Torsdag redan och vi njuter av en dag hemma.
Andres hämtar barnen idag och jag röjer på hemmaplan.
På lördag är det kalas hos oss och jag känner mig lite stressad över att inte ha fixat allt ännu.
Danilo och Jonathan fyller 9 år på måndag, men på lördag ska det bli fest 🙂 Kompiskalas och sen släkten. Måste hinna med att handla till fikat, hämta tårtor, köpa ballonger och dekoration och allt annat fix som ska göras. Vi måste också hinna med att handla klart presenterna.
Jag tror att det är stressen som gör att mitt minne är som en kråka. Jag glömmer allt!
Tack för era kommentarer när jag skrev om läget med huset just nu (Ni hittar det HÄR)
Fick en kommentar om att jag är egoistisk.
Jag har tänkt mycket på det (redan innan detta kommentar.) vrider och vänder på allt.
I hela mitt liv har jag satt andra människors välbefinnande före mitt eget. ALLTID.
Inte bara mina barns, dom kommer alltid och för evigt komma först för mig- men jag menar alla andra har jag också satt först. Jag har alltid tänkt på alla andras känslor och välbefinnande före mina. För att jag vill att alla runtom mig ska må bra och vara lyckliga, det gör mig lycklig.
Och nu kommer vi till detta med att jag vill flytta. och jag har brottats med mitt samvete så länge. Jag har verkligen försökt att må bra och trivas här, men det går inte. Mitt hjärta är inte på plats. Att folk säger att det tar år innan man känner sig som hemma. Jag har flyttat förut och det har aldrig tagit lång tid för mig tills jag har känt att det här är hemma. Det känner man ganska snabbt med hjärtat, ibland kan det ta tid, ja- men då är det kanske mest av acceptans?
”Så varför trivs jag inte här? Varför går barnen inte i skolan här? Vart ska vi ta vägen? Lägenhet eller hus? Barnen börjar bli för stora för att bo i lägenhet väl? Vem var det som ville flytta från första början? Varför just där? Det blir väl jobbigt att flytta till mindre och barnen tvingas dela rum?”
Dessa frågor får jag jämt och jag känner att jag det är jobbigt att försvara och förklara mig hela tiden, så jag gör det här i eget inlägg.
Barnen går inte i skolan här för att skolan är inte bra och dom vill inte byta. (jag har varit i skolan, samt pratat med föräldrar som haft sina barn där.)
Vi flyttade hit för att vi kände att vi ville testa på att bo i hus och komma bort lite och såg denna hus på hemnet och såg möjligheterna till något riktigt bra. Det var ett renoverings objekt och priset var bra och vi förälskade oss i tomten. Så vi tog en chansning med att flytta hit och totalrenoverade allt. Nu älskar jag huset, men jag känner mig ensam här. Totalt isolerad och ingenstans att ta vägen.
Kan vara skönt ibland, men inte 365 dagar om året. Speciellt inte vinterhalvåret.
Innan frågan kommer upp igen- Ja det skulle underlätta med körkort- absolut och jag är igång med teori men det är inte avgörande. Jag vill ändå kunna röra mig utan bil, ta promenader, se folk, ha saker på promenadavstånd… vara nära till affär och annat nödvändigt och bara kunna träffa folk utan att det ska vara en stor process. Barnen vill kunna gå till kompisar utan en stor process och planering.
Det känns som att jag har förlorat en stor bit av mitt liv som jag inte verkar kunna sätta ord på…?
Att jag har slutat leva på något sätt. Vi tog en chansning som familj när vi flyttade hit och enades om att om det inte skulle kännas bra så skulle vi alltid kunna flytta igen.
Jag tor inte att jag är egoistisk, jag känner bara att för att vara en bra mamma och fru, så behöver jag också känna mig lycklig i mitt hem. Jag är hemma mamma och jag är ju hemma jämt. Jag måste trivas för att vara lycklig. Eller förtjänar jag inte det?
Det är inte så att vi flyttar till något ställe där bara jag ska trivas.
Om och när vi flyttar så är det ett ställe som ska kännas bra för hela familjen.
– För Andres, Nicole, Vanessa, Jonathan, Danilo, Olivia, Kevin, Celina, Isabelle. Och för mig.
För hela familjen.
Vi vet allihopa att vi inte kommer att hitta ett sånt här hus med tomt fler gånger. Men jag tror att det blir bra. Jag tänker att alla ska skriva punkter på vad dom vill ha ut av nästa boende så ska vi försöka lösa det. 10 viljor, det blir säkert plättlätt 😀
Hur som helst- jag älskade att bo i lägenhet och jag älskade vårt gamla lägenhet, men vi hamnade bara i en punkt där vi ville testa något nytt och när denna möjlighet kom så tog vi den.
Så jag skulle absolut kunna tänka mig lägenhet igen- om det var rätt för oss.
Tyvärr är det svårt att hitta stora lägenheter. Så lägenhet, hus, radhus, vi får se vad det blir.
Vågar inte ens tänka så långt ännu.
Sen- Vad är det för trams att barn ”tvingas dela rum” ? Sen när blev det en dålig sak? Nu för tiden ska alla ha sina egna rum och allt ska vara privat osv. Jag och min syster delade rum under hela uppväxten och det var hur mysigt som helst. För mig i alla fall, men mindre mysigt för min storasyster som ville hänga med sina kompisar ifred och jag försökte vara med och blev utslängd titt som tätt….Men det var när vi var lite äldre försöker jag inbilla mig 😉
Man kommer varandra nära på ett helt annat sätt, man lär sig att dela och respektera varandras saker, Stötta och viska hemlisar vid läggdags. 🙂 Så att småbarn delar rum är inget jag ser som något negativt på något sätt alls faktiskt. Bara givande. Jag förstår att det ändras när dem blir äldre och vill ha något äldre, behoven av att vilja vara ifred förändras. Men jag tycker att man absolut kan dela rum med fördel i alla fall upp till en viss ålder, sen finns det ju en massa kreativa lösningar för att dela upp ett rum så man trots allt får lite egentid ifall så önskas. Så gjorde jag och min syster, vi delade upp rummet med möbler och turades om vem som skulle få delen med fönstret , haha 🙂
Vi har 6 sovrum hos oss, men kan bygga 2 till. Men vi har inte haft behov av det.
Nicole och Vanessa har varsina rum, men Danilo & Jonathan delar. Olivia och Kevin delar.
Celina och Isabelle delar (fast Isabelle sover hos oss fortfarande)
Kevin och Olivia leker aldrig inne i sitt rum, de drar ut sina leksaker och tar med sig där alla andra är.
Helst skulle alla barnen vara tillsammans och dela rum, hela gänget- men jag tror inte att det skulle hålla sig i längden, haha 😀 Men som det är nu så hänger ALLIHOPA i deras gemensamma allrum på övervåningen.
Kevins del av det gemensamma rummet 🙂
Hur är det hos er? Hur många sovrum har ni och delar något av barnen rum med varandra?
Är det positivt eller negativt?
Tack för detta inlägg, kunde varit jag som skrivit det. Har också för ett par år sedan flyttat till ett ställe jag inte trivs på. Fått barn tätt och det finns absolut inget här för, ungarna att göra, trots att det är nära till stan så är det ändå bil som gäller. Jag har körkort men ogillar att köra. Tycker allt är bökigt, och känner igen mig totalt i din känsla av ofrihet. Nu ska vi sälja huset och hitta något inåt stan igen. Där man kan gå till lekplatser, gå till Ica och ungarna spontant kan springa till kompisar på gårdarna bredvid. Jag tror till fullo på uttrycket att man ska vara sann mot sig själv ??
Vi bor i radhus med 4 rum men våra 2 kommer få dela rum några år om det funkar, så vi kan behålla lekrummet ett tag till 🙂
Du gör inget fel❤️ Du är mamma och du ska trivas! Du saknar allt jag nyss flyttade till. Att kunna gå till lekparker, affären, se folk! Jag mår så mkt bättre nu än på landet! Det tog mig 2-3 månader innan jag var hemma i mitt nya hus. Trots att jag älskade det från början. Och det är inget fel på att chansa flytta och flytta igen! Om man aldrig provar, hur ska men då veta vad man vill!? Blir arg bara jag skriver en sån självklar sak! Klart man ska få prova vad man vill!
Jag tror att min barn skulle älska att ha flera syskon så de kunde dela rum. De säger ibland att de inte vill sova själva. Nu är de inte vana från början att sova tillsammans och de är som katt o råtta så att dela rum skulle inte bli bra?
Så rätt skrivet av dig Satu! Ni är en familj o man kollar till alla, även mammans behov, för som regel är hon navet i familjen! Vad fint att läsa det du skriver. Vi har också ett fint hus med snart 7 barn under 10 år och tyvärr är gården liten för oss men huset trivs vi med. Men läget är så bra att jag kommer inte flytta till ett ””bättre” hus och tomt om läget är sämre! Jag är också beroende av att kunna känna att jag kan gå till Kina vänner o familj i närheten, till stan, till skolan och endel tycker jag är kräsen men det är mina känslor och det står jag för.
Tack för att vi får följa er vardag för det är så trevligt! Kram
Jag tycker synd om dig, att du ska behöva ta emot så mycket kritik. Usch…jag upplever att du ofta får försvara dig själv och önskar ibland att man kunde få krama om dig och berätta vilket fantastiskt jobb du gör. Vill bara säga att, idag ska allting gå enligt andras villkor, att saker och ting sla fungera på ett visst sätt MEN sanningen är, att alla familjer är olika, och du vet bäst vad som är rätt för dina barn…hur idiotiskt är inte det för en som inte känner er att komma med ett pekfinger om si och så. Jag blir så så arg, eftersom man ser dagligen hur mycket du gör för dina barn ☀️ Hoppas innerligt att detta kan hjälpa dig lite och sedan en sak till… DU ÄR INTE EN EGOIST, det är du verkligen o definitivt inte.
Jag har 4 barn och mina barn brukar ta ut deras madrasser för att de älskar att sova ihop…och de bygger koja o har sig innan de somnar, så jag håller med dig ♥️
Varför ska du ens behöva förklara varför du inte trivs och vart barnen går i skolan o varför det ena eller det andra. Du är en människa med känslor och har all rätt att känna som du gör utan att någonsin bli ifrågasatt eller anklagad för att vara egoistisk. Asså jag blir arg för att du ägnar ett helt inlägg för att besvara korkade kommentarer. Jag förstår dig till 100 när du pratar om att känna dig isolerad osv. Befinner mig i liknande sits men då handlar det om 150 km ifrån allt och alla jag älskar. Jag behöver inte förklara för mina föräldrar och vänner men för några andra (mannens familj som inte vill att han ska flytta) måste jag förklara varför jag känner som jag gör och jag blir ändå idiotförklarad och utmålad som konstig, för att jag saknar ett socialt liv med vänner och familj…. Lämna dessa kommentarer åt sidan och ägna inte en sekund åt att förklara för konstiga människor varför du känner som du gör. ❤️❤️❤️
Ninna- <3 Tack fina <3
Våra fyra barn delar rum, två i vardera. Jag tycker det funkar bra och de själva är nöjda. De har inget behov just nu av ett eget rum för de leker mest i köket och vardagsrummet. Vi har bara tre sovrum nu men kan sen dela rum och få ett till två rum till.
Tror det är extremt viktigt att faktiskt trivas vart och hur man bor ,och jag tycker du absolut inte är egoistisk. Kan bara tänka mig hur man våndas och får lite småångest över att bo någonstans där man inte vill bo. Hemsk känsla.Ens hem är ens Borg och där man känner trygghet och ro ,. Och gör man inte det ,så är det inte rätt för en och man måste hitta den plats som får en känna den känslan. Man är inte ett dugg egoistisk för det och som sagt ,du är ju hemma mestadels och det gör det extra viktigt att du/ni faktiskt trivs.
Hoppas så att ni finner nåt passande efter sommaren så alla kan trivas 🙂
Trevlig helg 🙂
Hos oss delar våra fyra barn rum, två i vardera. Jag tycker det funkar bra och de är också nöjda med det. Vi har bara tre sovrum i vårt hus nu men kan dela av och få ett eller två rum till i framtiden. Just nu leker barnen mest i köket och vardagsrummet så det finns inget behov för egna rum.
Va jobbigt att känna att du blir ifrågasatt! Jag tror ( hoppas) ändå att de flesta inte menar något illa. Jag är åtminstone en som skrev och undrade om det skulle kännas bättre om du hade körkort. Jag menade inget illa. Jag är uppvuxen på landet och bor så än i dag. Man behöver bil vart man än ska. Att sätta barnen i bilen och åka iväg är inget som känns jobbigt eller som man ens reflekterar över. Säkert ungefär som när du drar iväg på promenad med barnen. Det är däremot något som jag sällan gör eftersom det saknas cykelväg och är rätt livlig trafik här. Alla utgår vi från oss själva när vi försöker tänka oss in i andras situation. Och självklart ska du också trivas! Som jag har skrivit förr: Är mamma nöjd och tillfreds så är barnen oftast det också.
Och så till det här med eget rum. Jag har aldrig haft ett eget rum och det har inte skadat mig på något sätt. Våra barn har inte heller varsitt rum men de äldre barnen har det.
Usch vi flytta till ett ställe en gång där jag kände direkt vi flyttat in att ”jag vill hem igen” gav det par år men nä sen flytta vi och det blev så bra! Det ska kännas bra! Mina stora barn , tjej o kille har vars ett rum och mina tjejer som är 4 och 3 år delar rum, funkar super! Min syster o jag delade oxå rum och det var så kul!! Vi hade till o med möjlighet att få vars ett men valde att dela 🙂
Hej!
Läser din blogg ofta men skriver aldrig komentarer, men nu kände jag mig träffad. Känslan att inte trivas där man bor är något jag själv upplevt och jag lyssnade på alla andra och väntade för att bo in mig.. Jag vet inte vad som riktigt var felet eller kanske var det fler men som du skrev ”Mitt hjärta är inte på plats” var så klockrent för känslan.
Jag som inte alls är avundsjuk av mig kunde få en ångestkänlsa att se andra trivas i deras hus och jag bara längtade att få känna samma känsla trots att huset vi bodde i var så fint.
Tillslut fick jag nog och vi flyttade och jag har aldrig känt mig mer hel! Man lever bara ett liv och man måste lita på sin magkänsla!
Sen är kanske du som jag, mitt hem är min borg där jag laddar mina batterier och då måste man känna att man trivs. Jag önskar dig verkligen lycka till och att allt löser sig på bästa sätt och att du hittar HEM.
Tack för en fin blogg så kul att läsa om eran vardag!
Hej!
Läser din blogg ofta men skriver aldrig komentarer, men nu kände jag mig träffad. Känslan att inte trivas där man bor är något jag själv upplevt och jag lyssnade på alla andra och väntade för att bo in mig.. Jag vet inte vad som riktigt var felet eller kanske var det fler men som du skrev ”Mitt hjärta är inte på plats” var så klockrent för känslan.
Jag som inte alls är avundsjuk av mig kunde få en ångestkänlsa att se andra trivas i deras hus och jag bara längtade att få känna samma känsla trots att huset vi bodde i var så fint.
Tillslut fick jag nog och vi flyttade och jag har aldrig känt mig mer hel! Man lever bara ett liv och man måste lita på sin magkänsla!
Sen är kanske du som jag, mitt hem är min borg där jag laddar mina batterier och då måste man känna att man trivs. Jag önskar dig verkligen lycka till och att allt löser sig på bästa sätt och att du hittar HEM.
Tack för en fin blogg så kul att läsa om eran vardag!
Du behöver inte förklara. Hur man än gör kommer det alltid vara nån som tycker nått om det. Huvudsaken är att du vet hur det ligger till, finns alltid de som tycker nått om allt och man får försöka ignorera det. Vad man häver ut sig till andra speglar ändå bara tillbaka på denne själv va den har för karaktär, anser som sig själv o andra osv
Du förtjänar att vara lycklig. Känner inte dig men dom få ggr jag är å läser härinne så förstår jag att du är en oegoistisk människa.. Det är viktig att trivas.. Du måste följa ditt hjärta..en tomhet kan komma som man har hela livet annars..ni är unga…prata ned resten av familjen. (Som jagförstår att ni gjort)..det kan bli jättebra.. Se det så.. Det kan bli mkt bättre…..och dela rum är bara mysigt.nu är jag äldre än dig..men min syster å jag delade rum långt opp i åldern.
Lycka till å följ era hjärtan?
Våra barn delar sovrum än så länge, och de är 9 och 7 år. Vi har möjlighet att de ska få varsitt rum, men ingen av dem vill det än, så nej – att dela rum är inte något negativt! De känner trygghet med varandra och de pratar alltid en liten stund innan de somnar, så mysigt! ❤️ Du vet vad som känns bäst för dina barn, så stå på dig! Heja dig!! ???
Jag hoppas att ni snart sitter i ett nytt boende och kan se tillbaka på tiden och tänka att det löste sig fint:)
Vi har 2 flickor som är 4 Resp 7 år och de har varsina rum. Har aldrig lekt ihop, bråkar däremot mycket. Men varje natt sover de båda i vårat sovrum. (Såklart inte bredvid varandra då de börjar slåss även på natten om den ena råkar nudda den andra) ?
Folk har alltid åsikter om andras val och vad man ”borde” göra. Följ ditt hjärta så blir det bäst. Vi har tre barn varav två delar rum, 3 och 7 år gamla. Enda gången det blir jobbigt är när äldsta har en kompis hemma. Men då får vi vuxna vara kreativa och aktivera de yngre. På det sättet får mitt äldsta barn tid med kompis utan syskonen. Men i alla andra aspekter ser jag det endast som positivt att dela rum. Man kan som du säger vara kreativ om det behövs, dela rum med väggar t.ex. Tack för att vi får ta del av din vardag och trevlig helg! 🙂
Du är verkligen inte egoist!!! Känns det inte bra är det inte bra! Den där känslan försvinner bara inte. Nu har ändå bott där ett tag nu, fixat o gjort ordning så som ni vill ha det. O att det då fortfarande inte känns bra, så kommer det nog heller inte kännas det även om ni bor kvar. Vissa saker måste man prova, o inte slå ner på sig själv för att det sen inte funka. Barnen kommer må bra o trivas även om ni flyttar. Att ni alla bor tillsammans, mår bra o har varandra är det som betyder nåt. O vart det än nu skulle vara så kvittar det. Bara ni har varandra!!? Vi ville så gärna bo i hus, flyttade o trivdes till en början. Men när barnen kom trivdes vi inte alls. Va långt ut i skogen. Så vi flyttade till en lägenhet i stan, på nedre botten me underbar uteplats. Hörnlägenhet me perfekt läge, lugnt o mysigt område me möga lekplatser o nära till det mesta (gång el cykelavstånd) o skolan 3 min promenad bort. O vi trivs såååå bra!! Men tror att hade vi inte provat o bo i hus så hade vi fortfarande undrat, o velat testa. Så vissa saker behöver man göra o gå igenom. Ni ska såklart göra det som känns bäst för er!!? Inte vad läsarna på bloggen (el andra) tycker. Magkänslan har vääääldigt sällan fel. Så gör det som känns rätt för er!! Många styrke kramar!!??
Jag kan inte annat än säga att jag förstår dig helt och fullt! Har alltid trott att jag skulle vilja ha hus en bit ut på landet, men efter en tid med sånt boende var jag så less och längtade tillbaka till mer civilisation..
Hade dock inte barn när jag bodde så, men är tacksam att jag hann testa och vet nu att jag trivs som allra bäst när jag har närhet till både affärer och annat folk.
Vi bor väldigt centralt idag, men jag älskar vår lägenhet! Väntar mitt andra barn (med BF idag haha) och våra barn kommer de första åren få dela rum då vi vill hitta en lägenhet i närheten där vi bor nu, vilket absolut inte är lätt. Och jag ser inget negativt i det, för precis som du delade jag och min syster rum länge och det var bara mysigt! Så lyssna helt på dig själv och vad du mår bäst av! Att se till att man som mamma mår bra är inte att vara egoistisk, det är att bry sig om hela sin familj❤
Cecilia- Åh grattis!! Hur mår du??
Vi har 3 sovrum där ett av dem e litet och används som walk in closet för tillfället. Dottern har eget rum (4 år) men kommer dela med lillebror så småningom (han sover hos oss nu). När de blir större och hon förmodligen kommer vilja ha eget rum får vi göra om walk in closet till sovrum igen för sonen. Jag tror barn mår bra av att dela rum.
Tror verkligen inte barn mår dåligt av att dela rum, det är bara någon konstig idé som folk fått för sej, har 4 barn som delat rum hela sin uppväxt och de är nu som vuxna självständiga, hänsynsfulla och väldigt måna om sina syskon och har aldrig gnällt över att de delade rum när de växte upp. De hade egna rum några år så har provat båda men efter skilsmässa blev vi mer trångbodda. Så tror inte era barn kommer att ”lida” om ni får mindre yta. Det viktiga är att man trivs där man bor. Lycka till
Hej igen Sautu. Alltså jag menade inte att jag upplever dig som egoistisk i största allmänhet, snarare tvärtom!! Jag beundrar dig verkligen, jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb med barnen och det märks verkligen att du sätter barnen först. Alltid. Nu tänkte jag mer på boendefrågan Jag tänker på din man som fick slita dag & natt under så lång tid. Och han vill bo kvar skriver du. Det här med skolan är ju en stor grej. Hur tänkte ni innan ni flyttade, var Er tanke då att barnen skulle testa att byta skola? Visste ni att skolan var ”dålig” innan ni tog beslutet att flytta dit?
Jag får känslan av att du vill bo inom promenadavstånd till dina föräldrar och syskon. Att det är det du saknar. Och där kan jag väl oxå kanske känna att det kan vara lite egoistiskt från din sida kanske…visst kan jag förstå att det är skönt att ha nära till sina föräldrar men jag skulle då inte klara av att träffa mina föräldrar så ofta. Jag tror oxå att du skulle uppleva en annan frihetskänsla om du tog körkort. tror det är svårt att förstå känslan innan man faktiskt har körkort.
Återigen, jag är inte ute efter att vara elak, jag gillar din blogg massor och får massa inspiration & tips av din blogg. Du verkar vara en jättegullig tjej och mamma och dina barn verkar så rara 🙂
Jag hoppas det löser sig med boende!!
Kram
Linda- Fast du skriver att du tycker att jag är egoist med boende frågan och hur nära jag vill bo mina föräldrar?? Fast du får gärna tycka det 😉 Du och jag är olika! Jag och barnen tycker om att träffa dom ofta.
Vi har tre sovrum, tre barn (1-4 år) och två vuxna. Vi alla delar sovrum, barnen delar på ett rum för leksaker och det andra är arbetsrum så länge. Ingen har behov av ett eget sovrum än. Vi väntar till någon uttrycker sig och vill ha eget rum. Jag tycker verkligen att barn kan dela rum så länge de vill och ingen störs. Eget rum blir ett projekt för framtiden här ?
Du förklarar så bra hur du känner och jag förstår precis. Jag håller också med dig när det gäller det där med att behöva dela rum ….vilket trams, det skadar ingen att behöva dela rum. Egoist är du verkligen inte tvärtom ! Lycka till med körkortet !!
Ja, det där med att ha gångavstånd till allt är ju en stor fördel så förstår att du saknar det.
Vi bor på gård på landet och har inte gångavstånd mer än till skolbussen. Det är ett minus att behöva planera lekstuder med kompisar mm.
Allt har ju för o nackdelar…
Och om inte skolan är bra så ska dom ju inte byta.
Och att folk tycker ni kan hyra ut det…big no säger jag. Så mycket strul man kan ha om de inte betalar som de ska. Helt omöjligt att bli av med dom. Vet då vi själva hyr ut hus.
Jag tycker att du som mamma i familjen måste trivas. Känner du att du har satsat helhjärtat men att det inte går så är det ju så. Men antagligen jobbigt att hitta ett annat bra boende…
Du ska då inte behöva förklara dig så här Satu ! Att du vill dina barns, din mans och familjens bästa framgår tydligt i din blogg och jag har så svårt att tro att verkligheten vore annan. Du har mer än rätt till att vara och känna dig lycklig ? Håller tummar och tår för att ni hittar ett ställe där ni alla trivs, den platsen finns nog !
Jag och min syster delade rum tills jag var 15 ! Hade inga problem med det när vi var små, det var liksom självklart. Vi hade ju inte flera rum hemma ? Våra 5 barn har egna rum, för att vi hade möjlighet att fixa det så. Men skulle de behöva dela en dag så ja, då skulle de få göra det och det skulle också vara toppen ?
Ta hand om er !
Vi bor i hus med 4 sovrum, men våra 2 barn delar ändå sovrum och har ett av sovrummen som gemensamt lekrum istället 🙂 visst skulle dom kunna ha separata sovrum ändå, absolut. Men jag finner ingen anledning så länge som barnen trivs med att dela 🙂
Jag har läst din blogg en ganska lång tid ock jag vet att du sätter dina barn först. Att sätta sina barn först innebär även att du ska må bra. Mår du bra kan du ge det bästa till dina barn. Barn får bra förutsättningar med två föräldrar som mår bra. Jag personligen kan tycka att föräldrar som sätter sin karriär och fritid framför sina barn som egoister.
Våra två äldsta 11 och 9 år fick egna rum för några månader sen. Vi köpte dock 120 sängar och visst var det rätt beslut! Ofta sover de nämligen skavfötter i samma rum. De är så vana vid att dela rum och är riktigt bra kompisar ❤️ Men det känns som att egna rum underlättar när deras vänner kommer och hälsar på, då får de vara lite ifred.
Våra tre yngsta på fyra, två och fortf bebis i magen kommer dela rum i några år framöver, när bebis blivit ungefär två år och flyttar ut från vårt sovrum.. Tror att det kommer gå jättebra! ☺️
Våra två barn har egna rum och ett gemensamt tv spels rum halva rummet är också pappas kontor.Men som du skriver när de var små tog de ut leksaker i vardagsrummet eller köket de ville vara med varandra och oss föräldrar.Vi har inte tv i sovrummen ska de spela tv spel eller se film får de snällt komma överens.
Jag tror som du, till en viss ålder så kan det vara väldigt mysigt och en trygghet att dela rum. Vi har 4 sovrum på 7 pers. Tvillingarna delar, men de är 11 år nu och vill ha egna rum. Så vi försöker hitta någon lösning på det. Äldsta dottern och mellandottern har varsitt rum och bebisen sover inne hos oss. Så egentligen är vi 2 sovrum kort om alla barn ska få varsitt rum.
Tittade nu på hemmet o ni har mycket större gårdar till radhusen än vad som är normalt där jag bor. Wow,
Vi bor i en trea på 84 kvadrat. Mina stora barn delar rum och vi och Izabella delar rum. När vi får råd(är arbetssökande för tillfället båda två) ska vi tapetsera om i vardagsrummet och så ska jag och mannen flytta ut där så Izabella får ett eget rum.
Jag drömmer om att alla i familjen ska ha egna rum att vi kan bo i en femma men det kostar skjortan även i de ”sämsta” delarna av Malmö.
Så just nu får alla dela rum.
Och jag tycker inte du är ego alls och jag förstår dig helt och hållet.
Ha en fortsatt fin vecka. Kramar
Vi bor i ett par hus som är tre rum o kök.
Har fyra flickor så dom delar tvåvinge två. Håller med om att man inte behöver egna rum.
Åh jag älskar att läsa om er! Klart ni kommer hitta ert drömboende oavsett hur det blir! Dina barn verkar helt fantastiska och det är ju tack vare dig och Andres. Vi har fyra sovrum hemma och just nu har mina två tjejer på 7 och 10 år egna rum men de har delat rum flera gånger på olika ställen i huset! När de var mindre delade de rum med våningssäng. Sen hade de egna rum. Sen blev storasyster mörkrädd och rädd för allt annat också så då delade de sovrum med bara sängar och sen hade de ett lekrum på övervåningen med alla leksaker! Älskade deras sovrum, det var alltid så städat haha. Nu älskar dom sina egna rum och just nu fungerar det bra med att ha egna rum när kompisar är här men vem vet kanske delar de snart igen
Stor kram till er!!
PS kan du inte visa alla barnens rum!!
Åh jag älskar att läsa om er! Klart ni kommer hitta ert drömboende oavsett hur det blir! Dina barn verkar helt fantastiska och det är ju tack vare dig och Andres. Vi har fyra sovrum hemma och just nu har mina två tjejer på 7 och 10 år egna rum men de har delat rum flera gånger på olika ställen i huset! När de var mindre delade de rum med våningssäng. Sen hade de egna rum. Sen blev storasyster mörkrädd och rädd för allt annat också så då delade de sovrum med bara sängar och sen hade de ett lekrum på övervåningen med alla leksaker! Älskade deras sovrum, det var alltid så städat haha. Nu älskar dom sina egna rum och just nu fungerar det bra med att ha egna rum när kompisar är här men vem vet kanske delar de snart igen ??❤️
Stor kram till er!!
PS kan du inte visa alla barnens rum!!
Nu bor jag ännu hemma, men både jag och min bror har egna sovrum, vilket definitvt har varit nödvändigt. Vi har aldrig riktigt kunna hålla sams och med väldigt olika intressen har det varit skönt att han kan spela datorspel i sitt rum och jag i lugn och ro kunnat läsa i mitt. Är alltid så intressant att läsa ur din synpunkt då jag fasar för studietiden med att bo i lägenhet. Tror barnen kommer sätta studsmatta överst o beroende på radhus kan det vara svårt men viktigtast är ju att ni ALLA trivs. Jag prioriterar naturen och ensligheten ( jag är en ensamvarg som behòver semester efter att ha träffat folk i några timmar ) och du prioriterar förståeligt närheten till allt. Är hanninge ett måste eller har ni funderat på att flytta utanfòr men åt något annat håll? Och du är ingen egoist så bry dig inte om såna kommentaren, tillochmed jag som är raka motsatsen till dig fòrstår dig så det är bara dumheter
Kanske något för er?
https://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-centrala-handen-haninge-kommun-vallavagen-292-16006947
Vi är 6 i familjen, vi har 5 sovrum. Alla barnen har ett eget. Men nr 2&3 sover tillsammans väldigt ofta. Yngsta skulle helst sova med oss om han fick ?
Vi har tre barn och väntar just nu en liten oplanerad överraskning i mitten på juni ☺️ vi bor redan nu trångt, men känner ingen stress. Dottern på 8 år har eget rum, medan pojkarna på 10 och 5 delar. Först hade äldsta sonen eget rum, men när dottern blev äldre kändes det mer lämpligt att hon fick eget. Det ser ut som att vi väntar en flicka till, och hon kommer få bo inne hos oss tills dess att det inte går längre. Vi planerar att söka annat, men vi trivs så himla bra i vår hyresrätt! Barnen trivs i skolan och vi har nära till allt. Så vi känner ingen panik. Men vi får också ofta höra ”har barnen inte egna rum?”. Klart att sonen börjar känna att han vill ha ett eget utrymme, men samtidigt så är han rätt nöjd som det är också. Jag är så less på att det ska vara en självklarhet med eget rum, alla har inte möjlighet eller råd med det? Själv är jag sjukskriven sen en tid tillbaka pga reumatism, så det är svårt att spara ihop till handpenning. Men det är verkligen inget som hindrar oss från att skaffa den familj vi vill ha! Det är ju inte så att barn far illa av att dela rum med varandra.
När man ser bilder på omgivningen ser det inte så isolerat ut. Kan förstå om det är dött på vintern men på sommaren borde folk röra sig ute mer! Vet inte vad hus ligger prismässigt på i området men har ni möjlighet att gå ner lite i pris för att ”bli av med det”? Brukar vara lättare att sälja på sommaren. Kanske finns någon familj med stor lägenhet som kan tänka sig att byta, hyra ert hus och ni tar över lägenheten?
Millie- Jag skulle nog ha trivts mycket bättre om det var mer ängsligt än vad det är nu, hur konstigt det än kan låta. Nu har vi grannar, men mest äldre som vill ha lugn och ro ? men själva området är ängsligt och så avsides så det är verkligen isolerat. På sommaren är folk ute mer, men då i sina egna trädgård för det finns ingen samlingsplats eller nånstans att träffas.
Min 5,5åring vill gärna att lillasyster på 2år ska ”sova över” i hans rum och såna saker. Ofta vill han bygga en dörr mellan rummen som kan stå öppen för att det ska bli mer som ett stort. Så jag tror absolut att delade rum hade varit en mysig lösning för dom! (om rummen varit större och rymt två sängar! ?)
Vi bor i hus (egentligen gård på landet. Vi älskar det men alla är olika). Har 4 sovrum. Eftersom vi har 3 barn har alla eget rum, eller de kommer ha (1-åringen bor i vårt sovrum ännu). De båda äldre delade fram till de var 5 resp 6,5 år. Vi upplevde att det blev viktigt med eget rum ungefär när äldsta började skolan och ville ta med egna kompisar hem. Men innan 6-årsåldern tror jag de flesta barn hellre delar faktiskt. Våra skulle gärna sova tillsammans fortfarande.
Vi bor i en trea med 2 barn. Nu sover Isak ( lika gammal som eran Isabelle) inne hos oss i spjälsäng men i sommar ska han få flytta in till brorsan Charlies ( nyss fyllda 3 år) rum. Charlie tjatar dagligen om att Isak ska sova där inne så han VILL dela rum med lillebror.
Detta kommer funka tills den stora ska börja skolan tänker vi, då kanske han säger att han vill ha eget rum med skrivbord osv för sånt får inte plats i dagsläget. Om det är synd om våra barn..?? Det har jag aldrig ens tänkt tanken på.. de bor i en fin lägenhet med massor av leksaker och plats att leka. Att sova med ety syskon i samma rum är ju bara mysigt när man är liten.. väl? Blev lite osäker nu men jag har iaf aldrig tänkt tanken att det skulle vara synd om barn som delar rum.
Att dela rum är absolut inte något negativt, tvärtom!
Vet precis hur du känner det med att inte trivas och flytta om det finns möjlighet, du måste känna att du trivs och vet att även din känsla ”räknas”.
Har varit i samma situation och vet exakt hur du känner/mår och att bo i lägenhet är absolut inte fel!
Nu har ni provat att bo i hus, långt från era nära och kära och vet, att det kanske inte är nåt för er så, sälj!
Ha dé!/Kram