Hej!
Tack för era kommentarer igår 🙂
Idag har jag inte gjort många knop, lekt med barnen i Celinas rum… och så kom en granne förbi med kakor som hört att vi tänkt sälja huset. ♡
Innan vi flyttade hit så bestämde vi oss att ifall vi inte trivs här ute, så kan vi alltid flytta tillbaka.
Sen började vi med en totalrenovering av huset, alltså allt- medans vi försökte boa in oss och lära känna området och människorna omkring.
Sommaren här var helt underbar för barnen då vi hade vår stora pool som dom plaskade i varenda dag, hela dag. Sommaren 2018 hamnade i rekordböcker som den varmaste sommaren på evigheter. Var det ca. 60 år?
Huset har blivit ett drömhus för oss, den är helt perfekt. Men på något vis är jag inte hemma.
Mitt hjärta finns inte här och mitt mående har blivit lidande.
Det värsta av allt är att då få påhopp från människor som tycker att det är fel och att jag är dum i huvudet och egoistisk som vill flytta osv. För det hjälper inte. Jag har verkligen försökt att finna ro och trivas, men jag känner jag känner mig ensam och isolerad. Visst skulle ett körkort underlätta, absolut. Men det skulle fortfarande inte vara avgörande.
Jag är van att bara gå ut med barnen och promenera och stanna lite här och där. Komma till ställen gående. Närheten till allt och alla. En spontan träff. Bara ha folk omkring sig. Barnen kan gå till kompisar, dom kan komma hem till oss. Om skolan skulle ringa så kunde jag vara där direkt.
Bara såna saker.
”Ni kommer aldrig att hitta ett sånt här boende i Haninge” hör jag från från nära. Nä. Jag vet. Jag är fullt medveten. Igen- så är det inte det viktigaste- man ska väl må bra och trivas där man bor, är inte det det viktigaste? Oavsett om det är hus eller husvagn? 😉
En vän sa häromdagen att man ska följa sitt hjärta. Att det spelar ingen roll om man så skulle bo på ett slott om man ändå inte var lycklig. Att man ska följa magkänslan. Och dem orden bara öppnade mina luftvägar och jag tänkte att någon förstår mig.
Jag gnäller inte- det är vad det är och jag kan väl inte vara den enda i hela Sverige som har flyttat någonstans och sen inte har trivts? Eller är jag det?
Och egoistisk är det sista jag är då jag alltid sätter alla före mig själv. Och det kommer jag att fortsätta att göra för jag tar inga beslut utan att ha familjens uppbackning såklart. Min familj har gått, och kommer alltid att göra i första hand. Bara dom har det bra så kommer allt annat att lösa sig. (Det är inte heller så att jag vill flytta och ingen annan vill.)
Men ja. Jag tänker inte behöva försvara mig och mina känslor och låta någon känna mig hemskt för det är. Allt kommer att ordna sig, om vi så skulle bo i en lägenhet (som om det vore hemskt….)
– bara vi är lyckliga och tillsammans. ♡ 😀 Eller hur?
Så. Inga fler ”gnäll-inlägg” nu, man ska vara positiv och tänka positivt. Det är faktiskt inte hela världen.
Några bilder från dagarna som gått.
Celina som började rita huvudfotingar i julas 😀
Gobullen Kevin (Wiiwi) <3
Godispåse.
Ehh… ni vet när det är för tyst ett tag….
Hur bor du? (hus/lägenhet osv.)
Trivs du där du bor eller skulle du vilja flytta?
En påminnelse bara- ALLA är vi olika med olika individuella mål och önskningar, tycken och känslor. Det som du tycker är en självklarhet kanske inte är det för nån annan. Det du värdesätter högt kanske inte alls ligger upp på topplistan hos en annan. Alla vill vi olika saker i livet och har olika prioriteringar. Acceptera det eller gå vidare. Respektera varandra.
Live and let live och allt det där.
Allt kommer att ordna sig. ♡
Kram på er allihopa, hoppas att ni sover gott inatt 🙂
Hej!
Jag fick höra liknande ord om att vara egoist då jag tog mina tonårs barn och flytta cirka 3 mil, från en mindre ort till en stad (jag hade bott på den mindre orten i 30 år o mina barn uppvuxna där)
Alla runt mig sa att jag skulle sätta barnens behov/skola osv först… Men det gjorde jag ju, vi fick fler möjligheter!
Barnen var redan från början delaktiga med att kolla på lägenheter, säga sin åsikt och vi var överens om att alltid flytta tillbaka ”hem” om vi inte skulle trivas.
Vi trivdes kanon!
Deras nya skolor låg på gång avstånd, nära till jobb, nära till affär och aktiviteter och statsbussar gick precis utanför vårt hem.
Efter några år valde jag att flytta ihop med mannen i mitt liv (barnen valde att flytta med de oxå). Han hade hus fast i en ännu mindre ort/by än den vi kommer ifrån från början (ytterligare 3 mil iväg.) Även denna gång sa vi att vi flyttar tillbaka till stan (som nu var nya ”hem” ) om det inte funkar.
Här är begränsade möjligheter, begränsad kollektivtrafik (jag saknar körkort) och jag känner mig isolerad från familj och vänner. Ibland funderar jag på om det är så här det ska vara… ??
Känner mig inte helt lycklig med boendet. Det påverkar mående och relation.
Barnen som nu går på gymnasiet och har körkort påverkas inte riktigt på samma vis.Enligt de själva kommer de snart flytta hemifrån ändå.
Funderar mycket på det hela.
Hur ska jag göra?
Kändes bra att läsa ditt inlägg, att försöka hitta min egen styrka till att förbättra min egen situation.
Visst är det inte lätt när hjärta och hjärna säger olika saker.
Jag tycker inte att du/ni gör något fel i att flytta från huset om det inte är rätt för er…. Själv ska jag bara komma över tröskeln och ta tag i mitt eget?
Maskrosen- Tack för ditt kommentar <3 Har aldrig förut ens reflekterat över hur jobbigt det är att vantrivas 🙁
Vi byggde en villa på 144 kvm. Just för att få plats hela familjen och få möjlighet att bo där vi ville. Har inte ångrat mig en sekund och med facit i hand så blev det billigare än att köpa ett begagnat hus som ändå behövde renoveras.
Vi köpte ett stort hus på 250 m2 , totalrenoverande, allt var tipptopp och precis som jag ville ha det. Så fint.
Det var bara ett litet problem, jag vantrivdes.
Gick förbi vår gamla lägenhet och grät, längtade ”hem”
Vi sålde efter 10 månader.
Köpte sen ett radhus på 110 m2 i samma område där lägenheten låg och jag kunde andas igen .
Förstår dig 100%
Följ ditt hjärta.
Sofie- Tack snälla att du delar dig <3 Känns mindre ensamt <3
Vi bor i en lägenhet på 4 rok. En hörnlägenhet på nedre botten. En fantastisk uteplats me både altan o gräsmatta. Helt lagom mkt o sköta. Precis utanför uteplatsen är en stor gräsmatta o sen en basketplan (där det spolas is på vintern) så inge spring o sånt precis utanför uteplatsen mer än våra barn som har stooor yta o leka på. Många olika lekplatser finns det. En pulkabacke. En busshållplats som tar ca 2 min o gå till, där det går bussar till tex centrum. Skolan ligger oxå där så barnen har väldigt nära skolan o inga bilvägar behöver korsas för o ta sig dit. Själva lägenheten är helt lagom stor o jag (vi) stormtrivs där vi bor! Vi provade o bo i hus innan vi flyttade till lägenhet (jag va uppvuxen i hus på landet, i skogen o älskade det då! Sen bodde vi i lght innan vi provade o bo i hus igen, som familj) Det va ett mindre hus me en jätte stor fin tomt. Men när vi fick barn kände jag mig så ensam där. Fick ta bilen (tack o lov att jag hade körkort för det va drygt 5 km till närmaste buss) vart vi en skulle. O va hemma mamma o knappt träffa några kändes inge kul alls. Dessutom klarade jag inte av o fixa me huset då jag har en sjukdom som gör att jag rent fysiskt inte kan. Så när mannen varje dag kom hem från jobbet o då behövde jobba me huset kändes det ännu mer ensamt… Vi älskar o va tillsammans som familj ALLIHOPA! Vi jobbar (jag sjukskriven just nu) men resten av tiden vill vi ha tillsammans! Vi spar pengar ist o kan åka på lite resor el så. Fördelen där vi bor nu oxå är att mina föräldrar bor 5 min promenadväg bort ❤️ O även svärmor bor nu ca 10-15 min prom bort. Min farmor bor oxå ca 4 min prom bort från oss. Sen har vi lite andra släktingar som oxå bor ganska nära. Men att ha mina föräldrar så nära är guld värt!! O att barnen kan gå/cykla dit själva. O även till kompisar! Jag tycker absolut du ska lyssna på ditt hjärta!❤️ DU är den enda som kan tala om o veta hur just DU känner. Jag vet hur jobbigt det är me alla andras negativa kommentarer o ”vet bäst” attityd. Men du ska lyssna på vad som är bäst för er!! O ni gör helt rätt i o flytta om det är vad ni vill!! Så länge ni är tillsammans som familj ?
Vi totalrenovera oxå ett hus som ni. Bodde oxå på bästa området här. Enligt många. Men. Hjärtat var inte där. Ville flytta dit jag är uppväxt o har många kvar. Jag fick chansen o köpa mitt barndomshem. O d gjorde jag! Bästa beslutet ever.
Vet hur det är att inte trivas. Flyttade efter många år på samma ställe, men vantrivdes o mådde väldigt dåligt. Är idag tillbaka på samma bostadsområde och är så glad att jag drev igenom flytten. INGEN, som inte vet hur det är att vantrivas skall uttala sig. Har aldrig upplevt ngt liknande.
Kerstin- Tack fina du att du delade med dig <3 Skönt att du är på ett ställe du trivs i nu <3
Vem skulle inte vilja flytta närmare allt håller helt med dig trivs man inte så ska man följa sitt hjärta och vad som är bäst för familjen och vad som fungerar för er. Hoppas att ni hittar det ni söker. Vi bor i radhus men litet men trivs superbra skulle vara tråkigt att flytta än så länge är det bara vi 2 men så klart tittar man lite på hemnet och drömmer sig bort. Vill oså bo nära till allt och det som passar oss till en växande familj och kan få besök och att folk kan sova över osv. kram
vi bor i en lägenhet. Närä till allt. Visst tänker vi ibland att det vore kul med en villa och trädgård, men jag är som du, trivs bäst med gångavstånd till allt o alla! Jag har följt dig ända sedan du var gravid med Olivia och det är skillnad på inläggen från Haningetiden och nu. Man kan liksom ana att du inte känner dig riktigt hemma där.. nu har ni prövat detta och det är väl inte förrän man prövat ngt nytt som man vet om det känns rätt eller inte. Kram ?
Ella- Nu grinar jag igen! Tack snälla!
Håller helt med att det är skillnad från Haninge inläggen. Satu, fina du. Följ ditt hjärta. Du är inte egoistisk, vi har ETT liv, är det värt att lida för vad ”man ska ha”, för ”vad andra tycker att man ska göra”. Absolut inte! En lgh blir väl toppen också? Du måste stå på dig, och stå upp för dig själv. Dra gränser. Du är alldeles för snäll! ❤️ Kramar
Självklart ska ni flytta om det inte känns ”rätt”
Det är ingen annan som bestämmer vad som är bäst för just eran familj.
Det vet ni bäst!
Allt kommer lösa sig.
Kram
Du är din familjs drivmotor, om inte motorn mår bra så kommer inte övriga familjen göra det heller. Tycker absolut att ni kan flytta. Ni är ju en stabil familj som har tryggheten i varandra.
//Lene
Lene- Tusen tack för ditt fina kommentar! <3
Jag min make och våra 2 barn på snart 13 och 9 år bor i hus. Vi har bott där i 15 år snart. Vi trivs oerhört bra där och kan absolut inte tänka oss och tex bo i hus som det är just nu
Sen vet man aldrig vad framtiden har för en men det får man ta då.
Strunta i alla dumma kommentarer du får.
Du och din man ska göra det som känns bäst för er.
❤önskar er all lycka till
Håller med den som sa ”följ ditt hjärta och din magkänsla”. Spelar ingen roll hur bra eller fint nåt är om det inte känns bra och rätt på alla sätt. Och det är ingen idé att ångra eller gräma sig över det man gjort, för just där och då var det just det man valde och ville.
Man är inte egoistisk för att man ändrar riktning i livet och vågar ta en välja en ny väg om man känner att det man gör inte är riktigt rätt, oavsett om det gäller boende, arbete eller relationer. Det är modigt & ansvarsfullt! ? Tycker att du ha en topp-känsla för att inreda ett mysigt och välkomnande hem och kan säkert skapa ett nytt sådant även om det skulle vara på lite mindre yta, Man har olika behov med tiden och när barnen är små är det guld värt att bo närmare släkt och vänner! Gör det som känns rätt för just er just nu!
Så viktigt att man trivs. Tror ni gör så rätt i att flytta om man känner så!
Kan det underlätta och du känner dig mer hemma på nytt ställe och blir gladare så påverkar det säkert familjen positivt det också.
Själv bor jag i en lägenhet med en 3åring och snart en nyfödd. 3 rum och kök, vi trivs fint men letar större i samma område.
Alltid lika härligt att läsa din blogg!!
Hur tråkigt och jobbigt det än kan kännas att behöva sälja och flytta så finns det inget val. En hemmamamma är hemmets hjärta och om mamman inte känner sig tillfreds så kommer snart ingen i familjen att må bra. Och tvärtom, en mamma som trivs och mår bra sprider glädje i hela familjen.
Jag önskar att ni skulle hitta ett eget hus med egen trädgård så skulle du inte behöva anklaga dig själv för att barnen går miste om det. Om inte, så tror jag att ni ändå får det bra. Jag skulle också unna er att hitta något med mindre renoveringsbehov så ni riktigt skulle få varva ner och njuta efter de här åren med en massa renovering. Jag har ingen aning om priser och vad som är rimligt i era hemtrakter men det här är alltså mina önskningar. Ett stort lycka till!
Niobarnsmamman- Så fina och kloka ord, tack!
Jag förstår dig så väl. Jag har hyrt mitt barndomshem ett par år o nu när det ska säljas får jag höra att jag absolut inte bör köpa det. ”Dra inte på dig huslån”, ”Hur ska du hinna med ett hus som jobbar heltid o är singel?” Eller ”Det är en hel del jobb på huset , flytta till lägenhet ”. Men JAG älskar huset ,hemmet, allt runt om. JAG vill bo här . JAG är 50 år och som sagt singel, Barnen är på väg till egna bon. Har bara femman hemma nu som är 14. Det är inte alls så mycket jobb på huset utan mer målning och tapetsering. De dyra bitarna som fönster, värmesystem, kök osv är fräscht och nytt. Jag tänker visst köpa huset. Man kan inte välja åt andra hur de ska göra. Det är helt rätt av dig att gå på dina känslor. Det som kan hända annars är att du blir en olycklig bitter kvinna, mamma och fru. För att andra tycker de vet bäst? Stå på dig, annars gör någon annan det!! Kramar fina du!
AnnKatrin- Wow vilket power kommentar! Tack! Och helt rätt, klart at du ska köpa huset! KRAM!
Jag förstår dig så väl. Jag har hyrt mitt barndomshem ett par år o nu när det ska säljas får jag höra att jag absolut inte bör köpa det. ”Dra inte på dig huslån”, ”Hur ska du hinna med ett hus som jobbar heltid o är singel?” Eller ”Det är en hel del jobb på huset , flytta till lägenhet ”. Men JAG älskar huset ,hemmet, allt runt om. JAG vill bo här . JAG är 50 år och som sagt singel, Barnen är på väg till egna bon. Har bara femman hemma nu som är 14. Det är inte alls så mycket jobb på huset utan mer målning och tapetsering. De dyra bitarna som fönster, värmesystem, kök osv är fräscht och nytt. Jag tänker visst köpa huset. Man kan inte välja åt andra hur de ska göra. Det är helt rätt av dig att gå på dina känslor. Det som kan hända annars är att du blir en olycklig bitter kvinna, mamma och fru. För att andra tycker de vet bäst? Stå på dig, annars gör någon annan det!! Kramar fina du!
Vi bor i radhus i Tullinge. Fem barn under 10 år. Nära förskola och skola. Barnen har nära till kompisar. Lite pussel med deras aktiviteter då bara min man har körkort. Jag har inga vänner som jag umgås med och familjen är lite splittrad och bor långt bort, det kan jag sakna. Ett bra nätverk runt oss. Hänger på öppna förskolan för att få umgås med andra vuxna som har barn i ungefär samma åldrar.
Jag förstår dig precis! Och mår inte du bea och trivs i ditt hem som är hela familjens mötespunkt kommer ingen må bra. Ni gör helt rätt!
Vi bor i en stor trea i Stockholm men har bebis nr 2 på g och bor gärna större. Men vi prioriterar att ha nära till familj och andra bekvämligheter så blir nog större lägenhet så småningom för oss någonstans i stockholm. Hade gäena bott i hus men ogillar tanken att bo på ”markplan” så att säga haha löjligt kanske men känns tryggt högre upp.
Vi bor i hus. En klassiskt sjuttiotalsvilla. Bra planlösning, perfekt läge och stor tomt för villaorådet. Liten insyn, uppväxt trädgård. Perfekt på pappret men med aldeles för lite förvaringsutrymme. Vi trivs och barnen är uppväxta här. Men det är inte mitt drömhus. Jag drömmer om ett stooort äldre trähus med trägolv och vinklar och vrår. Vedspis, gåinskafferi och spegeldörrar. Att fylla med gamla skåp och andra tunga trämöbler. ?Hoppas ni hittar det perfekta boendet för er.
Sandra- Tack! Önskar detsamma för dig! <3
Jag är uppvuxen i hinmelriket pà jorden. Typ ? alla ställen har ju sina brister. En liten by pà finska landsbygden som gränsar till storstaden men ändà känns så avlägsen från allting. Sà har jag växt upp och så vill jag ha det. Hade ett fåtal kompisar jag kunde gå/cykla till men det gjorde inget, jag hade djuren (hästar främst ) o naturen nära. Kunde leka ute trots att det var sent o man inget sàg, gàtt ensam hem fràn min farmor ( ca. 200 meter öde väg sent pà kvällarna sen tidig ålder. Har alltid kännt mig fullkomligt trygg här o aldrig behövt fundera tvà gånger fòre jag gjort nàgot. Klättrat i träd, byggt trädkoja, àkt fyrhjuling till träsk o simmat, haft utrymme att breda pà mig med fotbollsplan framför huset och all skog runtomkring. Sà mycket av mina minnen av de bästa barndomstiderna är beroende av att vi bor på landet. Hästarna pà gångavstànd, fyrhjulingsskoj, skidspàr över egen gård, ha naturen fullkomligt runtomkringmig, insnöade dagar hemma fràn skolan, snöberg som pappa plogade ihop när han plogade vår väg, blivit hämtad fràn bussen med traktor mm. Jag älskar att vi har matvutik och skolor pà 10 minuters kòrväg, storstadens mindre centrum med alla butiker på 25. Det är perfekt. Visst fanns det gànger jag undrade hur det var för klasskompisar som bodde i smà villaområden med lekparker och kompisar bakom varje hòrn, men fòr mig passar inte den livsstilen. Jag behöver lugn o ro och utrymme. Tanken pà att ens under studietiden bo i lägenhet ger mig rysningar. Jag behòver skog och òppna landskap där det blir kolmòrkt om kvällarna och man verkligen ser stjärnorn. Vart jag mig än i världen vänder vill jag bo med naturen som närmaste granne och ge mina barn chansen att vara barn. Hoppa i lerpölar, plumsa i bäcken, cykla genom alla skumpar, aldrig ta plogad väg fòrgivet, kunna bygga hinderbana pà egen gård, tillochmed kunna rida där pà riktigt, bygga gàngar i enorma snòberg och leva livet utan att kompisarna berättar hur. Jag älskade min uppväxt oxh vill ge mina framtida barn en liknande.
Om du inte trivs på landet är det synd men det är nàgot jag perosnligen inte kan sätta mig in i då avstånden är det jag älskar ? men du och jag är uppvuxna på olika sätt och jag respekterar att du gòr vad som känns bäst. Jag dömer dig inte det minsta, är tvärtim glad om du hittar en plats fòr er dà man just märkt tydligt att ni inte riktigt funnit er till rätta. Jag hoppas ni hittar ert drömställe fort!
Alex- Låter helt underbart det du beskriver <3
Håller med Dig. spelar ingen roll om man bor i hus eller lägenhet,trivs man inte så kanske det är läge för en flyttning,Du har ju i alla fall försökt,tror säkert att det kan finnas hus i Haninge som kanske passar Er.så jag önskar lycka till i sökandet, hux flux så kan det hända saker.
Barnen kommer säkert sakna en del saker (trädgård, hus, rum), men de kommer alltid vara lyckligare med en lycklig mamma! Dessutom går de väl kvar i samma skola som innan, så ni gjorde ju inget stort uppbrott på det sättet. Låt inte andra lägga sig i! Klart ni tar det beslutet som ni tror är bäst för er familj! ?
Vi bor i lägenhet på 84 kvadrat. De stora barnen delar rum vilket är jobbigt för dem. Izabella delar rum med oss men ska inom någon månad få eget rum och vi flyttar ut i vardagsrummet. Jag vill flytta för vårt område är inte tryggt.
Helst vill vi flytta utanför Malmö mot Kävlingehållet.
Mycket tryggare för kidzen där.
Men det lär inte hända inom snar framtid. Men hoppas kan man ju.
ha en fortsatt fin vecka.
Hej Satu! Jag är gravid med vårt fjärde barn. Vi bor i en liten 4:a på 81 kvm. Vi älskar vår lägenhet och stortrivs! Vi har en liten uteplats med gräsplätt, vi har gångavstånd till pulkabacke, skog, elljusspår, massor av roliga lekparker runt omkring. Jag kan promenera till jobbet på ca 35 minuter och min man kan cykla till sitt jobb på en kvart. Våra barn är vana att dela rum och de är vana att vi går ut och promenerar till dit vi ska (vilket ju inte är långa sträckor). Vi har bibliotek, matbutik, vårdcentral på gångavstånd. Vi funderar ibland på att hyra ett hus på landet, men då känner jag att näää jag tycker om vårt enkla liv där vi inte behöver flänga runt i bil hela tiden! Vi har en enkel vardag och jag älskar att vi har sådana fina utemiljöer här omkring! Visst är det lite trångt ibland, men det har lärt oss att rensa och skaffa det vi behöver – inte mer. Barnen är så små ännu att de ändå bara vill vara i samma rum som oss 🙂 Compact living tilltalar mig verkligen! Vi jobbar inte så mycket och har istället för pengar att lägga på boende en massa tid över och slipper stressa runt. Jag trivs med vårt Liv och blir provocerad när folk tycker synd om oss. Så jag förstår verkligen vad du menar när du skriver att du saknar att kunna gå överallt. Och det där med att känna sig hemma – det är jätteviktigt! För mig iallafall. Barnen lider inte av att flytta till något mindre eller lägenhet eller vad det nu blir. Barn behöver kärlek och möjlighet att dra sig undan ibland- det kan man ordna även i ett litet boende. Och jag som har körkort – det underlättar såklart, men jag tycker ändå inte om att behöva åka bil överallt! Det är dyrt och dåligt för miljön – det är skönt med den friska luften man får av en promenad!
fanny s- Tack för ditt kommentar och stooort grattis till nummer 4! <3 Underbart! Hur mår du?
Jag tycker inte heller att det är problem med att barnen delar rum, det gjorde jag också under hela min uppväxt.
Åh jag tycker precis som du. Vi har liknande situation i vår familj, och jag blir också provocerad när folk tycker synd om oss, vi stormtrivs.
Åh men fina du, om någon kan säga något här så är det jag. Jag bor ju i hus, radhus men jag trivs ju inte. Jag bor kvar för barnens skull, för att skolan här är så otroligt bra. Men jag trivs inte i området, jag trivs inte i huset och med allt som kommer därtill. Så om du inte mår bra kan jag bara säga gå, du har nog mer mod än mig. Trivs du inte så mår du inte bra, mår inte du bra, så mår inte dina barn heller bra, så säger alla till mig i alla fall. Nu vet jag inte om mina barn mår dåligt, det tror jag inte men jag längtar tills den dagen vi kan flytta tillbaka till lägenhet, jag trivs bäst i lägenhet, lite mindre och mysigare men inte trångt såklart. Men att ha ett radhus är inte min grej.
Tro på dig själv, lyssna på din egna känsla, prata med din man, ge inte upp. Var enade, var överens, så kommer ni lösa det är, det vet jag. Kram <3
Diana- Åh tack snälla du! Betyder mycket att höra <3
Ledsen att höra att du inte trivs 🙁 Är det långt från där ni bodde förut?
Har ni nytt redan på gång?Blir spännande se vad det blir??..Jag kan personligen inte bo i hus med total ohändig man??.Det måste fixas renoveras gräsmattan klippas snön skottas värmepannan lagas osv.osv.Det krävs ju en handyman som din?.Så jag trivs bra på radhus.
Minna- Hihi 😀
Nejnje, vi har inget nytt på G. Ska se om det finns intresse på detta hus först 🙂
Hej! Jag förstår din känsla , vi bor i mina svärföräldrars hus och jag trivs inte riktigt 100. Jag skulle lätt kunna bo i lägenhet då vi har sommarhus på Gotland och vistas där många v på sommaren . Men följ ditt hjärta,❤️ Tack för en underbar blogg!
Vaaaaa? Jag har aldrig hört dig gnälla!! Att säga att man inte trivs och att hjärtat inte är där ni är idag det är väl inte att gnälla? Folk har inget liv Satu! Flytta var du vill, gör vad du vill! Har märkt att dom som kommenterar om konstiga saker är folk som antagligen mår piss i sitt liv och har 0.00000000 i sitt liv! Och oftast är de svartsjuka på det som andra har tyvärr! Jag tycker bara att du ska bli peppad av alla negativa kommentarer ? att dom ens orkar liksom ?? jag älskar dig, din blogg och allt med din familj! Guuud så vackra och fina barn! Så länge ni alla har hälsan i behåll så finns det inget som kan krossa er kom ihåg det ❤️❤️❤️❤️❤️
Therse- Fina du! TACK ! <3 <3 <3
Jag tror att det viktigaste är att alla mår bra. Mår alla bra spelar det ingen roll var man bor eller hur många gånger man flyttar men mår inte alla bra så blir ju inget bra i slutänden. Då kan man inte fortsätta/bo kvar bara för att man ’borde vara nöjd’. Tänk som så, att mår du bra och trivs så blir alla motgångar (eller bara vanligt vardagsgnäll?) lättare att ta emot. Känns det som att du inte kommer att trivas där du/ni är så bry dej inte om vad andra tycker, gör det som blir bäst för er. Det är bara när man slutar försöka eller ger upp sej själv för att tillfredsställa utomstående som det blir illa för alla. Känns det som att detta är rätt val så är det säkert det för er??
Hej,
Vi bor perfekt, älskar varje millimeter, både inomhus och läget.
För mig verkade det som det var väldigt viktigt för er att bo i hus till varje pris.
Jag förstår inte helt har ni tänkte när ni flyttade till Sorrunda med barnen kvar på skola i Haninge.
Trodde du innerst inne att du skulle trivas?
Tycker verkligen att ni ska flytta tillbaka, som jag tidligare skrev verkade du lyckligare i Haninge.
Måste vara bättre för barnen också ju äldre de blir.
Själv hade jag blivit deprimerad av att misstrivas hemma.
Önskar er massa lycka till, allt kommer att bli bra<3
Kram
Emma- Ja lite deprimerad blir man ju… 🙁
Ja vi ville bo i hus. Jag hade drömt om det sen jag var liten och visst är det helt underbart att ha egen trädgård och bara låta barnen springa ut. Men det spelar stor roll var huset är 😀
Jag tänkte att barnen så småningom skulle känna det är OK att byta skola, men barnen ville inte och jag tänkte att det funkar med avståndet ändå. Förresten så är bo i hus överskattat 😀 Tänk bara på varmvattnet 😉 Hahaha
Jo det blir nog lättare för barnen att bo nära ju äldre dem blir. <3 Vi får se hur det blir nu… <3