Jag finner verkligen inga ord till vad som hände här i Stockholm i fredags. På något vis kändes det som en tidsfråga.Men ändå så hemskt på alla sätt och vis. Ofattbart och så nära oss.
Vilken panik. Mina tankar går till alla de som drabbades, anhöriga, offren, vänner och bekanta.
Mina tankar går till Stockholm, Sverige, men också alla andra länder som drabbats av terrorn. Detta tillhör vardagen för väldigt många människor världen över. Vi går tydligen inte säkra nånstans. Vad är det för värld våra barn ska växa upp i?
Jag tänker inte säga vad jag tycker man ska göra med dessa terrorister, men nu är det dags att sluta dalta och vakna upp!
Alla mina nära och kära var på annat håll, tack och lov. Men många andra var inte det.
Vi var på Port73 med Danilo & Jonathan, hade precis handlat klart inför deras kalas när polisen med full utrustning och vapen möter oss, just på grund av det som hänt stängde dom ner hela köpcentret. Jag ville bara springa därifrån och hämta hem resten av syskonligan som var hos Mummu & Puua. Krama om alla extra mycket när det ofattbara händer.
Hur mår ni, ÄR NI OK?
