Hej vänner och hej onsdag! Nu vänder veckan och vi kommer allt närmare helgen.
Andres fyller år på lördag och jag har bjudit familj och släkt på fika.
Jag fick frågan om hur det är för Danilo & Jonathan i olika klasser, funkar det, saknar dem varandra? Har dem egna kompisar?
– Vi valde att sätta dem i olika klasser för att dom var så tighta med varandra, dom skulle helst sitta på varandra om det gick och dom triggade varandra till att skratta och spela apa med varandra så fort dem ens tittade på varandra. Vi fick rekommendationer från andra att det är nog bäst för dem själva att få vara i egna klasser, växa till egna starka individer och få lugn och ro till skolarbeten och knyta andra kontakter.
Hur är det nu?- Dom sköter sitt i klassrummet, så fort det blir rast hittar dom varandra och är bara med varandra. Jonathan hade en period där han var med en kompis i sin klass och hängde med honom och Dano på rasten, men nu är det nog bara dom två igen, haha 🙂
”Vem har du varit med idag” frågar jag varje dag och varje dag får jag samma svar. Dom är med varandra. Och systrarna hittar till dom också, det är nog mest Vanessa som har hittat sin bästa vän som hon är med helst. Dom är verkligen bästa vänner och dom tyr sig till varandra, på både gott och ont- och det är helt OK. Bara dom lär sig och gör det dom ska på lektionerna.
Jag önskar att jag hade haft en tvilling eller syskon nära i ålder när jag gick i skolan.
Nicole är lite mer känslig och känner att hon inte riktigt hör hemma i sin klass. Hon försöker hänga med de andra, men ni vet hur det är med tjejer, dom kan vara riktigt taskiga och frysa ut andra och det tisslas och tasslas. Hon påminner mig så mycket om mig själv, Nicole.
Jag vill bara att hon ska veta att hon ska bara vara sig själv, att inte göra sig till för att någon annan ska gilla henne, att hon inte ska låta sig utnyttjas.
4:an har startat bättre och hon har växt enormt under sommarlovet, hon känns mer självsäker och tuffare nu, hon har inte hittat en ”bästa vän” utan hon hänger med alla i klassen.
Vanessa är den som trivs bäst i skolan. Hon har verkligen hittat sin bästis och dom är så fina med varandra. Så omtänksamma och måna om varandra.
Olivia som började i förskoleklass tycket att det är kul i skolan, mest matte och bokstäver och fruktstunder med sagor på finska. Ibland vet hon inte riktigt på vilken fot hon ska stå på, är hon stor eller är hon liten. Att börja skolan ÄR stort och omtumlande.
Det är så kul att höra så mycket fina ord och beröm från lärare och pedagoger på skolan, både barnens och andra. Då känns det som att jag gör nånting bra ändå. ♡
Mitt lilla skolgäng.
Undrar hur dom här tjejerna kommer att vara i tonåren 🙂 Jag ser faktiskt fram emot det och jag är inte alls avskräckt trots kommentarer om hur ”jobbigt” jag kommer att ha det när barnen kommer upp i tonåren. Bring it on!
Bland det bästa som finns att ha sin sovande bebis i famnen
Jag tror man får lite den familj man kämpar för (ber om ursäkt alla som tar illa vid sig här), jag menar du verkar vara väldigt närvarande och finns med glädje där för dem.
Att du är och har varit hemma med dem så länge tror jag hjälper till och vad jag antar att ni har kämpar för att de ska ha en fin och bra syskonrelation.
Allt detta kommer att fortsätta, så i tonåren är det bara en förlängning av vad ni har nu det är bara det att barnen är äldre och mer viljestarka.
Din fina familj är så härlig att följa9??❤❤. Härligt när de går så bra för barnen ,hoppas att de löser sig för Nicole framöver så att aven hon hittar en bästis ?. Du har helt.rärt i att tjejer kan vara sååå fruktansvärt elaka mot varandra. Kramar till er alla och en trevlig helg ???❤❤❤
Dina barn är verkligen så fina! Och även du 🙂
Har ni inte funderat på att byta skola till Nicole om hon inte känner sig hemma i sin klass? Vad jag har förstått det som går barnen kvar i sin gamla skola, så kanske skolan i närområdet kan vara en bra idé. Så slipper hon resvägen också och kan gå hem själv på eftermiddagarna. Jag har också en dotter i fyran som inte har nån bästis. Hon har många kompisar och alltid nån att vara med, men den där självklara vännen som alltid finns där saknas.
Ida- Ja det är tråkigt. Nej hon vill vara kvar i sin klass och här finns ingen skola inom promenad avstånd 🙂
Längtar så till mina tvillingar kommer när jag ser dina bilder!
Hej Satu! Hur känner du inför att Kevin ska börja förskoleklass om två år? Jag har en son som är lika gammal, och av det du skriver så verkar Kevin ganska lik min son i personlighet osv. Att han verkar vara ganska lugn och drar åt det osäkrare hållet, kanske hellre iakttar än tar plats i lek osv. Jag är sååå himla orolig för hur det ska gå när min son börjar skolan! Just nu är han väldigt lite på förskolan och det är så skönt att det inte finns något obligatoriskt. Känner man att han behöver vara hemma så får han vara det (vi är fortfarande hemma med lillasyster). Jag vet att han bara är fyra år och att det kanske inte är viktigast i världen att man har kompisar osv, men jag blir så ledsen och orolig över att han inte ska klara av stora barngrupper med mycket ljud och stök! På förskolan vill han bara leka med sin storasyster som går på en annan avdelning. När han är med sin grupp pratar han inte med de andra barnen och det är knappt att han pratar med pedagogerna. Han har det inte dåligt på förskolan av vad jag kan utläsa från vad han berättar hemma, men han har det ju inte jättekul heller. Hur ska det bli sen med skolplikt? Jag är så orolig för att han ska bli utanför, inte få några vänner osv pga att han inte är en sådan person som tar plats, härjar och stökar! Hans systrar är mycket mer högljudda och tar plats, har mer självförtroende och pratar med folk, dem är jag inte alls orolig för. Men han är som sagt mycket mer försiktigt och jag önskar så att han kunde få gå i en liten klass med lugna barn, men jag tror inte att den önskan kommer att slå in tyvärr 🙁 Lång fråga, men undrar väl mest hur du känner med Kevin och skola? Tack för en fin blogg <3
fanny s- Tack snälla för din fråga, den hamnade rakt in i hjärtat. Jag har tänkt att skriva ett eget inlägg om detta, har redan börjat knåpa på den, så det dyker upp nu i eckan! <3
fanny s- Tack snälla för din fråga, den hamnade rakt in i hjärtat. Jag har tänkt att skriva ett eget inlägg om detta, har redan börjat knåpa på den, så det dyker upp nu i veckan! <3
Har också det lite så med min lilla 4 åring. Tyvärr bor vi i England och här börjar man i nollan vid 4.5 år. Det är tufft så hade verkligen uppskattat ett inlägg om detta. Vi har ju inget val men vore ändå intressant att läsa hur ni tänker. Kram.
Oh Fanny. Min äldsta är exakt likadan, han fick i för sig börja på föris nör han var 3 år ovh 10 månader men endast 2.5 timme om dagen … Det funkar men fortfarande är jag lika orolig om han kommer våga ta plats i förskoleklass när de blir obligatorisk nästa år. Han bestämmer nu själv när han vill gå o jag tror att de hjälper mkt att han får vara med och ta beslutet men nästa år har han nte samma möjlighet …
Hon är så jätte lik Kevin tycker jag.så söt.
Jag längtar till mina barns tonårs period❤️ Jag tycker bebis perioden är jobbigare!
Hej Satu! Är du orolig för hur det ska gå för Kevin när han börjar skolan? Jag har en som som är lika gammal som Kevin och när jag läser der du skriver om Kevin så påminner det mycket om min son. Lite försiktigare och sådär. Min son är också hemma mycket då vi jobbar deltid. Han går 15 timmar/vecka på förskola, ibland mindre. Hans systrar är mycket mer utåtriktade och livliga än vad han är. På förskolan trivs han inte alls lika bra som hans syster gör, men han vantrivs inte direkt heller. Men han pratar nästan aldrig med de andra barnen, inte heller med fröknarna. Leker bara med sin storasyster om de är ute samtidigt (de går på olika avdelningar). Jag mår så dåligt för hans skull, samtidigt som jag försöker tänka att han ju faktiskt bara är fyra år och han kanske inte har så stoet behov av kompisar och dylikt. Och der blir en sådan kontrast till storasyster som tar plats och är självsäker. Är sååå orolig för hur det ska gå när han börjar skolan, vill helst bara ha honom hemma för alltid och skydda honom från allt! Är inte ett dugg orolig för storasyster, hon berättar om någon är dum eller vad som händer, medan min son sluter sig som en mussla om han känner sog otrygg. Hur hanterar man den här oron? Lillasyster är fortfarande hemma på heltid och ibland funderar jag på att ta hem sonen också, samtidigt som jag är rädd för att det blir för stor kontrast för honom att gå från att vara hemma jämt till att gå fem dagar i veckan i förskoleklass. Samtidigt som jag håller med dig om att de är bara små en gång…men egentligen är det väl skolan jag oroar mig för mest, för som det är nu kan vi enkelt ha honom hemma när man känner att han behöver det. Tänk om han blir ensam och inte trivs, tänk om han hamnar i en stökig klass….orosmolnen är många!
Finns inget som är vidrigare än elaka barn. (vidriga vuxna) men nu pratar vi skola. Frysa ut, mobba, och slåss och dom flesta lärare blundar för dom vill inte ha extra jobb. I vår skola är det så sjukt så skolan skulle behöva stängas och varit så år ut och år in. I varje klass finns dom där mobbarna som kan göra att ett barn till slut antingen tar sitt eller någon annans liv om det vill sig riktigt illa och vems fel är det då? Jo, förälderns. Jag har i närhet upplevt både en 11 åring som hängt sig pga mobbing. Det vore varenda jävla förälders ansvar att ta tag i sina barn och visa vad som gäller. Skulle mina barn ha mobbat någon och jag fått veta det, o lord. Dom skulle varken få gå ut, få en enda sak, inga mobiler, ingen dator, inte träffa en enda kompis, och jag skulle vara i skolan från morgon till slut tills ungfan aldrig mer var elak mot någon. Dom föräldrar som säger att mitt/mina barn gör inte det, dom skulle få straff. Mobbing och utfrysning är det mest vidriga man kan göra. Låt alla få vara med och bjud in. Ju fler man är desto roligare har man. Försök lär era barn det. Man behöver inte älska alla men man kan respektera och låta folk vara med. Mobbing är ju lika mycket på arbetsplatser och i Regeringen så riktigt riktiga blev inte människan. Tur att dina grabbar och barn har varandra.
L- Jag håller med, mobbing är det värsta, been there done that. jag var mobbad och hatade att gå till skolan, och tvingades gå med ont ont i magen. FY!