Häromdagen när jag hade lite bråttom att få ihop dagens middag så fixade jag köttbullar, pommes och sallad till.
Jag håller på och serverar varpå Jonathan tar kameran och säger ”Åh vänta! Du hann inte fota!”
Nu brukar jag ju vanligtvis inte fota all mat som vi äter, det händer sällan faktiskt- men han tyckte att man kunde fota maten nu iaf. Så han tog kameran och knipsade runt och jag hittade senare bland annat dessa bilder i kameran:
😀 Duktig fotograf 😀
Jag tar en massa bilder. Jag har alltid kameran nära till hands. Ibland bara mobilkameran. Kan verka skumt för dom som inte känner mig när dom ser mig ta bilder överallt. Dom tänker nog att jag är lite knäpp vid vissa tillfällen men det struntar jag i.
-Det är det jag gör, jag älskar att ta bilder. Att ta bilder är en enormt stor del av mitt bloggande.
Därför önskar jag ibland att vi hade en hemlig fotograf här hemma som fångade det där äkta,nuet. Kanske en nattning, när man leker i parken, badar eller gör något annat kul… Det där bilderna som fångar nuet. Det brukar ju vara jag som tar bilder här hemma och då är jag ju inte med nånstans. Om jag inte ber någon annan ta och då blir det inte samma sak ändå.
Det är de där bilderna som inte är tillgjorda som blir bäst.
Ibland smyger jag runt med kameran här hemma, barnen bryr sig inte längre, kameran är som min förlängda arm. Många tycker att det blir väldigt tillgjort med barn som poserar framför kameran och då får dom väl tycka det. Jag tycker att bilderna blir bra hursom, man får variera lite. Mina barn älskar att spexa framför kameran lika mycket som dom ibland inte bryr sig att jag är där och fotar. 😉 Ibland får jag inte fota alls och ibland får jag fota, men inte lägga på bloggen 😉 Det får jag respektera.
Just det här med fotograferingen är en stor del av bloggandet, jag själv gillar inte att läsa bloggar utan bilder. Det blir tråkigt och opersonligt. En bild äger mer än tusen ord sägs det, och det är helt sant tycker jag.
Kommer det t ex in ett bud eller om vi fått in något nytt så säger dom till varandra: ”rör inte det, mamma har inte hunnit ta bilder på det ännu!” 🙂 Och som Jonathan där som tänkte att denna mat ska dokumenteras 😉
På det viset har bloggandet påverkat mina barn. Och det känns lite annorlunda för dem när folk känner igen dem när vi är ute. Någon hade sagt till Nicole att hon är ett ”kändisbarn” och hon fattade inte alls vad det ens betyder. Ehh nej, inga kändisar här inte 
!
Ibland när vi gör något kul kan dom säga, ”det hääär måste du ta bild på nu mamma!”
Älskade barn.
Så kul att dom har hela livet dokumenterat här på bloggen. Plus andra mer privata saker som jag har skrivit i min block och om roliga saker som dom sagt och annat som jag har sparat. Jag har bloggat sen Vanessa & Nicole var jätte små, när jag väntade tvillingarna. Det är häftigt. Att dom kan gå tillbaka så långt, att bloggen hjälper dem (och mig!) att återskapa alla minnen.
Och så kom jag på att fråga- HUR sparar man allt man har skrivit, alltså nästan 6 års skrivande så att man inte förlorar det om något skulle hända? (*peppar, peppar ta i trä*)
Middag- och lilla Celina är på plats 🙂
Andra roliga saker som har fotats-
Danilo fick i uppdrag att välja kläder inför morgondagen en kväll. Jag letade och letade efter klädhögen som inte fanns där han brukar lägga dem… Vid nattning insåg jag varför 😀
Det här är en annan ”from the moment bild”:
Celina har blivit ganska stark i benen och får öva på att stå såhär mot soffan ibland och nu kom brorsan för att retas med henne så han puttade henne lite så hon hon föll omkull. (Jag satt bredvid och fångade henne) Gobullen skulle nog bara testa hur stadig lillsyrran var 😉
Det är sånt som man får ta när man är minst. Häromdagen fick hon en golvmopp i pannan av sin bror.
Ändå va jag precis där. Det går så fort när han ska börja städa… Vänta ni bara tills hon blir lite större…. 😉
Vilken duktig fotograf din son är!!
Okej, jag förstår precis och åh vad obehagligt med nätmobbing :-(. Du måste då så klart hitta en nivå som funkar för dig!
Vad som vore roligt är att höra lite mer om vad du tänker och reflekterar över, både för din egen del och runt barnen och vad de behöver. Typ som du gjorde när du skrev om hur jobbiga tjejerna var. Det behöver ju inte alltid vara när det är jobbigt utan annars också. Bilder är kul och roligt och det är så fint att följa er men jag tror att de bloggar som har flest läsare är när bloggaren varierar sig. Har läst en hel del bloggar genom åren och märker att jag stannar kvar hos dem som varierar inläggen med bilder, tankar och reflektioner.
Åse- Ja precis, tack för tips. Saken är bara den att vågar man öppna sitt hjärta lite mer och skriver in på lite djupare saker så blir man lätt sårbar som tyvärr många läsare drar nytta av för att trycka ner och kritisera över.
Ja menar bara att det är lite konstigt att använda sina barn som inkomstkälla och att skriva om deras liv inför alla utan att de skälva valt det. De kanske inte blir jätteglada när de i tonåren inser att det finns tusentals bilder på nätet på dem som alla kan se. Absolut dokumenterar du även nu deras barndom men om det vore ditt enda syfte hade du kunnat ha bloggen låst. I och med att du har en öppen blogg som du tjänar pengar på(reklam, inbjudningar, gåvor mm) så är det för mig en svår fråga. Jag läser din blogg och följer er men för den sakens skull kan man väl fundera över dessa frågeställningar ovh vad som är rätt och fel ur barnens perspektiv. Du behöver inte gå i taket bara för att någon ifrågasätter och funderar. Jag säger inte att något är rätt eller fel utan ställde en fråga hur du ser på saken att du använder barnen för ekonomiska syften..
Hanna- Jag gick inte alls i taket, ledsen om det uppfattades så. Jag har själv funderat mycket på hur mycket som barnen ska synas och skrivas om, därför skriver jag inte heller om allt. Att jag använder barnen för ekonomiska syften är helt fel. Jag driver en mamma/föräldrablogg, och då skriver jag om min vardag. Och min vardag är ju med barnen. Jag skriver för mig/oss. Allt jag får utöver det är för oss alla ett stort plus bara. Jag har ändå skrivit i många år utan inkomst 😉
Jag är glad att du vill skriva om er vardag. Jag tror att det finns många med mig som känner igen sig i det du skriver och tycker att det är intressant att få läsa om andra i liknande situation. Jag tror också att din blogg tar hål på lite fördomar mot stora familjer. Jag tycker att du och andra bloggare är otroligt starka som fortsätter att skriva trots många kritiska och elaka kommentarer. Du behöver inte fundera på att du skulle skada dina barn eller din man för den delen bara för att du har en öppen blogg. Den bild du ger oss läsare är starkt genomsyrad av kärlek till din familj.
Hanna- Jag har valt att ha öppen blogg och jag ser inget fel i det. Håller jag inte argumentet då med att föreviga våra minnen då, bara för att det är öppet? Det roliga med detta är att många verkar tro att jag outar allt om barnens privat liv- jag skriver mycket, absolut- men jag skriver långt ifrån allt. (Därför jag skrev att jag skriver mer privata saker i mina blockar) Jag skriver inget som dom kan ta skada av och jag ser detta som något positivt för oss. Du är ju här och läser, så något gott får du ut av det, eller? Ja, bloggen är mitt jobb, och jag delar av mitt och barnens vardag. Vad är din poäng? Vill ni kanske BARA läsa om MIG? 😀