och detta är just tips, inte riktlinjer då varje barn och förälder är unik, du känner ditt barn bäst.
Men dessa punkter har haft betydelse för mig och mina barn.

* Val av förskola kan vara riktigt svårt.
Ska ditt barn gå hos en dagmamma? Ska ni satsa på en privat förskola, en Montessori, eller en Waldorf eller Reggio Emilia inspirerad förskola, en Ur och Skur eller en helt vanlig kommunal förskola? Oavsett vilket så bör det första steget bör vara informellt. Gå förbi och se hur gården ser ut och hur barnen leker. Fråga dina vänner, bekanta. Detta kan också vara svårt då människor kan se på saker helt olika beroende på vad dom sätter högst upp på just sin egen lista. Vissa tycker att maten kunde vara bättre, vissa klagar på att barnen inte är ute så ofta, eller alltför ofta. Andra klagar över att näsorna rinner, eller att dom inte gör så mycket, eller att det alltid är olika vikarier. Ta det med en nypa salt, men just detta med vikarier ger mig en varningssignal. Vad är det som gör att personalen inte stannar så länge? Hur stora är barngrupperna? Är personalen utbildade? Titta också på hur barn och pedagoger samspelar.

* När ni har bestämt val av förskola så är det ju dags för ett första besök. Titta er omkring, ställ frågor.
Är det trivsamt? Tänk på hur du- och framförallt ditt barn blir bemött. Och återigen, ställ frågor om hur dagarna ser ut på förskolan. Ingen fråga är för dum! Skriv en lista med frågor redan hemma, för väl på plats är det en stor risk att hälften glöms bort. Ställ inte frågor när barnet hör på ifall det är frågor som kan skapa oro. Be att få ringa dem istället eller ställa dem när barnet inte är i närheten. Och framförallt- lita på magkänslan. Följ hjärtat, det brukar inte gå fel.

* Innan inskolning- prata mycket med ditt barn. Förbered barnet hemma. Berätta vad som ska hända.
Kanske kan ni gå och leka på förskolans gård på helgen så barnet (och ni) får bekanta er med allt skoj som finns där. Det här behövs nog inte om ett (eller flera) syskon redan går på förskolan, då har dom varit med om dessa kravlösa besök redan.

* Lär dig pedagogernas namn och kanske några va barnens, det kan vara värdefullt när ni pratar om förskolan.

* Namna barnens alla kläder! Superviktigt då det är omöjligt att hålla reda på allt annars.

* Presentera barnet
Vi fick hem en lapp med frågor till oss, om barnet är rädd för något, hur tröstar man just detta barn på bästa sätt, har h*n nån napp/snuttis, blöjor osv. Alltså en presentation om ditt barn med sådant som är viktigt för personalen att veta.

Detta ska stå på barnets hylla:

* Gummistövlar
* Regnkläder
* Överdragsbyxor är att föredra
* Eventuellt om ni använder napp/snuttis/gosedjur
* Ett par extra ombyten av strumpor, byxor, underkläder och tröjor.
* På sommaren också en keps/solhatt, solskydd och vattenflaska.

* Inskolningen
Detta blir i de flesta fall den första riktiga separationen mellan förälder och barn. Det är ju stort, skrämmande och spännande.
Det finns några olika inskolningsalternativ, kolla vilket gäller just på ditt barns förskola. Här har vi 3-dagars inskolning. Föräldrarna ska alltså aktivt vara med under dessa tre dagar. Den fjärde dagen ska barnet lämnas själv på förskolan.
Under inskolningen ska barnet lära sig att känna tryggt i den nya miljön, med de nya människorna och tryggt utan sin mamma och pappa. Inskolningen är även viktig för föräldrarna så att de blir trygga med personalen och den nya situationen som det är när man lämnar bort det dyrbaraste man har till någon annan.

* Ta med barnens extrakläder och lägg på hyllan redan på första dagen. (glöm inte att allt ska vara namnmärkta)
Ta också med snuttisen/nappen eller gosedjuret om ditt barn föredrar det.

* Var positiv mot förskolan så smittas det av till barnet. Det ska vara en bra känsla att gå till föris, det ska vara roligt och spännande.

*När det är dags för föräldern att gå….
Detta är en väldigt jobbig punkt för de allra flesta föräldrar och barn.
Som förälder vill man inte se sitt barn ledset. Dom dagarna kommer att komma, räkna med det. Experterna talar om att det är bäst med en kort avsked, att långa avsked inte gör separationen lättare.

När det är dags att gå gäller det att stålsätta sig lite.
Säg hejdå med ett leende på läpparna, mamma älskar dig och kommer sen- och se till att en pedagog är där för att fånga barnet i dess känslor, trösta om det är ledset., visa att förskolan är en trygg miljö. Bäst är naturligtvis om vi förmedlar till personalen och barnet att det är OK om det är ledset. Att vi uppskattar om de finns där med vårt barn i alla känslor. Att alla känslor är tillåtna. Givetvis vill man inte att pedagogen ska lämna ett gråtande barn, jag vill att dom ska trösta och säga att du får vara ledsen. Ska vi gå och titta om vi hittar en spade att baka sandkakor med?

Jag kommer ihåg efter mina inskolningar med barnen, när det är dags att lämna.
Alltså tårarna har bara sprutat när jag kommit utanför grindarna. Det är ingen skön känsla direkt att höra och se sitt barn ledset. Men det har hänt med varje barn och det gör lika ont varje gång. Man känner sig som den hemskaste mamman och man vill bara springa in och krama, trösta och springa ut igen med barnet i famnen.

* Nyckeln till en bra inskolning är att man som förälder är tydlig, konsekvent och visar trygghet. Att föräldrarna är osäkra och velar fram och tillbaka när de ska lämna barnet är ett vanligt fel. Ha en god dialog mellan hem och förskola, mellan pedagog och förälder. Fråga dem vad de tycker och berätta vad du tycker.
Känn att ni gemensamt kommer fram till något som passar barnet, dig och personalen.

VIKTIGT!
Kom ihåg att alltid göra barnet uppmärksam på när ni väl går även om barnet ser ut att leka och ni gärna vill smita iväg för att inte starta igång den eventuella gråten. Barnet förtjänar att få veta när ni väljer att avvika. Det handlar om förtroende och tillit.

Sist men inte minst- Förskolan ska vara ett roligt ställe att gå till. Både ditt barn och ni föräldrar ska känna er trygga.
Det kan vara lite tufft de första dagarna&/veckorna med lämningarna.
Kanske går det jätte bra direkt från början, men kanske reaktionen kommer lite senare då barnet inser att h*n ska vara där varje dag och att h*n saknar sina föräldrar. Men ha tålamod, allt kommer att gå jätte bra. Var positiv och var tydlig.
Lita på magkänslan.

Lycka till alla ni föräldrar som ska skola in era små den närmsta tiden. ♡

Jag har fått hem Kevins inskolningspapper med datum och annat, känns plötsligt mer verkligt och mer pirrigt!
Min lilla gobulle, min Wiiwin.