My Baby Dolls

ANDRA & SISTA delen av vår FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE!

Ja, nu hinner jag skriva lite till !
Man tror att man har så mycket tid att sitta och skriva, men det verkar ändå inte vara så
Gossarna ska ha mat var 3:dje timme, och medans man gör iordning maten, tar upp dem och har gett klart maten, då har det nästan gått en timme, och då vill man sitta lite till och gosa med dm, för det är JÄTTE viktigt för gossarna att få så mycket kropsvärme frn oss som möjligt.
Ja, och sen när det är klart så ska man själv hinna med att äta, duscha, kika till dem när dem är ledsna, eller om maskinerna börjar pipa och allt annat som pågår. Och sen är det dags för nästa matnings runda igen
Men nu är det en halvtimme kvar till nästa matning, så nu ska jag skriva mer om FÖRLOSSNINGEN!

Ja, kvällen kom, jag låg och läste lite i tidningarna som Andres hade med sig till mig, och sen tänkte jag försöka sova med alla mina miljoner tankar farande i huvudet. Inte det enklaste. Jag är väldigt lättväckt, så fort min granne gick på toan så gick hon förbi min säng och den där dörren låter så högt när den stängs. Sedan kom läkarna in till henne under natten, för hon hade ont och dem tog blodtryk och tände lamporna. jag vred och vände mig i sängen, för det är inte det allra lättaste att hitta rätt ställning att sova på när ma har en stor mage… Utanför korridoren hörs kvinnor skrika när dem föder barn.
Och när jag sen har äntligen somnat så börjar grannen snarka… Men det visste ni ju redan  
Och ärligt talat stoppade jag mina fingrar i öronen för att kunna somna om.
Men då när jag vänder mig i sängen så känns det att något rinner till.
”Var det vattnet som gick??” hann jag tänka, och så kom det mer. Det var definitivt vattnet. Jag reste mig upp och gick till toaletten utanför samtidigt som vattnet rann längst mina ben. Då hade jag fortfarande mina tights på mig (hade ju inget annat med mig) Jag satte mig på toaletten och där rann det ännu mer. jag tog av mig tightsen, hittade en binda och gick till rummet och larmade sköterskan.
”Jag tror att mitt vatten gick” sa jag.

DÅ VAR KLOCKAN ca. 06:09

Hon fick lite bråttom med att ringa efter personal, och informera alla och jag kopplades på CTG maskin igen.
Jag ringde till Andres, som svarade på en gång och skulle ringa Mummu och komma till sjukhuset.
Värkarna började komma på en gång efter att vattnet hade gått, jag var rädd att inte Andres hann komma fram i tid.
Sköterskan tog mig till förlossningsrummet.
Dit kom en barnmorska som kände om jag hade öppnats- det var fortfarande 4 cm.
Banrmorskan gav mig den andra kortison sprutan i skinkan för pojkarnas lungmognad, och även en spruta antibiotika fick jag i armen. Hoppas bara att dem hinner värka över till dem… tänkte jag.
Nu kom Andres som var förvånad att jag låg på förlossningsrumet redan.
Jag hade värkar- riktiga värkar, och undrade var all personal var. Vad jag har läst och hört så är det MÅNGA människor med i tvilling förlossningar.

”Ska det inte komma in mer personal snart?” frågade jag under värkarna.
”Men du är fortfarande öppen ”bara” 4 cm….” sa hon och pysslade med sitt.
”Mm, men det kommer att gå fort!”
”OK, dom kommer alldeles snart.”

Värkarna kom oftare och oftare och gjorde ONT.
5 minuter efter att hon hade kollat att jag var öppen 4 cm, var jag nu öppen 5 cm.
Medans jag kämpade på med de djävulska värkarna kom fler och fler personal in.
Jag höll Andres hårt i handen när värkarna kom, samtidigt som jag försökte slappna av och andas lungt.
Värkarna kom tätt, tätt och dom ville känna hur öppen jag var.
De är inte så himla kul att dom ska komma under värkarna och känna, för då vill man bara ”vara” och koncentrera sig på sitt.
Jag var öppen 8 cm på bara några ögonblick, och efter några värkar till ville jag krysta.
Nu var hela rummet fullt med folk!

KLOCKAN 07:19 TITADE DANILO UT

Han var så liten, och skrek som ett lejon när han kom ut!
Han las på mitt bröst och Andres fick klippa av navelsträngen.
Medans han låg där så fick jag värkar igen. Läkaren tittade snabbt med ultraljud hur Jonathan låg i min mage, men jag hann inte uppfatta vad dem sa, för snart ville jag börja krysta igen.

KLOCKAN 07:26 KOM JONATHAN TILL VÄRLDEN!
Jag hann fråga varför han inte gråter, och då sa läkaren att han fortfarande ligger i sin fosterhinna!!!!
Jag tittade ner, och där låg han, i sin fostersäck som dom klippte hål i, så all vatten kom ut och han började gråta!
Så moderkakan kom ut där med honom.
Läkarna sa att det är väldigt ovanligt att dom föds i sin fostersäck. ”HAN FÖDDES MED SERGERLUVAN!” sa dem.
Han lades också på mitt bröst, bredvid brorsan sin, och Andres fick klippa hans navelsträng också, och så tog dem med sig honom ut, och Andres fick följa med honom.
Danilo låg kvar med mig ett tag, tills dom kom inrullandes med Jonathan. dom la bröderna bredvid varandra och så fick dem bosätta sig på neo och bli ordentligt ompysslade.

Danilo helt nyfödd på mitt bröst

NYFÖDDA -TVILLINGARNA GONZALEZ

Medans pojkarna bosatte sig på neonatalen, så var jag tvungen att stanna kvar på förlossningsrummet i 2 timmar, för att se hur jag mår och all efterkontroll. När Andres kom tillbaka ner till mig, så fick vi den goda ”GULDBRICKAN” Den smakar alltid så gott!

Så fort jag kunnat kissa och all efterkontroll var gjort, så fick vi åka til våra pojkar.
Dom insisterade att jag skulle åka dit med rullstol, fast jag var hur pigg som helst, och hade lika gärn
a kunnat gå dit själv. Men det fick jag inte, och jag sa att det känns väldigt ”fånigt” att sitta i rullstolen, för jag är ju inte sjuk!
Men det var bara att sitta och åka med.
Andres körde mig upp till neonatalen, vi kom in i en lång korridor, och sen även en dörr som ledde till själva intensiv vården. Jag måste ta bild på detta ställe sen, och man förstår verkligen varför bara Mamman och Pappan får komma in.
Det är stort, i mitten av rummet har dem sina datorer där dem ser all info om bebisarna i sina skärmar och så ligger det värmesängar och kuvöser intill rummena.

Nu lägger jag in några av pojkarnas ALLRA FÖRSTA BILDER!

Jonathan och pappas hand =)

Pojkarna andas helt själva, men behöver lite extra *puff* till lungorna, för att vida ut dem.
(Så kallade CPAP)

Danilo sover

Mamma tittar på de små Mirakel


Pyttesmå händer…

Alla apparaterna..

JONATHAN VÄGDE NÄSTAN 1300G
& DANILO VÄGDE CA. 1500G

 VI ÄLSKAR ER!!!!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats