My Baby Dolls

Ibland uppstår det extra speciella saker med barnen som gör att mitt hjärta håller på och exploderar av känslor av stolthet, kärlek, tacksamhet och lycka.
Igår var en sån fin stund.
Jonathans fina lärare skickade en bild på en dikt till mig. En dikt som Jonathan skrivit till Danilo.
Den handlade om att han har en tvillingbror och hur mycket han betyder för honom och älskar honom och en massa fint, den var verkligen så, så fin.

Jag blev så rörd. Dikten ska jag skriva ut och spara i minneslådan.
Det där bandet dem emellan. Enäggstvillingar. Bröder. Bästa vänner. Soulmates.
Ibland känner jag att jag blir gråhårig i förtid och blir galen på deras tokigheter.
Och så kommer stunder som dessa. Dom är allt för varandra, även när dom är ovänner.
Ena stunden bråkar dom och andra stunden sitter dom tätt intill varandra och asgarvar som om ingenting har hänt- och där står man som ett frågetecken och hänger inte alls med i svängarna.
Dom har något så speciellt. Dom vet precis var dom har varandra, hur den andra funkar utan att ens säga ett enda ord till varandra. Dom bara… vet.

Dom har också upptäckt att det finns fördelar med att ha en tvilling när det handlar om att luras lite….. 😀 En frågade Danilo hur man ens ser skillnad på dom, och då svarade han ”Det kan jag tyvärr inte avslöja” Haha 😀

Jonathan & Danilo- som jag älskar er!