Ni är många som undrar hur det är mellan mig och Andres nu- Har han smält det här med bebis # 8, har han vant sig vid tanken, eller tar han avstånd?
Ni som följt mig kommer säkert ihåg när jag skrev att denna graviditet var oplanerad och att A inte alls var med på noterna. Han var klar och nöjd med de 7 småttingar vi hade, och så har han ju 3 vuxna barn sedan innan.
Ni kan läsa ett inlägg jag skrev om det HÄR (klick)
Det var en riktigt tuff tid, känslan av att man är ensam om att glädjas åt ett nytt växande liv önskar jag ingen.
Och det tog en lång tid. När vi sen hamnade i våran mardröm (som ni kan läsa om HÄR.) så var det som vanligt en som skulle vara känslokall och spekulera och säga att det är klart att Andres har lämnat mig, för vem vill ha en fru som går mot sin mans önskningar och behåller barnet. (Tack för den du)
Innan vi åkte iväg på semester till Cypern i slutet på maj så hade det gått flera flera veckor utan att vi diskuterade om baby 8, och först då, innan vi åkte kunde vi prata öppet om det, utan hard feelings och det kändes så bra.
Han hade fått smälta och bearbeta allting i sin egen takt (det tog en låång tid!) 😉 och jag skulle ljuga om jag sa att det var helt smärtfritt för mig. Men han accepterade att jag inte kunde göra abort, han accepterade att vi skulle bli en till och det skulle bli bra!
Jag vet inte vad som hade hänt om han inte gjort det, om han inte hade sagt att allting ordnar sig, att han vill och att vi löser det. ♡
Jag är tacksam att han gjorde det.
Därför blev den där resan så bra för oss på alla plan. Vi fick hitta till varandra, bygga starkare band och bara få rå om varandra och spendera härlig, minnesvärd tid med varandra som familj.
Och efter allt som hänt nu de senaste veckorna med mardrömmen vi går/gått igenom så har vi kommit varandra närmare än nånsin och jag älskar att jag inte är ensam i det här längre. Vi är två i det här och alla syskon med såklart.
(Nu är magen större ;-))
Men hur är det med er??
Vi var flera stycken som var i samma sits och jag har tänkt på er massor. Berätta gärna. ♡
Jag hoppas och önskar så innerligt att ni inte känner er ensamma i er graviditet. Jag finns här för er.
Hej Satu! Ni verkar så fina med varandra, du och A. Och alla söta ungar ni har…
Jag undrar om du kommer att berätta om mardrömmen ni upplevde? Eller går det inte att berätta om?
Katarina- Just nu går det tyvärr att inte berätta om, även om jag skulle vilja. Men jag kommer att göra det, tids nog ❤️
Vad skönt att läsa!
Vad skönt att han tig sin förnuft till fånga ??❤️
Så skönt att höra att det blivit bättre, har själv varit med om liknande med vårt första barn.. Också oplanerat, tog några månader innan min sambo kunde acceptera :/ Men nu är han världens bästa pappa och tycker själv att det var helknäppt att han kände som han gjorde i början…
Tyckte så synd om dig när du skulle få gå igenom graviditeten själv osv. Har tänkt på det ofta och undrat hur det är, Så glad att det är ”bra igen”. Även fast vi är främlingar för varandra så blir det typ som att man känner er ändå på något vis liksom 😉 haha
Min sambo va helt emot barn nr 2 så ja fick glädjas ensam.. Han är snart 3 år han har accepterat de men är fortfarande emot ? usch de har och är fortfarande kämpigt.. tur att de löser sig.. Ja har sagt att ja aldrig ska göra abort efter ett missfall ja fick innan förstan kom (mådde så dåligt) och ja vill gärna ha fler men ja du förstår nog
Så glad på dina väg, Här har det varit så sedan baby nr 4. Vi har 6 nu. Vet det tag lång tid för dom. Här har jag ett problem mera för min svarmor få min man till att tänka extra på det. Eftersom 6 barn? Nej nu må det vara slut. Men jag har sagt att om han vill inte har flera så må han stänna bort från mig. Jag vill inte ta p-pillar eller annat. Jag vet så länge jag ammar så blir jag inte gravid. Men efteråt … det må blir som det blir. Lycka till dig och din familj.
Hur är det med er mardröm? Något som löser sig, är på väg att lösa sig? Hoppas det. Jag vet ju inte ett dugg vad det är, men inte bör ni ha det. Se till att få det att försvinna, vad det nu är. Om det är någon som är sjuk så hoppas jag att det går bra och önskar den allt gott i världen. Är det någon/några som är ”dum/dumma” önskar jag att dom vaknar upp och inser vad dom håller på med. Är det nått annat hoppas jag att det blir bra snabbt. Ni är tror jag, en fin familj.
Blir alldeles varm i hjärtat! Att allting ordnade sig till slut för dig/er efter tuffa veckor av bergodahl bana.
Jag vet vad Du gått i genom, jag är där nu! I en stor mardröm! Skrev för någon dag sedan om min femte graviditet. Min man har inte stöttat mig någonting. Jag känner mig så fruktansvärt ledsen å gråter flera ggr per dag. Går i från å torkar tårarna. Alla känslor man bär inom sig. Som jag bär ensam.
Idag var der dags för inskrivning hos mvc. Vecka 11. Tårarna rann i bilen på vägen hem. Jag kunde inte känna lycka över barner i magen. Jag kände skuld känslor å jag kände mig värdelös som person. Mitt val som ingen vet mer än min man. Och min man vill inte ha detta barnet. Han har nu bestämt för lämna mig! Ensam! Han kommer flytta! Så mitt i allt står jag med fyra barn! Skulden! En stor sorg som inte går beskriva! Jag kommer ha dem varannan vecka mitt hjärta går sönder! De är inte bara graviditeten som gör detta massa annat också som ligger under ytan… vet varken ut eller in längre..
jag är ledsen! Och min man sa senast idag när jag fick ett yr anfall av illamående att graviditet är inte. Sjukdom! Där kände jag att han stängt av helt!
Anonym- Blir så ledsen att läsa! Känner igen dina känslor om ledsamhet och ensamhet. Jag vet inte vad mer som ligger under ytan att han gjorde detta beslut, men kan det finnas en chans att jan behöver tänka över saker, och sedan se allting med nya ögon?
Jag känner inte dig, men vill ändå att du ska veta att jag finns här.
Du verkar vara en stark kvinna, du kommer att klara det här, hur det än kommer att bli. Skickar dig en massa styrkekramar!❤️❤️
Så sorgligt Anonym!!
Kramar till dig! Det låter hemskt. <3
Anonym: så hemskt att höra, hoppas allt löser sig och att du har någon som kan stötta dig under tiden! Stor kram till dig❤
Fint -trots mardrömmen som jag vill inte vill spekulera om- att ni hittade varandra igen.Ni är så fina tillsammans.Ibland behöver saker ta sin tid ?.
Blir varm i hjärtat av att ni åter fann varandra. Önskar er all lycka och ser fram emot att få fortsätta följa dig och familjen på bloggen ❤️