Vi var bjudna till Parken Zoo i lördags och alla var såå taggade. Det ÖSregnade hela vägen dit, och när vi stod i kön huttrade alla…
Regn är okej, bara det inte är kallt tänkte jag.
Vi kom in och fick våra VIP halsband och blev bjudna på lunch innan vi entrade parken. Dom 5 stora barnen ville helst stanna i tivolit och åka karuseller, så jag & Andres tog med de 5 minsta och tittade på djuren. Så himla lyckat! När man kommer till djurpark så vet man aldrig på vilket humör djuren är på, ibland ser man knappt något djur, den kanske ligger och sover eller annat- men lejonen, han gick så nära oss att man blev lite rädd. Lejon är absolut ett av mina favoritdjur, så mäktiga. Melanie var överlycklig och ville se ”apan” igen (hon menade lejon…) Lejon honorna busade med Celina & Kevin (Andres tyckte att det liknade mer att dom ville äta upp dom) Dom sprang och hoppade efter Velina och Kevin när dom sprang till olika fönster. Och så tigrarna, dom höll på att äta sin mat precis så dom var också aktiva vilket var kul.
Vi hann inte se fler djur, förutom röd panda innan det var dags att mötas upp vid scenen och se Grannen Måns uppträda sin nya sommarhit. Celinas favvo! Hon & Isabelle sjunger jämt ”sommarlov, vi ska bada i popcorn”) 🙂
Resten av dagen åkte barnen ännu mera karuseller, åt sockervadd och glass.
Verkligen en supermysig dag, tack Parken Zoo och Hipe Agency för inbjudan!
Bildbomd var det här:
Sockervadd i stora lass ?
Hej Satu. Först vill jag tacka för en härlig och jordnära blogg. Du verkar vara fantastisk på många sätt.
Jag har fyra barn, äldsta 13, en på 8, en på 5 och en på 1 år. Jag kantas med så otroligt dåligt samvete – jag räcker inte till! Jag är föräldraledig med yngsta och 5 åringen är hemma med oss tills dess att hon börjar skolan efter sommaren. Jag känner mig tråkig, tjurig och alldeles matt av alla hushållssysslor som vi faktiskt delar rätt så rättvist mellan oss, jag och min man. Jag träffar vänner och deras barn, är iväg på utflykter, lekparker, träffar familj, aktiviteter, öppna förskolan m.m. Jag pysslar och läser för barnen, men min äldsta… Jag hinner ärligt talat knappt med honom. Han är med vänner efter skolan, jag påminner om att duscha, försöker få en liten stund att prata om kvällarna, filmer vi kollar på somnar jag till.
Det känns som alla, precis alla har egentid med sina barn, vilket jag förövrigt försöker få till jag med, men inte tillräckligt ofta. Jag tänker på min 5 och 8 åring med som bara får hänga med mig tillsammans med den andre.
Jag önskar så att jag kunde dela mig i fler bitar, jag tänker ofta på dig, ”hur sjutton klarar Satu 10 och jag knappt 4” Det är dumt att tänka så, jag vet, man bör inte hacka på sig själv och vara så självkritisk när man faktiskt gör så gott jag kan men ändå finns känslan där.
Hur gör du? Känner du också så som jag ibland, som en gnällig tråkig mamma som inte räcker till?
Kram / ledsen mamma
Vilken lyx att komma sådär nära djuren. Så nära får man ju aldrig komma! Önskar vi ”vanliga” också kunde få det. Så fina katter 🙂