My Baby Dolls

Kväll och jag har precis suttit i Vanessa & Nicoles rum en bra stund och pratat om allt.

Dom hade en kompis hem från skolan så dom hann jag inte se röken av på hela dagen. Jag är så galet tacksam och så stolt att dom känner att dom kan prata med mig om allt. Livet som ung tjej och skolvärlden är verkligen inte lätt, det minns jag när jag själv var yngre.

Det är t om ännu svårare för dagens ”ungdomar” som har ett helt annat press på sig i och med att de flesta har mobiler och någon slags kontakt med varandra via just mobilen/ sociala medier…

Jag tänkte ta upp detta ämne lite senare igen, om det finns intresse? Jag vet inte hur gamla barn ni har som följer mig här, eller ni kanske känner det här själva?

Hojta till om det finns intresse av sånt inlägg eller klicka på hjärtat under inlägget så kan vi kanske bolla lite ideer och tankar med varandra, jag har hur mycket som helst som jag själv funderar på som har barn i denna ålder… ?

Imorse kom Mummu & Puua hit för att skjutsa mig och småttingarna till Huddinge, jag har tid på specialist mödravården där varje vecka nu och idag hade jag ett ultraljud inbokad. Jag längtade såå efter att se min lilla dotter där inne i magen igen, om så bara för en kort stund.

Man får inte ha med sig barn in på ultraljuden så min pappa väntade utanför med Isabelle, Celina & Kevin och min mamma fick följa med mig in 🙂

Jag misstänkte ju att lillasyster har vänt sig i magen, att hon inte alls ligger med huvudet nedåt längre- just för att jag har fått det svårare att andas och framförallt böja mig ner. Det känns som att hon ligger så högt upp, vilket inte har känts förut.

Men hon ligger med huvudet nedåt, rörligt, men ändå åt rätt håll. Jag har hennes lilla rumpa precis där uppe, därför kunde det kännas lite jobbigt att böja sig ner?

Det var alltså en tillväxt ultraljud där dom tittade på flödet i navelsträngen och hur mycket hon väntas väga nu ungefär.

Allt såg fint ut och hon väger ca. 2 kg nu.

Går jag tiden ut så blir hon garanterat våran största bebis?.

Det här var en helt ny läkare jag träffade och genom ultraljudet trodde hon inte att bebis skulle komma ne närmsta veckorna iaf, kanske vid 36 men absolut inga tecken på hotande prematuritet. Så det kändes jättebra att höra.❤️ Ändå så kände jag en fundering bakom alla positiva svar. Så sa dom ju vid TUL när jag väntade twinsen. Allt såg såå fint ut och inga tecken på att dom skulle komma tidigt- tills dom kollade tappen och jag var öppen 4 cm, blev inlagd och födde dom nästa morgon i raketfart.

-Men. Nu ska vi tänka positivt! Nästa vecka kollar dom tappen och det känns som att hon inte kommer inom de närmsta veckorna för mig heller.??

Jag vill verkligen att hon stannar till 36+, hon mår bäst i min mage tills dess och så behöver jag inte heller vara ifrån barnen så länge. Olivia främst är lite orolig att jag kommer att behöva vara borta länge och att hon kommer att sakna mig. Min älskade lilla stora tjej, så mycket känslor just nu.❤️

När vi åkte hem åkte vi förbi affären först. Handlade lite apelsin och jordgubbar för att sen komma hem, fixa en snabb lunch och lägga Bebo.

Solen har kikat idag hörni! Heelt underbart!

Fick en sån lyckorus och kände att jag vill rensa och städa i köksskåpen.? På med musik och så började jag. Tänkte fortsätta med tvättstugan men jag var för hurtig och orken tog slut efter köket ?

Solen påminde mig om att fönstrena är såå smutsiga!?Men det är en annan projekt.

Jag har kommit in i en riktig boa- period och vill ha allt klart och ordning och reda inför lillasysters nedkomst ❤️

Ett rum i taget…