Fick frågan häromdagen hur jag sover på nätterna och min spontana svar att jag sover bra.
Men när jag började tänka efter så sover jag kanske inte så jättebra ändå.
Under natten smyger barnen till våran säng. Utan ett enda ord. Jag hör hur dom tassar i hallen, klättrar upp på sängen och bäddar ner sig under täcket och somnar. En efter en.
Det är inte mysigt att inte kunna röra sig på natten, varken till höger eller vänster. Man ligger som en packad sill medans barnen tar över sängen. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat stel som en pinne med någons huvud på magen, en annans ansikte mot min kind och hundratals armar och ben kors och tvärs.
Jag vet inte hur många gånger jag vaknat av en spark i ansiktet, en smäll här och där, och senast igår- en fjärrkontroll av Celina i huvudet….
Men när jag vaknar mitt på natten, och ser dom sova så fridfullt och tryggt så kan jag inte låta bli att njuta en stund ändå. Mina älskade hjärtan. Snart kommer dom inte längre.
Vi har haft en sån tid då jag gick tillbaka med alla som kom till vår säng. Hela havet stormar på nätterna hos oss ibland där alla familjemedlemmar vaknar i andra sängar än vart dem de somnade i. Hahaha… men är det trygghet dom söker på natten så får dom det.
Och är det inte så förbaskat konstigt, innan någon har hunnit tassa in i vår säng så kan jag vakna och söka efter dom, det känns så tomt. Nästan så att jag vill gå upp och hämta dit nån 😀
Men det är ändå en underbar känsla, att ha sitt sovande barn bredvid sig, alldeles varm och gosig, ett lugn sköljer sig över mig och en enorm tacksamhet och kärlek. Det överväger de korta vakna stunderna om nätterna och även smällarna man ibland får 😉
Snart kommer det en tid då dom inte kommer.
Då ska jag smyga in hos dom, moahaha… payback!
Ni som har barn, brukar dom komma till er på nätterna?
Dom har turats om mycket, först en period med den ena sen är det dags för de andra. Vi har 5 stycken. Oftast då de yngsta såklart. Plus att vi har hund och katt i sängen. Mest är det sambon som klagar.. Jag känner som du, dom är värd all trygghet dom kan få och visst är det mysigt att få sova nära. Men ibland undrar jag om inte sängen borde ha varit större 😉 Tack för att du delar med dig av din vardag.. Jag har följt dig i många år och tycker du är fantastisk duktig på att skriva!
Sällan vi har något barn i sängen. De tre äldre på 7, 6 och 5 år kommer aldrig. Ibland kan 3 åringen krypa ner i vår säng.
Har alltid älskar det där med att sova tillsammans. Jag minns när man fick sova med mamma som barn, så underbart. Eller när jag sov hos pappa, han hade en tatuering föreställande en fjäril jag brukade kolla på minns jag. Tror nog det där är ett minne som finns kvar för han dog sen. Sen sov jag ofta med mina syskon, minns att vi gjorde kojor och sov i tillsammans och hade det mysigt. När jag var 17 år så brukade min då 4-åriga syster komma in till mitt rum konkande på sitt täckte och kudde och lägga sig på min bäddsoffa på nätterna.
Jag sov med hunden också i många år. Sen fick jag sonen och han har sovit med mig. Nu saknar jag den där tiden när han sov hos mig, de där ljuden liksom. Tryggheten i ens barns andningar, det är så fint. Jag tycker det är skönare att sova många i en säng än ensam ;). Minns som tonåring att vi brukade sova 5-6 stycken i samma säng när man varit ute och festat. Idag fattar jag inte hur det gick till ;). Man är ju inte direkt som ett barn när man är tonåring utan har ju ofta längd som en vuxen :-p.
Hahaha,,, vad vet du, vilka som sover där, och vilka inte. ??!!????
Min son på 3 år kommer ALLTID in varje natt. Jag sover riktigt dåligt när han ligger bredvid, karatekid haha. Samtidigt är det ju som du säger, när dom ligger där och snosar och är alldeles varma. Den känslan! <3
Vi köpte ny säng förra året, nu har vi dubbelsäng på 2×120 cm. Har precis flyttat in 4-åringens 120cm säng i vårt sovrum + att vi har en bed side crib till bebisen. Vi kör alltså 4 meter säng i sovrummet just nu och det toppen, alla får plats utan att vi sover som packade sillar 😉
Det är ju alltid dem 4 inte tvillingarna eller Vanessa. Undrar bara om de skulle vart okej om det andra med får komma eller om ni skulle tyckt det blev för mycket då! Men verkar ju som att tvillingarna och Vanessa alltid fått vara dem tuffa medans ni daldat med dem andra för att det är lite mer blyga och osäkra! Iaf Nicole och Kevin
”Hahaha” Det är alltid dem fyra? ehh, hur vet du det? Är du också inne i vårt sovrum och vet detta eller? Men supertack för åsikten! 😉
Haha bästa svaret! Förlåt men tycker ditt svar här var bland det roligaste jag läst! Så himla klockrent! Bra skrivet 🙂
Undrar om ”Hahaha” läst din blogg ordentligt… Jag som följt dig i sju år snart har aldrig någonsin upplevt att du daltat med något barn överhuvudtaget! Vissa är ju blygare o försiktigare o vissa är tuffare o mer framåt utan tvekan. Blir ju automatiskt att man håller på mer med närhet o så med ett blygare lugnare barn. Det fartigare tuffare barnet har ju oftast inte tid med gos på samma sätt. Om det kallas för daltande så var ju det nått nytt för mig iaf.
Sedan detta med barn som kommer över till en o sover är ju så olika från barn till barn. Vissa vaknar inte lika mycket som andra o vissa sover bättre i egen säng. Är ju lika för vuxna. Vissa sover bättre ensam o vissa vill ha nån tätt intill.
Kram på dig Satu! <3 Från Järvsö (Söderhamn)
Ta bort kommentar från Annelie det försvann en rad, skriver nytt Tack!
Våra barn kom alltid till vår säng på natten, när jag ibland suckade och tyckte det blev trångt och varmt. Sa alltid min de är snart 18 år och då kommer de inte längre.
Så rätt han hade, oj vad åren går snabbt.
Nu är det barnbarnen som kommer när de sover över.
Det är sååååååå mysig man vill nästan inte sova, bara ligga och titta på dem och njuta!
Kram till dej och din fina familj från Annelie
Nej, aldrig och det är så skönt.. Jag får sova i fred (mycket bättre mamma) och deras sömn är bättre när dom sover i sina egna sängar. (Trevligare barn och framförallt trygga som kan och sover i sina egna sängar)
Men som det alltid är, olika för oss alla ?
Om någon av mina barn hade legat still så hade dom varit välkomna i min säng men nu sover dom så bra själva så. ?