God morgon allihopa.
Igår kom vi hem sent eftersom vi var på bio och tittade på Draktränaren 3, barnen traskade iväg i sängs ganska så snabbt efteråt och jag en stund efter, ändå är jag så så trött. Kan trötthet komma smygandes efteråt om man har haft kämpiga nätter? Jag sov ju ändå bra igår natt.
I brist på annat kul att skriva om så tar jag till en ”önskeinlägg” som ni vill läsa om 🙂
”Jag är nyfiken på det här med att ha barn tätt i ålder. Hade ni planerat från början att få barn tätt, kan du tänka dig en sladdis? Vilka reaktioner har ni fått från omgivningen?
Hur har din kropp klarat alla graviditeter? Vilka av barnen är födda för tidigt?
Vad är det bästa/sämsta med att få barn tätt? Går dina barn på förskola? Gillar verkligen din blogg, tycker den är toppen”
Hej och tack! ♡
Jag har alltid velat ha många barn, men jag har aldrig riktigt planerat att dom måste komma tätt, det har bara känts naturligt och mysigt.
Jag hade jätte mycket svårigheter att bli gravid när vi först bestämde oss för att bilda familj ihop. Jag fick ett ofostrigt graviditet där jag fick skrapas och där började mina komplikationer, följt av missfall och utredning och behandlingar innan vi till slut 2.5 år senare fick vår förstfödda, Nicole.
Vi ville inte vänta så länge igen efter att vi bestämt oss för ett syskon, så snart blev jag gravid med Vanessa och efter henne tänkte jag inte på syskon så snabbt utan bestämde oss för att låta kroppen komma igång och ta hand om det själv.
Jag har inte tänkt så långt som till en sladdis. Jag blir inte direkt yngre och inte Andres heller och vi har ju åldersskillnad mellan oss och jag vill ju att vi båda ska orka. ♡
Min kropp har klarat av att vara gravid väldigt bra tycker jag. Jag har så mycket respekt mer för min kropp nu, jämfört med innan.
Jag har mått fruktansvärt illa under 3 av 8 graviditeter, alltså kräkts konstant från dag 1 tills bebis är född. Sen har jag haft sammandragningar under alla mina graviditet, vilket har varit ett orosmoln i mig, men annars så har jag haft väldigt bra graviditeter. Jag har aldrig känt mig begränsad till att göra vad jag brukar och vara som vanligt. Återhämtningen mellan graviditeterna har varit väldigt snabb och komplikationsfri, jag har känt mig som mig själv rätt så direkt efteråt. ♡
Vanessa, tvillingarna och Olivia är dem som fötts i normen ”för tidigt”.
Det bästa med att ha barn tätt är att dom har varandra på ett helt annat sätt. Dom har så mycket nytta av varandra, dom är inne i samma slags lekar och allt går liksom bara av farten.
Det sämsta är…. hmm. Kanske att man inte hinner pusta ut innan nästa barn har kommit i samma utvecklingsfas som man just kommit ur från det äldre syskonet 😀
Såklart finns det charm i att ha mellanrum på barnen, se bara på de äldre syskonen mot de yngre. Hur fantastisk som helst att se det unika bandet också.
Det finns inget rätt eller fel här tycker jag, Man ska se på sig själv och sin familjesituation.
Barn är olika och kräver olika mycket, vi mammor (och pappor) är också olika och har våra egna begränsningar. Kanske man har haft en jobbig graviditet, och då kanske det sista man tänker på är att hoppa i den karusellen igen? Kanske man har ett barn som kräver väldigt mycket och man känner bara att man inte skulle kunna hinna med en till där och just då. Alla är olika.
För mig har det kommit naturligt att ha det såhär eftersom jag ville ha en stor familj.
Jag älskar den här tiden.
Nej våra barn går inte på förskola, dom 3 minsta är hemma med mig på heltid. 🙂
Ang. reaktioner så är det lite olika. Några tittar efter oss, räknar, viskar och ojar och muttrar.
Men de allra flesta är glada, nyfikna och fascinerade och kommer fram och pratar med oss.
Man ska inte döma människor bara för att dom har valt en annan väg än ”normen”.
Man ska inte utgå från att alla människor är lika, för ingen är det.
Låt alla bara få välja sina egna vägar och få vara som dom vill, huvudsaken att man mår bra och inte skadar någon annan.
Bara för att min väg är annorlunda betyder det inte att jag är vilse. ♡
Vi kan alla mötas med vänlighet och respekt ändå.
Inte en sån bild jag brukar lägga upp, men den var lite rolig 😀
(kom på att jag vill ha tillbaka mitt ljusa hår… ♡)
Hela mitt liv i en och samma bild. ♡♡♡
Kram & ta hand om varandra.
//Satu
Du och er familj är så fantastiska Satu!! Du har världens största hjärta ❤ Tack för att det finns sådana människor som du ??
Jag upplever att tröttheten brukar komma två dygn efter att jag haft en tuff natt, alltså inte dagen efter som man kan tro. Vet inte om det är så eller om det är jag som inbillar mig! 🙂
Du kan absolut ansöka om kontaktfamilj olika familjer behövs för att möta olika barns behov. Det viktiga är att man har tid och engagemang att ta emot ett barn som behöver det lilla extra och kan ha mycket med sig i bagaget samt att övriga medlemmar i familjen är inställda på det också att det även kommer påverka dem. Placeringar kan vara av kortare eller längre tid eller uppväxtplaceringar osv
När jag kollar på bilder på alla barnen så tycker jag inte det ser så många ut?. Ser ut som en familj!
Klokt att tänka på att BÅDA ska orka! Det är ju bådas barn liksom….Tycker det är helt rätt att tänka sig in i situationen om det skulle bli så att bara en måste ta hand om allt själv, att den måste mäkta med det själv, gud förbjude. Man vet inget om framtiden. Jag vet att vissa säger ”men så kan man inte gå och tänka” och ”händer det får man lösa det då” men det är ju aldrig fel att förebygga! Jag går inte och oroar mig men funderar ändå så ibland. Kanske för att jag har ett barn med handikapp också, vill VETA att det kommer att ordna sig! Har funderat på att göra en pärm med hur man t ex sköter tvättmaskinen, alla bra-att-ha-telefonnummer, barnens storlekar och ja, ALLT i, ifall något skulle hända. Min man har ingen aning om många vardagliga saker jag gör, och jag vet inget om saker som han brukar ha hand om i hemmet. Nu hoppas jag ju så klart på att vi får långa friska liv! Usch det här blev nästan deprimerande, det var inte tanken. Jag antar att jag är en sådan människa som har både livrem och hängslen s a s.
Millie- <3
Jag älskar verkligen det här. Gå din egen väg!! ❤️ Don’t try to be like everybody else, the world is full of everybody else!! ❤️❤️
Bianca- tack snälla <3
Har du nàgonsin funderat pà att adoptera? Bara en nyfiken fràga ? Jag vill själv ha fem barn om framtida mannen går med pà det, men skulle gärna adoptera 3 av dom från olika platser runt om i världen, dels för att tanken på 5 graviditeter inte är något jag ser framemot o sà finns det ju också så mànga barn som behöver ett hem. Kostar ju ofta massor tyvärr men är nyfiken om du funderat på det nàgon gång i livet?
Alex- Faktiskt JA. Många gånger! Har tänkt på att ansöka som fosterfamilj, men jag har alltid stoppats av tanken att dom säger nog nej, för vi har många barn redan?
Kan tyvärr vara ? synd dà man märker hur mycket kärlek och omvårdnad ni skulle ha att ge
Det behövs många olika familjer för att möta varje barns behov. Så länge man känner att man har tid och engagemang att ta emot ett barn som kan ha det tufft på olika sätt och att man är inställd på att vara en trygghet en längre tid för barnet, så ansök. Det är också bra att övriga barn är inställda på vad detta kan innebära eftersom det kommer påverka dem också.
Vi har två barn. Men de är födde me endast 11 månader mellan ? Många säger att ”oj! Det kan ni ju inte ha planerat!” O ”snabbt jobbat ?” Men det va på ett sätt planerat. När vi bestämde oss för o skaffa barn tog det 1.5 år o bli gravid. Det va fruktansvärt jobbigt när bebis längtan va så stor! Graviditeten gick bra, förlossningen gick kanon o även tiden efter. Jag hade räknat me o blöda i upp till ett år (alla man pratat me) men jag slutade efter några veckor. Annars hade nog inte bebis nr 2 kommit till så snabbt heller ?? Men då det tog så lång tid me 1an o vi ville ha ca 1.5 år mellan barnen så bestämde vi oss för o inte skydda oss o så fick det bli när det blev. Barnmorskan höll me oss. Det kunde ju ha tagit lika länge. När jag en morgon två mån efter förlossningen vaknade o kräktes så förstod jag. Vi både skratta o grät ? men va sååå glada!! Vi va dock lite oroliga först att de skulle komma samma år, hade känts lite konstigt ☺️ 1an kom i feb-11 o 2an kom i jan-12. Så det vart precis att han fick ett ”eget” år. Även om graviditeten me sista va tuff, o även de två första året me två små me helt olika behov o sovtider så ångrar vi oss inte en sekund!! Glädjen de har av varandra är det bästa! De har alltid nån o va me som är i praktiskt taget samma fas. O när vi åker på semestrar, vilket vi gör några gånger per år, har de alltid nån o leka med. Det är en tjej o en kille. Men det funkar jätte bra. Klart de tjafsar o går mig på nerverna ibland ? men der gör ju alla syskon mer el mindre ☺️ Jag fick för snart ett år sedan veta att jag har en bindvävnadssjukdom som heter EDS. O den innebär bla kronisk trötthet o värk. Den är medfödd. O det va antagligen pga den graviditeten me andra vart så jobbig (svår foglossning) o att jag sen va så slut när de va små är inte så konstigt då. Jag fattar inte nu hur jag orka, men det gjorde man ju. Idag skulle jag inte orka me en bebis. Till en början sörjde jag det då jag ville ha fler. Men inte mannen ? men nu har jag accepterat det. För hur som så skulle det bli för stor belastning för min kropp o jag skulle inte orka va den mamma jag vill vara. Så jag är otroligt tacksam över att jag fick mina hjärtan när jag fick dom ?? O att det blev just dom som jag får va mamma åt❤️❤️
Sanna- Så fint skrivet <3 Tack för att du delar med dig <3
så himla bra skrivet! så viktigt att respektera andras val utan att lägga egna värderingar i det.
Jag önskar också få barn tätt så jag håller tummarna för att min kropp är mottaglig för en till graviditet när vi väl börja försöka igen.
https://lisabomsjo.vimedbarn.se
Vilken fin familj du har!
Annelie- Tack snälla <3