Barnen är nattade och jag sväljer gråtklumpar.
Det har varit en sån dag där jag hade kuggat på varenda mamma-test, om det fanns några. En sån dag att jag hade nog börjat gråta om någon hade frågat mig hur jag mår.
Jag har verkligen försökt tänka positivt och vända allt, men små saker samlas på varandra och blir till stora som till slut får det att rinna över.
Mina döttrar 6 och 7 år gamla har förvandlats till mini- teenies med värsta diva fasoner. Vilka humörsvängningar!
Jag står som handfallen och just nu önskar jag att det fanns en handbok för att veta hur man ska handskas med detta. Tålamod, tålamod, and then waht?
Dom är kaxiga och dom jävlas och beter sig som bortskämda ungar ibland.
Idag blev en av dem sur för att hon inte fick godis i kiosken. Då blir det gnäll, tjat och ”mamma du är dum! Du säger alltid nej! Dum!” Jag fattar ju också att hon ska hon testa mina gränser och kaxa sig ute bland folk såhär- jag försöker räkna till tio och jag kokar inombords. Sen får jag säga till på skarpen. Jag är inte alls rädd att säga till på skarpen ute bland folk men det är riktigt tråkigt att det måste bli så.
Hon går före mig ut genom dörren och just när jag ska köra ut med vagnen så stänger hon dörren på oss. Tänx.
Så min fråga är- vart reklamerar man 6- och 7 -åringar?
Dom har fått gå och ta time-out i rummet så vi alla har chans att lugna ner oss. Men till saken är att dom testar mig även där och skriker och ska ”sjunga” jätte-högt och stöka bland sakerna så att dom ska väcka de små som sover. Cheez alltså.
Sen har vi ju också två trotsiga 5-åringar som även dom går igenom någon trots-period.
Dom har nog en tyst överrenskommelse för dom bråkar åtminstone inte samtidigt allihopa. Dom turas om. (Tack för det).
På det så har vi en 2 åring som pratar hål i huvudet på mitt mitt i allt tjaffs och bråk. 😀 Visst är livet underbart? 😉
Jag försöker tänka positivt- det här är bara (förhoppningsvis) en fas som går över.
Vi är friska (kan i för sig diskuteras) och vi är tillsammans. Det här går över. Jag behöver bara tanka på mitt tålamod så går det nog som smort det här också.
Igår när vi skulle gå och handla i näraffären så tog jag upp håret i en tofs och hade mjukisbrallor på mig varpå Nicole tittar på mig och säger- ”Ska du verkligen gå ut sådär?” 
Ehh?? Ja!?
Tur att det inte är såhär 24/7 (fast så känns det ibland) Dom är verkligen världens goaste ungar mellan varven. Men just när det är som värst är det… jobbigt.
Är jag ensam om att ha det såhär?
My mini teenies
Jag älskar mina barn (och A) över allt annat, mer än allt i hela världen, jag hoppas att dom vet det. Ibland skulle det bara vara lite skönt att känna sig uppskattad.
Imorgon ska jag vara stark. Jag lovar.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Har en 8-åring o en 4-åring (och en 7-månaders) och gud vad de (större) retar gallfeber på en mellan varven. 8-åringen kan vara både kaxig, uppkäftig och skrika en hel del fula ord, medan 4-åringen trotsar på sitt lilla vis. Men oavsett hur arg och irriterad man blir på dem emellanåt så älskar man dem såklart gränslöst mycket!
Tycker du verkar vara en supermamma som gör allt och lite till för sina barn, att reagera som du gör tycker jag bara är mänskligt 🙂 Kram!
Haha så skönt att läsa att de flesta med framför allt tjejer genomlever detta. När min äldsta dotter som idag är snart 21 var sex så började trotset och jag minns när hon skulle fylla sju så hade hon FORTFARANDE inte kommit ur sitt trots. Då läste jag i en mamma tidning där det stod: 6 årstrotset kan hålla på ända till åtta års ålder” och då kände jag att jag kommer ta livet av mig om detta ska fortsätta. Som tur var vände det rätt snabbt efter detta;) Nu har jag tre tjejer i åldrarna 12, 16 o 20 och nu är det 16 åringen som gör revolt…pust o stön…
Hej.
Min dotter är fyra år och är SÅ JÄVLA JOBBIG…
jag är gravid med fyra veckor kvar till BF och är SÅ JÄVLA KÄNSLIG.. och hon vet det och hon kör på, säger emot. gör tvärt om och struntar helt i vad som sägs. visserligen bara korta perioder men jävlar i min lilla låda. Idag rann det över och jag började gråta.
hon fick panik, blev blekvit i ansiktet och bad mig att snälla sluta gråta och bli hennes vän igen.
sen hade vi en fantastisk kväll med memory och målarböcker. Jag säger som du imorgon ska jag vara gladare, piggare, snällare.
älskar ärligheten om moderskapet. Det är fan inte alltid enkelt..
sällan faktiskt..
Jag måste bara säga att jag älskar när folk vågar säga rakt ut att deras barn är ”jobbiga”, jag har tre barn själv ensamstående. De är 9,3,2 och det är så skönt att se.att man inte är ensam! Man känner sig så ensam över att sitta där när de är på deras sämsta humör och man försöker allt för att vara glad själv och hitta på saker. TACK för att du skriver att det inte alltid är en dans på rosor med att ha barn. Hoppas detta tas på rätt sätt 🙂 jag läser din blogg dagligen. Hoppas att dagen idag går bättre. 🙂
Nej verkligen inte, du är INTE ensam !
Nu har mina tjejer snart 12 o 14 o dom är precis som dina, bråkar tjafsar, tjatar, o är på allmänt elakt humör många ggr om ! O dom var precis likadana i 6 års åldern som är rena 6 års trotsen, o i åldern som mina är i nu är det puberteten som knackar på dörren ! många ggr vill man bara lägga sig under sängen o böla som en liten unge, men man får styrka o vette fan vart ifrån men den finns där o besöker en oftare än man egentligen vill o orkar 😀
Ibland tänker jag hur det hade vart o ha 2 13 åringar som vi egentligen skulle ha haft också 🙂 Men det är bara drömmar idag. Men jag vet att Melissa är precis likadan som sina systrar där hon är nu <3
Tur att min lille kille är liten ännu, 4 år, men han kommer snart till den åldern han med 🙂
Kram!
Hejsan!
Åhhh vad jag känner igen mig just nu i det du skriver!! Kändes nästan skönt att läsa (fast jag önskar dig lugn och ro) men just det att andra har samma! Jag har en snart 10 årig tjej som i flera år haft den attityden nu och ibland undrar man om man gjort något fel (hon var så jäkla snäll när hon var mindre ju) har även en son på snart 7 år som precis börjat förskolan och oxå blivit ett litet monster men det e som du säger, det e tillfället och man försöker tänka framåt men ibland sätter man bara sig när och gråter och undrar om man är en såndär dåligt mamma som man faktiskt känner sig i det läget! Jag har även en liten på snart 1 år och i henne tankar jag hehe låter kanske konstigt men just nu e hon så go, hon vill bara vara med sin mamma och e alltid snäll och kan inte säga emot…. Än… Så jag samlar kraft från henne. Sen e jag även gravid med nr 4 och hormonerna e ibte på sin bästa sida så ibland minuter man tålamodet och sen får man dåligt sam på kvällen när dom ligger där i sina sängar, jättesöta och plötsligt jättesmå.
Nej, nej ,nej. Du är absolut inte ensam. Jag har likadant och dessutom en tonåringskille som är riktigt jäklig just nu. Bara softar runt. Tar inget ansvar för att packa skolväskor, plocka av bordet när han ätit, städar inte sitt rum mm. Listan kan göras lång. Varenda dag är han och jag osams. Han har 4 yngre syskon också. Kram
Oj,oj en sådan dag 🙁
Ja inte är det roligt jämt.
Jag har två pojkar och en flicka och efter flickan fyllde 15 så vart det en helt annan tjej,mkt bråk,otrevlig ton,allmänt jobbig o dryg,inte kul alls. Hon är nu 18 och jag vänter på att hon ska bete sig som en vuxen,men nej fortf riktigt otrevlig,alla är dumma utom hon-suck!
Inte kul när en,några gör så det blir otrevligt i hela familjen 🙁
Mitt tips är att du måste vara tuff nu annars blir det ännu värre när dom blir äldre<3<3<3
Hej!
Du är verkligen ingen dålig mamma!! Jag läser din blogg jämt och har gjort det i över 1 år men brukar oftast inte skriva här. Men nu känner jag att jag måste 🙂
Du tänker så rätt när du säger att du måste ha tålamod och att barnen går igenom en fas med mycket trots. Du ska vara glad att barnen trotsar för att det betyder att dom känner sig trygga med dig, annars skulle dom inte våga visa sina dåliga sidor. Dom vet att du älskar dom vad som än händer. Det har hjälpt mig väldigt mycket när mina (6) barn har varit rena rama monster 😀 Men jag har varit konsekvent och stått på mig, precis som du och sagt ifrån i affärer när barnen har velat ha allt möjligt. Jag tror att andra människor tycker det är helt rätt att man säger ifrån ist för att man ger med sig och låter barnen bestämma så du behöver absolut inte känna dig som en dålig mamma för i mina ögon gör du helt rätt. Barnen vet var dom har dig när du står på dig och sätter gränser, då känner dom sig trygga. Kram på dig! Susanna Eliasson
Ja, inte lätt att vara barn och inte få göra som man vill hela tiden =) Dom får nog vara glada att ha dej som mamma, de finns ju folk som inte ens får ett eller två barn ”ordentligt” uppfostrade, du klarar av sju! Respect
Känner igen det lite.. dock e min tjej bara 4 men känns ibland som en minitonåring. Går dock över snabbt men nu fasar jag lite för 6-7 årsåldern 🙂 Vi har boken ”Trotsboken” och den tycker jag är bra för man får bekräftat att det är normalt, att man inte är ensam och man får lite tips och råd hur man ska hantera det hela. Kämpa på! Du är stark!
God morgon Satu.
Förstår att du räknar till hundra , många gånger om dagen.
Köp ”korvatulpat” och låt dem hålla på, får se hur länge dem orkar när
du inte hör på dem. Hih….
Åh, precis en sån dag hade jag också igår med mina fyra ungar. Är även höggravid så mitt tålamod är en aningens kortare än vanligt. När sambon kom hem från jobbet låste jag in mig på toan och bröt ihop. Känner precis som du! Men idag är en ny dag och jag hoppas att den blir bättre både för dig och mig ❤ kram!
Usch alla har vi sådana dagar och mina barn kan vara helt galna ibland oxh speciellt tjejen som är 7 år så det har säkerligen med åldern att göra. Hoppas ni får en bättre dag imorgon!Idag hade vi en bra dag och var på en skördefest här i USA, riktigt kul att se!
https://tretrollungar.wordpress.com
Kram
Upp med huvudet Satu, du är en bra och duktig mamma (så långt jag kan förstå 😉 ). Må inte dåligt för att du måste bli arg. Du är bra som kan bli arg! Är barnen snälla så har dom en snäll mamma eller hur? Kan dom inte bete sig så måste man som förälder ta tag i det.
Jag tänker på dig när jag läser andra bloggar, där mamma måste vara ensam med ett eller två barn över dagen… eller i värsta fall över natten…Dom får ångest och panik och vet inte hur dom ska kunna natta dom ensam….och där är du som fixar sju barn och gör det ensam när din A är på jobb. Var inte ledsen, du är en bra mamma!
Jag har inga egna barn men mina syskonbarn var också minitonåringar från 6-årsåldern ungefär. Först tänkte vi alla att det kanske bara var en trotsperiod eller att de fick det från kompisarna i skolan, men så insåg vi att det kom från vad de såg på TV! Typ på disney channel och sådant finns det program med tonåringar i rollerna som är kaxiga, säger emot, slänger med håret, shoppar allt de vill ha, lever lyxliv och får bestämma allt. Efter att ha anpassat vad de tittade på så blev de mycket mer harmoniska och trevliga 🙂
Du är långt ifrån ensam, min 7-åring testar hela tiden här hemma, kaxar sig och är stöddig och allmänt otacksam. Jag hoppas verkligen att det här går över, för annars vet jag inte hur man ska orka. Det blir många tjafs dagligen här, men jag känner ändå att man måste markera att det inte är ok att bete sig hursomhelst bara för att man inte går som man vill… det är bara att kämpa på! Det är skönt att läsa att det är fler som går igenom samma pers, lycka till 🙂
Men är det inte lite hösttrötthet som har slagit in också!? Jag tyckte sommaren var så himla lugn och så börjar skolan och tidiga morgnar och kabooom! Så skönt att höra att det är fler som har barn som går igenom diverse faser!
Men det är en fördel med många barn, det är alltid någon som är glad och mysig och härlig! 🙂 Då får man fokusera på den personen och försöka tänka bort argbiggor. Jag försöker tänka ibland att man lär sina barn för livet. Man kämpar just här och nu för att lära dem hur man uppför sig och sedan när de är äldre kommer det att visa sig. Det blir liksom lättare att gå igenom trots perioder när man vet att det kommer ge resultat på sikt och att de inte lyssnar på sekunden. Det kommer om man ger det tid (bara man jobbar på). Och jobbar på, det vet jag att du gör. Fortsätt, du är superduktig!!
Kram
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
En STOR kram till dig, du behöver den idag. Just nu är mina tre ungar rätt så lugna (så ja det går över). Men jag minns mycket väl en tid när jag funderade på att sätta ut en annons med ta tre o betala för två. Maken skulle ja ha gett med på köpet;) Sen behöver du inte alltid vara så stark. Du har stora tjejer så nästa gång de kallar dig dum eller dylikt. Sätt dig ner där du är. Låt tårarna komma om det känns så o förklara för dem att det tar sjukt i dig o prata med dem. Fundera varför o be dem förklara varför de gör som de gör. Vill de inte prata då så vänd dem ryggen o gå bort. Vet ju inte hur det funkar på dina barn eftersom jag inte känner dem men värt ett försök.
Nej du är verkligen inte ensam om att ha det såhär. Min dotter är 13 år och trotsar hela tiden om tider hon ska vara hemma mm. Det blir värre kan jag lova dig. Vi kan knappt prata med vår dotter utan att hon är sur på oss. Och slår i dörrar mm. Det är en tuff tid och jag kommer precis ihåg hur jag själv mådde när jag var tonåring. Ingen lätt period.
Ehm, jag har en tonåring nästa år här, en som är på väg dit(han blir 10 i december) och så fröken Elsa om Izabella skulle få byta namn som är mer envis än mig och min sambo…tillsammans.
Jag vet hur det är när man måste välja sina fighter. Izabella blir 5 i november och hon r underbart trotsig och gör exakt tvärtom än vad man säger. Hon är klok och hon vet hur man lindar mamma runt lillfingret. Hemskt jag vet.
Vi är bra mammor och vi får bryta ihop hur mycket vi vill så är det bara för våra barn oavsett hur många grå hårstrå vi får så är det de bästa som hänt oss.
Hoppas din dag blir bättre imorgon.
Kramar från Malmö.
Skulle gissa att de flesta föräldrar upplever de där dagarna men kanske inte alla erkänner? Vår 4-åring är hopplös just nu. Det enda vi gör är säger nej, sluta,,lyssna mm. Känns så tråkigt och negativt men vad gör man? Ibland blir jag vansinnigt frustrerad och arg. Men det måste man få bli också. Tur de är goa då och då också! 🙂
Alltså, wow. Jag tycker du är en fantastisk mamma. Hela tiden anstränger du dig och hittar på saker med dem allihopa. På många sätt är du en stor inspiration. Jag tycker att mina killar hittills haft sina trotsperioder i 2-veckorsintervaller, en vecka att trotsa innan jag kommit på hur jag ska hantera det och då ägnat kommande vecka till att få ordning på det. Ni har haft mycket nu och någon gång blir man ju trött. Mitt fokus skulle nog vara att oavsett hur arg man än är så får det aldrig gå ut över de små, vilket säkert är ditt fokus med. Försök vila lite nu så kommer du ha mer energi att ta hand om de situationerna när de uppstår. Som sagt, du är en fantastisk mamma till fantastiska flickor och pojkar. Ta hand om er!
Om det är någon tröst så kan nog de flesta föräldrarna skriva under på de känslor du beskriver..Kämpa på! Jag känner dig inte men får uppfattningen om att du gjort ett bra jobb hittills, fortsätt i samma anda och försök finna tid för dig att hämta energi. Styrkekramar till dig..
Usch, jag lider med dig. Vet precis hur det är med tonåringar som ska testa mammas tålamod….. Jag fasar redan för när lillasyster ska sätta igång, hon kan redan nu balansera på ens nerver. Men grattis är det och hur det än är så älskar vi dem mest i världen.
Jag skickar över en stooor mental tunna med tålamod! Hoppas veckan blir bättre. 🙂 🙂
Känner igen mig så väl…du är inte ensam! Har en dotter på 9 (och 3 yngre syskon) som går mig på nerverna emellanåt och får mig att bli en mamma jag inte vill vara. Varje kväll det händer så hatar jag mig själv för hur jag betett mig. Går liksom ner på hennes nivå och hånar och säger elaka saker…precis som hon gör. Men när man får höra att den nya maten är äcklig inann de ens smakat…eller att de inte tänker städa indan…eller hjälpa till att plocka undan…eller bara är rent otrevliga, då är det sååå svårt ibland. Och tyvärr minns man bara de få tillfällen man varit otrevlig, trots att de bra stunderna helt ärligt varit betydligt fler. Men jag måste försöka vara mindre otrevlig…att ha regler och vara bestämd är en sak…men elak…nej tack. Jag är säker på att du är en toppenmamma och att dina barn älskar dig lika mycket som du älskar dem! Vi får tänka att vi inte är ensamma…bakom dörrarna hemma hos familjer så händer det nog tyvärr betydligt värre saker än våra barn får ”stå ut med”.
I mro blir nog en bra dag!
Ja det är jätte tungt när barnen visar sina sämre sidor. Man börjar till sist att bete sig själv som man inte skulle vilja. Men så länge man hålls inom ramarna så tror jag inte att någon tar skada. Barnen behöver få trotsa och man själv behöver få visa att det är tungt. Sen kommer nya och bättre dagar.Ni har haft mycket på gång den senaste tiden med allt från sjukdom, dödsfall, rumsbyten och dessutom har Andres mycket jobb. Inte konstigt att barnen reagerar och typiskt nog så är det alltid när man själv är som tröttast. Men nya tag i morgon! Kram♥
LILLA TONÅREN . är det o det är inte en rolig ålder 6-7 åringar . dom testar allt . Malin
Fina, fina du! Nu har inte jag några barn (ännu!) så jag vet inte hur du känner dig nu. Men utifrån vad jag kan läsa på bloggen är du en fantastisk mamma som verkligen ser alla dina barn och det märks hur högt du älskar dem. Med tanke på hur sällan såna här inlägg dyker upp, och baserat på hur många blogginlägg du skrivit (följer slaviskt!) så verkar du ha en ängels tålamod med dina småttingar. Hoppas du får en riktigt god natts sömn, så kommer du ha ny ork imorron. Annars är de ju i skolan/på förskola, då får du passa på att samla kraft. Många kramar ❤️
DU ÄR UNDERBAR!!!!!!! Det är OK! Du får känna som du gör, du är mänsklig precis som dina barn! Glöm inte det! Tack för den bästa bloggeeeeeeeen!!!!!
Vet att det inte är kul för fem öre när barnen är inne i värsta trotsåldern, och tjejer verkar kunna driva sina mammor till vansinne ganaka enkelt. Ren pest är det!
Dock blev jag full i skratt när jag började läsa för inne hos grannarna var det fullt krig mellan mamman o nioåriga dottern där. Den roliga tandborstningen som dom aldrig slutar bråka om…..
Ha en bra vecka. Kram från Söderhamn