Jag har skrivit upp en massa inlägg som jag ska skriva, men energin är inte på topp just nu då jag har blivit förkyld. ? Näsan rinner, ögonen rinner och jag nyser titt som tätt och det könns tungt att andas. Men det går säkert över snart. ☺️ Nu ska vi tänka positivt!
Jag har haft massor med sammandragningar och imorse kom lite blod när jag torkade mig. Helt normalt läste jag? Har ni haft så?
Jag undrar när jag ska få svar på mitt urinprov som jag lämnade i måndags eller om dom inte meddelar något om det, om det inte var något konstigt med det? ?
För övrigt så rullar allt på här hemma, barnen har två skoldagar kvar och så börjar en veckas sportlov. ❤️
Men nu till rubriken-
Ännu en milstolpe avklarat i denna graviditet!
Idag har vi kommit till vecka 34+3 – dvs samma vecka och dag som Vanessa föddes i ❤️
Jag gick tillbaka för att läsa om denna dag för snart 11 år sedan när Vanessa mötte världen och jag kastades tillbaka som att det var igår.
Här får ni en liten snutt på förlossningsberättelsen med Vanessa :
”Vecka 34 + 3 den 26 juni 2009 – en tidig fredag morgon pep Nicole till i sin säng och jag skulle upp för att ge henne nappflaskan och kände hur det rann till. Vatten?? Jag gick till toan och det kom ännu mer.
Började få mensvärk så jag gick till toan igen och då kom det mycket vatten!
Såhär skrev jag i min mobil:
Ni ser att jag är lite chockad….Ringde förlossningen och dom sa att jag måste komma in. Jag ville gå och sova.
Kände att jag inte alls var redo för det här redan nu. Tänk att jag satte mig och badade! Det är farligt vet man ju nu, men då var det smart att göra så tydligen…
Jag var i chocktillstånd, jag packade och gjorde mig iordning. Om det var vattnet så skulle jag inte få åka hem utan bebis. Jag var inte beredd!!!!!
Vi fick väcka Nicole och hon fick följa med till Förlossningen för vi hade ingen barnvakt innan Mummu skulle vakna och se mina samtal och sms. På den tiden var man inte redo såhär tidigt för ett sånt här samtal, men nu är det andra puckar, hahaha… Nu har hon mobilen bredvid sig dag som natt, ifall att.
Barnmorskan konstaterade vattenavgåg och vi fick inte åka hem förrän hon var född. om hon inte hade kommit inom 48 timmar så hade dom satt igång mig, pga infektions risken.
Jag hade väldigt oregelbundna värkar så vi gick ner och fikade och pratade och funderade.
Andres åkte för att lämna Nicole hos Mummu och Puua.
Helt plötsligt var det som att någon hade tryckt på nån knapp för värkare kom snabbt och tätt. Så pass jobbigt att jag bad om att få lustgas. men det fick jag inte, eftersom det bara var “förvärkar” enligt barnmorskan. tjena.
Det var inga förvärkar, dom kom varannan minut och gjorde svinont!
Men nej, tydligen visste dom bättre, det var förvärkar och jag fick nöja mig med två st alvedon.
ALVEDON i barnafödanadet!??
Jag sa att det gör jätteont, att jag knappt hinner kippa efter andan innan det är dags för nästa värk, men ingen tog mig på allvar och ingen undersökte mig. Jag fattar inte varför dom inte kunde kolla om något hänt “där nere” när jag säger att det gör så ont. En annan barnmorska kommer och lägger akupunktur nålar i mitt huvud och en i min hand. Jag kräks. Det lindrar inte smärtan alls.
Mitt i en värk kom äntligen en barnmorska in som frågade de andra om de har undersökt mig, för det verkar som att jag har jätte ont!? Daaa-ah! Were have you been?!
Jodå- öppen 8 cm och dom fick bråttom att flytta mig till förlossningsrummet.
Jag gick i korridoren mot förlossningsrummet och stannar vid dörröppningen och känner att jag måste krysta. Det går inte att hindra, det trycker bara på. Det får jag absolut inte göra och dom har bråttom att hjälpa mig till sängen och ta av mig mina kläder och förbereda allt.
En tjej gav mig lustgas som inte hjälpte ett skit! Efter ett tag märkte en annan barnmorska att den inte ens var på…. Då var det redan för sent.
Jag fick klartecken att krysta och någon minut senare var lilla Vanessa född. ♥
Först vågade jag inte ens titta ner hur liten hon var. Hon lyftes upp på mitt bröst och mitt hjärta hoppade några extra skutt. Hon var så vacker, ett helt underbart litet mirakel. Än en gång var vi tårögda och kramades och tittade på våran nya lilla dotter. Så liten och så perfekt.”
En nyfödd liten Vanessa på 2 245 g och 46 cm lång.
Dagen därpå kom den nyblivna storasystern Nicole och hälsade på ❤️
Tänk vad tiden flyger fram.
Jag hoppas att baby #9 väljer att stanna i magen, åtminstone ett litet tag till. ❤️
Idag är jag trött. Isabelle hostar på nätterna och håller mig vaken, så jag ska lägga barnen , ta ett skönt bad och lägga alla ”måsten” åt sidan och sen lägga mig tidigt för en gångs skull. Wish me luck!?
XOXO/Satu
Menar du inte sportlov?
Vi har oxå nästa vecka,det ska bli så skönt☺️
Här är det förkylt oxå,hoppas det inte blir värre bara?.
Kram
http://www.tiobarnsmamman.se
Camilla- Haha, jo sportlov menade jag ju 😀
har ni höstlov i februari?! ???
Dani- Menade givetvis sportlov 😀
Det låter lite som min förlossning med första barnet. Vattnet gick hemma, lite blodblandat så vi åkte in för att undersökas, typ kl 23.30. Hade inte ens värkar då och inte heller när vi kom fram. Jag fick sitta i en fåtölj medan de satte på mätaren på magen som ritar ut barnets puls och mina värkar. Jag satt länge och bara följde monitorn och minivärkarna som kom. All personal hade fullt upp med andra patienter. Efter ca 1 timme tilltog värkarna och det var ca 10 minuter emellan direkt, men de gjorde inte direkt ont. Sen gick det snabbt och inom 30 min så var värkarna väldigt intensiva och gjorde jätteont och kom verkligen tätt, kändes som jag inte ens hann dra efter andan mellan värkarna. Under tiden jag genomled detta satt en barnmorska och pratade lugnt med mig. Hon tyckte jag skulle försöka ta mig till badkaret och bada en stund, tjatade om det hela tiden medan jag beskrev smärtan, att jag inte stod ut med det länge till och att det kändes som jag skulle behöva krysta snart. Hon trodde mig inte och när jag till slut gav med mig och skulle försöka ta mig till det jäkla badkaret började det trycka på helt galet mycket. ”Jag kommer föda NU skrek jag. Hon försökte lugna mig men jag fick lägga mig på britsen för att undersökas. Öppen 9 cm!!” Krysta inte nu för då kommer du spricka massor!!!” skrek hon åt mig, kastade över en filt och barnmorskan och en läkare hon kallat på sprang iväg med mig på britsen i halv panik. Sen var dottern född inom 30 minuter.
Ibland vet faktiskt mammor bäst vad som händer med kroppen! ❤️
Hoppas du får ha det lugnt någon vecka till! Kram!
Elin- Så trist när man inte blir tagen på allvar i en sån situation. Skönt att det gick bra för dig <3
Åh, min dotter som föddes för snart ett år sedan vägde 2150 och var 46cm lång. Så liten! ??? hon flddes i vecka 38+6, växte dåligt i magen. Vi hade god koll på henne, 13 ultraljud, och det blev igångsättning.
Love you Satu, vila så mycket du kan , för snart behöver du mycket krafter! ! Så fort mobilen piper, hoppar mitt hjärta, nu är Satu!??♥️
Mummu- Kiitos??❤️❤️