*suck*
Idag fick man ett sånt telefon samtal som ingen vill ha.
Det var Andres mamma som sa att någonting hade hänt Abuelo och han vaknade inte. Gissa om paniken steg på några få sekunder?
Andres hoppade i bilen på en gång och åkte till Fittja medans jag ringde efter en ambulans dit.
Det visade sig vara en hjärtinfarkt, ambulansen tog honom till Karolinska i Solna.
Just nu är läget stabilt, han mår under omständigheterna bra och har fått blodförtunnande medicin så löst upp nån stopp som han hade. Nicole ville åka dit och blåsa på hans hjärta. Omtänksamma lila dockan!
Känner mig så himla ledsen just nu. Alla mina tankar är hos Abuelo.
Men han är så stark! Detta kommer han att kämpa sig igenom, det känner jag på mig.
Men visst börjar man tänka extra mycket hur skört livet faktiskt är?
En dag är man på hans kalas, och nästa dag det här.
Abuelo, vi alla tänker på dig och finns här för dig! Krya på Dig. Te Amo!
Andres har inte kommit hem ännu, men han var på väg.
Alla barnen sover, t om min lilla svans som inte lämnar mig för en enda sekund. Och nej, jag menar inte Nicole denna gång. Jag har fått en till- Vanessa.
Herregud jag kan inte ens få gå till toaletten och bajsa utan att hon ska med! Det blir lite trångt där inne med både Bessa och Nicole där… Snart är väl grabbarna där också. 
Danilo blev väldigt trött på att hoppa….
Lill masken var hur pigg som helst!
Bessa ville gärna också vara med på bild
Nukke & Pappa spelar
”Jag ockshhå vill hoppa!”
Dags att rita lite…
Nu är det lite mera fart i grabbarna, Danilo kryper också för fullt! Men ibland glömmer dom hur man gör, fast fram kommer dem iaf! Dom ska krypa till alla sladdar som de bara hittar och rycka på dem…
Vanessa tar en liten middagslur…
Alla vi tänker på dig Abuelo.
