En milstolpe!
Jag har skrivit upp en massa inlägg som jag ska skriva, men energin är inte på topp just nu då jag har blivit förkyld. ? Näsan rinner, ögonen rinner och jag nyser titt som tätt och det könns tungt att andas. Men det går säkert över snart. ☺️ Nu ska vi tänka positivt!
Jag har haft massor med sammandragningar och imorse kom lite blod när jag torkade mig. Helt normalt läste jag? Har ni haft så?
Jag undrar när jag ska få svar på mitt urinprov som jag lämnade i måndags eller om dom inte meddelar något om det, om det inte var något konstigt med det? ?
För övrigt så rullar allt på här hemma, barnen har två skoldagar kvar och så börjar en veckas sportlov. ❤️
Men nu till rubriken-
Ännu en milstolpe avklarat i denna graviditet!
Idag har vi kommit till vecka 34+3 – dvs samma vecka och dag som Vanessa föddes i ❤️
Jag gick tillbaka för att läsa om denna dag för snart 11 år sedan när Vanessa mötte världen och jag kastades tillbaka som att det var igår.
Här får ni en liten snutt på förlossningsberättelsen med Vanessa :
”Vecka 34 + 3 den 26 juni 2009 – en tidig fredag morgon pep Nicole till i sin säng och jag skulle upp för att ge henne nappflaskan och kände hur det rann till. Vatten?? Jag gick till toan och det kom ännu mer.
Ni ser att jag är lite chockad….En nyfödd liten Vanessa på 2 245 g och 46 cm lång.
Tänk vad tiden flyger fram.
Jag hoppas att baby #9 väljer att stanna i magen, åtminstone ett litet tag till. ❤️
Idag är jag trött. Isabelle hostar på nätterna och håller mig vaken, så jag ska lägga barnen , ta ett skönt bad och lägga alla ”måsten” åt sidan och sen lägga mig tidigt för en gångs skull. Wish me luck!?
XOXO/Satu
Love you Satu, vila så mycket du kan , för snart behöver du mycket krafter! ! Så fort mobilen piper, hoppar mitt hjärta, nu är Satu!??♥️
Mummu- Kiitos??❤️❤️
Åh, min dotter som föddes för snart ett år sedan vägde 2150 och var 46cm lång. Så liten! ??? hon flddes i vecka 38+6, växte dåligt i magen. Vi hade god koll på henne, 13 ultraljud, och det blev igångsättning.
Det låter lite som min förlossning med första barnet. Vattnet gick hemma, lite blodblandat så vi åkte in för att undersökas, typ kl 23.30. Hade inte ens värkar då och inte heller när vi kom fram. Jag fick sitta i en fåtölj medan de satte på mätaren på magen som ritar ut barnets puls och mina värkar. Jag satt länge och bara följde monitorn och minivärkarna som kom. All personal hade fullt upp med andra patienter. Efter ca 1 timme tilltog värkarna och det var ca 10 minuter emellan direkt, men de gjorde inte direkt ont. Sen gick det snabbt och inom 30 min så var värkarna väldigt intensiva och gjorde jätteont och kom verkligen tätt, kändes som jag inte ens hann dra efter andan mellan värkarna. Under tiden jag genomled detta satt en barnmorska och pratade lugnt med mig. Hon tyckte jag skulle försöka ta mig till badkaret och bada en stund, tjatade om det hela tiden medan jag beskrev smärtan, att jag inte stod ut med det länge till och att det kändes som jag skulle behöva krysta snart. Hon trodde mig inte och när jag till slut gav med mig och skulle försöka ta mig till det jäkla badkaret började det trycka på helt galet mycket. ”Jag kommer föda NU skrek jag. Hon försökte lugna mig men jag fick lägga mig på britsen för att undersökas. Öppen 9 cm!!” Krysta inte nu för då kommer du spricka massor!!!” skrek hon åt mig, kastade över en filt och barnmorskan och en läkare hon kallat på sprang iväg med mig på britsen i halv panik. Sen var dottern född inom 30 minuter.
Ibland vet faktiskt mammor bäst vad som händer med kroppen! ❤️
Hoppas du får ha det lugnt någon vecka till! Kram!
Elin- Så trist när man inte blir tagen på allvar i en sån situation. Skönt att det gick bra för dig <3
har ni höstlov i februari?! ???
Dani- Menade givetvis sportlov 😀
Menar du inte sportlov?
Vi har oxå nästa vecka,det ska bli så skönt☺️
Här är det förkylt oxå,hoppas det inte blir värre bara?.
Kram
http://www.tiobarnsmamman.se
Camilla- Haha, jo sportlov menade jag ju 😀