Ännu en dag börjar gå mot sitt slut och jag har landat i ett varmt bad och går igenom mina mail på mobilen vilket jag tydligen inte har gjort på några dagar… ?
Jag känner mig helt slut. På många plan, inte bara sömnen. Men allt sker väl av nån jävlig anledning…? Sömnen då. Den senaste veckan har nätterna varit tuffa. Jag har vaknat varenda timme.
Melanie och Benjamin väcker nämligen varandra. Jag tror att jag väcker dom med, jag pratar nämligen i sömnen ?
Så nu är vi tre dårar som väcker varandra och är rätt så trötta när vi ”vaknar” på morgonen. Jag vet inte, jag ser ingen lösning på det här problemet just nu, vi fåt bara rida ut stormen antar jag?
Oftast är det minstingen, Benjamin som börjar. (Vi skyller allt på honom, haha) Han har magknip och så har det kanske hänt att jag kan ha vant honom att sova tätt intill mig…? Han börjar sin natt i sin egen säng. Sen vaknar han 2-3 timmar senare och vill äta lite och sen mysa lite, ha lite egentid med sin mamma. Men försök att lägga tillbaka honom i sin egen säng då. Då börjar han protestera. ”Vad tänker du att du håller på med” tänker han nog. För han hade minsann inte alls tänkt att sova alldeles själv.
Jag försöker med allt. Ger nappen, klappar, vyssjar… Men icke. Han låter sig inte luras. Han vet ju att han har en given plats i dubbelsängen, varför ska han då nöja sig med en liten spjälsäng ensam? Så han är ju smart- och börjar grina. Vad ska mamma göra nu då? Låter hon mig gråta och väcka syrran också så vi kör med en ordentlig gråtfest? Nej. Såklart tar hon upp mig.
Och ja. Så sover han bokstavligen på min arm, tätt tätt intill. Tar jag ens bort min arm så vet han att det är något lurt på gång och då hotar han mig med gråtfest igen. Men han är så jäklans gullig alltså. Vet ni hur han låter? Han säger så himla glssklart ”Neeej.”
Som ett litet lamm, men så gulligt Nee-eej. Så han ligger där. Min mamma tycker att jag ska skylla mig själv, men han har ju rätt, lilla Benito. Han & Melanie ställer till med gråtfest tillsammans.
Ändå har jag tagit upp Benjamin för sent för Melanie har vaknat flera gånger. Eller när jag byter Benjamins blöja på natten och torkar med kall våtservett- vem vill bli pillad med kalla våtservetter mitt i natten, jag skulle nog också grina lite- och såklart vaknar syrran… Mitt i allt smyger Isabelle in och frågar fint om hon kan få sova under mitt täcke. Klart att hon får. (Egentligen helst inte, men jag skulle sakna om hon inte kom)
Så ni som tänker att jag är nån slags supermama som har precis aaaallt under kontroll. Guess again. Vi ligger som packade sillar på nätterna, och väcker varandra. Det är ändå lite mysigt, men inte så mycket inatt när Benjamin pissade ner min säng…
Ändå går jag och lägger mig sent, varenda kväll. Somnar aldrig innan 00:00. Jag försöker ordna upp min ”egentid” som inte existerar dagtid. Blogga. Gå igenom mail och meddelande som jag glömt att svara på när de trillar in på dagen. Alla DM på instagram som jag ligger efter med… Det tar tid. Och så ska man landa på soffan en stund och kolla serier också en stund. Poff så är det över midnatt.
Vad kul för dom då, att få sova lite siesta under dagen… ?
Min yngste är några dagar äldre än Benjamin och väcker mig ca en miljon gånger varje natt… Så jag har börjat gå och lägga mig när barnen lägger sig, klockan 20. Trist, men jag prioriterar att fungera som människa framför att få egentid på kvällarna. Det är ändå inte roligt med egentid när kroppen vara vill sova! This too shall pass. Hur som helst så lider jag med dig.
Låter som du har mycket med för lite sömn jobb och mycket med barnen sen behöver du återhämtning ibland för att orka i längden i nån form. Man kan orka många år i tempo men förr eller senare behöver man hitta en balans kroppen orkar med i längden. Men det är lättare sagt än gjort… ja vet det med mig själv med det finns alltid saker att göra. Att va mamma känns ibland som att springa ett maraton
Kram
Sover du och Andres i samma sovrum? Tänker att han måste ju oxå bli väckt isf hela tiden ?
Erika- Han sover igenom allt, haha
Du har inte funderat på att melanie ska flytta in till celina och isabells sovrum
Molly sover fortfarande på min arm, hon fyllde 7 i december.. Det bara gåååår inte att hon ska somna själv. En stund kan jag få sova själv sen kommer hon och lägger sig på min arm igen.
Jag använde uppvärmda våtservetter med mina barn 🙂 googla på ”våtservetter värmare”
Hej, låt henne sova i eget rum så blir det säkert lättare? Mina barn har sovit på eget rum när de var 6 månader
Lycka till
Ååå så söta ❤❤
Sötaste barnen??
Tips: Prova lägga lite kuddar runt om Benjamin så det ska kännas som om nån ”håller” runt han. Några vänner kunde inte släppa sin bebis utan att han skrek, men detta funkade perfekt ?
Jag gillar också att få min egentid på kvällen. Det är ju den enda chansen man har. Men med det sagt kanske du får ta iaf en, två kvällar i veckan när du skippar egentiden och går och lägger dig istället. Så viktigt med sömnen så man fungerar ordentligt. Kram
Åh vad jag är ödmjuk & förstående för drt du skriver! Jag har bara EN sömnbråkare hemma & varje natt när hon vaknar han jag lust & bara ge upp!
Heja oss & heja all gnutta av ork som finns inom oss <3 vet inte om det är en tröst, men du är inte ensam. Tänk på det nästa gång du vaknar i natten.
Går det inte o få Melanie o sova i ett rum med nåt syskon? När våran 2a kom va första knappt 11 månader. Hon sov som bäst i eget rum from hon va ca 2 mån till 9 mån. Sen hamnade hon i nån utvecklingsfas o ville va nära igen o fick flytta in till oss. Strax efter kom ju lillebrorsan o jag va så orolig att han skulle väcka henne på nätterna. Men helt otroligt nog sov hon sig igenom han skrik o gråt (hade problem me magen). Det va även tvärtom, han sov fast hon vakna o skrek. Vi hade nog lite tur ? Men tänker på att sömnen är så viktig, kan inte de barn som kommer in på natten lägga sig på en madrass på golvet nedanför eran säng? Så gjorde vi o det va räddningen! Då kunde de ligga precis nedanför mig o hängde jag ner armen kunde de hålla handen om de ville. Klart det är mysigt o kunna sova tillsammans oxå. Men det tär tillslut på kroppen, o även knoppen om man knappt sover. Sen kanske det är en idé o lägga sig tidigare vissa kvällar. O att då Andrés tex tar de barn som vaknar tills han lägger sig. Vet hur viktigt den stunden man får själv på kvällen är. Men ibland kanske man måste kompromissa med sig själv o kanske lägga sig tidigare varannan dag el nåt. Bara tips!?