My Baby Dolls

Gott nytt år 2021 !

Hej allihopa!
Nu ska bloggen vara i rullning mer aktivt än vad den varit den senaste tiden- inte för att jag måste eller känner press- utan för att jag själv vill och mår bra av att skriva av mig.

Jag har så mycket jag vill skriva om och dela med mig av, men vi får ta lite i taget så ni inte somnar när ni kikar in här 🙂

Först och främst- TUSEN tusen TACK för alla gratulationer i samband med att våran älskade lille son föddes. Det värmer mig att ni är så många som tänker på oss och hejar på oss.

Han föddes den 26/12 2020 i graviditets vecka 34 + 0 och vi fick åka hem 3 dagar senare.
Jag har hört att det är lite olika det här när man får åka hem, men i Stockholm (Huddinge sjukhus) är det alltså dessa kriterier som bestämmer när man får åka hem och det är:
– Bebis ska ha lärt sig att äta själv.
– Gulsoten (bilirubin) ska inte stiga/vara hög.
– Bebis ska klara av att hålla sin temperatur/värme
Och naturligtvis att bebis ska må bra.

Jag kände mig helt återställd direkt efter förlossningen, var uppe och gick direkt osv- så mig behövde dom inte ha någon extra koll på.
Jag var sååå himla glad att vi fick åka hem, jag är aldrig borta från mina barn och saknaden efter dom & Andres var så stor. Andres var hemma med de andra barnen och jag skötte om bebis på sjukhuset. Pga. Covid-19 fick dom inte komma och hälsa på vilket var jobbigt för dom också, men vi face-timeade och dom längtade så mycket efter att få träffa lillebror.

Dom första dagarna hemma var lite jobbiga för mig. Att landa i allt det nya. Om jag någon gång känt mig överväldigad- så var det just då. Mina känslor var all over the place och jag grinade för minsta lilla. Bebis var trött och jag fick kämpa med matning var tredje timme. Jag försökte fördela min uppmärksamhet till allihopa, för alla hade saknat mig och jag dom. Samtidigt som jag ville komma i ordning hemma och boa in oss ordentligt för vi hann inte bli klara med allt vi skulle innan bebis föddes,

Snart var det nyårsafton och vi skulle på återbesök på sjukhuset för att kolla vikt och bilirubin värdet på bebis.

Han hade sjunkit i vikt och bilirubin var hög. En till sköterska kom in. Dom var tvungna att ta blodprov på honom i armvecket och det var så jobbigt att se. Han låg där på skötbordet, så liten och så mycket blod som kom från hans lilla arm. Blodproven skulle ge svar på om hans värden fortsätter gå uppåt och i sånt fall skulle vi bli inlagda igen. Vi fick gå ut och sätta oss i väntrummet i en timme eller två och invänta provsvaren och jag var så orolig och mina tårar slutade inte att rinna.
Jag kände mig som världens sämsta mamma. Av flera anledningar. Att det var mitt fel om bebis inte mådde bra, och sen mot de andra barnen där hemma som längtat och varit oroliga och jag hade lovat att inte lämna dom mer.
Speciellt Bebo (Isabelle) som var först jätteglad att jag var hemma från sjukhuset, sen blev hon jättearg på mig, hon kom och slog mig och gömde sig bakom en kudde och tjurade. Tills jag förstod varför… Hon hade saknat mig och kände sig sviken och lämnad.
Så jag gick och kramade henne. Höll henne i min famn och sa förlåt. För att jag åkte iväg utan att säga hejdå. Jag sa att nu är jag och lillebror hemma och att jag inte ska lämna henne mer.
Hon kramade mig så hårt och började gråta och sa gång på gång förlåt.

Så den känslan satt jag med i väntrummet. Nyårsafton. Min och Andres förlovningsdag.
Samtidigt som jag vet att visar blodsvaren på en fortsatt höjning så är det det bästa för lillebror att stanna kvar och bli bra.
Ni vet att man är lite extra känslig efter förlossning, och speciellt när man har en prematur.
Mina tårar bara rann pga. all oro för bebis.

Äntligen kom läkaren till väntrummet. Blodsvaren var negativ. Vi får åka hem. Bilirubin värden visade ha nått sin peak och var på väg nedåt nu, så nu gäller det att mata på honom och hålla honom varm.
Läkaren satte sig på huk bredvid oss och sa:

”Nu så lilla Matheo får du åka hem till dina syskon och fira in det nya året ordentligt”
”Tack så jätte mycket, men vem är Matheo?” frågade jag skrattandes medans tårarna fortsatte rinna.

Hon fattade inte heller varför hon plötsligt kallade honom för Matheo, kanske hade hon träffat nån liten Matheo tidigare, men vad vi skrattade åt det. Han kanske borde heta Matheo i typ tredje namn eller nåt? Ni var väääldigt många som tipsade på det namnet till honom bland kommentarerna på Instagram. Matheo. Lite som ”tio”, vilket han ju är, vår lilla baby #10. ♡

Men nu får vi åka hem. Jag måste ringa Andres direkt och berätta.

DEN känslan hörni.
Min älskade lille kille är frisk och får åka hem. VI får fira in det nya året tillsammans som en familj.
Visserligen får vi komma tillbaka på kontroll igen nästa dag- men det gör absolut ingenting- vi kommer tillbaka varenda dag om det är så- bara han är frisk och vi får vara tillsammans,
ALLA blev så himla glada!

Min lilla Super Hero! ♡

Så hemma sen var det mys med bebis och nyårs förberedelser.
Bebo är sååå himla fin med sin lillebror! Hon vill hålla hans hand, krama, pussa och klappa. ”Det här är min lillebror” försäkrar hon hela tiden.

Våra hjälpredor fixar kvällens nyårsmiddag ♡


Några av barnen följde med pappa för att handla nyårsraketer och champagne att skåla in det nya året med 🙂

Vi svirade om till nyårskläder, satte på musik och fixade och donade, plösligt ropar Andres på mig från nedrevåningen och ber mig komma ner.
När jag kommer nerför trapporna sätter barnen på ”våran låt” och Andres står där under misteln med blommor och (alkoholfri) champagne glas i handen. Och så började jag såklart grina ännu mera.

Vi firar nämligen våran förlovningsdag på nyårsafton. 13 år.♡
(och så gifte vi oss 3 månader efter det ♡)


Han kan visst vara romantisk när han bara vill 😉
Finaste Olivia ♡


För att få perspektiv på hur liten lillebror verkligen är…. kolla den här bilden. ♡


Såklart även han skulle vara nyårsfin 🙂 Hur söt är inte bodyn??
Puua köpte den till honom innan han föddes.


Nyårsmiddag!

Godaste potatisgratängen jag smakat- ever!

Sedan blev det en massa dans, musik, spel, godsaker att äta och skåla hur många gånger som helst och så fick alla säga sina nyårslöften/mål.

Min vackra Vanessa. (och några linslusar)

Hon var lite nere att hon inte hade något nyårsklänning att ha på sig, så vi gick in och rotade i min garderob och hittade denna, så fin på henne ♡

Olivia & Celina ♡♡


Älskade Kevin

Melanie höll sig pigg och glad och var med och dansade, men sen var det dags för gröt och pyjamas och vi bestämde oss för att skåla med henne redan nu, innan hon somnade 🙂
Bild från Nicole 🙂
Festen fortsatte med ännu mera dans i väntan på tolvslaget.


Isabelle försvann upp på övervåningen ett tag- och ni vet att när det blir lite väl tyst så är det något fuffens på gång. Jag ropade på henne och fick inget svar… Ropade igen på väg upp och hon svarar med så klar och fin oskyldig röst att vem som helst skulle bli fälld. ”Jaa, mamma?”

Hon möter mig med världens sötaste leende.
Hon har hittat storasysters knallröda lättstift och målat runt läpparna och så lite blå ögonskugga i heeela ansiktet, Med det leendet går det inte att bli arg, jag såg ju att hon tyckte att hon var fin.
”Åh har du sminkat dig? Vad fint du gjorde.”
”Aaa-a, jag finkade mig helt själv.”


Jag har återskapat en tradition som jag själv hade när jag växte upp med mina syskon. På nyårsafton fick vi alltid ta sönder vårt pepparkakshus och det här har alla barnen längtat efter att få göra ända sen dom byggde dom.
Vid tolvslaget gick Andres ut med några av barnen och jag stannade hemma med Nicole & Isabelle för att vakta Melanie och bebis som låg och sov.
Strax trillade Celina in, det var lite för otäckt där ute tyckte hon 🙂

Vi kramade vid tolvslaget och sen ställde vi oss på altan för att titta på de andra. Wow vilka magiska raketer vi såg!


Strax efter tolvslaget slocknade alla en efter en, förutom de 4 stora, dom skulle ”dygna…” 😀

GOTT NYTT ÅR rån oss alla!
Vi önskar er allt gott!

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Måste bara flika in och säga att Thion hade ju vart ett perfekt namn på eran fina nummer 10😍 och stort grattis!

  2. Eva

    Men va mysigt ni har haft de-era barn verkar vara väldigt sammansvetsade och duktiga på att hjälpas åt😍. Så glad för er alla att ni fick fira förlovningsdag och nyår hemma. Riktigt häftig att ni fått två barn under 2020❤️. Va rädd om er ❤️❤️

  3. Niobarnsmamman

    Han är verkligen pytteliten er lilla bebis! Jag förstår känslan när man tvingas lämna sina barn för att vara på bb. Jag har blivit igångsatt varje gång och förlossningarna har oftast startat först andra eller tredje dagen efter att man påbörjat igångsättningen. Sen har vi ingen tidig hemgång här heller utan jag har tvingats vara på sjukhuset tills bebisen har varit minst tre dygn. Sammanlagt har jag kunnat vara hemifrån ungefär 5 dagar. Det känns jättelänge när det finns barn där hemma som saknar en och som man själv saknar. Jag har också haft nåt barn som har reagerat med att bli arg på mig. Det är naturligtvis mycket bättre än att de blir arg på sitt syskon men jobbigt ändå då man är så känslig i början och lätt får dåligt samvete.
    En jättefin nyårsafton fick ni trots allt. Hoppas du får landa i dina egna känslor. Det är så mycket som ska rulla på när man är många så man hamnar lite att ställa sig själv sist i ledet. Lycka till med lillebror! Det ska bli så roligt att höra vad han kommer att heta.

  4. Anonym

    Så fin han är med mycket hår😀 Satu se inte ut som du fött barn nyligen, framförallt inte 10 barn. Fina familj😀

  5. Annelie

    Vilken härlig nyårsafton ni hade❣️
    Så roligt att se alla bilder, så fina alla är.
    Härligt fix av din man att uppmärksamma förlovningsdagen så fint❤️
    Vilken otroligt härlig familj ni är, men glöm inte att vila lite när tillfälle des🙈😃
    Kram

  6. Sisko Kanerva

    Kiitos kiitos aivan ihanasta ja vähän huolestuttavastakin uuden vuoden vietosta. Tarkoitan suloisen vauvan sairaalareissua. Onneksi 🙏 kaikki on hyvin ja poika kasvaa rakkauden ympäröimänä sisarussarjan joukkoon nuorimpana tomeraksi pojaksi . Odotan aina vaan lisää teidän uskomattomasta perheestä kuvia ja Sinun ihania kirjoituksia. Taas on nostettava hattua Sinulle ja miehellesi. Kuinka rauhallinen ja osallistuva isä hän onkaan. Miten Sinä jaksat päivästä toiseen olla kuin ’nuori neitonen’ sitä ihmettelen – 10 aivan ihanan suloista lasta synnyttänyt peräkkäin. Jokainen voi miettiä sitä. Toivottavasti saat levättyä ja joskus hetki omaa aikaa jos vain sitä haluat. Olen ymmärtänyt että et halua olla rakkaistasi erossa kuin pakosta. Miten upeaa, hatun nosto sillä saat kaiken voiman juuri rakkaistasi ❤️ Uusia uutisia odotellen, jakselkaa kaikki hyvin, terv. Sisko

stats