My Baby Dolls

Hej alla vänner, mår ni bra?

Vad tiden flyger iväg, jag måste verkligen få tid till att blogga, jag älskar att få skriva av mig och jag mår bra av att få ner mina tankar och funderingar här, och dela med mig utav livet som 10-barnsmamma. Så jag SKA ta mig tid.

Nu är ni jättemånga som frågat mig hur jag går tillväga för att vänja av Benjamin från nattflaskan och hur det går för oss.

Jag skrev ner en massa tips när jag gjorde detta med Melanie när hon var 11 månader. (känns som inte alls så länge sen?) Nu är Benjamin snart 11 månader och vi kör med samma mönster. Han vaknar allt från 4-10 gånger per natt bara för att få en slurk i sömnen och sen sover han vidare. Jag vet att det bara är en vanesak och det finns bra ett sätt att bryta den. Att ta bort det helt. Jag var så lättad när jag gjorde detta med Melanie, det tog två galna skriknätter- men sen sov hon HELA nätter. Men då var ju Jami bebis så han vaknade ju såklart för att äta, men hellre att bara en bebis vaknade och inte två…

Jag tar och har alltid alltid tagit allt när barnen vaknar på nätterna. Så det ska bli så spännnde att följa detta, tänk om vi äntligen kan få sova en hel natt? Kan man ens det? Hur känns det? Det har jag inte gjort sen jag fick Nicole för 13.5 år sen. Hur galet??

Här kommer mina västa tips på att avvänja från nattmålet OCH få sova bättre!

Men så pratade jag med min (barnens) sköterska på BVC (=barnavårdcentralen) som sa att barn behöver inte äta på nattetid efter 6 månader- om barnet går upp i vikt och mår bra i övrigt. Så jag bestämde mig där och då att jag slutar samma kväll.

1- Var bestämd.

Det här är det allra, allra viktigaste. Om du verkligen har bestämt dig så får du inte ge upp, du måste vara bestämd och följa till punkt. För när natten smyger på och skriket kommer så är det jätte lockande att göra den där vällingflaskan efter 2 timmars skrikande non stop för att få sova. Men då är allting förgäves. Göm flaskorna. Det vänder, det blir bättre. Ger du dig så kommer barnet att veta att skriker du bara lite till så får man flaskan, och då blir det aldrig slut på det, det blir bara jobbigare för både dig och ditt barn i slutändan. Jag vet, det är verkligen jätte tufft och det finns stunder som jag kände att jag är den hemskaste mamman i hela världen, ska han inte bara få ha sin flaska. Men håll ut. Det kommer att vara värt det.

2- Förbered dig.

Förbered dig mentalt att det kommer att ta ca. 3 nätter med avvänjningen. De två första nätterna är värst. 

Du kan också förbereda dig att ta en stödvila under dagen om du har möjlighet. För du får räkna med mycket lite sömn under de 2 första nätterna. Har du fler små så kanske du kan be om hjälp så du får vila för att orka med nästa natt. 

Min sköterska tipsade att den som tar avvänjningen kan med fördel åka bort med bebis, eller skicka bort familjen så att dom inte störs av att barnet skriker på natten.

Vi hade inte det behovet, alla syskon sover på övervåningen och hörde ingenting. (Konstigt nog??) Melanie sover i samma rum som mig och Benjamin, hon vaknade vid 4 av Benjamins skrik och sa ”Mamma? Mono!” (Apa på spanska) som att hon vill att jag ska få tyst på honom och sen sov hon till och från.

3- Mätt och belåten.

Det här är superviktigt. Skapa någon mysig rutin kring läggdags. Känn efter vad som funkar för just er. Vi brukar ta ett kvällsbad, på med pyjamas, smörja in Benjamin och äta en portion kvällsgröt och dricka vatten. Sen får han sin napp och snuttis att gosa med en stund innan läggdags. Viktigt att barnet är mätt och belåten inför natten så dom klarar sig till morgonen. Jag brukar säga några speciella meningar (alla mina barn har sina egna speciella som jag säger varje kväll vid läggdags) Och så puss & kram och Natti natti, och så går jag ut.

Några tycker att det funkar med att ha en vattenflaska i sängen, det har jag med testat men det är ju samma vana, att vakna och ta en klunk eller två vare sig det är välling eller vatten i flaskan. Det gäller att vänja bort hela vanan.

4- Tålamod.

Håll ut. Det vänder. Det blir bättre. Barn vänjer sig vid nya vanor rätt så fort. Viktigt också att komma ihåg att många barn fortfarande vaknar till under natten för att få närhet eller för att se var du är, du får hitta på andra sätt att trösta än att ge mat. Tex vagga, vyssja eller bära.

Försök inte börja prata för mycket med barnet på natten, särkilt inte med ”tycka-synd-om-rösten”. Det blir bara värre. Om du behöver säga något- säg vänligt men bestämt. Benjamin ställde sig upp på spjälsängen, jag la ner honom, bäddade om, klappade hans hår och kind. När han blev jätte ledsen tog jag upp honom och kramade. Han blev lugn och jag fick energi från henne att orka vidare. Det är så lätt att tycka synd och få dåligt samvete, men det är för deras egen skull du inte ska ge upp.

Detta skrev jag med Melanie:

”Jag satt med henne gråtandes i min famn, jag somnade sittandes med henne och jag somnade i alla möjliga och omöjliga ställningar. Tittade bara på klockan och önskade att hon blev tyst, och att morgonen kom snabbt.”

Och morgonen kommer. Då är det dags för frukost och dricka. Och ni är en dag närmare det där målet. Bättre sömn.

Hur sover ni på natten? Äter era bebisar på natten och hur många gånger vaknar ni? Har ni kört avvänjningen? Hur har det gått?

Dela gärna med er av era bästa tips så vi alla får tips och råd och framförallt energi av varndra❤️ Det behövs när man är där, vaken mitt på natten med en skrikande bebis, att veta att man inte är ensam❤️

LYCKA TILL allihopa, det här fixar ni! Jag tror på er och det kommer att bli bättre, det kommer att vända och ni kommer att få sova bätte. Håll ut.❤️

We got this. Snart inne på natt 2. Updaterar om hur det går. Gör ni det med?